Halmstad är en expansiv kommun där vi arbetar för att våra 105 000 kommuninvånare ska trivas och få ut mer av livet. Här finns möjligheterna för dig som vill ha ett meningsfullt arbete och bidra med engagemang och nytänkande. Tillsammans med 10 000 kollegor är du med och bygger hemstaden, kunskapsstaden och upplevelsestaden. Läs mer om oss https://www.halmstad.se/intro
Barn- och ungdomsförvaltningen ansvarar för Halmstads kommunala förskolor, grundskolor, anpassad grundskola, fritidshem och kulturskola. Varje dag går ungefär 16 000 barn till någon av våra verksamheter.
Vi söker dig som vill arbeta för att varje barn och elev ska få den bästa starten i livet. Välkommen att utvecklas i Halmstads kommuns största förvaltning där dina insatser kommer göra skillnad varje dag. Hos oss är du med och skapar framtiden!
Är du en passionerad förskollärare som brinner för att arbeta med barns utveckling och lärande? Vill du vara en del av ett arbetslag som värdesätter samarbete, kreativitet och kontinuerlig utveckling? Då kan du vara den vi söker till vår förskola som inspireras av Reggio Emilia-filosofin! Du som söker vet att förskollärare är ett av världens bästa yrken och du förundras över barns nyfikenhet och kreativitet. Du känner ett stort engagemang gällande ditt arbete och drivs av lusten att varje dag finna de där stunderna när barnens stjärnögon gnistrar av lust att utforska, undersöka och lära sig nya saker. På Engelbrekts förskola har vi flera övergripande tjänster som på olika sätt stöttar det pedagogiska arbetet och är stöd till rektor. Dessa är: • Pedagogista • Ateljerista • Specialpedagog • Skoladministratör • Pool
Arbetsuppgifter
Som förskollärare hos oss kommer du att spela en nyckelroll i att skapa en stimulerande och utvecklande miljö för barnen. Du kommer att arbeta nära tillsammans med andra pedagoger för att planera och genomföra undervisning som främjar barnens nyfikenhet och lust att lära. Dina arbetsuppgifter inkluderar: • Att tillsammans med arbetslaget utforma en kreativ lärmiljö baserad på Reggio Emilia-filosofin. • Att aktivt delta i det systematiska kvalitetsarbetet för att ständigt förbättra förskolans utbildning och undervisning. • Att ansvara för att förskolläraruppdraget genomsyrar hela verksamheten och att barnens bästa alltid står i fokus.
Vi erbjuder: • En arbetsplats där dina idéer och erfarenheter värderas högt. • Möjligheter till professionell utveckling och fortbildning. • Ett engagerat och stöttande arbetslag. • En dynamisk och kreativ arbetsmiljö. Är du redo att ta nästa steg i din karriär och göra skillnad för barnen i vår förskola? Skicka in din ansökan med CV och personligt brev, senast 21/4. Vi ser fram emot att höra från dig!
Kvalifikationer
Vi söker dig som: • Har en förskollärarexamen. • Är engagerad i ditt yrke och har en stark vilja att bidra till både barnens och förskolans utveckling. • Har god förmåga att samarbeta och kommunicera med kollegor, barn och vårdnadshavare. • Har intresse för Reggio Emilia-filosofin och dess tillämpning i praktiken.
Engelbrekts förskola är även övningsförskola till Halmstad högskola och det är meriterande om du har en handledarutbildning. Om du inte har det förväntas du att gå den för att vi ska hålla en hög kvalitet för våra studenter som kommer på VFU.
Fakta om tjänsten
Antal tjänster1
Anställningsform: Tillsvidareanställning
Omfattning: Heltid
Tillträde: Tillträde enligt överenskommelse.
Publicerad 2024-03-28′
Ansök senas t2024-04-21
Upplysningar
Caroline WikingRektorTelefon: 0766-956409
Maysaa Cherri, Sveriges LärareTelefon: 079-0990824
För att kvalitetssäkra rekryteringsprocessen hos Halmstads kommun samt möjliggöra god kommunikation med våra sökande ber vi dig skicka in din ansökan digitalt.
Barn- och ungdomsförvaltningen värdesätter de kvaliteter som en jämn ålders- och könsfördelning samt etnisk och kulturell mångfald tillför verksamheten. Vi ser därför gärna sökande som bidrar till detta.
Medtag pass, nationellt id-kort eller personbevis tillsammans med identitetshandling, inför anställningsintervjun. Är du medborgare i ett land utanför EU/EES eller Schweiz behöver du ta med dig ett arbetstillstånd.
Om du erbjuds anställning inom Barn- och ungdomsförvaltningen är du skyldig att visa upp ett utdrag utan anmärkning från Polisens belastningsregister för arbete inom skola/förskola. Utdraget är kostnadsfritt och tar ca 2-3 veckor för polisen att handlägga. Beställ därför i god tid!
Tjänsten tillsätts under förutsättning att den inte tas i anspråk av övertalig personal.
Vi undanber oss alla erbjudanden om annonserings- och rekryteringshjälp i samband med denna annons.
Ja, hur svårt ska det vara att arbeta med demokrati- och värdegrundsuppdraget? Just nu fokuserar jag på skolan i dessa tankar. Som många av er vet som läst mina blogginlägg tidigare, läst på andra sociala medier och lyssnat på när jag föreläser vet att jag tydligt lyfter fram skolans brister med att arbeta med demokrati- och värdegrundsuppdraget.
För vad vi än tycker och tänker så står det i våra läroplaner Lpfö18 och Lgr22 att ”barn ska bilda sig” . Jag förstår inte hur man har svårt i skolan att tolka detta? Det är väldigt klart och tydligt att barnen (jag kommer med detta mena även elever i skolan) i alla våra skolformer ska vara aktiva subjekt, aktörer, och det kan ingen människa vara om man inte får vara delaktig, ha inflytande, säga sina åsikter, vara med och påverka, planera m.m. Så hur kommer det sig att i skolan ska läraren vara den som bestämmer och planerar? Det är ju väldigt enkelt att inse att du som lärare tolkar det som att ”barn ska bildas”. Du som tror att du vet mer vad barnen behöver, vad de behöver lära och hur de vill lära sig skapar ju de passiva barnen och således en icke-demokratisk utbildning!
Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund. Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas. (sid. 5)
Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen. (sid.5)
Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder. (sid. 6)
(Lpfö18)
Citaten ovan är taget från Lpfö18 men är identisk i Lgr22. Hur kan vi läsa och förstå våra styrdokument utifrån ett demokratisk syfte?
I båda läroplanerna finner vi detta:
* Barn och elever ska kunna föra fram sina tankar och idéer. Deras synpunkter ska tas tillvara på i utbildningen.
*Barn och elever ska möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld.
*Utbildningen ska ta tillvara barns och elevers egna erfarenheter, bakgrund, behov och intressen.
*Barn och elever ska kunna ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och tillsammans med andra.
*Utbildningen ska stimulera barns och elevers kreativitet, nyfikenhet, självförtroende och vilja att pröva nya idéer och lösa problem
Så hur svårt ska det vara att genomföra detta för läraren i praktiken?
Om vi istället lyfter upp detta till att gälla arbetslivet. Då pratar vi om medarbetare och chef. Herregud vilket liv det blir hos medarbetarna när för mycket beslut tas på chefsnivå. Det blir kommentarer som ”vi får aldrig vara med och bestämma”, ”du kör över oss”, ”du lyssnar inte på våra åsikter” osv. Det landar också många gånger hos de fackliga förbunden som då slår på stora trumman för att kräva att medarbetarna ska vara delaktiga och ha inflytande i sitt arbete. Det lyfts fram att det annars blir en dålig arbetsmiljö, medarbetarna trivs inte, de känner inte engagemang, är inte motiverade, mår psykiskt dåligt. Vi pratar om KASAM, som Antonovsky 1991 skrev om i Hälsans mysterium.
Professor Aaron Antonovskys begrepp KASAM (Känsla av sammanhang) är intressant när det gäller hur ledare kan arbeta med motivation och engagemang hos medarbetare. Hans teori lyfter människors fundamentala behov av att skapa mening i det de gör utifrån känsla av sammanhang. KASAM består av de tre områden: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Som chef ska du uppmuntra dina medarbetare att vara kreativa och innovativa för att de ska själva ska kunna se nya lösningar i arbetet. Som chef måste du själva vara entusiasmerande och engagerande i ditt ledarskap. Genom detta skapas en organisation med tydliga mål och syften som medarbetarna vill arbeta mot. Det relationella och inspirerande är viktiga mellanmänskliga beteenden mellan chef och medarbetare. Sammantaget är att ledaren ställer upp motiverande mål, utvecklar medarbetarens kompetenser, uppmuntrar till självständigt tänkande och handlande samt ökar den enskildes tro på den egna förmågan.
Det beskrivna handlar ju om vad som får en människa att må bra i alla kontexter som hen befinner sig. För att tydliggöra handlar en människa om en person som är 0 år och uppåt! Samhället handlar inte om Magnus mitt i livet, vit snygg och vältränad man, med bra arbete och inkomst, CIS man, snygg fru mm. Samhället handlar om alla människor som bor där! Barnsyn existerar inte! Människosyn innebär:
Min barnsyn är också min människosyn och har att göra med mina grundläggande värderingar. Det handlar om hur jag möter och tänker om andra människor, oavsett om de är stora eller små Vi är människor som levt olika länge på vår jord och har olika erfarenheter men vår gemensamma nämnare är att VI ÄR MÄNNISKOR!
Om du som lärare vill ha en arbetsmiljö där du har en rektor som bedriver ett både demokratiskt, distribuerat och transformativt ledarskap för att du ska vara delaktig och ha inflytande, där din röst är viktigt, att du blir lyssnad på och får lov att vara med och påverka så varför arbetar du som lärare inte på samma sätt med din undervisning?
Jag har på plattformen Linkedin tagit del av att Skolverket ska starta upp det som kallas Demokratistegen. Eftersom detta är ett av mina ämnesområden blir jag givetvis intresserad av vad detta kan vara. Vad är det nu för verktyg som ska till för att du som lärare bara ska börja lyssna på de barn som finns i klassrummet och ta med dem i undervisningsplaneringen?
