Hur kan länder som Ryssland och Kina beskrivas? Är diktaturer för hårt för Ryssland?

Denna fråga fick jag som kommentar i mitt bokmanus av min redaktör Cecilia Lindvall i slutet av december. Mitt svar till detta var: Kina kan ju beskrivas som en diktatur men Ryssland har ju gått från en kommunistisk diktatur till att bli en marknadsekonomi men med stora problem kring utvecklingen av att bli en demokrati. Det är ingetdera skulle jag säga. Jag vet baske mig inte om jag hade skrivit detta som svar på hennes fråga idag…..

Idag har Ryssland angripit Ukraina för att de vill vara en del av den demokratiska världen. Putin och Rysslands svar på detta är att försöka slå ner det med att starta ett krig. Helt plötsligt är min nyutkomna bok Leda förskolans demokratiarbete – i teori och praktik extremt viktig i så många olika aspekter. Under hela 1900 talet har demokratier ökat i hela världen men under 2000 talet har demokratierna i världen minskat. Idag blåser vindarna åt ett annat håll i den politiska världen. Även i Sverige är tongångarna inom politiken helt annorlunda nu än för X antal år sedan. Det blir således än viktigare att arbeta med förskolans och skolans demokratiuppdrag. Loris Malaguzzi startade förskolorna i Reggio Emilia ur fascismens spår efter andra världskriget. Han menade att det viktigaste var att människorna kunde tänka själva för att inte hamna i ett liktänkande och inte våga göra motstånd. Vem börjar man då med? Ja, vi måste börja med barnen menade Malaguzzi, deras röster måste få höras och de måste få växa upp med att både vara viktiga här och nu men också veta att deras röster måste eka högt även i framtiden för demokratin i samhället.

Vägen mot demokrati!

USA är en stormakt i världen, Ryssland en annan och således också Kina. Det som USAs president företar sig får eko i världen över och många gånger har det varit positiva ekon som sätter positiva spår i alla andra länder. Men när Donald Trump kom till makten….Under sin mandatperiod som president undergrävde han demokratiska normer och standarder genom häftiga retoriska attacker mot pressen, rättsstaten och andra ledare. Istället för att försöka stärka världens demokratier genom att övertala ledare i länder som Ryssland och Kina att arbeta med mänskliga rättigheter och friheter valde han att stödja dessa i deras nuvarande form! Det blev 4 år som satte negativa spår i hela världen och kanske beror kriget i Ukraina en hel del på detta. Istället för att arbeta för att skapa demokratier i två av världens största länder där folket lever under massor av förtryck valde den mäktigaste mannen i världen att stödja dem under 4 års mandatperiod….

Därför måste vi i förskolan ställa oss upp precis som Loris Malaguzzi gjorde efter andra världskriget och aktivt ta ett ställningstaganden för att låta barnen befinna sig i en demokrati i förskolan. Det handlar inte om att LÄRA UT bara vad demokrati är utan barnen måste få befinna sig I en demokrati. Och detta är vad hela läroplanen i förskolan beskriver, men många förskolor och definitivt skolor har tolkat detta som att vi ska lära ut vad det är. I andra delar av Europa beskrivs demokratiuppdraget i förskola och skola som att lärarna ska lära ut vad detta är, men i Sverige och de andra skandinaviska länderna är skrivningen faktiskt att hela utbildningen ska bedrivas i demokratiska former. I Lgr11 är skrivningen denna: Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

Lgr11 och Lpfö18 har nästan identiska beskrivningar av demokratiuppdraget men det är absolut inte alla barn (=barn och elever) i skolsystemet som får uppleva att vara i en demokrati där barnen är delaktiga och har ett reellt inflytande på utbildning och undervisning. Det är ju här som vi skapar barnens arena i förskola och skola, ett parallell samhälle till det verkliga samhället. Viktiga övningsarenor för barnen för att kunna bli förtrogna med vad demokrati innebär. Det innebär inte att den som skriker högst får sin vilja igenom eller att någon ska bestämma allt utan det handlar om att ta in alla olika röster, lära sig lyssna, kompromissa och arbeta tillsammans. Detta kräver ju först och främst att pedagogerna klarar av detta och inte ska bestämma över SIN undervisning- ”så här vill jag undervisa, det har jag gjort i 15 år, jag vill inte samarbeta med någon…..” Här krävs ett arbete på varje förskola och skola där rektor går in och leder detta arbete med barnen i fokus och men också med vårt uppdrag i förskola och skola i fokus. Som pedagogiska ledare är vi inte här för att arbeta efter en egen agenda utan vi har ett samhällsuppdrag och barnen ska i utbildningen uppmuntras att tänka fritt, få sina tankar respekterade och viljor förverkligade samt att de ska få ta ansvar och delta i olika beslutsprocesser. Genom detta deltagande skapas möjlighet till medbestämmande för barnen. Med grund i ett förhållande där vuxna och barn samspelar och visar varandra respekt får barnen möjlighet att bli delaktiga i olika situationer och kring diverse beslut.

Det handlar inte om att lämna över ett professions ansvar till barnen utan det handlar om att du som lärare går bredvid barnen i planeringen av undervisningen. Du lyssnar på hur de tänker om sin undervisning och hur de vill lära sig kring ett eller flera ämnen. Det kräver mycket av dig som lärare att skruva upp din hörstyrka och våga släppa med barnen men du har inget val egentligen för det kräver läroplanerna av oss.

Forskaren Harry Shier har skapat en en modell som innehåller fem nivåer av delaktighet:

  1. Barn blir lyssnande till.
  2. Barn får stöd i att uttrycka sina åsikter och synpunkter.
  3. Barns åsikter och synpunkter tas i beaktande.
  4. Barn involveras i beslutsfattande processer.
  5. Barn delar makt och ansvar över beslutsfattande processer.
    För att uppnå den miniminivå som krävs för att efterleva barnkonventionen och våra läroplaner menar Shier att förskolan och skolan ska befinna sig på nivå fyra i sin undervisning. Den femte nivån skulle däremot innebära att ansvaret för undervisningen lämnades över på barnen, vilket vore att överge dem och abdikera från ditt pedagogiska ledarskap

Detta är inget som bara fungerar i förskolan även om vi har det friare med mål som vi inte ska uppnå utan sträva mot och skapa rika möjligheter för barnen att vara med om under sina år i förskolan. I skolan kan barnen vara med och besluta kring HUR man vill angripa ett ämne och sedan blir det lärarens uppgift att få med de olika kunskapskraven. Arbetet kan med fördel ske ämnesövergripande för att skapa mening med det som jag ska skriva om i svenskan för det arbetar vi både med i historia och geografi. Detta fungerar genom hela skolsystemet men det som sätter hinder för hela arbetet med demokratiuppdraget både i vissa förskolor och de flesta skolor handlar om KULTUR. Kulturen sätter käppar i hjulen för barnen att göra sina röster hörda och vara med och påverka. Det kan handla om en barnsyn som inte har definitionen av att vi inte ska prata om barn kontra vuxen utan vi pratar om människosyn. Där vi alla är kompetenta människor som ska bjudas med i frågor som berör oss. Det handlar om pedagoger som är där med sin egen agenda.

Jag vågar faktiskt säga att kulturen är den som gör många förskolor och skolor till Putin i vårt arbete med demokratiuppdraget. I dessa kulturer handlar det om pedagogen i fokus istället för det omvända, barnet i fokus. Mission för dessa förskolor och skolor skulle kunna vara ”En förskola/skola som är pedagogens arena” istället som missionen på Engelbrekts förskola är ”En förskola som är barnens arena.” För att arbeta med delaktighet och demokrati i förskolans och skolans praktik blir därför ledarskapshandlingarna centrala, både våra egna och de kollektiva handlingar som utförs av arbetslaget. Det är genom dialog med barnen och i arbetslaget, tillsammans med demokratiuppdraget, som begreppen blir levande. Ledarskapshandlingar blir på så sätt centrala, både för dig som rektor och förskollärare, lärare och annan personal i arbetet med att leda förskolans/skolans demokratiska arbete.

Vi måste våga lita på barnen, de lever i samma värld som vi. Barnen är människor, inte en annan art. Barnen ser inte allt endast i grundfärger medan vi vuxna ser alla nyanser, utan vi har samma seende. Vi kan inte ha förskolor och skolor som är ”marknadsekonomier med stora problem kring utvecklingen av att bli demokratier.” Det är det första som vi i Sverige måste arbeta med för att alla förskolor och skolor ska vara demokratiska arenor för barnen. Detta blir då vårt bidrag till att utöka världens demokratier genom att börja med barnen så att de växer upp och kan ta egna kloka ställningstaganden för Sveriges men också världens räkning. Det finns många arenor i världen där våra barn kan bli extremt viktiga pusselbitar för hela världens utveckling av antalet demokratier. SLUTA ATT SE FÖRSKOLAN OCH SKOLAN SOM ETT VÄNTRUM, UTAN SOM EN PLATS DÄR DET FINNS REELLA MÖJLIGHETER FÖR INDIVDIEN ATT HANDLA OCH PÅVERKA SIN VARDAG!

Vi gör detta för Sveriges demokrati, för Ukrainas möjlighet att få vara en demokrati och vi gör det för alla andra länders möjlighet att bli och vara ett demokratiskt land 💗💗💗

Ute i bokhandeln nu!

Ses snart igen 😘!//Caroline Wiking

Publicerat i demokratiarbetare, Demokratiska mötesplatser, förskola, grundskolan, inflytande, Kultur, lärare, Lgr11, Lpfö18, organisation, pedagogiskt ledarskap, politiskt uppdrag, Reggio Emilia, rektor, Skolledare, Skolverket, Uncategorized, undervisning, växelverkan | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Förskolepedagogiken i fokus för ett lustfyllt lärande

Utforska, undersöka och utmana

Förskolepedagogiken är i fokus i debatten och just nu handlar det om bevarandet av det unika som förskolans pedagogik innefattar. Bevara något som borde finnas som en röd tråd för alla barn mellan 1-16 (ja, gärna upp till 19 år och studenten) år, bevara något som egentligen både Lpfö18 och Lgr11 har gemensamt men endast en av oss följer!

Därför är mitt eget blogginlägg från februari 2021 rykande aktuellt ”Lurar förskolan barnen att tro att de får vara kreativa, ha delaktighet, inflytande och att olikheter berikar inför skolstarten?”

Förutom detta har filosofen Eva Schwarz skrivit en lång artikel om ”Hoten mot förskolan” där förskolans pedagogik diskuteras genom ett fokus på vad som händer och sker i och med den tioåriga skolplikten i grundskolan. Det påverkar förskolan negativt i och med skolans NPM (New Public Management) och huvudmans starka fokus på kvantitativ mätbarhet. Där fokus hela tiden är på målet och inte på vägen dit. Ur denna artikel blev det ett helt blogg inlägg för Martina Lundström ”Gräva diken eller bygga broar”. Avslutningen i hennes blogginlägg är ”Tillsammans måste vi diskutera vad priset är för att inte ta barnens perspektiv på allvar och vem det är som får betala det.”

Mina egna tankar som kom från denna artikel var först och främst att den var hel klockren med sitt budskap, det är den sanningen som existerar. Jag inser också att en stor del av samma budskap kommer ni att kunna läsa i min kommande bok som kommer i början av 2022 ”Att leda förskolan demokratiarbete” (Gothia kompetens).

I artikeln lyfts också att sista året i förskolan läggs på förberedelser inför skolan. En av mina förskollärare var på möte med övergång förskola-skola där fokus skulle vara på att skapa förståelse för varandras verksamheter med undervisningsbegreppet i mitten. Jättebra utgång tänkte vi rektorer som innan haft möte och satt själva ämnet…där står en förskollärare i förskoleklass och menar att det enda som förskolan är till för är att förbereda barnen för skolan😳😳🤯 Dock var ingen imponerad över att barnen i grupp Lila som arbetar med tåg 🚂 kan hur en hybridmotor fungerar och hur tåg kan röra sig framåt! Min förskollärare lyfter också på mötet att ”vi på Engelbrekts förskola minsann är stolta över om våra barn har en tilltro till sig själva, att de vet att deras röst är viktig att lyssna på, att de vet att de har rätt att vara delaktiga och ha inflytande i undervisningen och sitt eget liv… vi vill att de kommer till skolan och ifrågasätter!!! Vi fokuserar på att skapa en god grund för livet, inte för skolan!” Gud, så stolt jag blir av detta, helt varm i hjärtat💗.

Det som skulle bli att bygga broar blev ett möte som visade hur långt ifrån vi står varandra och att förskoleklass ägnar sin största tid åt att göra den språkliga kartläggningen och fokusera på att träna bokstäver, skriva bokstäver, ljuda bokstäver mm. Att arbeta i ett projekt där hela läroplanen ingår finns inte på kartan! Från en av skolorna finns detta dokumenterat av hur deras undervisning ser ut, ”Vi har arbetat med  Whiteboards, skrivbok, bokstavshäfte, digitala verktyg, skapande, samtal kring det vi arbetar med. Eleverna skriver av gemensamma texter, vi jobbar med med hela meningar. Letar ljud i meningen och  i texter. Vi jobbar med både tecken och ljud…//…Språkelever plockas ut och tränas extra i liten grupp. De får en extra genomgång och stöttning i det som vi arbetar med i klassen.” I utvärderingen lyftes bland annat detta från förskolan- ta tillvara på vad barnen lär sig i förskolan samt fokus på vad skolan vill att vi tränar barnen på.

