Det låter så fint när många kommuner, inklusive kommunen jag verkar i, som pratar om vikten av ett 1-16 års perspektiv. Den röda tråden genom skolsystemet. Men den röda tråden är klippt i små garnstumpar som aldrig kommer att hänga ihop på grund av skolans rädsla att skapa minsta möjliga förändring i sin undervisningspraktik. Ännu mer säker är jag på detta efter att ha hållit min föreläsning i olika forum men mest tydlig blev det på spridningsdagen för Demokrati i en hållbar värld i veckan.

Låt oss börja innan det nya året trädde in och inbjudan gick ut till många inom kommunen för att lyfta fram barnens röster i allt som vi gör då vi i samhället har Barnkonventionen att förhålla oss till men inom förskola och skolan har vi också våra läroplaner Lpfö18 samt Lgr22. Först kan jag konstatera att många i en kommun inte anser att barnens röster är viktigt att prioritera; vilket gör att vi har ett ännu större arbete att göra om barnen ska ses som världsmedborgare av alla, viktiga här och nu. Här kan jag mer skapa en distans till att detta är ett arbete som måste göras för att skapa förändring men det som jag faktiskt blir så grymt besviken kring är skolans ignorans av detta. Och besviken är en värre känsla än att bli arg, besviken sitter som en tagg som skaver och därtill blir jag så ledsen över vilket system som våra barn ska tvingas igenom. Gällande just denna dag och inbjudan som gick ut till alla verksamhetschefer i skolan och alla skolrektorer var det inte en ENDA som ansåg att detta var viktigt att ta del av. ”Beviset” kom där innan jul när detta trillade in i mejlen:
”Hej, är det meningen att vi rektorer i skola ska ha denna inbjudan? Jag tolkar det som att det är pedagoger i förskolan (här var förskolan understruket) som ska presentera sitt arbete? Är innehållet även riktat mot äldre årskurser?”

Mitt svar:
”Vi har valt att bjuda in många olika professioner och aktörer för att ta del av förskolans arbete kring demokrati och för att göra barnens röster hörda i utbildningen och undervisningen. Eftersom demokratiarbetet, värdegrund, delaktighet och inflytande är samma skrivningar i Lpfö18 och Lgr22 så är detta verkligen ett ämnesområde som berör alla. Hur förskolan arbetar med att barnen får befinna sig I en demokrati, arbetar i en växelverkan mellan barn och profession i undervisningsplaneringen och arbetar ämnesövergripande för att skapa meningsfulla kunskapssammanhang borde vara högintressant för alla årskurser att lära mer om. Detta är verkligen en fråga i 1-16 års perspektivet som borde lyftas fram. Så ni är varmt välkomna att ta del och lära av våra pedagogers arbete och lyssna till föreläsning kring demokrati och ledarskap.”

Jag vet att jag flera gånger i min blogg skrivit om både demokratibegreppet och grundskolans arbetssätt som inte arbetar med demokratiuppdraget mer än att LÄRA UT OM demokrati. Jag har förutom uppskattning för mina tydliga tankar i detta fått en hel del reaktioner av karaktären hur fel jag har. Jag har hela tiden bemött detta med frågan hur de då gör att barnen/eleverna får befinna sig I en demokrati….men där tar alltid konversationen slut. I detta fall hade jag gärna velat få goda exempel från skolor som arbetar med det som jag beskrev i mitt mejl, dvs att barnen är I en demokrati, växelverkan mellan barn och lärare och ämnesövergripande.

EU-komissionen skrev redan 1998 detta:
”Att sätta elever och lärande i centrum för teoretiska och praktiska utbildningsmetoder och processer är förvisso ingen ny tanke, men i praktiken har den pedagogiska praktikens etablerade strukturer i de flesta formella sammanhang prioriterat utlärning framför inlärning /…/ I ett högteknologiskt kunskapssamhälle blir denna form av utlärningsundervisning allt mindre effektiv. Elever måste bli proaktiva och självständigare, beredda att kontinuerligt förnya sin kunskap och konstruktivt reagera på att problem och sammanhang uppträder i nya konstellationer. Lärarens roll blir att följa, underlätta, observera, stödja och vägleda elevens egna ansträngningar att skaffa, använda och i sista hand skapa kunskap.”

Här står vi och stampar fortfarande med kunskapsförmedling på agendan i skolan och många förskolor!