Hur svårt kan det vara?
2016 kom en debattartikel i Skolvärlden med rubriken ”Lärare behöver tydligare direktiv för värdegrundsarbete”.
Vad händer med vårt samhälle om vi inte utbildar våra elever om grundläggande demokratiska värden och låter dem fundera över deras roll i världen och samhället, vädra åsikter , vrida och vända på komplexa frågor?
Det finns ett ord som verkligen fångar min blick och tanke i detta citat och det handlar om ordet OM. Barnen ska LÄRA OM de demokratiska värdena. Det är ju här vi har problemet i svensk skola. Barnen ska lära om alla saker, inklusive demokrati- och värdegrundsuppdraget som faktiskt är ett praktiskt ämne för att barnen ska få träna på de demokratiska förmågorna i sin vardag. Historiskt har barnen i svensk skola fått lära sig om hur det fungerar i ett demokratiskt samhälle. Jag är ju inkluderad i detta lära om. Jag fick med mig goda kunskaper om hur en demokrati fungerar och hur olika länder fungerar samt extra kunskap kring hur just Sveriges statsskick fungerar. Jag fick aldrig vara I en demokrati, där mina tankar och åsikter vara viktiga att lyssna. Att jag fick vara med och påverka undervisningens hur, hur vi ska arbeta med målet som finns i läroplanen. Inte heller har mina egna barn fått den möjligheten. De är idag 18 och 20 år. De har själva uttryckt att ”lärarna lyssnar aldrig. Vi får aldrig vara med och påverka hur vi ska göra. De kör bara sitt race”. Detta blev värre och värre med åren, med sin ”höjdpunkt” under högstadiet. Kom igen Sveriges lärare, mina lärare på förskolan arbetar varje dag med att barnen 1-5 år får vara I en demokratisk arena och de kan påverka sina egna lärprocesser. Kom inte med att vi inte har uppnående mål. Det spelar faktiskt ingen roll om vi har mål att sträva emot eller kunskapsmål för att kunna skapa en demokratisk arena. För som chef har jag uppnående mål, ska jag inte bry mig om att arbeta med ett demokratiskt ledarskap med mina medarbetare? För mina medarbetare är jättejobbiga att lyssna på ibland men deras åsikter är viktiga att ha med i hela vårt arbete. Det är jätteviktigt att ha med dem i vårt HUR i organisationen. Dags att vakna upp, ja det är jättejobbigt att leva i en demokrati där det krävs lyssnande, kompromisser, förhandlingar och så vidare. Ja, det är enklare att bara fatta ett beslut på egen hand som chef eller lärare, men det är inte så det fungerar i en demokrati!
Kunskapsuppdraget är i fokus. Även i samhällsdebatten ägnas väldigt lite utrymme till att klargöra hur demokratiuppdraget förhåller sig till kunskapsuppdraget. Om begreppen delaktighet och inflytande fick mer genomslagskraft skulle inte dessa två ställas mot varandra utan istället ses som samspelande partners. Genom att du som lärare samspelar med barnen och låter demokrati, delaktighet och inflytande samverka med kunskapsuppdraget får barnen vara med och påverka hur arbetet med kunskapsuppdraget ska se ut. För att arbetet med demokrati, delaktighet och demokrati ska blir en verklighet i förskolans och skolans praktik blir ledarskapshandlingarna centrala, både våra egna och de kollektiva som utförs i arbetslaget. Det handlar också om rektors ledarskapshandlingar i detta arbete.
Att skapa en förskola och skola som bygger på demokrati handlar inte om att alla får göra som de själva vill utan om att ge utrymme för att tänka fritt och respektera allas åsikter. Det handlar om att hitta nya sätt att tänka, utveckla nya arbetsformer som stödjer barnens utveckling av demokratiska förmågor som är bärande i ett längre tidsperspektiv. Barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och rätten till delaktighet och medbestämmande är en av barnkonventionens grundprinciper. Jag vill starkt påpeka att detta arbetssätt är ett arbetssätt för skolan också men utifrån den kulturella kontexten i skolan har de en väldigt lång process att övergå till att arbeta med gruppens lärande samtidigt som individens lärande. Det handlar om att skapa ämnesövergripande arbetsformer. Det handlar om vikten av att se att det enskilda ämnet är bara en del och bör ingå i ett sammanhang med andra ämnen för att skapa en lärande grund för barnen. Det handlar om att skapa delaktighet och inflytande för barnen i sina egna lärprocesser. Fokus måste flyttas från resultatstyrning och NPM (New Public Management), dvs när målen/resultatet styr det pedagogiska arbetet och barnens delaktighet hamnar i bakvattnet.
Hur svårt ska det vara?
Det jag kan utläsa och lyssna till idag kring demokratistegen är det ett verktyg för vuxna, att arbeta med olika områden som trygghet och tillit, identitet och tillhörighet, jämlikhet och jämställdhet, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, inflytande och delaktighet, kritiskt tänkande, motverka rasism och intolerans samt försvara demokratin. Säger absolut inte att det är viktiga ämnesområden men det handlar om att det ska skapas vuxna arbetsgrupper som sedan ska utföra olika insatser som att prata med andra vuxna och barn för att samla in underlag. Sedan ska olika insatser sätta in som alla ska arbeta med. Det är inte det att det är viktiga områden som sagt men skolan och förskolan ska vara en demokratisk arena.
Med det menas:
*att förskolan/skolan är en mötesplats för barnen.
*att barnen möter en inspirerande lärmiljö som utmanar deras undersökande och utforskande.
*att vi pedagoger har ett uppdrag sprunget ur Skollagen och Lpfö 18/Lgr22, vi är på förskolan/skolan för barnens skull. För deras utbildning och undervisning.
*att vi lärare skapar undervisning utifrån en växelverkan där barnen leder oss pedagoger samtidigt som vi använder oss av vår professionalitet.
*förskolan/skolan är en demokratisk mötesplats är sprungen ur både barns perspektiv, dvs barnens egna tankar och ord som tas tillvara och används, barnperspektivet, dvs pedagogerna försöker förstå barnens perspektiv, deras tankar, intressen och behov samt barnrättsperspektivet, dvs att vi har med oss barnens rättigheter i allt vi gör.
*en plats där att alla kan komma till tals, där alla lyssnar på vad du har att säga men också en plats där gemensamma beslut fattas och där den egna viljan inte är i fokus.
*en plats där läraren möjliggör att alla barns röster blir hörda.
*en plats där barnens röster, tankar och reflektioner sätter prägel på den undervisning som bedrivs på förskolan/skolan.
*en plats där barnen har möjlighet att påverka sin vardag, sin utbildning och undervisning.
Så för mig är det verkligen inte svårt! Det är ingen skillnad på en demokratisk organisation med vuxna människor som har en chef eller en organisation med barn där utbildning är i fokus. Varför ska det behövas olika verktyg där fokus handlar om att vuxna människor sitter i olika grupper och sedan ska det för barnen möjligen handla om att lära om dessa områden. De demokratiska förmågorna måste tränas på hela tiden och det möjliggörs genom att få en möjlighet att att befinna sig i en demokratisk arena på skolan. Och allt börjar med att ni lyssnar på barnen och genom växelverkan sedan planerar undervisningen utifrån detta. HUR:et i undervisningen ska barnen äga och ni som lärare ska kunna omsätta detta för att möta VAD:et i läroplanerna.
“Jag tycker att ni har ett krav på er att visa era barns röster. Var kan jag få syn på dem? Och kan inte en verksamhet svara på hur de gör det, nej, men då tycker inte jag det är en god verksamhet.”
Elevens val infördes 1995 för att ge eleverna mer makt över sin utbildning. Ja, redan här har jag synpunkter på att detta handlar precis om det som i förskolan handlar om olika val som inne-ute, äpple-päron eller valtavlor av olika slag. Detta är en skendemokrati, inte ett reellt inflytande och delaktighet, att befinna sig I en demokratisk arena. Om det handlar om att man 1995 ville skapa att eleverna skulle få mer inflytande och delaktighet så borde man redan då synat hur grundskolan är organiserad samt kulturen kring att det är läraren som skall lära ut. Jag fick idag höra av en av mina medarbetare som har en dotter som är nyexaminerad lärare på 23 år. Det hon får höra av de lärarna som arbetat länge är att hon inte är som den lärare hon bör vara, att eleverna har för kul på hennes lektioner osv. Jag tänker, hur länge tar det innan även hon ska tryckas in i det fyrkantiga hålet precis som barnen när de startar förskoleklass. Helt sjukt är vad jag tycker detta är!
”Ditt arbete finns inte till för att vara roligt utan för att du ska utföra order från arbetsgivaren.” Denna omskrivning kanske fler vuxna skulle reagera på?
Companies that have motivated employees have 23% higher growth.(Gallup)
Det som studien också fick fram var att i organisationer där engagemanget är högre är också lönsamheten 20 procent högre, frånvaron är 40 procent lägre och tillbuden 70 procent färre jämfört med företag där engagemanget är lågt. Hur engagerade och motiverade medarbetarna är kan helt enkelt handla om att vinna eller försvinna för organisationer. Denna sista meningen är så aktuell för skolan! Är det inte PISA resultaten som är dåliga och som måste bero på eleverna av olika anledningar så handlar det om att lärarna ska kunna ta till fler disciplinära åtgärder, ta bort de kreativa, praktiska ämnena eller att det måste de digitala verktygen fel att barnen inte lär sig som de ska och nu då till sist då elevens val för att trycka in ännu mera av det som de vuxna anser behövs. INGENSTANS ÖVER HUVUD TAGET finns det en självreflektion av utbildningsministern eller våra andra politiker att felet att vi är där vi är beror på att hela skolsystemet är urbota TRÅKIGT!
Hela skolsystemet är uppbyggt på den yttre motivationen, där det för elevernas del handlar om att betygen ska vara en yttre motivator precis som bonusar av olika slag inom olika företag. Men den yttre motivationen handlar om KONTROLL. Arbetsgivare, politikerna, samhällets beslutsfattare….de får alla känslan av att de kontrollerar systemet om de kan belöna, med allt från bonusar till betyg. Men det enda som möjligen kan hända är att vi får lydiga elever som gör som de blir tillsagda. Vi berör inte deras INRE MOTIVATION över huvud taget!