Det blir väldigt lätt negativt när det diskuteras kring förskola och skolans pedagogik, men jag måste verkligen fortfarande hålla den tonen i mina inlägg tills motsatsen börjar bevisas av flertalet skolor. Det handlar om skolans produktfokus, dvs fokus på målen är så starkt i centrum att hela det stora uppdraget med demokrati hamnar i bakvattnet. Att processen, dvs vägen mot målet blir oviktig och det blir läraren som bestämmer vilken väg som skall tas för att målet skall nås. Uppnår vi lust att lära genom att en person beslutar HUR:et, hur vi ska gå tillväga? Jag drar mig till minnes vår vikarierande lärare som vi fick i klass 6 och hur han bjöd in oss i hur:et. När vi fick tillsammans med honom fick arbeta med så många av ämnena genom att exempelvis arbeta med en teater från början, dvs att skriva den till att spela den för våra föräldrar. Hela processen planerade vi tillsammans och arbetade med den i veckovis. Det var en glädje att gå till skolan, och jag tänkte inte ens på att jag lärde mig saker.

Skolan och förskolan exakt samma skrivningar i början av sina läroplaner kring att skola och förskola skall vila på demokratins grunder.

Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund. Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. vilar på demokratins grund. (Lpfö18)

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. (Lgr11)

Vidare att läsa i både Lpfö18 och Lgr11 är detta:

Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen. (Lpfö18)

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. (Lgr11)

Sedan har vi delen av båda läroplanerna så starkt skriver att undervisningen skall utgå från barnens/elevernas nyfikenhet och intressen samt att det som de redan har med sig i sina ryggsäckar skall tas med in i undervisningen.

Befinna sig I en demokrati, delaktighet, inflytande, nyfikenhet, intressen, erövrade kunskaper samt en lust till livslångt lärande- ord som är så viktiga för att varje individ ska lära för livet, inte för stunden, inte för att uppnå mål utan att lära för livet! Hur kan förskola och skola se på dessa ord och tolka det så olika? Som att skolan skall ha ett produktfokus, dvs målfokus och en stor andel förskolor (absolut inte alla) har ett processfokus, dvs fokus på vägen mot målet.

Utifrån ett annat inlägg ”Ju fler böcker i hemmet – desto bättre är skolresultatet” lyfte jag åter fram debatten kring skolans bristande fokus på det ovan.

I vårt hem finns det böcker i mängder och barnen har blivit lästa för. En mamma som pluggat sig till bra betyg, gått universitet både förskollärarprogrammet, kandidatexamen i pedagogik, en magister i pedagogik med fokus på genusvetenskap och en mängd andra universitetskurser. Barn som aldrig velat läsa en bok eller lägga ner mer än minsta möjliga i skolan och ingen av dem kommer läsa vidare efter gymnasiet. Däremot tror jag mer att det handlar om stöttande föräldrar och ”jobbiga” föräldrar som ser till att läxor görs och att man förhör barnen. Då lyckas barnen med godkända betyg. Varför vill mina barn inte (och många andra barn) mer i skolan utan med tvång gör de läxorna? Som alltid – skolans fyrkantighet! Om skolan skulle arbeta utifrån demokratiuppdraget och ta reda på HUR barnen vill lära sig saker och vara öppen för detta skulle fler barn tycka skolan är rolig, intressant och när något är roligt och intressant vad händer då? Jo, då är det lustfyllt att lära sig saker! Vips har man även uppnått det målet i Lgr11 som skolan aldrig uppnår. Börja således att kartlägga skolans organisation för barnens möjlighet att att få göra sin röst hörd, vara delaktiga, ha inflytande och således ta reda på hur de vill lära sig nya saker eller angripa ett specifikt ämnesområde. Börja att samverka mellan ämnena, arbeta inte i silos utan ha en agil organisation som gör att även skolan kan arbeta i projektform/ämnesövergripande. Eller handlar även detta om att lärare vill inte arbeta med andra lärare? Där förskolans arbetssätt i arbetslag är just en framgångsfaktor för att kunna arbeta ämnesövergripande. Och i slutändan handlar det ju om vilken riktning rektor tar ut. Martina Lundström lyfter detta i sitt blogginlägg men ägnar också en stor del i sin bok Den synliga förskolan åt detta. Jag har fått upp ögonen för Haninge kommun genom att jag haft möjlighet att få lyssna till deras arbete genom ledarskapsutbildning via Reggio Emilia institutet samt haft flera av dem i olika dialoggrupper när jag varit samtalsledare via samma utbildare. Varför lyckas Haninge med att få in fler element i skolan som återfinns i förskolan? Jo, en utbildningsdirektör som taget ett sammanhållet grepp kring hela skolsystemet och vågar att peka ut en riktning för alla, då arbetar men verkligen utifrån den röda tråden genom skolsystemet. Ska bli intressant att få följa deras arbete och se hur det artar sig åren framöver.

För att svänga på skutan lite behöver vi mitt i allt detta skapa dialog för att ens kunna bygga broar. Vi måste våga gå i dialog för att skapa en gemensam förändring, att skapa en rödare tråd genom hela systemet där pedagogiken i förskolan och skolan inte bara går hand i hand utan verkligen smälter samman. Martina Lundström beskriver det så bra i sitt blogginlägg:
”Men pedagogik är ett relationellt och kollektivt arbete som kräver att man som pedagog ställer sina egna synsätt och perspektiv i dialog med andras samt analyserar dem i relation till styrdokumentens texter och den samtid vi lever i. Det barnen och samhället behöver är därför att vi börjar föra konstruktiva och prestigelösa dialoger om barn, kunskap och utbildningens funktion i samhället; dialoger där vi möter varandra med respekt, enas om att vi alla ska sätta barnens bästa främst men också enas om att vi inte tänker likadant om vad som är barnens bästa. Min utgångspunkt är nämligen att ingen människa tänker likadant som en annan, men att vi genom dialog kan enas om gemensamma avsikter med våra handlingar.”

Jag vill ändå avsluta med några andra människor röster som visar på hur de själva känt genom sin skolgång och hur man som mamma känner sig. Detta är detta vi måste ha i fokus när vi går i dialog, att det faktiskt är en stor skillnad, dock inte av positiv karaktär. Där jag som förskollärare och rektor i förskolan måste peka på att förskolepedagogiken omfamnar hela Lpfö18 och verkligen arbetar med dess skrivningar genom att först och främst fokusera på demokrati- och värdegrundsuppdraget. Därifrån bygger vi sedan vår undervisning tillsammans med barnen där barnen får stora möjligheter att arbeta med alla mål i läroplanen. Vi överlåter aldrig ansvaret till barnen i processen utan förskollärarna tar alltid ett professionsansvar för undervisningen. Går det i förskolan, går det i skolan!

”Du är inne på något som intresserar mig. Tänker ändå att utan er som föräldrar, med allt vad det innebär av positiv stöttning och intressen, kunde skolans fyrkantighet förstört än mer för era pågar. Jag har växt upp i ett hem med mycket böcker, samtal kring böcker och vuxna som talat med barn som med vilka medmänniskor som helst. Vuxna som inte sett studier enbart som något nödvändigt ont för att få arbete utan som något som är lustfyllt och har ett värde i sig. Det tog ändå lång tid för mig att förknippa den sortens kunskap med det vi sysslade med i skolan. Under senare delen av grundskolan stannade jag ofta hemma – för att plugga, då det inte fungerade att göra det i skolan. Jag gick ut med goda betyg och med en stor olust inför allt vad skola heter. Min make har växt upp utan den sortens intresse för böcker och samtal och efter genomgången skolgång visste han att han ”inte hade läshuvud”, att han var stökig och strulig och mest till besvär. De fack vi placerades i skolan blev vi tilldelade redan på ”lekis” (som man sa på 70- och 80-talet). Båda har vi, med våra olika utgångspunkter, fått låta livet rehabilitera oss efter genomgången skolgång. Första steget för båda var att läsa som vuxna – bemötandet var då ett annat, och andra steget var mötet med förskolan, när de egna barnen började. Jag kan lova att jag var misstänksam i början! Ingen skulle få döda mina barns nyfikenhet och fantasi. När jag insåg att förskola, när det är bra, är raka motsatsen mot mina dåliga erfarenheter var det en sådan insikt att jag ännu inte kommit över det. Hur många unga vuxna kommer ut ur skolsystemet i behov att ”rehabiliteras” – med förstörd självbild och dåliga betyg- helt i onödan. Tänk om förskolans sätt att närma sig kunskap och glädjen över kunskap kunde få följa med upp i skolan – vilken vinst både på i individnivå och samhällsnivå. I de fall det fungerar så, det verkar inte vara omöjligt men hänger på enskilda lärares förmåga och möjligheter, blir det genast en bättre skola. Just nu verkar dock trenden i samhället snarare vara tvärtom – att skolans fyrkantighet ska vara idealet (förskoleklassen går allt mer åt att vara ren skola exempelvis) och det bekymrar mig. Jag hoppas jag har fel där! Jag klappar och instämmer – mer forskning om detta!👏👏👏

”Jag tycker detta är en intressant diskussion och håller med er. Motivation är något som exempelvis min son inte har när det gäller läsande. Vi har upprepade diskussioner hemma där vi samtalar om livet. Det som fungerat lite i alla fall, för min son är att motivera med varför man ska lära sig saker. Den enda motivationen som fungerar är utifrån hans intresse och tidigare kunskap som man då får pussla ihop till en cirkel som visar tydligt hur livet fungerar. Varför måste man gå i skolan, varför måste man jobba osv. Men jag tror givetvis att en förälder som inte ger upp och är stöttande är det som håller dem ”uppe”. Jag ser framemot att få läsa din bok och ta del av din kunskap 💕

Som avslutning låter jag Biesta (2006, sid. 113. Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid) tala:
Utbildning genom demokrati bör alltså ses som ett specifikt sätt att utbilda för demokrati, ett som vilar på antagandet att det bästa sättet att förbereda för demokrati är deltagandet i själva det demokratiska livet. Det resonemanget gäller givetvis även utanför skolans väggar.

Och med det tackar jag för mig idag!

Until next time!

Publicerat i delaktighet, demokratiarbetare, förskola, grundskolan, inflytande, Lgr11, Lpfö18, Lust att lära, organisation, pedagogiskt ledarskap, Process, processfokus, produktfokus, Projekterande arbetssätt, rektor, Skolledare, undervisning | Lämna en kommentar

Att axla ledarskapet utifrån våra styrdokument – Rektors ansvar

Organisation och ledarskap har under de senaste 6-7 åren legat i framkanten av mitt intresse; vilket också gjorde att jag sökte den där rektorstjänsten. Det var under mitt uppdrag som processledare för den agila organisationen i Ängelholms kommun som jag mer självständigt fick arbeta med ledarskap fast ändå tillsammans med mina processledarkollegor som fanns inom alla leden på stadshuset. Som förskollärare innan mitt uppdrag i stadshuset fokuserade jag på det uppdrag som jag var anställd som, det vill säga att arbeta utifrån Skollagen och läroplanen. Utbildning och undervisning som det pedagogiska ledarskapet var alltid närvarande; vilket också blev ett fokus när jag axlade uppdraget som rektor för förskolan. Det var också här när jag verkligen insåg att det statliga uppdraget var inte allas första prioritet. Spannet fanns från att lyfta lön till att arbeta utifrån uppdraget. Det blir en komplex vardag att hantera både för rektor och kollegor som har fokus på uppdraget inom förskolan. Om uppdraget för mig som rektor hade varit att arbeta på uppdrag för medarbetarna hade flertalet köttsår inte uppkommit. Fast som rektor har jag samma starka fokus på vårt uppdrag som när jag var förskollärare, och innan min första rektorstjänst hade jag inte ägnat många tankar åt allt det där andra som en rektor var tvungen att ha med i sin vardag. Att kollegor när jag arbetade som förskollärare inte brann på samma sätt som jag själv hade jag ju mött men det hela blev inte så påtagligt när de jag hade mig närmast arbetade utifrån uppdraget.

