En mamma rektors berättelse del 2 – att arbeta med demokratiuppdraget i ett 1-16 års perspektiv

Del 2 kommer att fortsätta med att jag funderar med stöd av erfarenhet och litteratur kring HUR:et, det vill säga HUR kan vi arbeta med demokratiuppdraget i 1-16 års perspektivet. Och nej, i dagsläget har jag inte arbetat som rektor i grundskolan och jag har endast med mig erfarenhet av skola som vikarie för en lång tid sedan. Fast eftersom ingen kan göra ett arbete ensam så finns det många kloka personer som kan berika i ett sådant arbete. Det som jag funderar på utifrån att många förskolor och skolor befinner sig i helt olika kulturella kontexter även om grunden i båda verksamheterna med demokrati- och värdegrundsuppdraget inte skiljer sig nämnvärt är om vi genom dialog kan bryta ny kulturell mark. Där vi både vill lyssna och lära nytt tillsammans för att skapa en röd tråd genom utbildningsväsendet som bygger på demokrati, där förskola och skola är barnens arena. Där barnen är huvudpersoner i sitt eget lärande! Det är här som jag ser något utkristallisera sig för mig inför min framtid. Är det månde detta jag ska arbeta vidare med för att skapa en förskola och skola av hög kvalitet som utgår från samma kunskapssyn, lärandes, människosyn och pedagogroll? Oj, vilken intressant resa det hade varit!

En gemensam kultur med fokus på 1-16 år växer fram!

I februari 2021 skrev jag ett lååångt blogginlägg med rubriken Lurar förskolan barnen att tro att de får lov att vara kreativa, ha delaktighet, inflytande och att olikheter berikar inför skolstarten? och mycket som jag skrev där i kommer åter i både del 1 och 2. Efter det inlägget som jag lade upp på olika grupper i sociala medier fick jag väldigt mycket positiv feedback men också många som arbetade inom skolan som ansåg att jag var ute och cyklade. Fast eftersom jag vill ha en hälsosam dialog kring detta vill jag gärna lyssna på vad dessa personer arbetar med för att möta demokratiuppdraget med eleverna. För om jag har så fel kring skolans arbetssätt så vill jag mer än gärna samtala kring de som har annat arbetssätt och hur det fungerar. För det är genom dialog och Tillsammanshet som vi kan arbeta för en utbildning och undervisning som baseras på demokratiuppdraget och växer samman med kunskapsuppdraget samt har ett 1-16 års perspektiv.

Vi lever i en värld som är föränderlig, likaså förändras vårt sätt att lära och därför måste vi också som pedagoger och rektorer vara i ständig rörelse. Är vi inte i ständig rörelse tappar vi balansen till slut. Kunskaper, färdigheter och sätt att lära som var självklara tidigare blir mindre relevanta imorgon. Kompetenser som kallas entreprenöriella förmågor som problemlösnings- och innovationsförmåga, kreativitet, kritiskt tänkande, språklig och kommunikativ förmåga, kulturell kompetens och samarbetsförmåga motsäger inte en utveckling av ämneskunskaper som matematik, svenska, natur – och samhällsorienterade ämnen. Det som krävs är att vi utvecklar arbetsformer i förskola och skola som stödjer barnen och elevernas utveckling av förmågor som är viktiga både idag och för framtiden. Vi behöver också hitta nya arbetsformer som binder samman de entreprenöriella förmågorna med ämneskunskaperna, som arbetar ämnesövergripande och sätter allt i ett större sammanhang än att bara fokusera på det speciella ämnet. Fokus måste flyttas från ett produktfokus (NPM) till ett processfokus, där barnen och eleverna är delaktiga och har inflytande över sina egna lärprocesser.

Med stöd av Hans-Åke och Gun-Britt Scherp finns det två olika sätt att mäta resultat på inom förskola och skola. Prestation bygger på analys av det som man gör och de resultat man uppnår (=produktfokus). Kriterier här handlar om att läraren planerar och styr undervisningen, dokumentationen handlar om det som har hänt och man dokumenterar för att sammanställa ett resultat. Ämnen är uppdelade. Progression bygger på hur stor förbättring man har lyckats uppnå utan att på förhand bestämt ett kvalitetsmått. Här behöver man olika avstämningspunkter; exempelvis vad kan barnen/eleverna i början av året, vid årsskiftet och sedan i maj/juni (=processfokus). Prestation som kvalitetsmått skapar vinnare och förlorare. Här återfinner vid rankingar och betyg osv. Progression som kvalitetsmått handlar om att man jämför sig med sig själv. Här handlar det om att vara bäst på att bli bättre snarare än att vara nummer ett av alla som bedöms. Progression handlar om formativ bedömning, som hela förskolan bygger på och som vi redan har i skolan men det är inte den som är viktigast. Den formativa bedömningen är oerhört viktig för barnen/eleverna och deras kunskapsbildning. Progression som resultatmått bidrar till en högre kvalitet i barns/elevers utveckling och lärande.