Det är inte lydiga elever vi vill ha. Vi vill ha självständiga individer som av egen vilja och kraft gör sitt bästa för lagets bästa!
Utbildningsministern verkar tro att betyg och fokus på resultat som är mätbara ska motivera eleverna, att de genom detta på något magiskt sätt behålla sina kreativa förmågor, vara engagerade, uthålliga, innovativa och ha lust att lära. TÄNK OM säger forskningen! Inre motivationen går aldrig igång på yttre belöningar.
En studie gjord vid London school of business har man sammanfattat den mänskliga psykologin så här. En morot av något slag som exempelvis betyg i skolan fungerar endast om det handlar om enkla, standardiserade uppgifter med ett enda tydligt mål. Med andra ord fungerar detta bara för personer som behöver arbeta med vänster hjärnhalva. Så snart som uppgiften blir mer komplex, avancerad och har flera olika lösningar, vilket innebär att människan måste använda sig av sin kreativitet, innovationskraft och kommunikationsförmåga så kan du slänga iväg hela din jäkla påse med morötter…ge dem till kaninerna så kan de gnaga i sig dem istället. Det är då helt otroligt att vi i både arbetsliv och skolan fortfarande använder oss av och ”motiverar” toppchefer, ledningsgrupper och så då våra elever med olika form av bonusar = yttre motivation. Helt otroligt att politiker verkar sakna helt kunskap om hur människor fungerar. Hur vi blir motiverade, engagerade och tar fram våra drivkrafter.
De här tre frågorna borde vara i fokus innan våra politiker tar några beslut som påverkar en hel generation med barn negativt. Dessa frågor arbetar jag med tillsammans med mina medarbetare. Vi har i 2 1/2 år arbetat med självledarskap, medledarskap, drivkrafter, engagemang och vad som motiverar oss.
Vad är det egentligen som får oss människor att må bra på jobbet/skolan?
Vad är det som driver dig att varje dag göra ditt bästa?
Vad är det som får dig att leverera och vilja ta ansvar?
Vuxna i olika verksamheter som har med barn att göra behöver ta deras röster på allvar och verkligen lyssna på vad de har att säga. Våra barn är kompetenta människor som bara har levt kortare tid på denna jord än vad vi har, men de har samma demokratiska rättigheter som oss andra. Förskolan och skolan måste vara demokratiska arenor som bjuder med barnen att vara aktörer i sitt eget lärande.
Vad är det för vuxna som blir till med detta skolsystem? Vad är det för samhälle som blir till? Även vi som är 45 år är produkter av ett skolsystem som aldrig lyssnat på eleverna. Där lärarna aldrig tillfrågade oss om något som rörde vår utbildning. Det som ska vara grunden till hela vårt liv. Hur kunde vi inte få vara med och besluta kring det som rör oss??!! Hur kan man som vuxen vara så auktoritär att ta beslutanderätten ifrån barn och elever? Vi har Skollagen, vi har våra läroplaner – Lpfö18 och Lgr22- och vi har Barnkonventionen, men detta beslut kring elevens val men egentligen handlar det om HELA skolsystemet i grundskolan speciellt. Här möter vi i våra läroplaner säkert 2/3 delar som handlar om skrivningar om vårt demokratiuppdrag och värdegrundsuppdrag. Det finns därtill mål och delaktighet och inflytande samt normer och värden. Denna stora del till trots är det den delen som det tas minst hänsyn till och den som det arbetas med minst, men den betyder allra mest för att vi ska både här och nu och i framtiden få barn som har med sig sina demokratiska rättigheter och skyldigheter.
Du som utbildningsminister, du vill gå till arbetet och känna engagemang, motivation, bli lyssnad på, att din röst är lika mycket värd som någon annans och att den organisationen du arbetar i är en demokratisk arena och du vill säkert ha en ledare som bedriver ett demokratiskt och transformativt ledarskap. Du vill vara delaktig i beslut som tas i organisationen, få lov att vara med och påverka samt kunna styra vilka arbetsuppgifter du vill utföra men ännu viktigare hur du vill utföra ditt arbete.
VAD ÄR SKILLNADEN OM DU ÄR 4 ÅR, 10 ÅR ELLER 16 ÅR? För att de är barn och du har en hemsk ”barnsyn”/människosyn?
I båda läroplanerna finner vi detta: *Barn och elever ska kunna föra fram sina tankar och idéer. Deras synpunkter ska tas tillvara på i utbildningen. *Barn och elever ska möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld. *Utbildningen ska ta tillvara barns och elevers egna erfarenheter, bakgrund, behov och intressen. *Barn och elever ska kunna ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och tillsammans med andra. *Utbildningen ska stimulera barns och elevers kreativitet, nyfikenhet, självförtroende och vilja att pröva nya idéer och lösa problem
Redan 1998 skrev EU-kommissionen detta:
”Att sätta elever och lärande i centrum för teoretiska och praktiska utbildningsmetoder och processer är förvisso ingen ny tanke, men i praktiken har den pedagogiska praktikens etablerade strukturer i de flesta formella sammanhang prioriterat utlärning framför inlärning /…/ I ett högteknologiskt kunskapssamhälle blir denna form av utlärningsundervisning allt mindre effektiv. Elever måste bli proaktiva och självständigare, beredda att kontinuerligt förnya sin kunskap och konstruktivt reagera på att problem och sammanhang uppträder i nya konstellationer. Lärarens roll blir att följa, underlätta, observera, stödja och vägleda elevens egna ansträngningar att skaffa, använda och i sista hand skapa kunskap.”
(EU-kommissionen 1998, citerat i Field, 2000, s.136)
Låt oss lägga till både elevers och lärares egna röster om den minskade lusten att lära sig:
Du som utbildningsminister och andra politiker, till och med andra rektorer och lärare, NI vill att barnen/eleverna ska lära sig mer och prestera bättre men ändå så saknar ni kunskap kring hur ni når dit så då blir både barn, elever och era egna medarbetare drabbade av er okunskap, när ni tycker och tänker istället för att ta till motivationsforskningen för att lyckas.
Den inre motivationen är den ljusa sidan av kraften. Det är här passion uppstår och allt av värde börjar att ske. Människor på denna sida av motivationsmodellen är mer altruistiska och samarbetsvilliga, och de presterar bättre än de som drivs av externa motivationsformer.
Motivationen skapar engagemang som i sin tur väcker en känsla av att bli absorberad av uppgiften. När du drivs av någonting som väcker ett engagemang i dig anser du inte att du arbetar/går i skolan, du ”har ju bara kul”
Den 1 februari 2024 tänkte jag ha en föreläsning i Ängelholm kring förskolans demokratiuppdrag. Jag hoppas vi ses 😊den 1/2-24.
Grunden i hela organisationen är demokratiska mötesplatser utifrån att det är den viktigaste aspekten enligt Loris Malaguzzi för att kunna skapa ett bättre samhälle, ett bättre samhälle för barnen idag och i framtiden. Barnen – och de vuxna- måste få uppleva demokrati på riktigt. Gunilla Dahlberg och Harald Göthson beskriver detta på ett ypperligt sätt i boken Exemplet Reggio Emilia:
I en skola för alla är det inte det viktigaste att undervisa barnen i samarbete och demokrati. I första hand organiseras lärandet och behandlas så att demokratins värden respekteras och fördjupas, genom att barnen erfar demokratins värden. (Dahlberg & Göthson, 2005, sid.102)
Vad är då hur:et i att arbeta med demokratiska mötesplatser? Som förskola kan du välja att utbilda genom demokrati. När en förskola utbildar genom demokrati hamnar fokus på att granska vilka demokratiska kvaliteter förskolan har, och på förskolans lärmiljöer i vidare bemärkelser, dessutom hur barn görs delaktiga i verksamheten. Förskolan skall inte ses som ett förrum utan som ett rum där det finns reella möjligheter för individen att handla och påverka sin vardag När man arbetar att utbilda genom demokrati blir människan ett subjekt men för att människan skall kunna vara ett subjekt krävs en pluralitet, dvs det krävs gensvar från andra människor. Vi måste arbeta med olikheter för att utbilda genom demokrati. Vi måste möta andras åsikter för att kunna vara subjekt, det är då vi kan bli ett subjekt. Det är med ordet genom som vi hamnar i demokratiska mötesplatser.
Det är för dem vi gör det! Vi gör det för att de är födda som människor på planeten Jorden. De bryr sig inte om politik eller religion. De är människor!
Att ge barnen en utbildning där de har tillgång till samhället NU är mitt största fokus men för att möjliggöra detta måste det finnas en demokratisk arena för medarbetare som för barnen i min organisation. Jag är inte den som arbetar varje dag med barnen utan leder detta arbete genom mina kompetenta medarbetare. Jag omger mig med medarbetare som är experter på sitt område, både direkt med barnen, som pedagogista och pedagogiska handledare till pedagogerna, som ateljerista som inspiratör i undervisningen, som skoladministratör för ett administrativt stöd för pedagoger som rektor osv. Denna viktiga del att inte vara expert på allt inom organisationen blev extra tydligt genom mina samtal med Micael Bydén under galakvällen på Skolledare21. Att få dela sina tankar med olika ledare som inte endast befinner sig inom utbildningsväsendet är så extremt viktigt och är en stor den hur jag har hittat mitt eget ledarskap. Micael Bydén säger att ledarskap är enkelt, är det enkelt? Enligt honom är det viktigt att hitta sina ledstänger som gör att man håller sig ”på banan”. Då blir ledarskap enkelt!
Han har en riktigt bra poäng där. För du kan alltid skaffa dig ny kunskap och förfina ditt ledarskap men samtidigt måste du hitta dina ledstänger, ditt core som du bygger ditt ledarskap på. Det betyder inte att du ska sluta utvecklas men du ska inte tappa bort kärnan i ditt ledarskap. Detta blev en extra påminnelse på att våga stå stadigt i det som du tänker är ett bra ledarskap, våga tro på dig sjäv! Kanske blir det extra påtagligt när Haffsa Rizwani pratar om gender equality in education leadership- och jag själv som kvinna funderar extra mycket på varför jag hela tiden funderar på saker som ingen man någonsin skulle fundera på. Det beror på att hela min utbildning i skolan aldrig utmanade de rådande stereotyperna. Det gör att vi som dagens ledare måste utmana dagens rådande stereotyper för våra barns möjligheter till ett annat samhälle!