Här utifrån detta citat ser vi förskolan och skolan som viktiga mötesplatser, där barn och elever kan vara delaktiga i sina lärandeprocesser genom nödvändiga interaktioner som möjliggör utveckling och allsidiga kompetenser. När barnen och eleverna tillåts vara delaktiga i meningsfulla lärandeprocesser, där de får påverka HUR de vill lära sig så upplever de entusiasm och meningsfullhet, de drivs av en inre motivation i arbetet tillsammans med andra för att utforska och lösa uppgifter som utmanar deras begränsningar. Det är nödvändigt att arbeta med reell delaktighet och inflytande i förskolan och skolan för att kunna arbeta med demokratiuppdraget. Och hur tänker den vuxne medarbetaren kring vikten av att vara motiverad i sitt arbete, att vilja arbeta med det man gör, att befinna sig i undersökande sammanhang, att känna engagemang för sina arbetsuppgifter. Men varför ska inte samma gälla för alla våra barn i förskolor och skolor? Saker som de fackliga förbunden kan strid för för den vuxne människan men barnen har inget fackförbund som de tillhör som kan strida för deras röst i samhället. För den rösten ska vara förskolan och skolan, men så är inte fallet. Många uppfyller inte uppdrag som ska utföras i våra utbildningsinstitutioner och då anser jag att de brister i uppdraget som de har enligt skollagen, läroplanerna och Barnkonventionen!

Genom historien och i dagens Sverige är det ett avgrundsgap mellan många förskolor och skolor eftersom många förskolor väljer att arbeta utifrån ett utforskande arbetssätt där barnen är delaktiga och har inflytande över utbildningen och undervisningen  medan nästan alla skolor arbetar utifrån en resultatstyrning. Jag brukar beskriva detta som att vi på min förskola släpper bollar till skolan, bollar som sedan ska mejslas in i fyrkanter. Många av barnen inser att det blir lättare att anpassa sig efter systemet än att fortsätta att vara en boll. De blir fyrkanter. En del barn blir dock aldrig fyrkanter och det är de barn som upplevs om ”jobbiga och stökiga” eftersom de vägrar att anpassa sig till systemet. Någonstans efter gymnasiet inser fyrkanterna att det är helt OK att vara boll igen, att vara den man verkligen vill vara. Enligt mig är det hemskt att minst 10 år ska gå åt till att anpassa sig till hur lärarna anser att de vill lära ut och inte som i förskolan mången gång där lärandet sker utifrån HUR BARNEN vill lära sig!​

Båda läroplanerna formulerar samma rättigheter för barn och elever till att vara ett subjekt som vill och kan bilda sig, och som därmed ska vara delaktiga i sina lärandeprocesser.​

Det är av största vikt att förskolan och skolan bidrar till att vitalisera barnens och elevernas (och därmed i framtiden de vuxna medborgarnas) delaktighet så att de kan förstå, försvara och utveckla vårt samhälles demokratiska kvaliteter. Staten hävdar genom utbildningsdepartementet, att skolan på flera olika sätt inte har dragit nytta av sin potential som social mötesplats och demokratisk institution. Detta innebär enligt departementet att skolan inte har lyckats kombinera kunskapsförmedling med sitt demokratiska uppdrag (Bergström & Holm, 2005)​

Kunskapsuppdraget är det som är i fokus i hela samhällsdebatten medan demokrati, delaktighet och inflytande blir ett område som sätts mot kunskapsuppdraget. Om vi istället skulle se dem som samspelande partners istället som att de arbetar mot varandra skulle barnen och elevernas gynnas enormt. Använd demokratiuppdragets glasögon när ni tittar på kunskapsuppdraget, vilken utbildning måste ni då skapa för att barnen/eleverna ska vara I en demokrati och att ni tillsammans skapar kunskapsuppdraget. Det som istället sker är att man tar demokratiuppdraget och förpackar det som ett ämne precis som matematik, svenska, naturvetenskap osv. Det är nu barnen/eleverna får LÄRA OM en demokrati, men om barnen/eleverna ska förstå vad en demokrati innebär måste de vara en del i hela det systemet genom hela sin uppväxt. Här kommer lärares tolkningen av uppdraget in och det har en stor påverkan på barnens möjligheter för utveckling och lärande.

I båda läroplanerna står barn ska bilda sig men om lärare tolkar detta som barn ska bildas??? Det bli en enorm skillnad! I barn ska bilda sig finner vi barnet som det aktiva subjektet, med egen potential och kraft att lära sig, som är en del av undervisningsplaneringen, här finns en växelverkan mellan lärare och barn osv medan det i barn ska bildas finner vi det passiva barnet där läraren bedriver en undervisning som hen planerat och här pratar vi om kunskapsförmedling från lärares planering till barnen/eleverna. Beroende på hur aktivt och noggrant vi förstår läroplanerna kommer det att vägleda oss i utformandet av utbildningen och undervisningen för en DEMOKRATISK eller ICKE-DEMOKRATISK utbildning. Ett barn som ska bilda sig behöver en verksamhet som erbjuder barnet att på olika sätt vara delaktig i sitt lärande!​ Och dagens skola i Sverige utgår fortfarande från barn ska bildas som skapar en icke-demokratisk utbildning.