Att hamna i olika skav, frågor och konflikter gör att jag kavlar upp ärmarna och ser till att bygga på kunskapen inom området mycket mer. Med kunskap blir det lättare att arbeta vidare för det är inte ett skapande på tyckande och tänkande från mig som egen person. Organisationsteorier, att bygga en tydlig organisation, ledarskapslitteratur och ledarskapsstilar blandades med våra styrdokument. Inte bara för att jag läste rektorsprogrammet men utifrån att jag ville ha en bred kunskap i dessa ämnesområden. Ju längre bort från förskolan och offentlig verksamhet jag kunde komma desto bättre blev grunden. Att hela tiden bara stanna inom ett viss område och ta del av hur det fungerar där blir som att aldrig dra bort tussarna ur travhästarnas öron i ett travlopp…..du kommer aldrig höra andra saker och kunna skapa nya vägar att vandra inom ditt arbetsområde. Här har jag blandat in författare som Jim Collins, Simon Elvnäs, Ingrid Tollgerdt-Andersson, Linus Jonkman, Robert Kusén m.fl. Det har varit litteratur om att bygga organisationer, kring LEAN, agilt ledarskap, att bygga ledarskap på olika sätt, kulturbyggande och litteratur för HR och chef kring samarbetsproblem. Jag skulle kunna samla mycket här som både handlar om andra arbetsområden än den offentliga sektorn och förskola/skola men minst lika mycket inom mitt eget arbetsområde. Där kan nämnas Hans-Åke Scherp, Jan Håkansson, Martina Lundström, Steven Katz & Lisa Ain Dack, Helén Timperley m.fl. Till allt detta kan nämnas alla diverse poddar som jag lyssnat på som både handlat om förskolans arbetsområde men ännu mer som handlar om ledarskap och organisation inom den privata sektorn. I grund och botten upplever jag att köttsåret som uppstod på min förra rektorstjänst och sedan skav här och där bottnar i en kultur inom förskolan att rektor varit där för medarbetarna. Med detta menar jag absolut inte att det är en del i uppdraget, fast för mig innebär det inte det som jag mötte, det vill säga att jag går i medarbetarnas ledband och skall genomföra deras egna beslut. Beslut som antingen fattas i konsensusform eller att det mitt i allt detta finns en informell ledare som styr resterande med järnhand. För vad står det i våra styrdokument kring rektors roll, ansvar och ledarskap? Låt oss grotta ner oss där!

Skollagen kap.2, §9 Det pedagogiska arbetet vid en förskole- eller skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Rektorn ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas.

Skollagen kap.2, §10 Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.

För mig med fokus på uppdraget blir tolkningen att rektor är den som lägger grunden för vad det är för förskola som hen ser framför sig. Vad behövs för organisation för detta och vad behöver pedagogerna för att arbeta i den organisationen? Detta kräver således en härvarande rektor med god insyn i förskolans processer för att kunna lägga ramen till pusslet. Tänker mycket på hur andra rektorer funderar, tänker i denna frågan? Förvaltande eller utvecklande ledarskap?

I Lpfö18 finns en omfattande del kring Rektors ansvar:

”Som pedagogisk ledare och chef för förskollärare, barnskötare och övrig personal vid förskoleenheten har rektorn det övergripande ansvaret för att utbildningen som helhet
inriktas mot de nationella målen. Rektorn har ansvaret för förskolans kvalitet och har
därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att:
• planera, följa upp, utvärdera och utveckla utbildningen systematiskt och
kontinuerligt och därmed verka för ökad måluppfyllelse,
• genomföra det systematiska kvalitetsarbetet under medverkan av förskollärare, barnskötare och övrig personal samt säkerställa att barnens vårdnadshavare ges möjlighet
att delta i kvalitetsarbetet,
• inkludera arbetet med jämställdhet i det systematiska kvalitetsarbetet,
• förskolans arbete med aktiva åtgärder mot diskriminering och kränkande behandling
genomförs och dokumenteras fortlöpande,
• förskollärare ges förutsättningar att ansvara för undervisningen,
• varje barn tillsammans med vårdnadshavare får en god introduktion i förskolan,
• förskolans arbetsformer utvecklas för att gynna barnens inflytande,
• en god och tillgänglig miljö utformas, med tillgång till såväl digitala som andra
lärverktyg,
• utbildningen utformas så att barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling får det
stöd och de utmaningar de behöver,
• utforma utbildningen och anpassa resursfördelningen så att alla barn får det stöd och
de utmaningar de behöver för utveckling och lärande,
• samarbetsformer utvecklas med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att
stödja barnens utveckling och lärande,
• samverkan kommer till stånd med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för
att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
• utveckla formerna för samarbete mellan förskolan och vårdnadshavare och informera
dem om förskolans mål och sätt att arbeta, och
• förskollärare, barnskötare och övrig personal får den kompetensutveckling som
krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter och kontinuerligt ges
möjligheter att dela med sig av sin kunskap och att lära av varandra för att utveckla
utbildningen” (sid.19-20)

Från Skollagens få meningar om att det är rektor som leder arbetet och att det är hens uppgift att skapa en egen inre organisation specificeras det ganska tydligt i Lpfö18 vad som förväntas av mig som rektor. Det är här som min fråga om ett förvaltande ledarskap eller ett utvecklande ledarskap finns? För jag läser dessa punkter som att om jag inte är en härvarande rektor som nyfiket intresserar mig, lär mig och befinner mig i förskolans undervisande processer så kan jag inte ta ett aktivt ansvar för dessa punkter. Att jag ser det från den vinkeln har inte att göra med att mina föregående chefer när jag var förskollärare hade ”handen i syltburken” utan vi skötte det mesta helt själva utan tydliga strukturer eller riktlinjer. Fungerade det? Då hade jag inget att jämföra med men jag vet att mina tankar gick åt hållet ”vad gör rektorerna borta på sina kontor på skolan?”. Jag vet också att jag saknade strukturer och riktlinjer i vårt pedagogiska arbete. Ett exempel är när Ängelholms kommun bestämde att alla skulle arbeta Reggio Emilia inspirerat men det fanns inget stöd att få för arbetslagen utan vi som var först på bollen famlade oss fram och blev i slutändan de som fick hjälpa de som var sist på bollen att förstå hur de skulle göra. Alla hade olika underlag inom skolområdet, alla gjorde utifrån vad de trodde var ”rätt” – vet att rätt och fel finns inte direkt, men det blir så mycket enklare om man har ett liknande eller likadant underlag. Mitt i allt det formativa ska man ändå kunna jämföra, analysera och dra slutsatser av allas kvalitetsarbete. Det är utifrån detta som jag har med mig att jag tolkar Lpfö18s första punkter under rektors ansvar att mitt uppdrag är att skapa en tydlig och hållbar organisation där det finns tydliga dokument kring organisationens ställningstaganden och kvalitetsarbete. Strukturer, riktlinjer…ja, det vill säga ramen för pusslet måste vara klart för att vi ska kunna lägga de andra bitarna mer flexibelt och kreativt. Fast detta möttes inte riktigt med samma ögon vid mitt första uppdrag som rektor men blev med åren och kunskapen ändå ett beslut av mig utifrån styrdokumenten att…jo, det är MITT ANSVAR! Alla punkterna går in under den inre organisationen som jag har ansvar att skapa. Vissa punkter ligger mer på en strategisk organisations nivå medan vissa punkter verkligen handlar om att rektor enligt min tolkning måste ”ha handen i syltburken”.

”Handen i syltburken”

Punkterna som handlar om att rektor ansvarar för att utforma arbetsformer som stärker barnens rätt till inflytande i utbildningen och undervisningen, att utveckla tillgängliga lärmiljöer med olika material- analoga som digitala lärverktyg samt att utbildningen kan möta alla barnens behov kräver att jag som rektor verkligen befinner mig i processerna och inte bara har kunskap om processerna. Jag har ju det övergripande kravet på mig att utbildningen och undervisningen skall hålla en hög kvalitet och det kan inte jag go i god för om jag inte är delaktig i allt från undervisningsprocesser med barn och pedagoger till pedagogernas egna kunskapsprocesser. ”Handen i syltburken” är för mig en härvarande rektor som axlar sin del i att vara genuint intresserad, att vilja utforska och lära tillsammans med alla för att kunna utveckla förskolans utbildning och undervisning. Att våga ta ställning för förskolans väg och utifrån detta ställningstagande bjuda in till dialog. Detta Tillsammanshet skapar en röd tråd för mig genom systemet som både går från rektor och ner till barnen men lika mycket från barnen och upp till rektor eftersom förskolan är barnens arena måste det finnas en stark påverkan från barnen i detta arbete. Varför är vi här? Vi är här för att skapa en hög kvalitet för barnen i deras utbildning och undervisning utifrån en växelverkan mellan barnen och professionen!

Att utveckla arbetsformer för vårdnadshavarnas delaktighet känns i pandemitider som en eftersatt punkt. Vid våra vanliga förskolemöte bjuds vårdnadshavarna in att möta det som barnen möter i förskolan samt att kunna finna en Tillsammanshet med andra vårdnadshavare och samhället i stort, men detta forum har legat på is men jag hoppas att det nu finns en möjlighet för upptining under läsår 21/22. Att kunna mötas i olika arbetsformer istället för informationsforum känns som ett utveckling av vårdnadshavares delaktighet och att forumet fyller en annan funktion än att informera om verksamheten och att skapa broar på det sättet.

Att skapa broar mellan förskola och skola är ett stort ansvar för både förskolan och skolans rektorer. Dock känns det som att många gånger stannar denna process mellan just rektorerna och mellan pedagogerna. Barnen är de som får det minsta delen av kakan, typ smulorna. Kanske är det den större kommunens bekymmer och akilleshäl med alla sina skolor, kommunala som privata. Jag kan inte säga att barnen får en bra övergång och känner sig trygga inför höstens nya utmaningar. Det finns så mycket mer att göra för en likvärdig övergång först och främst, det vill säga att alla barnen ska få samma möjlighet som om de väljer skolan i samma område. Som förskollärare och rektor har jag aldrig riktigt känt att ett eller två besök på skolan skapar en god grund för barnen inför den stora händelsen att börja skolan. Fast på samma gång mäktar vi kanske inte med mer i förskola och skola. Här har vi kanske ett utvecklingsområde gällande samarbete med vårdnadshavarna. Kan vi genom nya former möjliggöra för blivande skolbarn att få en stabilare grund att stå på inför skolstarten?

Sista punkterna som hamnar på rektors ansvar går även in på området ekonomi och budgetanslag. Först att lyfta där handlar om att enligt det statliga uppdraget ska varje barn ges förutsättningar för utveckling och lärande. Det är ju klart som korvspad! MEN när slantarna inte räcker till och när man som rektor (och lärare) trollat med knäna…då uppfyller man ju endast det kommunala uppdraget; vilket stavas BUDGET! Här kan jag uppriktigt säga att jag gör så gott jag kan men jag skulle inte vara ärlig och säga att jag gör det jag borde göra. Oftast kostar det mer helt enkelt än de pengar som jag fått tilldelat. Mindre barngrupper kräver fler fysiska lärare och det kostar pengar! Pengar som inte finns helt enkelt. Jag pratar inte om att jag skulle anställa personer hit och dit för att det löser allt, för jag tror att de lösningarna som jag har inte skulle bli skyhögt mycket dyrare men dyrare blir det. Jag ser helt enkelt att lösningen i min organisation förutom att vi har delat in barnen i duogrupper med en förskollärare och en barnskötare hade varit några fler roller som ateljerista, torgetpedagog och utepedagog m.fll samt också så enkla saker som att kökspersonalen faktiskt tog hand om både att duka och ta bord, golv mm efter maten. Jag vill inte har några ”personliga assistenter” utan jag vill ha möjlighet utifrån det som barnen kräver och vad forskningen säger kunna dela upp barnen i ännu mindre grupper än vad vi har idag. Jag upplever att jag har kommit en bra bit på vägen genom att skippa avdelningstänkandet, överanställa, ha koordinator mm men nu kommer jag inte längre utan att budgeten färgas helt röd. Fast jag har inte uppnått mitt statliga uppdrag om alla barns rätt att utvecklas utifrån sina förutsättningar….

Till detta kommer att även förskollärarna, barnskötarna och annan pedagogisk personal ska ha kompetensutveckling. För mig behöver den inte kosta pengar i form av dyra utbildningar men det som kostar är att jag skulle önska mer tid för pedagogerna att kunna kompetensutveckla sig och gå i dialog. Läste att skolan har en sådär 20 dagar till detta….vi har 6 dagar- vissa har fortfarande bara 4 dagar per läsår…Allt vi ska göra måste vi ju göra när förskolan är öppen och i dagens samhälle har vi en stor täckning mellan 7.00-17.00; vilket gör att det är svårt att få det att gå runt. Det stärkta uppdraget i och med förskolans inträde i Skollagen 2010 samt utifrån Lpfö18 gör att det är svårt att skapa förutsättningar för lärarna då organisationen med antal personal är densamma. Det är likadant här som med att kunna ha en luftigare organisation med fler personal, att ja, det kostar mer men om vi kollat på olika lösningar hade det kanske inte blivit en gigantisk kostnad. Till detta ser jag också att jag/vi som rektor/er, all personal i förskolorna och i slutet huvudman vunnit på en bättre arbetsmiljö!