Att leda i utmanande tider kräver att vi fokuserar på vårt ledarskap. Samhället ändras med professionen står kvar pratar Anders Härdevik om i sin föreläsning på Skolledare21. Anders är från grundskolans värld och nu verksamhetschef. Här finner jag en skolledare som utmanar grundskolans varande i dagens samhälle. Han undrar hur skolan kan ha samma form som skolan hade 1842. Vid den tiden byggdes skolans system av män för ett industrisamhälle. Dagens skola är byggd på samma premisser men vi lever i ett helt annat samhälle?! Nu är det inte ett industrisamhälle vi utbildar för utan nu handlar det om tjänste – och kunskapsorienterade yrken. Ska vi ha det så här? Vad behöver kvar? Vad behöver kastas bort? Vad behöver läggas till? Vad för skola behövs för att alla människor i skolan ska må bra?
Förutom att transformera förskola med främst skola att blir en plats där det finns en ständig lust att lära, att möta dagens som framtidens samhälle men också en plats där alla mår bra. Ja, vad krävs för att vuxna anställda ska må bra. Ja, först och främst att du tar reda på om du verkligen vill befinna dig på den arbetsplats som du befinner dig på. Din egen motivation har du själv ett eget ansvar för. Christina Stelli lyfter fram ledarens roll som inspiratör för en ökad motivation men att ledaren kan inte ta ansvar för medarbetaren egen motivation. Motivationen finns i ditt eget VARFÖR. Vad är din drivkraft?
Positivt tänkande…???…Det finns endast POSITIV ATTITYD enligt Christina och den tränar vi upp. 50% av min attityd kommer från gener, 40% avgörs av vad jag tänker och handlingarna som jag gör efter = fullt eget ansvar för detta, 10% kommer från yttre omständigheter.
Och ibland hamnar vi i lägen, både privat som på arbetet, att vi endast kan luta oss mot två olika motpoler. Ska vi ACCEPTERA läget eller kan vi PÅVERKA läget? Det finns endast de två så om du inte kan det ena så finns det endast ett alternativ kvar. Så enkelt och ändå så viktigt att bära med sig. Ibland gömmer sig det viktiga i det lilla. Acceptera (du behöver inte förstå du behöver inte gilla läget, men lägg ner striden) eller påverka? Om du inte gör det så hamnar du som medlem i OFFERKOFTORNAS RIKSFÖRBUND! Då behöver nog inte ledarskap eller medarbetarskap vara svårt, utan enkelt som Micael Bydén sa. Att samtidigt både för mig själv som ledare men också tillsammans med mina medarbetare våga vara bra, stolt och tacksam.
Vi är tillbaka till det klyschiga ”vi är varandras arbetsmiljö!”. Ja, det kan inte vara enklare eller svårare än detta. Men är det något som stärkt mig så är det att våga vara en tydlig ledare med ett tydligt mål där Tillsammanheten också är lika närvarande i hur:et. Att som ledare skapa en tillsammanshet med dina närmaste som är de som är experter på sina områden, att lita på andras kompetens i den närmaste gruppen. Du som ledare är inte expert på allt utan behöver kloka medarbetare runt dig för att skapa en dynamisk enhet för att kunna leda i utmanade tider.
Jag blev inte nummer ETT i kategorin Årets demokratiarbete men jag känner mig som en vinnare som fick möjligheten att dela denna upplevelse med mina närmaste kollegor, med alla föreläsare, med juryn vid mitt bord, med Fredrik på Meet in Grid, med mina fellows nominees och den största vinsten för mig var att få dela samtal med ÖB Micael Bydén och få äran att ta emot en form av medalj från han. Jag har så många härliga möten packade i min ryggsäck som jag hoppas kan skapa nya möjligheter för mig. Och det viktigaste blev Micaels ord att aldrig tacka nej till en ny utmaning! Den adderas till min mammas medskick till mig att kunskap aldrig är tungt att bära. Framtiden är här och nu, jag är redo för nya utmaningar 😊💪
Hejsan hoppsan, nu söker jag en ny medarbetare och min personal söker en ny kollega. På förskolan arbetar vi med motivation, engagemang och drivkrafter till vårt uppdrag men också för att skapa en arena där olikheter berikar i praktiken. Självledarskap har varit centralt genom de åren som nu varit. Där har vi arbetat med att leda oss själv i vårt uppdrag och leda tillsammans med rektor. Detta för att vi ska kunna skapa en organisation som är tydlig, hållbar och effektfull organisation av hög kvalitet för både barn och vuxna. Medledarskap och att arbeta med tillitsbaserad styrning och ledning är även centrala delar i Halmstads kommun. Halmstads kommun arbetar med en tillitsbaserad styrning och ledning där självledarskap är centralt. Självledarskap innebär att styra sina tankar och beteenden mot mål (Byrant & Kazan, 2012). Det handlar både om att leda sig själv privat och att kunna leda sig själv på arbetsplatsen. Det innebär att du som medarbetare själv måste kunna planera och prioritera ditt egna arbete. Du måste ta eget ansvar och kunna planera din egna väg mot organisationens mission, vision och pedagogiska helhetsidé, förskolans uppsatta mål och utifrån våra styrdokument.
Utbildningen och undervisningen baseras på Reggio Emilia filosofin. Vi har ett tydligt organisationsdokument med våra ställningstaganden. Reggio Emilia är en pedagogisk filosofi, grundad i en barnsyn och kunskapssyn där demokratin, samhället, rummet, materialet och estetiken är centrala element. Den är också förankrad i en djup respekt för barnet och en övertygelse om att alla barn är födda intelligenta, med en stark drivkraft att utforska världen. I Reggio Emilia har man en stark tilltro till människans möjligheter och lägger stor vikt vid solidaritet och samarbete. Den pedagogiska grundsynen bygger på att enskilda individer – tillsammans med andra – konstruerar sin egen kultur och sin egen kunskap.
Genom att du som förskollärare själv står stadigt i demokratibegreppet kan du ha en växelverkan tillsammans med barnen så att demokratiska arenor hela tiden uppkommer. Under dessa demokratiska arenor får barnen möjlighet att samspela med varandra och med dig som vuxen, vilket leder till att de får möjlighet att uttrycka sig demokratiskt. Dessa demokratiska arenor är signifikanta inom Reggio Emilia filosofin och möjliggör att vi kan ta vara på barnens initiativ samt erfarenhet av och lärdomar i demokratins grunder.
”Reggio Emilias pedagogiska filosofi är ett demokratiskt ställningstagande för att förskolan ska bli en demokratisk praktik för såväl barnen som för samhället runtomkring” (www.reggioemilia.se)
Är du en förskollärare som har erfarenhet av Reggio Emilia är det positivt men det viktigaste är att du vill lära dig kring Reggio Emilia filosofin, så ta och skriv några rader om dig själv och vad som är viktigt i ditt uppdrag som förskollärare.
Vi öppnade förskola i mars 2020 men det känns som igår. Vår förskola är i ständig process med vårt arbete, en resa som aldrig tar slut. Just nu är vi inne i ett arbete med våra egna psykologiska behov, motivation, drivkrafter och engagemang. Hur vi kan förstå oss själv och andra. I vårt arbete med undervisningen är ett stort fokus på tredje pedagogen, vår lärmiljö inne som ute. I den arbetar vi vidare med att vara en härvarande och samspelande pedagog. Våra processväggar arbetas fram som en viktig del i vår undervisning, för både barn som pedagoger. Vi arbetar också vidare med vårt Värdskap, där våra hallar är fönstret utåt och där vi vill skapa en atmosfär av välkomnande. Där vårdnadshavare och barn ska uppleva en wow-känsla när de kliver in hos oss.
Om detta känns intressant och du är nyfiken på oss så skicka in en ansöka och kom och träffa oss alla på Engelbrekts förskola! 😊 Du kan också läsa mer i bloggen om vår förskola och under Filer finns vårt organisationsdokument att ta del av. Även på Instagram finns vi, samt du kan finna mig som rektor i olika sociala medier som Facebook, Instagram och TikTok.
In 2020 I wrote four blogposts based on Reggio Emilias mainstays. I created those to explain my point of view on the Reggio Emilia approach. Since then I have discovered the global Reggio Emilia approach through social media and since the swedish language isn´t that world wide 😁 I thought why not translate those blogposts to share more global. So here is the first of four parts. Enjoy 🤩
Today we will focus on the Democratic arena:
Yes, these are fine words for what I consider the Reggio Emilia philosophy to be, but the question is how do we do it? In what way do we get the what (theory) to merge with the how (practice)? After all, this is first and foremost a journey and working through the curriculum texts, both around values and the concept of democracy.
For the educators, it is about being genuinely curious about the children’s questions and thoughts. Maybe you think like I did a long time ago, ”this is probably the best for the children”, but I hadn’t asked them, but I used my adult perspective and assumed that I was looking from the children’s best interests, but it wasn’t from the children’s perspective!
It was much easier to plan more based on what I thought than to involve the children, it was so much more demanding, but in the end, you reach that stage of knowledge when the lightbuld lights up in your head and when everything feels so outdated. Then you think instead, “God how could I have been able to work like that?!” Yes, because right than I didn’t know anything else and acted based on the knowledge I had at the time. Then one realizes that the democratic values and goals in the curriculum must be like an overarching umbrella that characterizes how you must work with the knowledge goals in the curriculum. According to this, it shows that curriculums only get their meaning through the practice they create. The texts in the curriculums must be interpreted and if this competence is lacking or there is no dialogue about this, the educators will not understand what this means in practice. How much do our own history control when we interpret the democratic arena? Do we interpret the assignment as the children to be educated or the children is educating themselves? There is a hell of a difference in these practices! The educators that see the children as being educated, here the child becomes a passive object that receives someone else’s understanding, while the child educating him/herself is about an active child who is a subject with his own potential and power to learn.
