Del 3 Projekterande arbetssätt

Att arbeta i projekt är väldigt synonymt med Reggio Emilia filosofin. Är begreppen Projekt och Projekterande arbetssätt bara ”nya” begrepp för begreppen Tema och Tematiskt arbete? För mig är det inte detsamma. Utifrån att ha läst diverse litteratur genom åren definierar jag det som att TEMA/TEMATISKT ARBETE är något som utgår från pedagogernas planering. De kan ha planerat utifrån ett barnperspektiv men det är pedagogstyrt, mer linjärt och mer målstyrt redan från början. Tema är något man ägnar sig åt en liten stund någon eller några dagar i veckan och andra aktiviteter som man har behöver inte ha något samband med temat att göra. Lägger vi begreppen PROJEKT/PROJEKTERANDE ARBETSSÄTT under luppen är det ett öppet förhållningssätt där barnens delaktighet och inflytande är i fokus. Det finns en organisation för att kunna ta hand om barnens tankar och funderingar så att pedagogerna sedan kan planera undervisningen utifrån det som barnen verkligen uttrycker. Här skulle jag säga att det handlar om barnens perspektiv som återfinns i projektet och undervisningen, arbetet är rhizomatiskt och målområdena är vidare för att inte smalna av utforskandet och undersökandet. Det är just undersökandet och utforskandet som återfinns i det projekterande arbetssättet, det blir också ett förhållningssätt till hela min undervisning, det är något som fortgår hela dagen på olika sätt och det kan fortgå i flera år. Det handlar då om att kroka tag i barnens tankar och funderingar och bygga broar med detta så att det blir olika övergångar i undervisningen. Erika Kyrk Seger sammanställde för några år sedan ett dokument utifrån dessa två begrepp. Jag anser att de stämmer väl överens med min egen tolkning av dessa begrepp.

Bildgooglar man ”projekterande arbetssätt förskola” kommer bland annat dessa bilder upp:

I min tolkning av Reggio Emilias grundpelare finner vi detta:

För att man skall kunna arbeta projekterande måste man ha en organisation som stödjer detta arbetssätt. Med det menar jag att som pedagog måste ni arbeta med grundpelaren Demokratiska mötesplatser. Den delen måste finnas med innan för att det projekterande arbetssättet skall börja att rulla. Att arbeta projekterande, att arbeta med processer – det kräver ett demokratiskt ställningstagande. Det viktiga i detta arbetssätt är inte att det finns en början där kunskaper hos barnen kartläggs och det viktiga är inte att det finns ett tydligt slut utan det handlar om att sätta värde på PROCESSEN. Det handlar inte om PRODUKT utan det handlar om PROCESS! Big difference!

Vår undervisningsmiljö måste utgå från en miljö där demokrati föds och livnärs, barnen måste få vara del av meningsfulla sammanhang. De måste också få uppleva Antonovskys KASAM – Känsla av Sammanhang. Det är då vi alla befinner oss i en miljö där vi utvecklas, vi engagerar oss, vi tar ansvar, vi förstår varför och hur. I den demokratiska miljön är det viktigt att barnen får uppleva sina kamraters olikheter genom Lillmöten, i dessa får de lyssna på varandras teorier och hypoteser. Det handlar inte om vem som har rätt utan det handlar om vilka nya tankar som detta föder. 1+1 blir inte alltid 2, här är det bättre att summan blir 3.

De här Lillmöten är något som diskuterats på Engelbrekts förskola, och kommer diskuteras mer under hösten då alla pedagogerna kommer att läsa ”Lyssnandets pedagogik etik och demokrati i pedagogiskt arbete”. Flera duogrupper har redan påbörjat att använda sig av Lillmöten i sin undervisning, och precis som vi kan läsa i boken tror jag att dessa forum för barnen gör att de verkligen får uppleva, känna och ta in VAD demokrati är men ännu viktigare HUR demokrati genomförs. Barnen måste få vara del i sina egna lärprocesser och genom att de får vara det så upplever de entusiasm och meningsfullhet. De drivs av att tillsammans med andra lösa olika uppgifter och utmana sina egna tankar och begränsningar. Delaktighet och demokrati är begrepp som kan vägleda oss till att skapa en plats som är barnens arena. Dessa begrepp och dessa demokratiska möten kräver dock en ”annorlunda” pedagog???!! Vad menar jag med detta?