Om jag skulle summera detta med vilka fler roller jag skulle vilja ha i min förskola så handlar det om nedanstående. Jag bekostar själv idag 100% pedagogisk utvecklare och samordnare samt 2 stycken i pool. Skolområdet- 5 rektorer i förskolan- bekostar 3 specialpedagoger varav en på 80% är på min förskola.

  • Torgetpedagog
  • Utepedagog
  • Ateljerista
  • Administratör
  • att kök och städ gör mer som dagens pedagoger gör på förskolorna

Om jag summerar vad jag anser kring förutsättningar och kompetensutveckling. Vi har 6 utvecklingsdagar per läsår idag.

  • en eftermiddag per månad stängt ca 15-18 för olika forum, kompetensutveckling, APT mm
  • 4h individuell reflektion, planering, efterarbete för förskollärare (har lyckats med 3h för nästa läsår för förskollärare, 1h/projektdag- 14.00-15.00. Barnskötarna har mellan 13.30-14.00, så 1½h har de)

Låt oss börja utifrån detta så lovar jag att jag hade kunnat skapa en ännu bättre organisation för min personal och barn, men också för mig som rektor. Vinsten för alla är i slutändan stor men det kommer kosta initialt men med tiden kommer det som sjukskrivningarna, det företagshälsovården mm kostar att ge pengar till det som vi satsat på.

Rektors ansvar och ledarskap är ett komplext område med många anställda, många vårdnadshavare och många barn som alla behöver ha en del av rektor. Vilken annan del i den offentliga sektorn än Barn – och utbildningsförvaltningen och den privata sektorn har detta ansvar utifrån de förutsättningarna som vi har i dagens förskola? Detta komplexa område är superintressant att arbeta med, ingen dag är den andra lik, men med detta komplexa område kommer en ansvarsdel som är gigantisk och där inte de förutsättningarna finns för att kunna bedriva uppdraget som sig bör. Varför gör jag det? FÖR BARNENS SKULL, FÖR BARNENS VARANDE HÄR OCH NU OCH FÖR FRAMTIDEN❤❤❤

I do it for the kids of today and for their tomorrow!
Publicerat i Arbetsmiljö, arbetssätt, förskola, Förutsättningar, Förvaltande, Halmstad kommun, inre organisation, lärare, Lpfö18, organisation, pedagogiskt ledarskap, politiskt uppdrag, rektor, Skollagen, Skolledare, Torgetpedagog, Uncategorized, undervisning, Utveckling | Lämna en kommentar

Att utveckla bestående kunskap genom föreläsning och dialog

Förutom att arbeta som rektor på Engelbrekts förskola brinner jag för möjligheten att föreläsa om viktiga ämnesområden inom förskolan för att höja kvaliteten på barnens utbildning och undervisning. Föreläsningarna kan ges som både inspiration där ni själva tillsammans med rektor arbetar vidare med detta område för att skapa bestående kunskapsförändring. Föreläsningarna kan också vara en startpunkt för ett heldagsarbete tillsammans med mig eller en ännu längre process där vi kan djupdyka i ämnesområdet eller jacka i flera för att skapa en större helhet.

Dessa områden nedan är områden som jag föreläser/utbildar kring, allt går att skruva på för att det skall passa er förskola/skola. Det finns också möjlighet att arbeta i längre handledande processer med ämnesområdena:

  • Organisation och ledarskap i förskolan utifrån rektors roll – att skapa en tydlig, hållbar och effektfull organisation – HUR kan man som rektor skapa en förskola som möter dagens förutsättningar? HUR tar man som rektor rodret för att köra skeppet framåt tillsammans med medarbetarna utan att tumma på rektors ansvar i detta arbete? VAD krävs för att bygga en organisation från grunden?
  • Förskolans demokratiuppdrag- att skapa en samhällsarena för barnen – innehåll kring demokratiuppdraget, Barnkonventionen med en grund för detta arbete utifrån Reggio Emilia filosofin samt det viktiga pedagogiska ledarskapet för förskollärare och annan pedagogisk personal. Denna kan ges som en inspirationsföreläsning på ca 2 – 3 timmar med några bikupor men kan också användas som utgångspunkt för en heldag för samtal kring demokratiuppdraget, Barnkonventionen och det pedagogiska ledarskapet. Denna föreläsningen kan med fördel jackas i med föreläsningen kring att arbeta med diskrimineringsgrunderna och genusuppdraget men också med föreläsningen Undervisning från vetenskaplig grund.
Från Martina Lundström ”Den synliga förskolan” (2019)
  • Undervisning från vetenskaplig grund – Hur påverkar de teoretiska perspektiven vår undervisning och vad är lärandesyn kontra kunskapssyn? Hur har undervisningen sett ut genom historien och hur måste vi axla vårt undervisningsuppdrag som förskollärare och annan pedagogisk personal. Föreläsningen kan ges som en inspirationsföreläsning på några timmar till att bli ett heldagsarbete med worskshops/dialogforum kring vetenskaplig grund, pedagogiskt ledarskap och undervisningsbegreppet.
  • Att arbeta med diskrimineringsgrunderna – innehåll kring att få arbetet med värdegrunden att lyfta från ”bra kompis” till ett aktivt ”bråkande” med samhällets normer för att utöka innanförskapet i samhället.

Jag ser det som en förmån att nu får dela med mig mina tankar, idéer och reflektioner med många människor i min omvärld och att tillsammans få arbeta med viktiga ämnesområden inom förskolans utbildning och undervisning. Hela tiden med fokus på att skapa en hög kvalitet på barnens utbildning och undervisning. Tillsammanshet är ett viktigt begrepp för mig inom förskolan!

Önskar man att jag ska hålla i en föreläsning på en utvecklingsdag, husmöte eller liknande är det bara att ta kontakt med mig så samtalar vi vad ni önskar er för att det ska bli en inspirerande föreläsning för er som ni själva arbetar vidare med eller att jag arbetar vidare med olika frågeställningar i workshop format. Det fungerar att göra föreläsningarna både digitalt och IRL. Jag finns bara ett mejl iväg från er – carolinewiking@hotmail.com

Väl mött alla!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lookilooki- Förskollärare sökes!!!

Nu när ni sitter med frukosten och har en härlig ledig dag framför er kan ni passa på att fundera om det är dags för nya utmaningar. Det kanske är dags att ta steget och söka en ny tjänst🧐Du skulle jag rekommendera Engelbrekts förskola🤗🥰 Bara klicka på länken och skicka in din ansökan så vi kan träffas. Vill du arbeta på en förskola som är barnens arena, där barnen befinner sig I en demokrati? Är du en engagerad förskollärare som verkligen axlar ditt uppdrag med ansvara och leda? Här utvecklas både barn och pedagoger, varje människas egen process är unik och viktig för oss på Engelbrekts förskola ❤️

https://www.halmstad.se/jobbahososs/ledigajobb/visningavtjanst.n704.html?assignmentId=70844627-AE5A-4C7F-A71F-0F7ABA989EED&title=F%C3%B6rskoll%C3%A4rare+till+Engelbrekts+f%C3%B6rskola

Möt några av alla härliga medarbetare på Engelbrekts förskola! Tillsammans gör vi skillnad 🥰❤️👊🏼

Och mig som rektor får ni liksom på köpet 😱🤣🤗
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

”Uppfostrare eller demokratiarbetare”…

var rubriken på Martina Lundströms blogginlägg för hela 5 år sedan! Hur långt har vi kommit i det arbetet? Vad är förskolan för plats 2021?

Barns rätt till inflytande är hela grunden i att skapa en förskola som är barnens arena. Rektor har yttersta ansvaret att axla uppdraget som den som visar vilken förskola som hen vill skapa, men förskollärarna/barnskötarna är viktiga medspelare i detta arbete och deras arbete med barns inflytande och delaktighet är en stomme i den dagliga verksamheten. Lpfö18 beskriver det på detta sätt:

”Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. Barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen.” (sid. 16)

Förskollärarna skall enligt Lpfö18 ansvara för att barnen får ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll.

Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund….

Denna meningen är den första i hela Lpfö18 men också den första i Lgr11. Skandinavien skiljer sig från resten av Europa när det gäller att här är skrivningen i läroplanerna att barnen skall befinna sig I en demokrati medan i resten av Europa skall barnen lära sig OM en demokrati. Är barnen och eleverna I en demokrati…..nja, nej, kanske….hos vissa… Exempel från mina söners skolgång i grundskolan och egentligen har det blivit värre ju äldre de blivit, dvs ju mindre demokratiskt är det. Här får/fick mina barn på högstadiet ta del av samma powerpoint, det skiljer två år mellan dem, lärare som tar läxförhör rakt från hemsidor, lärare som har kallat dem dumma i huvudet och slagit av kepsar utan förvarning och ingen av dem har fått möjlighet att vara med i ett demokratiskt sammanhang för att bestämma HUR de skall nå de mål de ska arbeta mot. Vill man arbeta i grupp? Individuellt? Eller ska vi arbeta ämnesövergripande för att kunna göra lärandeprocessen mer meningsfull och arbeta mot många mål samtidigt? Ändå står det att ju äldre de blir ju mer delaktiga och ha inflytande skall barnen få…. Nog om skolans värld oavsett om jag brinner för att driva fram ett paradigmskifte i denna arena men då får jag nog göra det på en högre post som utbildningsminister.

Barnen i förskolan då, är det guld och gröna demokratiska skogar som vi planterar och vattnar? Det får nog bli samma svar…nja, nej, kanske…jo, hos vissa. Hos vissa förskolor handlar inflytande och delaktighet om att allt styckas upp i delar som en tårta. Man tycks tycka att inflytande och delaktighet är något som skall fördelas i små portioner. Det vi möter här är mången gång att barnen får göra olika val som vilken aktivitet de vill vara i, valtavlor, barnråd någon gång per termin, vilken sång man önskar eller vilken frukt man vill äta. Helt plötsligt ska man skapa olika konstlade situationer som innehar någon form av inflytande och delaktighet.

För att förskollärare och barnskötare skall komma till den punkten att inflytande och delaktighet, det vill säga att arbeta utifrån demokratiuppdraget genomsyrar och är inbakat i hela organisationen måste man själv och tillsammans med andra arbeta hårt för att göra en kullerbytta. Läsa, tänka, fundera och reflektera själv och tillsammans med andra – Vad är demokrati i förskolan?

Som förskollärare och barnskötare måste du också fundera på – Vad har förskolan för uppdrag 2021?

Att arbeta i förskolan har genom historien baserats på att utföra det politiska uppdraget. Förskolan har varit ett ställföreträdande hem, ett daghem, för att vårdnadshavare och då specifikt att kvinnorna skulle kunna ut i arbetslivet. Förskolan skulle vara hemlik och det finns idag de som valde sitt yrke under denna period och som har svårt att förstå dagens uppdrag och kanske inte ens vill arbeta utifrån hur uppdraget ser ut idag. Frågan som då bli aktuell är Vill jag detta? För barnen har rätt till förskollärare och barnskötare som kan leverera utifrån uppdraget i styrdokumenten och för förskolläraren och barnskötaren handlar det om dennes arbetsmiljö. Det handlar om förskolläraren eller barnskötaren upplever att hen befinner sig i ett meningsfullt sammanhang. För om hen inte upplever detta kommer det att påverka arbetsmiljön negativt för både den personen, för kollegorna och för barnen.

I ett arbetslag idag, vi utgår att det arbetar tre personer, kan vi finna tre olika förskollärare/barnskötare:

1. Förskolläraren/barnskötaren som ser på förskolan som ett ställföreträdande hem där fokus ligger på omsorg och att uppfostra. Miljön skall enligt den helst vara hemlik med olika attribut som gardiner, dukar och färdiga leksaker.

2. Förskolläraren/barnskötaren som tagit fokus på begreppen utbildning och undervisning utifrån dagens uppdrag men som tolkat dessa begrepp som att förskolans undervisning skall delas upp i ämnen eller situationer som i skolan. Dagen delas upp i matsituationen, språksamling, rörelseaktivitet osv. Förskolläraren är den som fyller innehållet i förskolan.

3. Förskolläraren/barnskötaren som också tagit fokus på begreppen utbildning och undervisning men istället tolkat dessa begrepp som att det handlar om barnens utforskande och undersökande, barnens tankar och flöden. Allt detta utifrån lekfulla sammanhang. Detta som blir grunden för en demokratisk förskola som vilar på demokratins grunder. Förskolläraren/barnskötaren är inte den som fyller innehållet i förskolan utan gör detta i växelverkan med barnen.

Alla dessa tre pedagoger ser jag på min egen förskola. De flesta befinner sig i nummer 3 men det finns några som befinner sig i de andra två. Nummer 2 handlar för mig att man arbetar utifrån ett skoltänk med ämnen och tydliga mål där man betar av olika steg för att komma närmare målet. Barnen får lära sig OM en demokrati och inte att befinna sig I en demokrati. För mig blir detta en lärare som inte arbetar efter Lpfö18/Lgr11s demokratigrund. Om detta mer ingående kan läsas i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Växelverkan är ett begrepp från fysiken där olika material möts och det sker en ömsesidig påverkan. (Martina Lundström)

Ett demokratiskt pedagogiskt ledarskap kräver en ständig växelverkan. Du som förskollärare/barnskötare måste titta på det som sker innan din undervisning, du behöver också titta det som händer i undervisningen, mitt i hela situationen där växelverkan pågår hela tiden, men du måste också efteråt titta på som skedde, med en distans för det är då du kan se och värdera om det blev som du tänkt, vad som uppkom och hur du kan gå vidare från det.