I really made the connection that the children were subjects through the book Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande by Elisabeth Nordin Hultman around 2013. Me and the team worked based on Reggio Emilia’s approach, more with inspiration from a part of it rather than on the whole philosophy. We focused on learning environments and the pedagogical documentation. Democratic arenas did not exist in the vocabulary, but the teaching was planned based on both the children and the teachers, in an interaction. In this vein, my colleagues and I took a course based on the pedagogical documentation at the university of Gothenburg. The final product for that course was to be co-authors of a “book” based on our project – Förskolor som kunskapar – som gör skillnad och öppnar upp för olika möten. From that “book” this is taken:
”The purpose of the course is, among other things, to use the documentation as a basis for following up and analyzing children’s learning strategies and learning processes in relation to the organisation, content and implementation of the activity, as well as to develop the education. In this way, the preschool teachers get to develop their listening around the children’s questions, exploring and taking the children’s perspective. Questions they were challenged with are – What is the children’s content in what they are exploring? What are the children trying to understand and based on that, what will the educators’ next step be?”
”We want to develop a research approach where the preschools in their work connect theory and practice in their daily work to develop the activities. It is the right of all children to have access to an education of high quality. We believe that pedagogic documentation can become part of a process and become a transformative force that can nourish and develop the education.”
This fueled my work at the preschool and it probably fueled more than I understand for my work today. All these processes that you yourself are part of, to question yourself as an educational leader, to dare to change and to make sure that it really becomes a lasting learning is what is required for everyone but where many never dare to do this without consider their work today to be completely satisfactory. Here we have preschool teachers who are of the developmental type or of the ministrative type! We need developing preschool teachers who work with constant improvements and aiming for a high-quality preschool.
Re-reading how we worked at Backsippan in 2014 was wonderful. I actually realized how wise we were even then. Yes, you’re allowed to think you’re good, almost so I forgot how good we were. I am proud of our project work method that we (me, Loella and Teresa) had then, because a great focus was on working based on the children’s participation and interests. Dare to listen, take it slow and dare to take a step back when needed. We observed the children a lot and tried to listen to them – both verbally and also their body language. The age of the children was between 1-3 years at the time.
When we started this project after a month of pre-projecting, we thought we would work with building and construction together with digital tools but then one day a huge box came. Even here we had to stop and listen to the children again. What was it that they were exploring? Why were they interested in the box? It was all about speed and acceleration. After a while, however, the project stopped and then we made the decision to stop and observe. What was it that the children explored, investigated and what questions did they asked. Here we decided to offer the children additional frames of reference for the concepts of fast and slow. Throughout the project, we constantly took in the children’s own voices in order to be able to plan our teaching further. They added their thoughts when we reflected on our teaching situations, they told us in their own words in the pedagogical documentation etc.
This is an embryo, a start of what I see as working with democratic arenas today in 2023. We weren’t there yet, but we were on our way. Working with the democratic abilities is a much larger area than in the way that we at Backsippan did. Biesta emphasizes a lot about working for the next generation to participate in the democratic society. Here he highlights a real difference similar to this with education, but here it is about the role of/the school to educate children and students about and for democracy in the future society. Here the learning is about giving the children and students the opportunity to acquire knowledge of democracy, and the opportunity to train themselves in democratic abilities. It is about giving the children the tools to be able to participate and exercise influence in the future and now, over their lives and in society. But here we only end up at the stage that the children learn the what (the theory), not the how (practice). My opinion is that it is at this stage that the vast majority of preschools find themselves, especially if they have not taken an active position to embrace the entire Reggio Emilia philosophy. I myself felt that we were at this stage when I worked as a preschool teacher and this is where I myself have made the biggest change. I have gone from what to how in this work, although now I myself am not in this work on a daily basis, but that does not prevent me from developing in this way of working, because how else will I be able to lead the preschool towards our mission? As principal, I must be at least as well-educated, at least as ready for this work as the employees.
What is the how in working with democratic arenas? Well, as a teacher/school, you can also choose to educate through democracy. When a pre/school educates through democracy, the focus ends up on examining which democratic qualities the pre/school has, and on the learning environments of the activity in a wider sense, also how children are made involved in the activity. Preschool should not be seen as an antechamber, but as a room where there are real opportunities for the individual to act and influence their everyday life. We must work with differences to educate through democracy. We have to face other people’s opinions in order to be a subject, that’s when we can become a subject. It is through the word that we end up in democratic arenas. Working with reflection meetings, mini-meetings etc, is a way to actively work with the how, to include the children’s thoughts and opinions and that they have the opportunity to take in other people’s opinions and thoughts. To work there together with our differences, work to arrive at joint decisions and where the children’s voices are really listened to and taken into account. You are democracy!
I let Biesta (2006, p. 113. Beyond learning: democratic education for a human future) speak in the ending of this blog post:
Education for democracy should thus be seen as a specific way of educating for democracy, one that rests on the assumption that the best way to prepare for democracy is participation in democratic life itself. Of course, that reasoning also applies outside the walls of the school.
With this we conclude part 1 Democratic arenas and next time we will take part 2 Aesthetic learning processes.
Det låter så fint när många kommuner, inklusive kommunen jag verkar i, som pratar om vikten av ett 1-16 års perspektiv. Den röda tråden genom skolsystemet. Men den röda tråden är klippt i små garnstumpar som aldrig kommer att hänga ihop på grund av skolans rädsla att skapa minsta möjliga förändring i sin undervisningspraktik. Ännu mer säker är jag på detta efter att ha hållit min föreläsning i olika forum men mest tydlig blev det på spridningsdagen för Demokrati i en hållbar värld i veckan.
Låt oss börja innan det nya året trädde in och inbjudan gick ut till många inom kommunen för att lyfta fram barnens röster i allt som vi gör då vi i samhället har Barnkonventionen att förhålla oss till men inom förskola och skolan har vi också våra läroplaner Lpfö18 samt Lgr22. Först kan jag konstatera att många i en kommun inte anser att barnens röster är viktigt att prioritera; vilket gör att vi har ett ännu större arbete att göra om barnen ska ses som världsmedborgare av alla, viktiga här och nu. Här kan jag mer skapa en distans till att detta är ett arbete som måste göras för att skapa förändring men det som jag faktiskt blir så grymt besviken kring är skolans ignorans av detta. Och besviken är en värre känsla än att bli arg, besviken sitter som en tagg som skaver och därtill blir jag så ledsen över vilket system som våra barn ska tvingas igenom. Gällande just denna dag och inbjudan som gick ut till alla verksamhetschefer i skolan och alla skolrektorer var det inte en ENDA som ansåg att detta var viktigt att ta del av. ”Beviset” kom där innan jul när detta trillade in i mejlen: ”Hej, är det meningen att vi rektorer i skola ska ha denna inbjudan? Jag tolkar det som att det är pedagoger i förskolan (här var förskolan understruket) som ska presentera sitt arbete? Är innehållet även riktat mot äldre årskurser?”
Mitt svar: ”Vi har valt att bjuda in många olika professioner och aktörer för att ta del av förskolans arbete kring demokrati och för att göra barnens röster hörda i utbildningen och undervisningen. Eftersom demokratiarbetet, värdegrund, delaktighet och inflytande är samma skrivningar i Lpfö18 och Lgr22 så är detta verkligen ett ämnesområde som berör alla. Hur förskolan arbetar med att barnen får befinna sig I en demokrati, arbetar i en växelverkan mellan barn och profession i undervisningsplaneringen och arbetar ämnesövergripande för att skapa meningsfulla kunskapssammanhang borde vara högintressant för alla årskurser att lära mer om. Detta är verkligen en fråga i 1-16 års perspektivet som borde lyftas fram. Så ni är varmt välkomna att ta del och lära av våra pedagogers arbete och lyssna till föreläsning kring demokrati och ledarskap.”
Jag vet att jag flera gånger i min blogg skrivit om både demokratibegreppet och grundskolans arbetssätt som inte arbetar med demokratiuppdraget mer än att LÄRA UT OM demokrati. Jag har förutom uppskattning för mina tydliga tankar i detta fått en hel del reaktioner av karaktären hur fel jag har. Jag har hela tiden bemött detta med frågan hur de då gör att barnen/eleverna får befinna sig I en demokrati….men där tar alltid konversationen slut. I detta fall hade jag gärna velat få goda exempel från skolor som arbetar med det som jag beskrev i mitt mejl, dvs att barnen är I en demokrati, växelverkan mellan barn och lärare och ämnesövergripande.
EU-komissionen skrev redan 1998 detta: ”Att sätta elever och lärande i centrum för teoretiska och praktiska utbildningsmetoder och processer är förvisso ingen ny tanke, men i praktiken har den pedagogiska praktikens etablerade strukturer i de flesta formella sammanhang prioriterat utlärning framför inlärning /…/ I ett högteknologiskt kunskapssamhälle blir denna form av utlärningsundervisning allt mindre effektiv. Elever måste bli proaktiva och självständigare, beredda att kontinuerligt förnya sin kunskap och konstruktivt reagera på att problem och sammanhang uppträder i nya konstellationer. Lärarens roll blir att följa, underlätta, observera, stödja och vägleda elevens egna ansträngningar att skaffa, använda och i sista hand skapa kunskap.”
Här står vi och stampar fortfarande med kunskapsförmedling på agendan i skolan och många förskolor!
Här utifrån detta citat ser vi förskolan och skolan som viktiga mötesplatser, där barn och elever kan vara delaktiga i sina lärandeprocesser genom nödvändiga interaktioner som möjliggör utveckling och allsidiga kompetenser. När barnen och eleverna tillåts vara delaktiga i meningsfulla lärandeprocesser, där de får påverka HUR de vill lära sig så upplever de entusiasm och meningsfullhet, de drivs av en inre motivation i arbetet tillsammans med andra för att utforska och lösa uppgifter som utmanar deras begränsningar. Det är nödvändigt att arbeta med reell delaktighet och inflytande i förskolan och skolan för att kunna arbeta med demokratiuppdraget. Och hur tänker den vuxne medarbetaren kring vikten av att vara motiverad i sitt arbete, att vilja arbeta med det man gör, att befinna sig i undersökande sammanhang, att känna engagemang för sina arbetsuppgifter. Men varför ska inte samma gälla för alla våra barn i förskolor och skolor? Saker som de fackliga förbunden kan strid för för den vuxne människan men barnen har inget fackförbund som de tillhör som kan strida för deras röst i samhället. För den rösten ska vara förskolan och skolan, men så är inte fallet. Många uppfyller inte uppdrag som ska utföras i våra utbildningsinstitutioner och då anser jag att de brister i uppdraget som de har enligt skollagen, läroplanerna och Barnkonventionen!