Vidare med stöd av paret Scherp så menar de, likson jag, att barn tar större ansvar om de befinner sig i en demokrati med demokratiska ledare jämfört med en auktoritär. Här kan väl vi vuxna bara kolla på vilka chefer som vi vill ha i vårt arbete. Med en demokratisk chef har vi möjlighet att ta ansvar för våra arbetsuppgifter och kunna ha inflytande på HUR:et i vår arbetsvardag. Barnen tar också större ansvar om de har en ledare som går bredvid dem istället för att planera undervisningen två steg före hela tiden eller en låt-gå-ledare som alltid är två steg bakom barnen. När du som lärare låter barnen vara medforskare i sin undervisning och delaktiga i sin egen läroprocess fördjupas deras lärande och kunskaperna blir mer varaktiga, bestående och djupgående. Forskning visar också att en viktig utgångspunkt i undervisningen är att barnen får ställa frågor, ha hypoteser och egna funderingar kring olika ämnen. Denna tillsammanshet i gruppen, att varje individ får vara en del i en grupp, skapar en god grund för en demokratisk undervisning. Samma grund som forskning visar att barn/elever behöver ha för att känna KASAM (Känsla av sammanhang) behöver även vi vuxna, ja, i alla fall jag behöver det i mitt uppdrag. Det handlar om för mig, antagligen för dig också samt barnen att vi får befinna oss i meningsfulla sammanhang där vi får uppleva entusiasm, engagemang och hur vår motivation då blir större och vi kan utmana våra egna begränsningar. Kontinuiteten av detta genom skolsystemet är A och O för barnen och en rättighet för barnen, men det är också av största vikt att hela skolsystemet bygger vidare på barnens/elevernas egna erfarenheter i undervisningen. Allt detta är utmaningar för både förskolan och skolan men även om det finns utmaningar att övervinna så tänker jag att detta skulle vara så intressant att arbeta med tillsammans med skolan. Om vi skulle sätta ett namn på att detta så handlar det om ett kollaborativt lärande, ett begrepp som härstammar från Vysotskijs syn på att det finns en medfödd social förmåga för lärande. Ett begrepp som skolan mer använder är kooperativt lärande. För att återknyta till del 1 i min berättelse kring mina egna barns skolgång lyft rektorn fram att de skulle arbeta med detta på skolan och jag frågade gång på gång kring detta igen då jag inte märkte någon skillnad över huvudtaget. Och svaret från honom som jag kunde tolka som en rektor handlade om att vissa lärare helt enkelt inte ville arbeta med detta arbetssätt utan fortsatte i sina gamla hjulspår. De ville undervisa på sitt eget sätt och ja, det är ju mycket enklare. Det är faktiskt jobbigt att vara en lyssnande lärare med god hörstyrka, och det är lika jobbigt att vara detta i ett arbetslag men det är faktiskt så det är att befinna sig i en demokrati. Därför handlar det först om att som rektor anser jag som själv är det att jag måste också våga vara ledare.