Jag beskrev ju en skillnad mellan TEMA/TEMATISKT ARBETE och PROJEKT/PROJEKTERANDE ARBETSSÄTT och för mig så återfinns olika pedagoger inom de olika begreppen. I ett projekterande arbetssätt krävs enligt mig ständigt härvarande pedagoger som finns där tillsammans med barnen. Det handlar inte om styrda undervisningsaktiviteter några dagar i veckan med mycket fri lek däremellan när pedagogerna mer är närvarande än härvarande. Detta upplevs kanske som hårt att säga, men den som tycker det kanske egentligen inser att hen är just den pedagogen men önskar vara en annan? Jag kan bara säga att jag var också ”den” pedagogen! Inget lustigt med det för då var arbetssättet detta, och detta arbetssätt finns kvar i mååånga förskolor. För mig hände dock något redan juni 2001 på Reggio Emilia institutet men eftersom det inte fanns någon rektor som sedan tog hand om all denna kunskap som vi hade med oss hem så låg det djupt inom mig tills dess att dörren öppnades igen runt 2010. Ni utläser enkelt att jag anser inte att det tematiska arbetssättet som jag definierar det skapar en förskola av hög kvalitet för barnen och det är därför som jag tagit ställning för att arbeta fullt ut efter Reggio Emilia filosofin tillsammans med Engelbrekts förskola. Dock så kommer mina medarbetare från just den andra traditionen, vilket gör att nu ska många kullerbyttor slås. Skulle tro att en del volter också måste slås och kanske måste flera av pedagogerna ta sig an att hoppa över den där hemska bocken också…..och INTE fastna på den! Tillsammans kan vi skapa stor förståelse i teorin för detta men de måste göra sin kullerbyttor, volter och hoppa över bocken själva. Jag stöttar dem hela vägen men det där sista måste de ta tag i själva. Vi kommer hela tiden att blanda teori och praktik – blanda tänkande med görande. Här måste vi blanda det transformativa(teori) med det transaktionella(praktik).

För mina pedagoger handlar det också om att angripa ett nytt verktyg i form av den pedagogiska dokumentationen. De måste skapa en reflektionskultur där mångfald av tolkningar ryms och ett kooperativt lärande blir möjligt. I en förskola (och skola) är reflektionen avgörande för att vi ska försöka förstå vad barnen och vi har varit med om, vad som har påverkat oss och på vilket sätt vi kan gå vidare och utveckla vårt arbete eller undervisning. Utan reflektion tillsammans med barnen, med varandra eller mellan barnen kan vi inte arbeta utifrån de demokratiska grundprinciperna. Då handlar det inte om BARNENS PERSPEKTIV utan på BARNPERSPEKTIV. Ett citat av John Dewey återfinns på sidan 146 i boken ”Delaktighet – reflekterande undervisningspraktik i förskola och skola” (rekommenderar starkt att läsa den boken!)

”We do not learn from experience. We learn from reflecting on experience. /…/ You have to be able to create, belief that makes it possible to act. But when you act it always creates doubt that makes it necessary to think again.”

Att dokumentera genom att bild, film men kanske framför allt olika reflektionsprotokoll kräver en organisation av arbetslaget. Det går inte att komma ihåg genom sitt minne, det finns ingen möjlighet. Karin Furness och hennes bok som jag lyfte i del 2 kring de estetiska lärprocesserna är helt underbar och beskriver så bra även detta med pedagogrollen i ett projekterande arbetssätt. Jag själv tar till mig, funderar och inser att just detta med att skapa en organisation på mina enheter som möter hela Reggio Emilia filosofin är ett måste. Här tror jag att det transaktionella dvs görandet i praktiken får gå före det transformativa dvs att skapa förståelse för något inom sig. Vi måste våga testa olika saker och sedan reflektera kring detta för att få snurr på arbetssättet. För det gamla arbetssättet gifter sig inte med Reggio Emilia. Där ser jag en avgrund som gör att barnen får inte den undervisning de har rätt till och det skapar stress hos pedagogerna att arbeta med det ”gamla” i det nya. Men åter till Deweys citat det är genom reflektion vi lär oss!