Genom historien och i dagens Sverige är det ett avgrundsgap mellan många förskolor och skolor eftersom många förskolor väljer att arbeta utifrån ett utforskande arbetssätt där barnen är delaktiga och har inflytande över utbildningen och undervisningen medan nästan alla skolor arbetar utifrån en resultatstyrning. Jag brukar beskriva detta som att vi på min förskola släpper bollar till skolan, bollar som sedan ska mejslas in i fyrkanter. Många av barnen inser att det blir lättare att anpassa sig efter systemet än att fortsätta att vara en boll. De blir fyrkanter. En del barn blir dock aldrig fyrkanter och det är de barn som upplevs om ”jobbiga och stökiga” eftersom de vägrar att anpassa sig till systemet. Någonstans efter gymnasiet inser fyrkanterna att det är helt OK att vara boll igen, att vara den man verkligen vill vara. Enligt mig är det hemskt att minst 10 år ska gå åt till att anpassa sig till hur lärarna anser att de vill lära ut och inte som i förskolan mången gång där lärandet sker utifrån HUR BARNEN vill lära sig!
Båda läroplanerna formulerar samma rättigheter för barn och elever till att vara ett subjekt som vill och kan bilda sig, och som därmed ska vara delaktiga i sina lärandeprocesser.
Det är av största vikt att förskolan och skolan bidrar till att vitalisera barnens och elevernas (och därmed i framtiden de vuxna medborgarnas) delaktighet så att de kan förstå, försvara och utveckla vårt samhälles demokratiska kvaliteter. Staten hävdar genom utbildningsdepartementet, att skolan på flera olika sätt inte har dragit nytta av sin potential som social mötesplats och demokratisk institution. Detta innebär enligt departementet att skolan inte har lyckats kombinera kunskapsförmedling med sitt demokratiska uppdrag (Bergström & Holm, 2005)
Kunskapsuppdraget är det som är i fokus i hela samhällsdebatten medan demokrati, delaktighet och inflytande blir ett område som sätts mot kunskapsuppdraget. Om vi istället skulle se dem som samspelande partners istället som att de arbetar mot varandra skulle barnen och elevernas gynnas enormt. Använd demokratiuppdragets glasögon när ni tittar på kunskapsuppdraget, vilken utbildning måste ni då skapa för att barnen/eleverna ska vara I en demokrati och att ni tillsammans skapar kunskapsuppdraget. Det som istället sker är att man tar demokratiuppdraget och förpackar det som ett ämne precis som matematik, svenska, naturvetenskap osv. Det är nu barnen/eleverna får LÄRA OM en demokrati, men om barnen/eleverna ska förstå vad en demokrati innebär måste de vara en del i hela det systemet genom hela sin uppväxt. Här kommer lärares tolkningen av uppdraget in och det har en stor påverkan på barnens möjligheter för utveckling och lärande.
I båda läroplanerna står barn ska bilda sig men om lärare tolkar detta som barn ska bildas??? Det bli en enorm skillnad! I barn ska bilda sig finner vi barnet som det aktiva subjektet, med egen potential och kraft att lära sig, som är en del av undervisningsplaneringen, här finns en växelverkan mellan lärare och barn osv medan det i barn ska bildas finner vi det passiva barnet där läraren bedriver en undervisning som hen planerat och här pratar vi om kunskapsförmedling från lärares planering till barnen/eleverna. Beroende på hur aktivt och noggrant vi förstår läroplanerna kommer det att vägleda oss i utformandet av utbildningen och undervisningen för en DEMOKRATISK eller ICKE-DEMOKRATISK utbildning. Ett barn som ska bilda sig behöver en verksamhet som erbjuder barnet att på olika sätt vara delaktig i sitt lärande! Och dagens skola i Sverige utgår fortfarande från barn ska bildas som skapar en icke-demokratisk utbildning.
Jag är dock så glad för alla som kom till vår spridningsdag!Ni som tillsammans med oss viktigjorde barnens samhällsmedverkan här och nu!
Jag är så stolt över pedagogerna som stod på scenen inför minst 150 personer och berättade om sitt arbete med demokrati och barnens röster i undervisningen och i samhället. Att alla som verkligen var där fick ta del av detta viktiga arbete och hur man arbetar med detta i praktiken. Att flera av förskolans rektorer i kommunen var på plats och såg detta viktiga arbetet som behövs göras även i deras förskolor. Där både jag som föreläsare är inbjuden men även där pedagogerna är inbjudna att dela sina berättelser för andra kollegor i kommunen. Jag hoppas att detta är ett startskott på något mycket större, att det ska finnas en draghjälp från förvaltningen med betoning på min egen chef. För att sprida budskapet kring detta valde vi att ställa ut utställningen kring projekten på BUF och det värmer när min chef tar ett aktivt tag att berätta för alla vad detta faktiskt är och innebär.
Vi fick många viktiga röster med oss vid dagens slut som bara understryker vikten av detta arbete! Och vi fick med oss så viktiga röster från deltagare vid dialoger under dagen. När vår forsknings- och utvecklingschef efter att pedagogerna berätta sina processer helt lyriskt kommer fram och betonar hur han suttit och njutit av alla berättelser och samtidigt tydligt adresserar ”Varför gör inte skolan det? Vad håller vi på med? Flera borde ha lyssnat på detta inom skolan.”
Några röster som vi fick med oss: Arbetet med demokrati är inte ett projekt utan är en lärande process som sker varje dag och alla tider, den går hand o hand med värdegrundsarbete
Hur viktigt lärande och kunskap syn är. Att vi har olika syn sätt som påverkar vårt handlande. Vikten av ett tydligt ledarskap från en rektor, skapar tydlighet hos pedagoger
Att demokrati är ett förhållningssätt
Wow vilken inspiration. Alla människor har samma rätt till att bli hörda oavsett ålder!
Tack för rikt perspektiv på demokrati ur barnens perspektiv
Att vara MED barnen, inte framför eller bakom. Att låta barnen vara med i beslutsfattande processer men inte lägga över ansvaret på dem
Jag uppskattar att det var blandad kompott allt ifrån barnens röster till självledarskap, framförallt uppskattar jag den vetenskapliga förankringen – vilket vi alla behöver mer av. Tar med goda exempel tillbaka till mina kollegor
Att skolan verkligen borde jobba mer ämnesöverskridande och mer processinriktat. Vi får jobba på ett större samarbete och mer dialog mellan de olika skolformerna
Inspiration till att ta ställning som rektor i mitt nya uppdrag. Ett viktigt ställningstagande
Glädje och massor med inspiration
Förskolans berättelser måste få plats så att vi kan bli ambassadörer för det fantastiska i att leva och arbeta tillsammans med barnen i förskolan
Viktigt att fler får ta del av detta. Så alla barn får samma förutsättningar
Att bli bättre i ledarskap och hjälpa barnen tänka mer demokratisk. Bli ledare, och leda andra. Tack för föreläsningen!
Genuint givande samtal med kollegor. Bildningstempel kontra utbildningsanstalt. Föreläsningen: Bra! Tack! Att alltid ha barnens bästa i fokus. Arbeta för att göra klyftan mellan kommunens förskolor och skolor mindre.
”Jag tycker det är ett bra statement att inte utbildas för utan utbildas i demokratiska former. Jag tror att det är vad vi behöver och måste ha för att ha en levande och behålla en levande demokrati. ” (Per Dahlbeck, spridningsdag Demokrati i en hållbar värld, 25/1-2
Om demokratierna i världen nu är tillbaka på 1989 års nivåer. (källa: V-dem) 35 % av världens länder ,2021, mot 5% 2011 (källa: V-dem) är på väg mot en diktatur och lika många länder har fått inskränkt yttrandefrihet på 10 år så pekar det på vikten av att arbeta med att befinna sig I en demokrati. Vi har inte tid att vänta längre på att skolan skall axla sitt ansvar för att arbeta med reell demokrati genom hela grundskolan utan vi- läs förskolan- måste våga att lyfta fram bristerna i det svenska skolsystemet oavsett vad den dialogen får för konsekvenser mot oss som lyfter fram det. Fokuset som vi måste hålla när det kommer blåsa storm är att VI GÖR DETTA FÖR BARNENS SKULL, FÖR DERAS HÄR OCH NU MEN FÖR ETT ANNAT SAMHÄLLE LÄNGRE FRAM FÖR DEM ATT VERKA I! Tillsammans är vi starka, så HÄNG MED! Tillsammans når vi toppen!
För mig är det viktigt med prestigelöshet inom yrket, att vi tillsammans kan skapa en mycket bättre förskola som har en hög kvalitet. Fast många tänker inte som jag utan verkar vilja hålla på det som de baserar sin organisation på. Jag vill dock dela med mig och det som någon vill använda hela eller delar av …Varsågod! Varför ska vi behöva skapa hjulet alla?
Varför vill man inte dela med sig av allt det bra arbete som man som rektor skapar för sin organisation?
Längre inlägg kommer detta inte bli utan kolla gärna under Filer på bloggen så finns där mycket av det som jag har baserat min organisation på. Använd detta om ni önskar och undrar ni mer så bara ta kontakt med mig via caroline.wiking@hotmail.com.
Del 2 kommer att fortsätta med att jag funderar med stöd av erfarenhet och litteratur kring HUR:et, det vill säga HUR kan vi arbeta med demokratiuppdraget i 1-16 års perspektivet. Och nej, i dagsläget har jag inte arbetat som rektor i grundskolan och jag har endast med mig erfarenhet av skola som vikarie för en lång tid sedan. Fast eftersom ingen kan göra ett arbete ensam så finns det många kloka personer som kan berika i ett sådant arbete. Det som jag funderar på utifrån att många förskolor och skolor befinner sig i helt olika kulturella kontexter även om grunden i båda verksamheterna med demokrati- och värdegrundsuppdraget inte skiljer sig nämnvärt är om vi genom dialog kan bryta ny kulturell mark. Där vi både vill lyssna och lära nytt tillsammans för att skapa en röd tråd genom utbildningsväsendet som bygger på demokrati, där förskola och skola är barnens arena. Där barnen är huvudpersoner i sitt eget lärande! Det är här som jag ser något utkristallisera sig för mig inför min framtid. Är det månde detta jag ska arbeta vidare med för att skapa en förskola och skola av hög kvalitet som utgår från samma kunskapssyn, lärandes, människosyn och pedagogroll? Oj, vilken intressant resa det hade varit!