Ditt förhållningssätt som förskollärare är A och O för att det skall bli en demokratisk undervisning. Är du en tillåtande pedagog som öppnar upp din planerade undervisning för barnens tankar kring hur processen skall föras vidare i stunden? Om du är det, blir undervisningen mycket rikare än om du är en förskollärare som håller fast vid din planering som du skrev innan själva undervisningssituationen. Du som förskollärare är hela tiden beroende av att växelverka med barnen för att utveckla undervisningen! Det är här ett demokratiskt ledarskap skapas.

Är jag beredd att lägga synen på förskolan och förskolläraren som uppfostrare, ställföreträdande hem eller som en plats där dagen styckas upp i situationer utifrån förskollärarens egen agenda bakom mig? Är du beredd att träda in i samhällstjänst för att utföra reellt demokratiarbete? Jag kan tala om att barnen har rätt till det senare utifrån styrdokumenten!

Mot den demokratiska arenan!!! Lead the way forward!

Until next time!

Publicerat i arbetssätt, demokratiarbetare, Demokratiska mötesplatser, förhållningssätt, förskola, grundskolan, lärare, Lgr11, Lpfö18, pedagogiskt ledarskap, politiskt uppdrag, Process, Reggio Emilia, Skollagen, undervisning, Utveckling, växelverkan | Lämna en kommentar

Dare to be the Ship in Leadership!

Handlar ledarskap om att det ska vara en god stämning på arbetet, alla skall trivas, allas delaktighet, inflytande, gemensamma beslut, alla ska vara nöjda och att chefen är där för medarbetarnas skull? Simon Elvnäs skriver i sin bok Effektfull att i Sverige älskar vi platta organisationer, medbestämmande, konsensuskultur och delaktighet men enligt honom är ledare anställda för att påverka sina medarbetares arbetsutföranden och prestationer. De ledare som inte har någon påverkan behövs inte. Ingrid Tollgerdt-Andersson beskriver ledarskapet som skapar hållbara organisationer i studien Ledarskap och frånvaro – en jämförande studie av arbetsplatser med hög respektive låg sjukfrånvaro (2005). Sammanfattningen av ledarskapet är denna utifrån studien:

  • är tydliga i sitt ledarskap
  • vågar säga nej och lita till sina egna prioriteringar
  • ställer tydliga och höga krav, har klara regler och konkreta
  • har tilltro till egen förmåga och egen möjlighet att påverka
  • har gott självförtroende
  • har noggrann kontroll och överblick över verksamheten
  • dokumentation, uppföljning, utvärdering, analys
  • ger frihet under ansvar
  • delegerar med tydliga krav och följer upp systematiskt
  • arbetar med sig egen utveckling

Ingrid Tollgerdt-Andersson påtalar också när jag lyssnat på henne i podden Fråga forskaren att förutom punkterna ovan som kan verka väldigt fyrkantiga och ”hårda krav” så handlar det om relationer, bli sedda, ha en hög energinivå och att skapa engagemang. Ovan nämnda suddar inte ut de delarna.

Detta sätter jag tillsammans med vad jag hösten 2019 påtalade för medarbetarna kring mitt ledarskap när jag började arbeta med att starta upp en ny organisation, en ny förskola:

  • tillitsbaserat
  • autentiskt
  • drivande
  • utvecklingsfokuserad
  • uppdraget i fokus
  • fokus på systematiskt kvalitetsarbete
  • verksamhetsnära
  • processinriktad
  • lösningsfokuserad
  • kreativ
  • engagerad
  • vetenskaplig förankring

Inom utbildningsväsendet har det alltid funnits en underliggande uppdragsbeskrivning att rektor är där för medarbetarna och att det hela tiden skall råda en konsensusdemokrati. Som en rebellisk tonåring gjorde jag uppror på alla förgivettaganden på min första rektors tjänst och ungefär som en tonåring som gör uppror mot sina föräldrar för att finna sig själv som individ så gjorde jag samma resa. Det var faktiskt en lika stor utmaning som när jag själv försökte finna mig själv i tonåren. Det är en sjuhelvetes resa, en riktig berg- och dalbana måste jag säga men ack så belönande när man själv kommer fram på andra sidan och har skapat sig en stabil grund som man bygger vidare på. Färdig med sitt byggande blir man ju aldrig! Det är ju därför som så många inklusive jag själv påtalar vikten av självreflektion och självinsikt kring sitt eget ledarskap, att våga inse att ingen är fullkomlig och att vi alltid kan förbättra, förändra och lära oss mer.

Den här underliggande uppdragsbeskrivningen är fortfarande aktuell och jag upplever att man som rektor mäts mot den av både medarbetare, kollegor men också av högre chefer och förvaltningar. Det är som en form av mall som man ska passa in i, ett förgivettagande att chefer inom offentlig sektor ska vara på. Min egen ledarskapsutveckling har under de senaste tre åren bestått i Rektorsprogrammet och mängder med dialoger med kurskamrater men kanske allra mest har jag lärt mig genom all annan litteratur/forskning eller poddavsnitt inom organisation, ledarskap och beteendevetenskap som jag tagit del av . Allt det senare som absolut inte har handlat om organisation och ledarskap inom utbildningsväsendet utan som handlat oftast om den privata sektorn. För min egen reflektion handlar just om att det är en skiljelinje mellan ledarskapet inom offentliga sektorn och privata sektorn. Varför är det så? Varför är det ett annat ledarskap som återfinns inom den offentliga sektorn? Handlar det om den politisk styrda organisationen?

När jag ser i backspegeln inser jag att saker som skett har skett för att jag passade inte i den kostymen som fanns, fast jag anser att kostymen som jag har bär jag bättre än den som finns. Vikten av att våga vara ledare som skapar ramar, tydlighet och mål för organisationen och lyssnar in genom att höra på de olika rösterna men sedan att aktivt ta ett beslut som är det bästa utifrån organisationen och faktiskt de tankar som jag har, i detta fall mot missionen ”att skapa en förskola som är barnens arena”. Att våga vara ledare handlar om att ta in olika perspektiv men det handlar om att utifrån det våga ta ett aktivt beslut som kanske inte handlar om att majoriteten vinner. Denna del har jag haft givande samtal med Martina Lundström med i uppstarten av organisationen. Där även Martina påtalar vikten av att våga vara ledare och våga säga vilken förskola som man vill skapa för barnen.

Här landar begreppet Trivselchefer från Ingrid Tollgerdt-Andersson så oerhört bra! Trivselchef är motsatsen till chefen som skapar hållbara och tydliga organisationer. Vad är det som är signifikant för dessa chefer:

  • vill vara till för medarbetarna, se alla
  • delaktighet och att få med sig personalen är central
  • medbestämmande
  • demokrati
  • vara närvarande
  • alla ska vara bra och vara nöjda
  • inköp av yttre faktorer som olika aktiviteter, massagestolar mm

Här påtalar säkert en och annan att det är väl självklart med demokrati, medbestämmande, delaktighet osv. De förra punkterna är ett auktoritärt ledarskap, nej påtalar på Ingrid och jag håller med. Det föregående handlar om ett ledarskap med auktoritet. Dagens ledarskapsutbildningar handlar om att ha fokus på kriterierna för en Trivselchef. Slutsatsen av detta drar Ingrid är att cheferna som skapar en hållbar och tydlig organisation klarar av både och, dvs de är både tydliga chefer och Trivselchefer. Detta för att de har gått dessa utbildningar som sedan har blandats samman med de andra kvaliteterna som de bär med sig i sitt ledarskap. Tydligt blir det här att dagens ledarskapsutbildningar måste satsa på ett större fokus på att ge stöd för tydlighet, krav och trygghet. Dessa hänger starkt samman med att ha en god självinsikt och självkänsla.

Utan att jag egentligen behöver uttala min ståndpunkt så anser jag att det finns mängder med skolledare (och andra chefer också) som är Trivselchefer. Det som jag annars benämnt som att man är en utvecklings rektor eller en förvaltande rektor. Mallen enligt mig inom utbildningsväsendet är alltså en mall för en Trivselchef/ förvaltande rektor. Fast ledarskap hänger samman med orden påverkan och process. Det handlar om att du som ledare får någon att göra saker, leder och styr någons handlingar. Processdelen handlar om att det sker kontinuerligt och systematiskt. Ledarskap som Simon Elvnäs ser det handlar om att återkommande och systematiskt påverka andra. Enligt Simon handlar ledarskap om att skapa engagemang, motivation, tydlighet, få medarbetarna att leda sig själva i vardagens uppdrag och det kräver en tydlig och närvarande ledare som kan handleda och återkoppla. Här ser Simon liksom jag själv ett dilemma när större delen av ett ledarskap får ägnas åt administration och inom förskolans värld existerar inte något stöd för rektor. Det blir en stor del en administrativ chef – här finns en lösning som jag endast kommer beröra snabbt och som stavas Funktionellt delat ledarskap. Det innebär att rektor och enhetschef (administrativ rektor/chef) ansvarar för olika delar av chefsuppdraget som annars en rektor har ensam. Rektor ansvarar för sådana uppgifter som enligt lagstiftning åligger just rektor. Det läroplansstyrda, nationella uppdraget. Uppgifter som faller utanför denna reglering kan däremot en annan funktion ansvara för- en enhetschef. Till exempel kan det vara arbetsmiljö, lokaler, budget, fastighet, driftsfrågor- dvs det kommunala uppdraget.

Nu återvänder vi till ledarskapsdelen och frågan som både jag men flera andra ställer sig ”Varför undviker ledare att utöva ledarskap?” Med denna fråga behöver det inte handla om en ovilja att leda utan det kan handla om som jag beskriver det att du är fast i Trivselchefsrollen ofrivilligt eftersom det är en ”mall” men det kan handla om en okunskap eller att du måste syna ditt ledarskap i sömmarna får att kunna ta ett kliv framåt i ditt ledarskap.

Slutsatsen från Ingrid Tollgerdt-Andersson, Simon Elvnäs, Linus Jonkman, Martina Lundström och mig själv handlar det om att som ledare måste du vara tydlig och det är i otydligheten som det gungar i ledarskapsdelen. Då talar vi inte om du själv upplever dig som extremt tydlig utan du måste ställa dig frågan som återfinns i Simons bok Effektfull ”Vad behöver medarbetarna för att kunna göra sitt jobb?” Därefter måste vi som ledare våga att arbeta med vårt ledarskap i förhållande till detta, både det inre och yttre ledarskapet. Som vilken idrottsperson som helst så måste även en ledare träna på ledarskap för att bli bra. Blev såld på Simons liknelse med träning på olika sätt. Först påpekar Simon att det allra bästa sättet för att utveckla sitt ledarskap handlar om att filma sig själv och därefter analysera det som sker på filmen. Det han då menar är att jag som ledare kan spela in mig själv och analysera filmen själv och då handlar det om att jag tränar själv i gymmet. Eller så kan jag visa filmen för en kollega och vi kan tillsammans analysera filmen och detta blir som att träna med en kompis. Dock är det allra bästa att ta till en PT på gymmet, dvs att ha någon som ser filmen som har bättre kunskaper gällande ledarskap än vad du själv har och som gör att ni tillsammans kan analysera ditt ledarskapsbeteende och förbättra det. Den sista dimensionen saknar jag personligen påtagligt mycket i min egen ledarskapsutveckling för jag upplever att det är den som jag måste ha för att jag ska ta kliv framåt. Upplever att jag snart har tränat färdigt själv och med en kompis. Jag kommer inte att kunna bygga mer muskler om jag inte får göra det tillsammans med någon som kan detta med träning bättre än jag.

Foto av Karolina Grabowska pu00e5 Pexels.com

Jag har dock genom egen reflektion och tillsammans med min närmaste kollega, Veronica Önnerfjord, haft och har hela tiden samtal kring ledarskap och organisation. Likaså har jag samtal kring samma saker med min suveräna rektorskollega Linda Magnusson. Utifrån detta har jag tagit delar som jag arbetar med i mitt eget ledarskap, speciellt utifrån de 21 principerna som Simon lyfter i sin bok. För organisationens tydlighet för medarbetarna, där det handlar om hur hela organisationen är byggd, med strukturer, rutiner, arbetssätt, mål och våra olika ställningstaganden inom olika områden återfinns flertalet dokument. Utifrån att jag har ”testkört” vårt organisationsdokument samt vårt SKA-dokument på människor som sökt arbete på förskolan, på våra studenter som kommer eller andra personer som varit intresserade så är jag mycket trygg i att det finns en väldigt tydlig grund som inte återfinns hos många andra. Jag kan verkligen känna att jag arbetat fram en exceptionell hållbar och tydlig organisation!