När texter får marineras innan man återvänder finns möjligheter att reflektera och analysera det som man skrivit men också kan det som i detta fall hända att jag återvände till boken Resultatanalys i skolan (2014). Detta i syfte att fräscha upp kring I-P-S (individ-process-struktur) som är en stor del av min förskolas och kommunens systematiska kvalitetsarbete. Fast det som blev spännande i samband med att jag skriver denna texten om demokratiuppdraget och med mycket fokus på just skolans bristande arbete med elevers reella inflytande och delaktighet i HUR:et, det vill säga att planera lektionerna tillsammans med läraren, var när Jonas Österberg lyfter fram historia och kultur men också rektors ledarskap som viktiga delar som samspelar. När den kommunala folkskolan inrättades på 1800-talet fanns inga rektorer på dessa skolor utan lärarna skötte sin undervisning själv. När rektor tillkom i folkskolan på 1950-1960-talet och så långt fram som i läroplanen från 1980 så fick inte rektorsrollen någon större plats utan rektorns uppdrag är begränsat mer till planeringsuppgifter, administrativa uppgifter och externa kontakter. Så ända till egentligen skolreformen på 1990-talet så har rektorer inte haft någon direkt påverkan eller insyn i lärares undervisning. Rektorsrollen innan 1990-talet var av förvaltande karaktär men när den decentraliserade skolan kom krävdes helt plötsligt ett annat ledarskap, nämligen det utvecklande ledarskapet som strävar efter att utveckla en skolkultur som är professionell och samspelande. Fast även fast detta tillkom menar Östberg vidare i boken att många rektorer har fortsatt att välja den förvaltande administrativa rollen på grund av det osynliga kontraktet som finns fortfarande mellan rektorer och lärare. Det kontraktet handlar om att lärarna förväntar sig att rektor respekterar lärarnas sätt att arbeta och att rektor stödjer lärarna vid konflikter med elever och föräldrar. Därför har historiens lärarautonomi bestått ända till idag. Lärarna har haft full frihet att bestämma över undervisningen och deras upplägg har aldrig ifrågasatts. Skolinspektionen menar dock att det är av yttersta vikt att rektor leder och styr lärprocesserna, det vill säga leda lärares lärande och är den som stakar ut riktningen som alla ska arbeta mot. Scherp lyfter fram att undervisningen konserveras i de skolor där inte rektor utmanar undervisningsupplägget. I en effektiv organisation där det sker effekter i undervisningen och i elevernas lärande är kulturen en samarbetande kultur där lärare arbetar tillsammans med undervisningen och inte med sina egna ämnen, arbetar som ett lag och mot samma vision för skolan. Ledningen har således en stor och viktig uppgift i att våga leda detta arbete. Och det finns goda exempel i detta arbete och jag väljer att lyfta fram Cecilia Larsson Ståhl som är rektor på Rosengårdsskolan. Hon tillsammans med biträdande rektorer och personal har vågat analysera undervisningsmetoder och varför de fått det resultat som de fått.

För mig som rektor i förskolan är detta ledarskap väldigt långt ifrån det som jag bedriver. Min akilleshäl är att balansera på att inte vara för mycket ”i syltburken”. Fast under en uppstart av en förskola eller större förändringar har det krävt ett annat ledarskap än det som jag under sista året bedrivit. Detta lyfter flertalet litteratur fram men just nu återfinner jag det i samma bok som ovan. Jag (och min utvecklare) har behövt vara som katalysatorer för att uttrycka krav på utveckling i en initieringsfas men sedan kunnat övergå till en mer processtödjande roll i nästa fas. Jag som rektor har nästintill uteslutande under båda dessa faserna varit delaktig i pedagogiska forum och en del arbetslagsmöten. Jag som rektor läser litteratur av olika karaktär för att både kunna arbeta med att utveckla min organisation och mig själv men också en stor del ämneskunskap för att kunna ställa kloka, utmanande och reflekterande frågor till mina medarbetare. Detta tar även Katz och Ain Tack upp i sin bok Professionsutveckling och kollegialt lärande som en framgångsfaktor. Som rektor tar Österberg upp att relationen mellan undervisningsmetoder och elevernas/ barnens resultat måste lyftas fram i förgrunden och analyseras. Då handlar det inte om att se på att det är barnens/elevernas fel att de inte lär sig utan det handlar om att verkligen titta på sina egna undervisningsmetoder, upplägg och innehåll samt sitt eget pedagogiska ledarskap. Hur kan jag som ledare i klassrummet behöva förändra mig? Har jag planerat en undervisning utifrån hur barnen/eleverna vill lära sig? Har jag en dialog med min barngrupp/elevgrupp kring hur de vill lära sig ett ämnesområde? Samverkar jag med andra lärare för att skapa en större meningsfullhet för barnen/eleverna i sitt lärande, det vill säga arbeta ämnesövergripande för att skapa broar mellan olika ämnen och ett djupare lärande som blir bestående?

För många år sedan, kanske var det runt 2011, var jag på Skolverkets kurs kring entreprenöriellt lärande på Malmö universitet. Där var vi alla skolformer från förskola till gymnasiet. För mig som arbetade utifrån Reggio Emilia filosofin blev det klart direkt att vi arbetade redan med detta i vår utbildning och undervisning. En central del av det entreprenöriella arbetssättet är att ha en tydlig koppling mellan undervisning och samhället. En viktig del i undervisningen är att eleverna ska uppmuntras att själva prova sig fram och då kan det inte finnas någon exakt arbetsgång. Det är absolut inte någon flummig undervisning, tvärtom behövs det mycket stödstrukturer, men som lärare måste du samtidigt våga släppa kontrollbehovet. Arbetssättet till stor del handlar om att göra upp med gamla värderingar som lever kvar i skolsystemet. Inom arbetssättet försöker man undvika att arbeta med allt för kategoriska uppgifter och svar – rätt eller fel, svart eller vitt. Dagens samhälle är mer komplext och ställer andra krav på framtida kunskaper hos eleverna/barnen. Med det entreprenöriella arbetssättet utvecklar eleverna/barnen förmågor som kreativitet, mod och initiativförmåga. Men också förmågan att ta en motgång. På Skolverkets sida kan ni läsa mer ingående kring skolor som är framgångsrika i detta arbetssättet som gifter sig bra med demokratiuppdraget men också med att arbeta med läroplanen med Reggio Emilia filosofins glasögon.