En gemensam kultur med fokus på 1-16 år växer fram!
I februari 2021 skrev jag ett lååångt blogginlägg med rubriken Lurar förskolan barnen att tro att de får lov att vara kreativa, ha delaktighet, inflytande och att olikheter berikar inför skolstarten? och mycket som jag skrev där i kommer åter i både del 1 och 2. Efter det inlägget som jag lade upp på olika grupper i sociala medier fick jag väldigt mycket positiv feedback men också många som arbetade inom skolan som ansåg att jag var ute och cyklade. Fast eftersom jag vill ha en hälsosam dialog kring detta vill jag gärna lyssna på vad dessa personer arbetar med för att möta demokratiuppdraget med eleverna. För om jag har så fel kring skolans arbetssätt så vill jag mer än gärna samtala kring de som har annat arbetssätt och hur det fungerar. För det är genom dialog och Tillsammanshet som vi kan arbeta för en utbildning och undervisning som baseras på demokratiuppdraget och växer samman med kunskapsuppdraget samt har ett 1-16 års perspektiv.
Vi lever i en värld som är föränderlig, likaså förändras vårt sätt att lära och därför måste vi också som pedagoger och rektorer vara i ständig rörelse. Är vi inte i ständig rörelse tappar vi balansen till slut. Kunskaper, färdigheter och sätt att lära som var självklara tidigare blir mindre relevanta imorgon. Kompetenser som kallas entreprenöriella förmågor som problemlösnings- och innovationsförmåga, kreativitet, kritiskt tänkande, språklig och kommunikativ förmåga, kulturell kompetens och samarbetsförmåga motsäger inte en utveckling av ämneskunskaper som matematik, svenska, natur – och samhällsorienterade ämnen. Det som krävs är att vi utvecklar arbetsformer i förskola och skola som stödjer barnen och elevernas utveckling av förmågor som är viktiga både idag och för framtiden. Vi behöver också hitta nya arbetsformer som binder samman de entreprenöriella förmågorna med ämneskunskaperna, som arbetar ämnesövergripande och sätter allt i ett större sammanhang än att bara fokusera på det speciella ämnet. Fokus måste flyttas från ett produktfokus (NPM) till ett processfokus, där barnen och eleverna är delaktiga och har inflytande över sina egna lärprocesser.
Med stöd av Hans-Åke och Gun-Britt Scherp finns det två olika sätt att mäta resultat på inom förskola och skola. Prestation bygger på analys av det som man gör och de resultat man uppnår (=produktfokus). Kriterier här handlar om att läraren planerar och styr undervisningen, dokumentationen handlar om det som har hänt och man dokumenterar för att sammanställa ett resultat. Ämnen är uppdelade. Progression bygger på hur stor förbättring man har lyckats uppnå utan att på förhand bestämt ett kvalitetsmått. Här behöver man olika avstämningspunkter; exempelvis vad kan barnen/eleverna i början av året, vid årsskiftet och sedan i maj/juni (=processfokus). Prestation som kvalitetsmått skapar vinnare och förlorare. Här återfinner vid rankingar och betyg osv. Progression som kvalitetsmått handlar om att man jämför sig med sig själv. Här handlar det om att vara bäst på att bli bättre snarare än att vara nummer ett av alla som bedöms. Progression handlar om formativ bedömning, som hela förskolan bygger på och som vi redan har i skolan men det är inte den som är viktigast. Den formativa bedömningen är oerhört viktig för barnen/eleverna och deras kunskapsbildning. Progression som resultatmått bidrar till en högre kvalitet i barns/elevers utveckling och lärande.
Vidare med stöd av paret Scherp så menar de, likson jag, att barn tar större ansvar om de befinner sig i en demokrati med demokratiska ledare jämfört med en auktoritär. Här kan väl vi vuxna bara kolla på vilka chefer som vi vill ha i vårt arbete. Med en demokratisk chef har vi möjlighet att ta ansvar för våra arbetsuppgifter och kunna ha inflytande på HUR:et i vår arbetsvardag. Barnen tar också större ansvar om de har en ledare som går bredvid dem istället för att planera undervisningen två steg före hela tiden eller en låt-gå-ledare som alltid är två steg bakom barnen. När du som lärare låter barnen vara medforskare i sin undervisning och delaktiga i sin egen läroprocess fördjupas deras lärande och kunskaperna blir mer varaktiga, bestående och djupgående. Forskning visar också att en viktig utgångspunkt i undervisningen är att barnen får ställa frågor, ha hypoteser och egna funderingar kring olika ämnen. Denna tillsammanshet i gruppen, att varje individ får vara en del i en grupp, skapar en god grund för en demokratisk undervisning. Samma grund som forskning visar att barn/elever behöver ha för att känna KASAM (Känsla av sammanhang) behöver även vi vuxna, ja, i alla fall jag behöver det i mitt uppdrag. Det handlar om för mig, antagligen för dig också samt barnen att vi får befinna oss i meningsfulla sammanhang där vi får uppleva entusiasm, engagemang och hur vår motivation då blir större och vi kan utmana våra egna begränsningar. Kontinuiteten av detta genom skolsystemet är A och O för barnen och en rättighet för barnen, men det är också av största vikt att hela skolsystemet bygger vidare på barnens/elevernas egna erfarenheter i undervisningen. Allt detta är utmaningar för både förskolan och skolan men även om det finns utmaningar att övervinna så tänker jag att detta skulle vara så intressant att arbeta med tillsammans med skolan. Om vi skulle sätta ett namn på att detta så handlar det om ett kollaborativt lärande, ett begrepp som härstammar från Vysotskijs syn på att det finns en medfödd social förmåga för lärande. Ett begrepp som skolan mer använder är kooperativt lärande. För att återknyta till del 1 i min berättelse kring mina egna barns skolgång lyft rektorn fram att de skulle arbeta med detta på skolan och jag frågade gång på gång kring detta igen då jag inte märkte någon skillnad över huvudtaget. Och svaret från honom som jag kunde tolka som en rektor handlade om att vissa lärare helt enkelt inte ville arbeta med detta arbetssätt utan fortsatte i sina gamla hjulspår. De ville undervisa på sitt eget sätt och ja, det är ju mycket enklare. Det är faktiskt jobbigt att vara en lyssnande lärare med god hörstyrka, och det är lika jobbigt att vara detta i ett arbetslag men det är faktiskt så det är att befinna sig i en demokrati. Därför handlar det först om att som rektor anser jag som själv är det att jag måste också våga vara ledare.
När texter får marineras innan man återvänder finns möjligheter att reflektera och analysera det som man skrivit men också kan det som i detta fall hända att jag återvände till boken Resultatanalys i skolan (2014). Detta i syfte att fräscha upp kring I-P-S (individ-process-struktur) som är en stor del av min förskolas och kommunens systematiska kvalitetsarbete. Fast det som blev spännande i samband med att jag skriver denna texten om demokratiuppdraget och med mycket fokus på just skolans bristande arbete med elevers reella inflytande och delaktighet i HUR:et, det vill säga att planera lektionerna tillsammans med läraren, var när Jonas Österberg lyfter fram historia och kultur men också rektors ledarskap som viktiga delar som samspelar. När den kommunala folkskolan inrättades på 1800-talet fanns inga rektorer på dessa skolor utan lärarna skötte sin undervisning själv. När rektor tillkom i folkskolan på 1950-1960-talet och så långt fram som i läroplanen från 1980 så fick inte rektorsrollen någon större plats utan rektorns uppdrag är begränsat mer till planeringsuppgifter, administrativa uppgifter och externa kontakter. Så ända till egentligen skolreformen på 1990-talet så har rektorer inte haft någon direkt påverkan eller insyn i lärares undervisning. Rektorsrollen innan 1990-talet var av förvaltande karaktär men när den decentraliserade skolan kom krävdes helt plötsligt ett annat ledarskap, nämligen det utvecklande ledarskapet som strävar efter att utveckla en skolkultur som är professionell och samspelande. Fast även fast detta tillkom menar Östberg vidare i boken att många rektorer har fortsatt att välja den förvaltande administrativa rollen på grund av det osynliga kontraktet som finns fortfarande mellan rektorer och lärare. Det kontraktet handlar om att lärarna förväntar sig att rektor respekterar lärarnas sätt att arbeta och att rektor stödjer lärarna vid konflikter med elever och föräldrar. Därför har historiens lärarautonomi bestått ända till idag. Lärarna har haft full frihet att bestämma över undervisningen och deras upplägg har aldrig ifrågasatts. Skolinspektionen menar dock att det är av yttersta vikt att rektor leder och styr lärprocesserna, det vill säga leda lärares lärande och är den som stakar ut riktningen som alla ska arbeta mot. Scherp lyfter fram att undervisningen konserveras i de skolor där inte rektor utmanar undervisningsupplägget. I en effektiv organisation där det sker effekter i undervisningen och i elevernas lärande är kulturen en samarbetande kultur där lärare arbetar tillsammans med undervisningen och inte med sina egna ämnen, arbetar som ett lag och mot samma vision för skolan. Ledningen har således en stor och viktig uppgift i att våga leda detta arbete. Och det finns goda exempel i detta arbete och jag väljer att lyfta fram Cecilia Larsson Ståhl som är rektor på Rosengårdsskolan. Hon tillsammans med biträdande rektorer och personal har vågat analysera undervisningsmetoder och varför de fått det resultat som de fått.