I denna nya organisation som såg dagens ljus den 2 mars 2020 skall en ny kultur växa fram utifrån vårt organisationsdokument. I denna organisation blandades människor från befintliga förskolor med nyrekryteringar. Olika kulturmattor bars med in i organisationen och genom dialoger om den nya organisationen samlade jag ihop de gamla kulturmattorna och bar ut i containern. De där mattorna har haft en tendens att bäras in igen och jag bär ut dem igen. Efter fler och fler dialoger för att förankra organisationens ryggrad, dvs kulturen så har de allra flesta valt att väva på samma matta men det återstår vissa gamla kulturmattor som skapar ett skav i organisationen. Genom att lyssna på Linus Jonkman i senaste avsnittet av podden #nytttänk försöker jag få samman hur jag på min förskola ska kunna arbeta utifrån hans berättande kring kulturskapande organisationer när jag är en del i en stor politiskt styrd organisation som inte har detta helhetstänkande som en organisation inom den privata sektorn har. Eller i grunden kanske det finns men det blir så många subkulturer inom organisationen eftersom kulturskapandet inom den stora organisationen inte är på agendan. Eller så är grunden i kulturen inom förvaltningen väldigt svag? Finns många tankar och reflektioner kring kulturen på högre nivåer inom kommunen som organisation men låt oss backa tillbaka till min organisation och kulturskapandet där. Som påtalades var det inte mitt val att rekrytera medarbetarna fullt ut när förskolan startade. Det var uppe att söka om tjänsterna men processen för detta hade inte börjat innan jag startade min tjänst och då var det för sent helt enkelt att genomgå den processen. För här landar jag i det som Linus och Per talar om i podden som handlar om ”Hur gör vi när vi rekryterar? med tanke på den kultur som finns på företaget, inom organisationen. Där Linus lyfter användningen av kompetensbaserad rekrytering och för mig handlar det om att tjänsten som förskollärare kan endast examinerade förskollärare få och som barnskötare kan du vara både behörig eller obehörig, även om det senare nu benämns som barnbiträde inom vår kommun. Dock är det ingen skillnad på hur många barnskötare som det får finnas inom en förskola eller hur många barnbiträden det får finnas på varje förskola. De senare finns så extremt många övertaliga inom kommunen att jag får inte ens rekrytera dessa tjänster själv. Utifrån detta blir det sjuhelsikes svårt att vara chef och köra kompetensbaserad rekrytering när det uppifrån beslutats att det endast får finnas 67% förskollärare på respektive förskola samt att de andra kategorierna får jag bara till mig genom övertalighetslistan. Det skapar enligt mig en omöjlighet att rekrytera rätt personer med rätt kompetens som VILL arbeta på förskolan utifrån det valda arbetssättet. För just det sista VILL arbeta på Engelbrekts förskola, ja eftersom jag blev tilldelad medarbetare även behöriga förskollärare när jag skulle starta upp samt en väldigt kort process inför uppstart fanns inte möjligheten att samla alla och faktiskt beskriva det som Linus Jonkman benämner som Culture ad, dvs att kunna beskriva organisationen och det valda arbetssättet så inspirerande att man hoppats att alla skulle vilja hoppa på det tåget eller faktiskt valt att inte hoppa på tåget. Fast visst jag har ägnat mig sedan september 2019 när jag började min anställning att utgå från begreppet Culture ad i mitt organisationsbyggande och visst har medarbetare valt att sluta på grund av att de inte vill vara med på tåget. Jag har hela tiden uppmuntrat detta och varit extremt tydlig med att om man inte vill vara med på tåget är det OK, jag har inga hard feelings, ställer upp som referens eftersom då kommer denna personen att prestera och känna engagemang någon annanstans och jag får möjligheten att få in någon som verkligen vill samma som jag och resterande på förskolan. Även detta beskrevs på en av mina favorit poddar #nytttänk när Robert Kusén berättar att om du är plockare på Tambro men egentligen är en florist så kommer du aldrig bli plockare och då måste du som chef hjälpa denna personen att fatta det. Här skulle jag behöva diskutera med någon klok person ”Vad gör man när personen i sig inte förstår detta?”

Jag har dock utgått från fotbollsplaner och hörnflaggor….och jag är verkligen inte intresserad av fotboll på något vis men det blev en bra metafor. Engelbrekts förskola har sina hörnflaggor som vi alltid har i fokus. Kantlinjerna är våra styrdokument och i målen står jag och min pedagogiska utvecklare och samordnare. Om du vill spela tillsammans med oss så gör vi det på denna spelplan, vi spelar fotboll och du kan inte spela basket eller tillhöra ett annat lag än vårt lag. Det är inte bra för någons arbetsmiljö och det är inte bra för barnen. Jag lyfter ständigt frågan ”Varför är vi här?” och det gäller både varför är jag på denna förskola men även varför är jag i detta yrke. Vad var din drivkraft att välja yrket och har du den drivkraften kvar eller är det dags att söka sig vidare?

Det är här jag brottas med begreppet ”culture eats strategy for breakfast”. När jag vet att det finns några som har svårt att släppa sin gamla kulturmattor och det blir krockar i arbetssätt och tänkande i arbetslagen känner jag att jäklar vad de äter av all struktur och tydlighet som finns i våra dokument. Den liksom försvinner i ett svart hål! Kulturen är så stark! Linus ställde sig frågan kring kultur ”Är denna kulturen något som är gott för människan?”. Det är väl här som jag som rektor svarar nej men säkert kan mötas av ett ja från de som håller i sin kultur. Jag tänker som Linus också var inne på att ledarskapet – både mitt och pedagogernas mot barnen- och kulturen ska få hela organisationen att blomstra och må bra! Just nu skulle jag diagnosticera den som en aningen covid-19 sjuk och som väntar på vaccin….

Man kan tolka detta som att jag är en extremt negativ person som inte är nöjd med någonting. Fast det är allt annat än vad jag är för jag gör det här med en extremt stor passion, som Ingrid lyfte som en extremt viktig del. Jag gör allt av nyfikenhet, utifrån att jag är genuint intresserad och för att det är kul. Livet är för kort för att inte arbeta med passion som drivkraft. Det insåg jag den hårda vägen när mamma dog i januari 2020, 70 år ung! Det är lika kul med människor som jobbigt! Jag föll även helt pladask för Linus hisspitch på podden #nytttänk ”Jag är en kritisk tänkare. En kritisk människa är en sann optimist som tror att allt kan man göra en aningen bättre eller på ett annat sätt.” Helt plötsligt fick jag ord på vad jag är! När jag ger konstruktiv kritik, ifrågasätter, utmanar, påpekar, blandar mig i både den ena och andra processen inom min förvaltning så gör jag det utifrån denna mening. Som sagt ”Det finns inget som inte kan bli bättre. Men för att kunna göra det bättre så måste du själv ha insikt att du eller dina processer måste förändras, och våga förändra dem.”

Utifrån alla kloka människor som jag har fått möjlighet att lyssna på och reflektera kring, skulle bra gärna vilja gå i dialog också med alla dessa, har jag insett att just nu är jag en plockare men den dagen när jag inser att jag mer är en florist är det dags att gå vidare. Den insikten önskar jag att alla skulle ha för då skulle alla kunna nå KASAM inom sina yrken. Fast för tillfället arbetar jag vidare med ledarskap, organisation och kultur för hos mig skall kulturen och strukturen samspela för att skapa en hållbar och tydlig organisation! Med fokus att vi är där för barnen och förskolan är barnens arena!

Until next time!

Publicerat i förskola, Förvaltande, Funktionellt delat ledarskap, Halmstad kommun, inre organisation, KASAM, Kultur, organisation, pedagogiskt ledarskap, Process, Reflektion, rektor, Skolledare, Utveckling | Lämna en kommentar

Aktuella föreläsningar

Nu är det bara små justeringar kvar på föreläsningarna Förskolans och skolans demokratiuppdrag – att skapa en samhällsarena för barnen och Ett normkritiskt arbete med diskrimineringsgrunderna – att vidga innanförskapet.

I mars kommer studenterna på förskollärarprogrammet på högskolan i Halmstad att få lyssna till dessa. För er andra som kanske är intresserade att anlita mig för en utvecklingsdag, husmöte eller liknande så är innehållet detta.

Förskolans och skolans demokratiuppdrag innehåller vad våra styrdokument påtalar kring detta, vad Barnkonventionens del är i detta uppdrag men också hur hela skolsystemet både ska arbeta med det och att detta oavsett förskola och skola kan ske utifrån Reggio Emilia filosofin. Att problematisera de skilda skolformernas sätt att arbeta med detta uppdrag.

Ett normkritiskt arbete med diskrimineringsgrunderna – att vidga innanförskapet handlar om att värdegrundsarbetet handlar inte om ”Bra kompis” utan är ett komplext område som som vilket annat ämne som helst skall arbetas med fast I ALLT. Likväl vikten av att pedagogerna har en kunskap i ämnet, verkligen en kunskap….men finns det?

Andra föreläsningar som jag erbjuder kan ni alltid ta del av under fliken Caroline Wiking men ni kan även läsa det här just nu:

  • Organisation och ledarskap i förskolan utifrån rektors roll – att skapa en tydlig, hållbar och effektiv organisation
    • HUR kan man som rektor skapa en förskola som möter dagens förutsättningar? HUR tar man som rektor rodret för att köra skeppet framåt tillsammans med medarbetarna utan att tumma på rektors ansvar i detta arbete? VAD krävs för att bygga en organisation från grunden?
  • Att förstå hur vetenskapliga teorier påverkar vår undervisningspraktik
    • innehåll om vår historia inom förskolan, ”varför är vi här?” kopplat till våra olika professioner inom förskolan. Val av vetenskapliga teorier och hur deras roll spelar roll för undervisningen. Följt av dialogforum med frågeställningar som utgår från våra styrdokument.
  • Förskolans demokratiuppdrag- att skapa en samhällsarena för barnen.
    • innehåll kring demokratiuppdraget, Barnkonventionen med en grund för detta arbete utifrån Reggio Emilia filosofin. Föreläsning som tar ca 2 h med flertalet bikupor som med fördel kan användas som utgångspunkt i längre dialoger. Workshops/dialogforum kopplat till Barnkonventionen, värdegrunden, delaktighet/inflytande, mångfald kan kopplas på beroende på hur ni tänker arbeta vidare med det.
  • Att arbeta med diskrimineringsgrunderna
    • innehåll kring att få arbetet med värdegrunden att lyfta från ”bra kompis” till ett aktivt ”bråkande” med samhällets normer för att utöka innanförskapet i samhället.
  • Adekvat digital kompetens och digitala verktyg i undervisningen
    • innehåll om vad det innebär att arbeta med adekvat digital kompetens i förskolan. Workshops kan kopplas på för att skapa en helhet. Där pedagogerna får möjlighet att arbeta med de vanligaste digitala verktygen i förskolan för att erhålla större kunskap kring dem.

Jag ser det som en förmån att nu får dela med mig mina tankar, idéer och reflektioner med många människor i min omvärld.

I dagens läge får det digitala fungera istället för IRL men med en förhoppning om att jag snart kan göra både och. Vid intresse av flera olika individer kan jag planera för att ge någon av föreläsningarna en kväll. Skicka gärna mejl till mig via carolinewiking@hotmail.com eller ett messenger via min FB sida Lärande mötesplats/Caroline Wiking så ser jag om och för vilken/vilka föreläsningar det finns intresse.

Until next time!


Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lurar förskolan barnen att tro att de får lov att vara kreativa, ha delaktighet, inflytande och att olikheter berikar inför skolstarten?

Tror ingen av de som är i min närhet blir förvånad när jag uttrycker mig med konstruktiv kritik mot skolans fyrkantighet….eller?! Min metafor till det hela är att inom många förskolor, men definitivt min som är Engelbrekts förskola, är att vi låter barnen vara runda och studsiga bollar som får studsa hit och dit, får nyfiket utforska , undersöka och möjligheter till att lära sig på många olika sätt. Deras röster är lika mycket värda som vem som helst, de vet att de är värda att lyssnas på och att det som de säger tas med i undervisningen. De får vara delaktiga i sina egna lärprocesser. Förskolan är barnens arena! Vad händer sedan i skolan? De här runda och studsiga bollarna skall formpressas in i ett fyrkantigt hål, för här är det likriktigt som gäller och barnens röster skall inte höras som enskilda individer utan deras röster skall egentligen tystas till förmån för att alla skall lyssna på en i klassrummet – läraren. Fyrkanter är det som skolan vill skapa, men sedan finns det de där barnen – inklusive mina egna- som vägrar vara fyrkanter. Vad händer med dem? Jo, de blir de där ”jobbiga” barnen som utmanar, ifrågasätter och hittar på saker som är mycket roligare än att höra på en lärare som ”mässar”. Ja, ”mässar” var exakt en av mina söners orda. ”Mamma, läraren står bara där framme och mässar från sin powerpoint i mer än 40 minuter och sedan ska vi bara arbeta i den tråkiga boken resterande lektion.” Är det detta vad vi vill erbjuda våra barn i 10 år i grundskolan? Sedan har vi de där barnen, som jag själv som tryckte in mig i den fyrkantiga hålet för att det var enklast i skolan och man fick bra betyg i högstadiet genom att vara en fyrkant. Men någonstans i tonåren blev fyrkanten ibland en boll som började ifrågasätta varför vi skulle göra på ett visst sätt och varför betygen sattes som de gjorde utan en bra förklaring, men snabbt var man tillbaka till en fyrkant igen för att få det högsta betyget. Sedan blev man typ 20 år och man hade slutat skolan. Jag insåg att ”jag kan vara en boll igen!” Jag kan få lov att vara den personen som jag vill vara! Tänk att i 10 +3 år var jag någon annan som bara skulle passa in i ett system. Hade saker och ting ändrats sedan mitten av nittiotalet när en annan slutade skolan så hade ingen mer än jag varit glad….men det har inte ändrats i skolan.