Förutom att vara läraren som metaforiskt kan uttryckas ”gå bredvid barnet/eleven”, det vill säga en lärare som har förberett sig inför undervisningen med en tydlig ram som också inrymmer barnens/elevernas idéer, kollaborativta lärandet och barnens påverkan, så behöver den fysiska lärmiljön också utvecklas för att kunna möta barnens/elevernas lärande. Många nybyggda skolor och säkert en del äldre skolor har arbetat med lärmiljön. Att eleverna ska ha möjlighet att sitta både på olika ställen som i olika miljöer som passar deras lärande. Finns skolor som har både saccosäckar, soffor mm i klassrummen för att eleverna ska kunna välja. För att olika kreativa uttryckssätt ska kunna användas i undervisningen måste den fysiska lärmiljön innehålla detta. Genom att eleverna har möjlighet att använda olika estetiska uttryckssätt finns en större möjlighet för eleverna att hitta sitt kommunikativa verktyg i undervisningen. Genom att skapa stationer med möjlighet att utforska och undersöka i undervisningen får barnen tillgång till många fler möjligheter att angripa undervisningen på. Vem säger att ett sätt är bättre än det andra om målet är detsamma? Är det lärarens rättighet att besluta HUR:et mot målet eller är det genom en dialog med barnen som många olika hur framkommer som väg mot målet?

Jag själv tänker att i den yngre åldrarna finns oftast en klasslärare som arbetar med alla ämnen och här finns enligt mig absolut inga hinder att arbeta i projektform och ämnesövergripande. Ju högre upp i åldrarna tillkommer ämneslärare och då funderar jag över dagens organisation i skolan. Här har jag som rektor i förskolan inte kunskapen i hur det kan se ut exakt men jag funderar ändå på om organisationen är lagd utifrån att ämneslärarna arbetar i arbetslag/team? Finns möjlighet att som på förskolan har veckoreflektion kring den gång undervisningen och samplantera att ”om jag gör detta i historia, så gör du detta i svenskan, och sedan kan du göra detta i matematiken osv så skapar vi en röd tråd i vår undervisning”. Dokumenterar man sin undervisning med annat än det goda minnet? Använder lärare foto, film för att synliggöra både barnens lärprocesser men också att kunna analysera sitt eget pedagogiska ledarskap? Använder man som lärare sig av reflektionsstunder med eleverna för att reflektera kring lärandet som pågår, deras funderingar och frågor? Även om jag nu ställt mängder med frågor till skolan och dess organisering så är frågorna riktade till förskolan också eftersom alla förskolor arbetar definitivt inte med demokratiuppdraget utifrån hur jag lyft fram det. Där är jag lika undrande över deras tankar kring arbetet med demokratiuppdraget i utbildningen och undervisningen. Och det jag verkligen vill är att ha en hälsosam dialog för att arbeta mer utifrån demokratiuppdraget i våra läroplaner och tänker att det finns säkert goda exempel i vårt avlånga land som är väl värda att lyftas fram. För vi behöver ju inte uppfinna hjulet igen tänker jag. Det kommer bli en del 3 inser jag för att verkligen lyfta fram ett HUR, men jag avslutar med en historia från min egen skolgång.