För mig som rektor i förskolan är detta ledarskap väldigt långt ifrån det som jag bedriver. Min akilleshäl är att balansera på att inte vara för mycket ”i syltburken”. Fast under en uppstart av en förskola eller större förändringar har det krävt ett annat ledarskap än det som jag under sista året bedrivit. Detta lyfter flertalet litteratur fram men just nu återfinner jag det i samma bok som ovan. Jag (och min utvecklare) har behövt vara som katalysatorer för att uttrycka krav på utveckling i en initieringsfas men sedan kunnat övergå till en mer processtödjande roll i nästa fas. Jag som rektor har nästintill uteslutande under båda dessa faserna varit delaktig i pedagogiska forum och en del arbetslagsmöten. Jag som rektor läser litteratur av olika karaktär för att både kunna arbeta med att utveckla min organisation och mig själv men också en stor del ämneskunskap för att kunna ställa kloka, utmanande och reflekterande frågor till mina medarbetare. Detta tar även Katz och Ain Tack upp i sin bok Professionsutveckling och kollegialt lärande som en framgångsfaktor. Som rektor tar Österberg upp att relationen mellan undervisningsmetoder och elevernas/ barnens resultat måste lyftas fram i förgrunden och analyseras. Då handlar det inte om att se på att det är barnens/elevernas fel att de inte lär sig utan det handlar om att verkligen titta på sina egna undervisningsmetoder, upplägg och innehåll samt sitt eget pedagogiska ledarskap. Hur kan jag som ledare i klassrummet behöva förändra mig? Har jag planerat en undervisning utifrån hur barnen/eleverna vill lära sig? Har jag en dialog med min barngrupp/elevgrupp kring hur de vill lära sig ett ämnesområde? Samverkar jag med andra lärare för att skapa en större meningsfullhet för barnen/eleverna i sitt lärande, det vill säga arbeta ämnesövergripande för att skapa broar mellan olika ämnen och ett djupare lärande som blir bestående?
För många år sedan, kanske var det runt 2011, var jag på Skolverkets kurs kring entreprenöriellt lärande på Malmö universitet. Där var vi alla skolformer från förskola till gymnasiet. För mig som arbetade utifrån Reggio Emilia filosofin blev det klart direkt att vi arbetade redan med detta i vår utbildning och undervisning. En central del av det entreprenöriella arbetssättet är att ha en tydlig koppling mellan undervisning och samhället. En viktig del i undervisningen är att eleverna ska uppmuntras att själva prova sig fram och då kan det inte finnas någon exakt arbetsgång. Det är absolut inte någon flummig undervisning, tvärtom behövs det mycket stödstrukturer, men som lärare måste du samtidigt våga släppa kontrollbehovet. Arbetssättet till stor del handlar om att göra upp med gamla värderingar som lever kvar i skolsystemet. Inom arbetssättet försöker man undvika att arbeta med allt för kategoriska uppgifter och svar – rätt eller fel, svart eller vitt. Dagens samhälle är mer komplext och ställer andra krav på framtida kunskaper hos eleverna/barnen. Med det entreprenöriella arbetssättet utvecklar eleverna/barnen förmågor som kreativitet, mod och initiativförmåga. Men också förmågan att ta en motgång. På Skolverkets sida kan ni läsa mer ingående kring skolor som är framgångsrika i detta arbetssättet som gifter sig bra med demokratiuppdraget men också med att arbeta med läroplanen med Reggio Emilia filosofins glasögon.
Förutom att vara läraren som metaforiskt kan uttryckas ”gå bredvid barnet/eleven”, det vill säga en lärare som har förberett sig inför undervisningen med en tydlig ram som också inrymmer barnens/elevernas idéer, kollaborativta lärandet och barnens påverkan, så behöver den fysiska lärmiljön också utvecklas för att kunna möta barnens/elevernas lärande. Många nybyggda skolor och säkert en del äldre skolor har arbetat med lärmiljön. Att eleverna ska ha möjlighet att sitta både på olika ställen som i olika miljöer som passar deras lärande. Finns skolor som har både saccosäckar, soffor mm i klassrummen för att eleverna ska kunna välja. För att olika kreativa uttryckssätt ska kunna användas i undervisningen måste den fysiska lärmiljön innehålla detta. Genom att eleverna har möjlighet att använda olika estetiska uttryckssätt finns en större möjlighet för eleverna att hitta sitt kommunikativa verktyg i undervisningen. Genom att skapa stationer med möjlighet att utforska och undersöka i undervisningen får barnen tillgång till många fler möjligheter att angripa undervisningen på. Vem säger att ett sätt är bättre än det andra om målet är detsamma? Är det lärarens rättighet att besluta HUR:et mot målet eller är det genom en dialog med barnen som många olika hur framkommer som väg mot målet?
Jag själv tänker att i den yngre åldrarna finns oftast en klasslärare som arbetar med alla ämnen och här finns enligt mig absolut inga hinder att arbeta i projektform och ämnesövergripande. Ju högre upp i åldrarna tillkommer ämneslärare och då funderar jag över dagens organisation i skolan. Här har jag som rektor i förskolan inte kunskapen i hur det kan se ut exakt men jag funderar ändå på om organisationen är lagd utifrån att ämneslärarna arbetar i arbetslag/team? Finns möjlighet att som på förskolan har veckoreflektion kring den gång undervisningen och samplantera att ”om jag gör detta i historia, så gör du detta i svenskan, och sedan kan du göra detta i matematiken osv så skapar vi en röd tråd i vår undervisning”. Dokumenterar man sin undervisning med annat än det goda minnet? Använder lärare foto, film för att synliggöra både barnens lärprocesser men också att kunna analysera sitt eget pedagogiska ledarskap? Använder man som lärare sig av reflektionsstunder med eleverna för att reflektera kring lärandet som pågår, deras funderingar och frågor? Även om jag nu ställt mängder med frågor till skolan och dess organisering så är frågorna riktade till förskolan också eftersom alla förskolor arbetar definitivt inte med demokratiuppdraget utifrån hur jag lyft fram det. Där är jag lika undrande över deras tankar kring arbetet med demokratiuppdraget i utbildningen och undervisningen. Och det jag verkligen vill är att ha en hälsosam dialog för att arbeta mer utifrån demokratiuppdraget i våra läroplaner och tänker att det finns säkert goda exempel i vårt avlånga land som är väl värda att lyftas fram. För vi behöver ju inte uppfinna hjulet igen tänker jag. Det kommer bli en del 3 inser jag för att verkligen lyfta fram ett HUR, men jag avslutar med en historia från min egen skolgång.
Jag gick i klass 5 och vår lärare var verkligen av den gamla sorten som körde sin undervisning som hon gjort hela sin karriär. Hon närmade sig nu pensionsåldern och hade inga planer på att ändras. Vi elever var väldigt ifrågasättande och undrande varför vi skulle göra saker på just det sättet. Vi blev skolans svarta får helt enkelt, den där jobbiga klassen. Vi fick straff av vaktmästaren genom att vi fick måla basketplanens linjer. Till sist orkade inte läraren och där i slutet av åttiotalet fick vi ha rektorn under några veckor som sedan kallade till föräldramöte. Dock kom mina föräldrar hem och faktiskt gav oss beröm då vår rektor absolut inte kunde se att vi var annat än vanliga elvaåringar. Så kom sommarlovet och första dagen i sexan skulle vi få en ny lärare. Jag kan tydligt se hur Anders kom över gräsmattan från bussen i bermudashorts och svep. När jag kom hem frågade mamma hur den nya läraren var. Mitt svar var att ”vi har fått Hitler!”. Liknelsen fanns där med hans mustasch och jag var mycket besviken på hans hårda stil. Fast det jag sedan minns är att när han ”städat upp”, det vill säga skapat ordning och struktur så släppte han också på det strikta med roligheter mellan varje lektion. Sedan fick vi arbeta med skolämnena genom att integrera svenska, matematik, bild, slöjd osv. Teater blev något som vi använde för att möta skolämnena, inte alla men många fick han med genom detta. Slutprodukten fick vi ju också visa vid jul och sommar. Jag kommer fortfarande ihåg mina roller som jag hade och allt samarbete med kompisarna runt omkring. Vi behövde en undervisning där vi fick vara mer rörliga vilket han förstod. Han mötte oss med rätt HUR och hela klassen kom närmare varandra. Han arbetade mycket med oss som grupp har jag förstått i efterhand. Han tog med oss på flera läger där vi fick samarbeta. Tänk er en lärare och 20 elever som paddlade ut till en ö och satte upp tält för att sova i två nätter. Och han hade med alla hem också… 🙂 Hela klassen blev väldigt tajt och inför sjuan skulle den där ”jobbiga” klassen delas ansåg alla, men där såg vår lärare till att de inte gjorde då han förklarade sitt arbete och hur vi som klass blivit. Jag är så glad för att han lyckades och att vi fick tre år till i högstadiet. Avslutningen avslutades med att han tog med alla 20 barn på restaurang och det var många tårar i klassen. Jag ser som vuxen, förskollärare och rektor hur hans struktur och ordning behövdes men att han var väldigt inlyssnande och hade god hörstyrka som lärare. Han skapade en unik undervisning som passade min klass och det är just detta unika som alla lärare måste kunna möta. Likadant som rektor, du måste kunna möta det unika hos medarbetarna. Lyssnande, hörstyrka och dialog måste finnas hos oss alla i förskola och skola.
Det är ett äventyr att arbeta utforskande och projekterande arbetssätt. Du som lärare vet inte vad som ska hända, du får vara medforskande, stötta och utmana barnen/eleverna i sitt kunskapssökande. Vägen från barnens hypoteser till läroplanens mål skapas genom utforskande, delaktighet, lust, kreativitet och demokrati. Att skaffa sig kunskap på olika sätt leder till att kunskaps befästs. Arbetet är ständigt i förändring. Barnsynen, eller egentligen människosynen, är oerhört viktig. Alla är kompetenta människor. Genom delaktigheten får vi barn/elever som känner lust och engagemang att ständigt lära nytt.
För att kunna arbeta på detta sätt måste du ha viljan, lusten och tro på att detta är möjligt och det är det både med yngre och äldre barn samtidigt som vi enligt våra läroplaner skall arbeta på detta sätt. Det finns många olika vägar att arbeta med kunskapsmålen i skolan. Jag tror att vägen är att ge barnen möjlighet att vara med och påverka HUR de vill arbeta för att erhålla kunskap!
Att hitta den unika vägen för just denna barngrupp/elevgrupp! Vilken nyckel behöver du som lärare ha denna gången?
Lärande mötesplats/ Caroline Wiking 