”Får ni aldrig vara med och bestämma kring hur ni ska lära er saker?” ”Mamma, lärarna lyssnar aldrig på oss eller frågar hur vi vill ha det. De bestämmer och kör alltid på samma saker.” Och det hemskaste i detta är att när jag lyfter detta till barnens rektor så håller hen med och medger att det inte skett någon större förändring sedan mitten av nittiotalet. Min spontana tanke där och då är – ”Och vad är du för rektor som godtar detta och bara förvaltar en skola utan att utveckla skolan och leda arbetet???” Det är svårt som mamma att motivera barnet att det är 1½ år kvar i grundskolan. Andra sonens kommentar när han börjat på gymnasiet och jag får hem en glad son på dagarna- ”Mamma, här är lärarna inte lika bittra, de lyssnar och man kan skoja med dem”.

Podden Förskolans senaste avsnitt har fokus i sitt avsnitt ”Detta kan skolan lära av förskolan” och jag inser att jag är inte unik i mina tankar kring vad skolan kan lära av förskolan. De på samma sätt som jag anser att det inte har hänt så mycket inom skolan sedan vi själva gick, att skolans syn på kunskap handlar om förmedling medan det för mig handlar om att barnen skall erövra kunskaper. Det gör vi på förskolan genom att vi spinner vidare på barnens tankar, frågor, intressen osv. Medan skolan har EN metod att angripa kunskapen på som är given från början och inte släpper in barnen i någon process utan det är viktigt att följa från A till Ö på linjen mot målet. Skolan styckar upp alla stora områden i ämnen och alla skall göra nästan samma saker samtidigt. Kunskapen är enligt de i avsnittet och mig själv inte statiskt utan det är dynamiskt och flytande. Kunskap i sig inrymmer mer än bara ”därför” lyfter man i poddavsnittet. Kunskaper är till för att förstå ”därför” men också för att få nya frågor och gå vidare med kunskaperna. I förskolan arbetar många av oss processinriktat, tar in barnens tankar, frågor och de har delaktighet och inflytande i undervisningen. ”Hur skulle ni vilja att vi arbetar med Gustav Vasa?” Kan en sådan fråga vara så svår att ställa till barnen i skolan och gemensamt bestämma HUR detta ämnesområde skall angripas och samtidigt arbeta ämnesövergripande? Det handlar inte om att negligera att skolan har bestämda kunskapsmål utan det handlar om att möjliggöra för barnen att vara delaktiga och ha inflytande över HUR:et.

Varför kan inte skolan arbeta processinriktat? Kunskapsmål eller strävansmål är för mig inte det som är skillnad i arbetssätten som finns idag. Förskolan har på 30 år utvecklats enormt mycket från att luta sig mot Piaget, Eriksson och tillhörande metoder där det individuella barnet var i fokus och bedömdes till att flyta över i ett relationellt samspel mellan barn och pedagoger, mellan barn och barn samt mellan barn och lärmiljön. Där Vygotsky blev en av de stora att luta sig mot. Nu talar jag inte för alla förskolor i Sverige, det är jag fullt medveten om, eftersom min förskola (liksom många andra) valt att arbeta utifrån Reggio Emilia filosofin. Vi tar våra styrdokument som Skollagen och Lpfö18, applicerar Reggio Emilia filosofin på detta för att skapa en förskola som är barnens arena. ”Det är väl också en metod” säger någon. Det är en pedagogisk filosofi, grundad i en barnsyn och kunskapssyn där demokrati, samhället, rummet, materialet och estetiken är centrala element

Den är också förankrad i en djup respekt för barnet och en övertygelse om att alla barn är födda intelligenta, med en stark drivkraft att utforska världen. I Reggio Emilia har man en stark tilltro på människans möjligheter och lägger stor vikt vid solidaritet och samarbete.

Den pedagogiska grundsynen bygger på att enskilda individer – tillsammans med andra- konstruerar sin egen kultur och sin egen kunskap. Jag har under mer än 10 års tid fått djupare och djupare kunskap kring Reggio Emilia filosofin. Jag har arbetat med den själv som pedagog där jag har brottats och slitit mitt hår många gånger under åren för att införliva filosofin och förhållningssättet i min ryggrad. Det är en komplex värld att lära sig om, alltifrån miljö, material, projektarbete, pedagogisk dokumentation, demokrati, rummet som en tredje pedagog, agentskap, lyssnande och hörstyrka mm. Det har tagit mig tid att ta till mig allt inom Reggio Emilia och jag känner mig allt annat än klar, men det som jag är på det klara med är att detta är det förhållningssätt som jag vill ska genomsyra och bygga grunden i min organisation. Det är självklart att bygga en hel organisation på demokratibegreppet. För mig är det lika självklart som att andas. Att få bli lyssnad på, att få bli hörd och att det man säger tas på allvar är A och O för en demokratisk mötesplats. Barnen – och de vuxna- måste få uppleva demokrati på riktigt. Gunilla Dahlberg och Harald Göthson beskriver detta på ett ypperligt sätt i boken Exemplet Reggio Emilia:

I en skola för alla är det inte det viktigaste att undervisa barnen i samarbete och demokrati. I första hand organiseras lärandet och behandlas så att barnen så att demokratins värden respekteras och fördjupas, genom att barnen erfar demokratins värden. (Dahlberg & Göthson, 2005, sid.102)

Det är faktiskt här som jag själv står fast i att mina åsikter vad som skiljer förskolan mot skolan. Vi på min förskola/jag arbetar med att förskolan är barnens arena där barnen får vara I en demokrati. Där de har inflytande och är delaktiga i sina egna lärprocesser. Där deras röst är lika mycket värd som någon annans. Medan i skolan får barnen lära sig OM en demokrati, men de får inte vara delaktiga i HUR en demokrati faktiskt är uppbyggd. Att lära sig lyssna på andra som har andra åsikter än en själv, att det inte handlar om att man skall få sin vilja igenom, att man bara ska få göra som man själv vill utan att man faktiskt har väldigt mycket skyldigheter också i en demokrati.

Hur kan det komma sig att två läroplaner – Lpfö18 och Lgr11 har så lika skrivelser när det gäller att dessa båda utbildningar skall vila på demokratins grund men så skilda arbetssätt? Vad kan vi läsa kring detta i dessa styrdokument?

”Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund. Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” (Lpfö18)

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.” (Lgr11)

Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen.! (Lpfö18)

”Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder.” (Lpfö18)

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan.” (Lgr11)

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.” (Lgr11)

Att vara I en demokrati!

Att skapa en förskola – och SKOLA- som bygger på demokrati och delaktighet handlar inte om att alla får göra som de själva vill utan om att ge utrymme för att tänka fritt och respektera allas åsikter. Det handlar om att hitta nya sätt att tänka, utveckla nya arbetsformer som stödjer barnens och ELEVERNAS utveckling av demokratiska förmågor som är bärande i ett längre tidsperspektiv. Barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och rätten till delaktighet och medbestämmande är en av barnkonventionens grundprinciper. Jag vill starkt påpeka att detta arbetssätt är ett arbetssätt för skolan också men utifrån den kulturella kontexten i skolan har de en väldigt lång process att övergå till att arbeta med gruppens lärande samtidigt som individens lärande. Det handlar om att skapa ämnesövergripande arbetsformer. Det handlar om vikten av att se att det enskilda ämnet är bara en del och bör ingå i ett sammanhang med andra ämnen för att skapa en lärande grund för både barn och elever. Det handlar om att skapa delaktighet och inflytande för barnen i sina egna lärprocesser.

”Vi tror inte att skolor och förskolor är nödvändiga i sig. Vi tror på nödvändigheten av ett nytt globalt och demokratiskt medborgarskap – skolor och förskolor är bara verktyg för detta.” (Carla Rinaldi i antologin Om värden och omvärlden 2014)

Jag får oftast många reaktioner från lärare i skolan och de som arbetar som rektorer i skolan som hävdar med det bestämdaste att SÅ ARBETAR VI INTE I SKOLAN men sedan faller det ganska platt för ingen förklarar HUR de då arbetar med att låta barnen vara I en demokrati där deras röster får höras, där de får vara en del i sina lärprocesser och vara med och besluta kring HUR:et utifrån kunskapsmålen. Jag lyfter att jag gärna hör från skolor som arbetar utifrån det som faktiskt står inom demokratiuppdraget i Lgr11. Från min vinkel så anser jag att skolan inte uppfyller detta uppdrag! Om vi inom förskola och skola skall låta lärandet vara livslångt och barnen med glädje skall vilja lära sig så måste vi ju lyssna till HUR barnen vill lära sig och enligt mig gör i alla fall min förskola det (och mååånga fler) men inte skolan (kom gärna med motsatsen, skulle vara underbart att höra!).

Jag är helt övertygad om att förskolan kan vara ett parallellsamhälle till det ”riktiga” samhället. Att arbeta med de demokratiska förmågorna är ett stort område. Biesta (2006) lyfter mycket kring att arbeta för att nästa generation skall medverka i det demokratiska samhället. Förskolan har som institution en stor potential att vara en plats för aktiv samhällsmedverkan medan man lever i den, oavsett om man är barn eller vuxen. Samhället skapas här och nu, i den tiden vi lever i – och i en genuin demokrati borde vi alla oavsett ålder vara inbjudna att delta.  För att nå dit behöver vi ställa oss frågor som har ett vidare fokus än enbart vara inriktade på barns individuella utveckling och lärande. Vad är det för förskola vi tror att såväl barnen som samhället som helhet behöver, idag lika väl som i framtiden? Och hur kan vi skapa våra förskolors identiteter utifrån detta?

Min uppfattning är att många förskolor -och skolor hamnar här också- arbetar för att ge barnen verktyg för att de ska kunna vara delaktiga och utöva inflytande i framtiden, över sina liv och i samhället. Fast här hamnar vi bara på steget att barnen får med sig vad:et (teorin), inte hur:et (praktiken). Att förskolor hamnar här tror jag beror på att de inte aktivt har valt att arbeta utifrån Reggio Emilia filosofin utan en annan inriktning eller inte tolkar demokratiuppdraget som att barnen skall vara I en demokrati. Enligt mig är det lätt att hamna på att barnen ska lära om demokrati, inte att de får befinna sig i en demokratisk arena på förskolan. Jag har själv genom min yrkeskarriär gått från vad till hur i demokratiarbetet, fast nu är jag själv inte i detta arbete till vardags men det hindrar inte mig att utvecklas i detta arbetssätt. För hur ska jag annars kunna leda Engelbrekts förskola mot vår mission – att förskolan skall vara barnens arena?! Jag som rektor måste vara minst lika påläst, minst lika redo för detta arbete som medarbetarna!

Vad är då hur:et i att arbeta med demokratiska mötesplatser? Som förskola kan du välja att utbilda genom demokrati. När en förskola utbildar genom demokrati hamnar fokus på att granska vilka demokratiska kvaliteter förskolan har, och på förskolans lärmiljöer i vidare bemärkelser, dessutom hur barn görs delaktiga i verksamheten. Förskolan skall inte ses som ett förrum utan som ett rum där det finns reella möjligheter för individen att handla och påverka sin vardag När man arbetar att utbilda genom demokrati blir människan ett subjekt men för att människan skall kunna vara ett subjekt krävs en pluralitet, dvs det krävs gensvar från andra människor. Vi måste arbeta med olikheter för att utbilda genom demokrati. Vi måste möta andras åsikter för att kunna vara subjekt, det är då vi kan blir ett subjekt. Det är med ordet genom som vi hamnar i demokratiska mötesplatser. Att arbeta med reflektionsmöten, lillmöten, lyssnande och ha en stark hörstyrka tillsammans med barnen som vi på Engelbrekts förskola aktivt kan arbeta med hur:et, att få med barnens tankar, åsikter och att de får möjlighet att ta in andras åsikter och tankar. Att där tillsammans arbeta med våra olikheter, arbeta med att komma fram till gemensamma beslut och där barnens röster verkligen lyssnas på och tas tillvara. Du är demokrati!