Delaktighet och inflytande för barnen genom Lillmöten, pedagoger som lyssnar till barnen, har bra ”hörstyrka” och är genuint nyfikna på barnens tankar och funderingar samt dokumenterar undervisningen för att sedan reflektera tillsammans (barn-vuxen, barn-barn eller vuxen-vuxen) har en bra grund att stå på för att arbeta projekterande. För detta krävs sedan en bra organisation satt av rektor, där det både finns en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation, men likväl måste varje arbetslag och duogrupp sätta sin egen organisation i detta arbete utifrån förskolans satta organisation.

Engelbrekts förskola har tagit detta ställningstagande när det gäller projekterande arbetssätt och pedagogisk dokumentation. Detta samt alla våra ställningstaganden finns i vårt dokument ”Engelbrekts förskola – en tydlig, hållbar och effektiv organisation av hög kvalitet för både barn och vuxna”.

Ett projekterande arbetssätt betyder att vi arbetar med en helhet i undervisningen för att skapa lärprocesser, utvecklar och förändrar barnens/pedagogernas föreställningar/tankar/kunskap, utgår från barnens utforskande, krokar tag i barnens frågor, funderingar och erfarenheter och kopplar ihop dessa med målområden från läroplanen, förskollärare och arbetslag planerar och organiserar en undervisningsmiljö som stödjer projektet, som väcker frågor och uppmuntrar till att söka svar. Som gör att projektet kan leva hela dagen. Vi arbetar också utifrån att projekten har inget slut, de går vidare in i andra projekt. Det gäller att hitta broarna och våga gå vidare. Pedagogerna arbetar utifrån en växelverkan mellan att låta barnen leda samtidigt som vi använder vår professionalitet i planeringen av undervisningen.

Pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som hänger ihop med den vetenskapliga grunden och kunskapssynen som vi på Engelbrekts förskola har valt att basera vår utbildning och undervisning på. Det handlar om att försöka se och förstå vad som pågår i verksamheten, utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer. Samtalen och reflektionerna tillsammans med de inblandade – både med barnen, med sin kollega i lärgruppen och med andra kollegor på enheten- är avgörande för att arbetet med pedagogisk dokumentation ska kunna bidra till att utveckla undervisningen och att utveckla sitt det pedagogiska ledarskapet.

Verktyget pedagogisk dokumentation använder vi på Engelbrekts förskola för att synliggöra barnens progression i lärandet, deras lärprocesser. Med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kan vi titta närmare på delar ur verksamheten och hitta samband och spår från olika lärprocesser. 

Den pedagogiska dokumentationen är ett sätt att få systematik i sin reflektion. Till hjälp har pedagogerna de dokumentationer som man gör under projektets gång, ex. film, bilder, loggboksanteckningar, barns skapande osv. Kring dessa dokumentationer samlas sedan pedagogerna för reflektion och analys. Allt detta samlar man i ett reflektionsprotokoll som sedan ligger till grund för det fortsatta arbetet i projektet.

Barnets perspektiv är A och O att ha med i den pedagogiska dokumentationen. Deras tankar och reflektioner kring det som de är med om i förskolan skall utgöra grunden för den fortsatta planerade undervisningen. Det handlar om en växelverkan i undervisningen mellan pedagogers professionella uppdrag och barnens delaktighet och inflytande över verksamheten.

Genom att använda olika glasögonen när vi analyserar och reflekterar kring den pedagogiska dokumentationen så kommer hela läroplanen att bli synlig för pedagogerna samt deras egen pedagogroll i denna process. Den pedagogiska dokumentationen är ett underlag som vi använder när vi utvärderar och analyserar projekten och vår undervisning.

Det krävs tydliga ställningstaganden i grunden för detta arbete men sedan handlar även detta om att det är ett förhållningssätt, ingen metod med tydliga steg utan det är ett sätt att se på hela undervisningsprocessen i förskolan. För i slutändan handlar det om PROCESS och inte PRODUKT fokus!

Until next time!