Jag gick i klass 5 och vår lärare var verkligen av den gamla sorten som körde sin undervisning som hon gjort hela sin karriär. Hon närmade sig nu pensionsåldern och hade inga planer på att ändras. Vi elever var väldigt ifrågasättande och undrande varför vi skulle göra saker på just det sättet. Vi blev skolans svarta får helt enkelt, den där jobbiga klassen. Vi fick straff av vaktmästaren genom att vi fick måla basketplanens linjer. Till sist orkade inte läraren och där i slutet av åttiotalet fick vi ha rektorn under några veckor som sedan kallade till föräldramöte. Dock kom mina föräldrar hem och faktiskt gav oss beröm då vår rektor absolut inte kunde se att vi var annat än vanliga elvaåringar. Så kom sommarlovet och första dagen i sexan skulle vi få en ny lärare. Jag kan tydligt se hur Anders kom över gräsmattan från bussen i bermudashorts och svep. När jag kom hem frågade mamma hur den nya läraren var. Mitt svar var att ”vi har fått Hitler!”. Liknelsen fanns där med hans mustasch och jag var mycket besviken på hans hårda stil. Fast det jag sedan minns är att när han ”städat upp”, det vill säga skapat ordning och struktur så släppte han också på det strikta med roligheter mellan varje lektion. Sedan fick vi arbeta med skolämnena genom att integrera svenska, matematik, bild, slöjd osv. Teater blev något som vi använde för att möta skolämnena, inte alla men många fick han med genom detta. Slutprodukten fick vi ju också visa vid jul och sommar. Jag kommer fortfarande ihåg mina roller som jag hade och allt samarbete med kompisarna runt omkring. Vi behövde en undervisning där vi fick vara mer rörliga vilket han förstod. Han mötte oss med rätt HUR och hela klassen kom närmare varandra. Han arbetade mycket med oss som grupp har jag förstått i efterhand. Han tog med oss på flera läger där vi fick samarbeta. Tänk er en lärare och 20 elever som paddlade ut till en ö och satte upp tält för att sova i två nätter. Och han hade med alla hem också… 🙂 Hela klassen blev väldigt tajt och inför sjuan skulle den där ”jobbiga” klassen delas ansåg alla, men där såg vår lärare till att de inte gjorde då han förklarade sitt arbete och hur vi som klass blivit. Jag är så glad för att han lyckades och att vi fick tre år till i högstadiet. Avslutningen avslutades med att han tog med alla 20 barn på restaurang och det var många tårar i klassen. Jag ser som vuxen, förskollärare och rektor hur hans struktur och ordning behövdes men att han var väldigt inlyssnande och hade god hörstyrka som lärare. Han skapade en unik undervisning som passade min klass och det är just detta unika som alla lärare måste kunna möta. Likadant som rektor, du måste kunna möta det unika hos medarbetarna. Lyssnande, hörstyrka och dialog måste finnas hos oss alla i förskola och skola.

Det är ett äventyr att arbeta utforskande och projekterande arbetssätt. Du som lärare vet inte vad som ska hända, du får vara medforskande, stötta och utmana barnen/eleverna i sitt kunskapssökande. Vägen från barnens hypoteser till läroplanens mål skapas genom utforskande, delaktighet, lust, kreativitet och demokrati. Att skaffa sig kunskap på olika sätt leder till att kunskaps befästs. Arbetet är ständigt i förändring. Barnsynen, eller egentligen människosynen, är oerhört viktig. Alla är kompetenta människor. Genom delaktigheten får vi barn/elever som känner lust och engagemang att ständigt lära nytt.

För att kunna arbeta på detta sätt måste du ha viljan, lusten och tro på att detta är möjligt och det är det både med yngre och äldre barn samtidigt som vi enligt våra läroplaner skall arbeta på detta sätt. Det finns många olika vägar att arbeta med kunskapsmålen i skolan. Jag tror att vägen är att ge barnen möjlighet att vara med och påverka HUR de vill arbeta för att erhålla kunskap!

Att hitta den unika vägen för just denna barngrupp/elevgrupp! Vilken nyckel behöver du som lärare ha denna gången?
Until next time!

Om Caroline Wiking

Arbetar som rektor i Halmstads kommun. Älskar ledarskap och organisation, att skapa en organisation och ett ledarskap inom förskola som utmanar kulturen som finns. Att våga gå utanför boxen! Brinner för att utgå från Reggio Emilia filosofin i undervisningen, att skapa en förskola som är barnens arena och där förskolan är en demokratisk mötesplats. Där delaktighet och inflytande för barnen tas på allvar i undervisningen. Där förskollärarna tar sitt professionsansvar i undervisningen och inte lämnar över ansvaret på barnen. Utifrån detta skapar vi en förskola av hög kvalitet!
Detta inlägg publicerades i arbetssätt, delaktighet, demokratiarbetare, Demokratiska mötesplatser, Estetiska lärpocesser, förhållningssätt, förskola, förskollärare, Förvaltande, grundskolan, Hundraspråkligheten, inflytande, inre organisation, KASAM, kreativ, lärare, Lärmiljöer, Lgr11, Lpfö18, Lust att lära, organisation, Pedagogisk dokumentation, pedagogiskt ledarskap, Process, processfokus, produktfokus, Projekterande arbetssätt, Reflektion, Reflektionskultur, Reggio Emilia, rektor, Skollagen, Skolledare, Skolverket, Tredje pedagogen, undervisning, undervsiningsmiljöer, utvecklande ledarskap, Utveckling, Utvecklingsresa, växelverkan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.