Som avslutning låter jag Biesta (2006, sid. 113. Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid) tala:

Utbildning genom demokrati bör alltså ses som ett specifikt sätt att utbilda för demokrati, ett som vilar på antagandet att det bästa sättet att förbereda för demokrati är deltagandet i själva det demokratiska livet. Det resonemanget gäller givetvis även utanför skolans väggar.

Och med det tackar jag för mig idag!

Until next time!

Publicerat i arbetssätt, Demokratiska mötesplatser, förskola, grundskolan, Lgr11, Lpfö18, Reggio Emilia, rektor, Skollagen, Skolledare, undervisning | Lämna en kommentar

Den tredje pedagogens kreativa kraft som en demokratisk rättighet

Sex år har förflutit sedan min magisterexamen med rubriken Den tredje pedagogen i Reggio Emilia inspirerade förskolor – en genuskritisk granskning av lärmiljöerna och nu möter dessa tankar Nina Odegards tankar i boken Återbruk som kreativ kraft. Mina tankar från 2014 om att lärmiljöerna inom Reggio Emilia pedagogiken utgår från barnen, från individen och hundraspråkligheten samt begreppen som individen, barnet och det kompetenta barnet sett ur ett genusperspektiv möter Ninas tankar om återbruksmaterial, demokratiska värden och icke-diskriminering. Våra teoretiska ingångar sammansmälter till att utgå från postmodernismen, närmare bestämt det poststrukturella och feministisk poststrukturalism. Skillnaden mellan poststrukturalism och den feministiska poststrukturalismen är att hos perspektivet med feminism utmanar man könsbegreppet och dess kategorisering av två olika kön samt den makt som följer med respektive kön. Det som detta perspektiv vill är att ifrågasätta antagandet om att det inom varje människa finns en kärna som är manligt eller kvinnligt. Istället vill det säga att vi är inte på något särskilt sätt utan vi blir på många olika sätt i olika situationer. Det finns två begrepp inom detta som är av central betydelse och det är dekonstruktion och diskurser. I begreppet dekonstruktion ligger att vi plockar isär olika uppfattningar, förhållningssätt och lyfter in olika perspektiv. En diskurs är något som styr över vad som är möjligt att göra, tänka och vara i en viss situation eller sammanhang.

Det jag i min magisteruppsats bland annat såg gällande lärmiljöerna var att det framträder tydliga pojk- och flickdiskurser men likväl framträder en Reggiodiskurs där föregående diskurser gömmer sig. Lärmiljöerna har skapats utifrån Reggiodiskursen som bygger på barnens delaktighet och inflytande, projektets fokus och barnens intressen. Glasögonen för kön har pedagogerna inte använt sig av och inom Reggiodiskursen gömmer sig även begreppet könsneutralt. Ett begrepp som är allt annat än neutralt utan höjer i grunden den manliga diskursen i samhället. I min undersökning i magisteruppsatsen ingick även att ta reda på pedagogernas kunskap inom det genusvetenskapliga ämnet, vilket påvisade en kunskapslucka. Denna kunskapslucka kan jag 2020 säga fortfarande existerar utifrån undersökningar kring detta på min nuvarande förskola. Kan den könsneutrala diskursen vara den som framträder omedvetet i lärmiljöerna när pedagogerna möblerar och fyller med material oavsett om det enligt pedagogerna är med utgångspunkt i Reggio Emilia pedagogiken som de hämtar sina tankar och ställningstaganden? Kan det vara så att dikotomin manligt respektive kvinnligt skapas, där den manliga normen är den som väger tyngst och används?

Barnen samspelar med miljön och materialen, den tredje pedagogen blir en performativ agent – något som talar om vad barnet ska göra. När jag läser samma rader i Ninas bok sätter detta igång många tankar kring vår gemensamma utgångspunkt i den teoretiska delen. Genom att materialet har en agentskap så undervisar materialet barnen samtidigt som det pratar med barnet och kommer med tillägg. Barnen och materialen agerar tillsammans, här återfinner vi den tredje pedagogen. Materialen i lärmiljöerna som jag observerade var tydligt indelade i olika rum i rummen där det fanns bygg- och konstruktion, ateljéer, hemvrå och en lugnare vrå. Det fanns traditionellt material som är färdigt och inte kan bli så mycket mer än vad det är från början men också en hel del material som vi som Nina kan hänvisa till som återbruksmaterial. När min analys nu får sammansmälta med Ninas tankar i boken som kommer från hennes egen masteruppsats får jag en helt ny ingång att läsa min uppsats på. En ny analys av det som jag gjorde för sex år sedan börjar att formas. För när jag i min analys av en av förskolornas miljö och material finner att när det inte är ett förutbestämt och färdigt material i miljöerna så leker, utforskar och undersöker barnen på ett helt annat sätt. De använder sin fantasi och samspelar med sina kompisar på ett helt annat sätt än där miljöerna är mer uppdelade och där det finns mycket mer färdigt och traditionellt material. Att då plocka upp Ninas tråd kring återbruksmaterial blir en kittlande känsla och en ny vinkel på mitt eget arbete. Ninas fokus handlar om återbruksmaterial som en kreativ kraft. Nina beskriver att ända sedan Fredrich Fröbel och senare Maria Montessoris tid har man sett materialitet i samband med kroppen och sinnena, både i form av hur man inreder förskolans rum och vilken sorts material barn erbjuds i förskolan. Fröbel och Montessori ansåg att planering och anpassning av materialet var viktigt i arbetet med att ”utbilda” de yngsta, och att materialet i sig kunde ”undervisa”. Den tankegången är ju som sagt en stor del av just Reggio Emilia-miljön. Denna medvetenhet om materialitet har alltså med växlande intensitet varit närvarande under lång tid inom förskolefältet. Dock måste vi påminna oss att Fröbel och Montessori såg på materialet som ett verktyg eller medel medan det inom Reggio Emilia filosofin handlar om agentskap.

Både jag och Nina påtalar samma ögonöppnare som vi haft och hon heter Elisabeth Nordin Hultman. Det handlar just om hennes forskning om pedagogiska miljöer och barns subjektskapande från 2004. För oss båda får jag väl säga efter att ha läst boken så var det där som vi båda insåg vikten av rummens och materialens betydelse samt de olika diskurser som förskolan är styrd av. Elisabeth hänvisade till att diskurserna om förskolan som det ställföreträdande hemmet eller förskolan som komplement till hemmet. Det är viktigt att se vilka diskurser som vi är styrda av och se både de möjligheter och begränsningar som uppenbarar sig i detta. Barnet blir till i olika relationer, där också rum, material och aktiviteter är en del av barnets subjektskapande. Barnet skapas genom andra och genom materialen, och genom de olika berättelserna som berättas om barnet i olika sammanhang. Nina kommer med detta in på hur barnen blir i olika sammanhang, hon ger klockrena exempel som jag möter i förskolan hela tiden. Här handlar det om att sätta etiketter på barnen och att fokus utgår från de vuxna, de vuxna definierar barnets styrkor och svagheter. Allt detta sker utan att observera och sätta allt i relation till det materiella. Det materiella med sin egen agentskap bidrar till att bestämma vem jag kan och får bli i en situation. Det bestämmer om jag får och kan vara kompetent, social, samarbetsvillig, problematisk, fokuserad, avvikande osv.

Hur skulle det vara om det materiella och rummets egenskaper verkligen blev erkänt som en icke-mänsklig påverkans faktor inom förskolan? För mig är det av yttersta vikt när vi arbetar med den nya organisationen på Engelbrekts förskola att vi arbetar med att vi och barnen INTRA-agerar med det materiella och rummen. Jag som rektor reflekterar genom att läsa denna boken och mitt eget arbete att för att kunna arbeta med dimensionen agentskap och intra-agera när det gäller rum och material måste flera av pedagogerna lämna våga lämna den utvecklingspsykologiska grunden som de bär på och som påverkar hela arbetet oavsett om de faktiskt själva inte ser detta. Det blev väldigt påtagligt för mig själv just idag när jag tar till mig av Ninas bok kring åldersdiskurser men också att vi under en lång tid lutade oss mot Piaget och Erikssons stadieteorier. När vi verkligen släpper denna grunden och möjliggör för barnen bli och inte ser på dem som är, då kan vi på riktigt närma oss en miljö med material som låter barnen bli gränsöverskridande. Där barnen skall möta material som är icke-diskriminerande och där dikotomin manligt respektive kvinnligt inte existerar.

Från Återbruk som kreativ kraft av Nina Odegard

Det är just att Nina kopplar återbruksmaterial som en väg att arbeta med många egenskaper som kan bidra till att stärka förskolans värden, som bland annat allas lika värde som verkligen gör att jag tänker kring hur arbetet på min förskola skulle kunna te sig om jag sammanför arbetet utifrån diskrimineringsgrunderna, det normkritiska arbetet med arbetet kring återbruksmaterial. Fast med ett helt annat fokus än vad jag haft innan kring arbetet med återbruksmaterial. Då har mitt fokus legat på att vi gör detta utifrån en miljömedvetenhet. Att vi ser vårt återbruk som en del i den hållbara utvecklingen, att vi ska ta vara på behoven hos människor som lever idag, utan att förstöra framtida generationers möjlighet att täcka sina behov. Nina lyfter mina ögon till att arbetet med återbruksmaterial kan bli en stark kraft som ett likvärdigt/icke-diskriminerande material. Jag känner att med den blicken hade mina analyser i min magisteruppsats nog tagit en annan väg, då hade jag mer vänt blicken på materialen som fanns i respektive miljö och analyserat detta. Jag valde att använda kategorierna flicka och pojke och visade hur dessa diskurser är varandras motpoler främst genom hur det är organiserat i lärmiljöerna. Det fanns en mångfald av både pojk- och flickdiskurser på de avdelningarna som jag observerade, dock insåg pedagogerna inte detta eftersom det fanns en bristande kunskap inom det genusvetenskapliga ämnet hos pedagogerna. Nina lyfter att pedagogerna som hon uppmärksammade i sin master också könade materialet omedvetet. Hon kunde se detta genom sin dekonstruktiva blick att pedagogerna delade upp materialen i motsatspar manligt respektive kvinnligt, i dikotomier. Hennes slutsatser kring detta sammanstrålar kring mina egna och det handlar om att förskolan har en hel del kvar att när det gäller pedagogernas kunskap och medvetenhet om jämställdhetsarbete, genusarbete, diskrimineringsgrunderna och allas lika värde. För finns det en mångfald av återbruksmaterial, i olika storlekar, färger, former och komplexitet samtidigt som vi skapar en medvetenhet kring användningen av detta material oberoende av pedagogernas eget förgivettaganden så har vi stora möjligheter att utmana samhällets diskurser kring manligt och kvinnligt.

För mig har helt plötsligt arbetet med återbruksmaterial fått en betydligt större arena och syfte, även om min första arena och syfte utifrån hållbar utveckling inte var dålig så ser jag nu hur jag kan möjliggöra så mycket mer för barnen med den vidgade arenan och syftet. Jag ser hur arbetet med återbruksmaterial faller in i alla grundpelarna- demokratiska mötesplatserna, estetiska lärprocesserna, projekterande arbetssättet och givetvis då det jag utgått ifrån den tredje pedagogen.

”Som vuxna har vi ansvar för att det finns generöst med utrymme för kreativa uttryck och gott material utan färdiga definierade svar. Material som väntar på att bli utforskade, som inbjuder till närhet mellan barn och vuxna, lek och humor. Att utveckla en förmåga att se sig själv i ett globalt sammanhang och känna ett gemensamt ansvar för att ta vara på jorden är, ….ett viktigt perspektiv i ett pedagogiskt arbete. Att uppmuntra barn att tänka utifrån olika synvinklar, samtidigt som det finns utrymme för att tänka och handla på olika överraskande och kreativa sätt, blir viktiga ingångar i det pedagogiska arbetet och att förstärka barnens framtidshopp. Återbruksmaterialens kreativa kraft kan visa sig vara en kraftfull ingång till sådana projekt. Genom att lyssna in barns åsikter, frågor och utforskande, lära av barnens öppna och lekfulla sätt att förhålla sig och vara i dialog med natur och miljö, förstärker vi barn och vuxna som kooperativa medskapare av kunskap och kultur. På så sätt kan byggandet av framtidsoptimism också bli ett demokratiskt projekt.” (sid.44)

DEMOKRATI och FRAMTIDSOPTIMISM
Until next tinme!

Publicerat i agentskap, arbetssätt, Återbruksmaterial, dekonstruktion, Demokratiska mötesplatser, dikotomier, Diskrimineringsgrunder, Estetiska lärpocesser, förskola, Genus, Hundraspråkligheten, intra-agera, kön, kreativ, kvinnligt, Lärmiljöer, magisteruppsats, manligt, Pedagogisk dokumentation, pedagogiskt ledarskap, Projekterande arbetssätt, Reggio Emilia, Tredje pedagogen, undervisning | Lämna en kommentar