Jag är dock så glad för alla som kom till vår spridningsdag! Ni som tillsammans med oss viktigjorde barnens samhällsmedverkan här och nu!

Jag är så stolt över pedagogerna som stod på scenen inför minst 150 personer och berättade om sitt arbete med demokrati och barnens röster i undervisningen och i samhället. Att alla som verkligen var där fick ta del av detta viktiga arbete och hur man arbetar med detta i praktiken. Att flera av förskolans rektorer i kommunen var på plats och såg detta viktiga arbetet som behövs göras även i deras förskolor. Där både jag som föreläsare är inbjuden men även där pedagogerna är inbjudna att dela sina berättelser för andra kollegor i kommunen. Jag hoppas att detta är ett startskott på något mycket större, att det ska finnas en draghjälp från förvaltningen med betoning på min egen chef. För att sprida budskapet kring detta valde vi att ställa ut utställningen kring projekten på BUF och det värmer när min chef tar ett aktivt tag att berätta för alla vad detta faktiskt är och innebär.

Vi fick många viktiga röster med oss vid dagens slut som bara understryker vikten av detta arbete! Och vi fick med oss så viktiga röster från deltagare vid dialoger under dagen. När vår forsknings- och utvecklingschef efter att pedagogerna berätta sina processer helt lyriskt kommer fram och betonar hur han suttit och njutit av alla berättelser och samtidigt tydligt adresserar ”Varför gör inte skolan det? Vad håller vi på med? Flera borde ha lyssnat på detta inom skolan.”

Några röster som vi fick med oss:
Arbetet med demokrati är inte ett projekt utan är en lärande process som sker varje dag och alla tider, den går hand o hand med värdegrundsarbete

Hur viktigt lärande och kunskap syn är. Att vi har olika syn sätt som påverkar vårt handlande. Vikten av ett tydligt ledarskap från en rektor, skapar tydlighet hos pedagoger

Att demokrati är ett förhållningssätt

Wow vilken inspiration. Alla människor har samma rätt till att bli hörda oavsett ålder!

Tack för rikt perspektiv på demokrati ur barnens perspektiv

Att vara MED barnen, inte framför eller bakom. Att låta barnen vara med i beslutsfattande processer men inte lägga över ansvaret på dem

Jag uppskattar att det var blandad kompott allt ifrån barnens röster till självledarskap, framförallt uppskattar jag den vetenskapliga förankringen – vilket vi alla behöver mer av. Tar med goda exempel tillbaka till mina kollegor

Att skolan verkligen borde jobba mer ämnesöverskridande och mer processinriktat. Vi får jobba på ett större samarbete och mer dialog mellan de olika skolformerna

Inspiration till att ta ställning som rektor i mitt nya uppdrag. Ett viktigt ställningstagande

Glädje och massor med inspiration

Förskolans berättelser måste få plats så att vi kan bli ambassadörer för det fantastiska i att leva och arbeta tillsammans med barnen i förskolan

Viktigt att fler får ta del av detta. Så alla barn får samma förutsättningar

Att bli bättre i ledarskap och hjälpa barnen tänka mer demokratisk. Bli ledare, och leda andra. Tack för föreläsningen!

Genuint givande samtal med kollegor. Bildningstempel kontra utbildningsanstalt. 
Föreläsningen: Bra! Tack! Att alltid ha barnens bästa i fokus. Arbeta för att göra klyftan mellan kommunens förskolor och skolor mindre.

”Jag tycker det är ett bra statement att inte utbildas för utan utbildas i demokratiska former. Jag tror att det är vad vi behöver och måste ha för att ha en levande och behålla en levande demokrati. ” (Per Dahlbeck, spridningsdag Demokrati i en hållbar värld, 25/1-2

Om demokratierna i världen nu är tillbaka på 1989 års nivåer. (källa: V-dem) 35 % av världens länder ,2021, mot 5% 2011 (källa: V-dem) är på väg mot en diktatur och lika många länder har fått inskränkt yttrandefrihet på 10 år så pekar det på vikten av att arbeta med att befinna sig I en demokrati. Vi har inte tid att vänta längre på att skolan skall axla sitt ansvar för att arbeta med reell demokrati genom hela grundskolan utan vi- läs förskolan- måste våga att lyfta fram bristerna i det svenska skolsystemet oavsett vad den dialogen får för konsekvenser mot oss som lyfter fram det. Fokuset som vi måste hålla när det kommer blåsa storm är att VI GÖR DETTA FÖR BARNENS SKULL, FÖR DERAS HÄR OCH NU MEN FÖR ETT ANNAT SAMHÄLLE LÄNGRE FRAM FÖR DEM ATT VERKA I! Tillsammans är vi starka, så HÄNG MED! Tillsammans når vi toppen!

Until next time!