Om Caroline Wiking

Arbetar som rektor i Halmstads kommun. Brinner för Reggi Emilia filosofin, att skapa en förskola som är barnens arena och där förskolan är en demokratisk mötesplats. Utifrån detta skapar vi en förskola av hög kvalitet!
Det här inlägget postades i arbetssätt, Demokratiska mötesplatser, förskola, inre organisation, lärare, organisation, Pedagogisk dokumentation, pedagogiskt ledarskap, Process, Projekterande arbetssätt, Reflektion, Reflektionskultur, Reggio Emilia, Skolledare, undervisning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Del 3 Projekterande arbetssätt

  1. Sofi skriver:

    Många kloka tankar, hur tänker du att pedagogerna ska göra för att starta projektet utifrån barnen. Utifrån barnens intresse och tankar, ja visst. Men vilken typ av frågor ställer ni till barnen för att komma igång med årets första projekt? Tycker just den biten är svår, känns ofta som jag styr IOM att jag presenterar aktiviteter och kanske omedvetet ger vissa upptäckter från barnen mer uppmärksamhet. Det barn som frågar mig om hur snäckan ser ut på insidan får nog mer uppmärksamhet än den som vill diskutera Frost filmen… Sedan när man får ett ämne av rektorn där projektet ska rymmas under, så begränsar det ju barnens inflytande en del men samtidigt så finns det ju stora möjligheter för demokrati inom de ramarna, men det kan ju leda till att vissa barn tycker att deras intresse inte tas tillvara (om deras intressen sträcker sig utanför ”paraplyet”), dessa barn måste ju oxå få känna att deras intressen och åsikter är viktiga även om de är utanför ramen. Luddigt inlägg, men förstår du mina tankar 😬🙈😅

    • Caroline Wiking skriver:

      Förstår precis vad du menar, och var i början som förskollärare i detta arbetssätt precis i samma virr varr med tankar kring detta. Jag tänker nu att en bra ingång är att barnen får ett uppdrag under sommaren som man sedan kan starta upp kring. Vårt paraplytema för förskolan är Bygga broar och därunder hamnar sedan alla projekten. Detta fick vårdnadshavarna till sig i juni:
      ”För oss handlar Bygga broar om att bygga relationer till barnen, er föräldrar, till samhället och närmiljön, Halmstad. För oss är det viktigt att lyfta barnens röster och synliggöra barnen i samhället.
      Vi önskar att ni tillsammans med barnen under sommaren samlar ihop ett minne från en plats i Halmstad med omnejd som ni besökt. En plats som är viktig för barnen eller som fascinerat dem.
      Minnet kan vara ett foto, en glasspinne, sand från stranden eller annat föremål.
      Vi önskar att ni stoppar minnet i en liten rengjord petflaska och skriver en liten förklaring till minnet och tar med det till förskolan efter sommaren.”

      Utifrån detta utforskar och undersöker vi tillsammans med barnen, och här gäller det att kunna lyssna in barnens berättelser och att utifrån det utmana dem vidare. Jag tycker skriften ”Hoppfulla berättelser” som handlar om förskolorna Guldkusten, Bikupan och Fröhuset är en inspiration i detta arbete. Det som jag plockade upp själv från dem och som jag tänker skall hjälpa pedagogerna i detta arbete är det som de kallar för ”stafettpinnen”. De ser till att något/några saker finns kvar och med till hösten och den halvnya barngruppen – kan vara en speciell lärmiljö, något speciellt material eller något annat som barnen kan starta upp kring vid höstens början. En viktig del i denna uppstart anser jag vara att ha forum som Lillmöten för att verkligen kunna lyssna och då måste man vara genuint intresserad av det barnen berättar. Pedagogerna har en egen nyfikenhetsfråga i år som är denna: ”Hur låter vi barnen uttrycka sin åsikt och hur respekterar vi den?​
      Lyssnar vi för att förstå eller för att svara?​
      Hur skapar vi pedagoger möjligheter för barnen kunna uttrycka sin åsikt?​”

      Karin Furness bok är också en inspiration i hur många små projekt fortlever bredvid varandra. Som sagt det finns inget exakt HUR man ska göra, men det viktigaste är att lyssna för att förstå och sedan blanda in professionen så att det blir en växelverkan. Att alla barnens intressen skall kunna sammanföras i ETT projekt är en omöjlighet men om man verkligen arbetar med demokratiska mötesplatser så kommer barnen att veta att pedagogerna lyssnar på deras åsikter och de kommer lära sig att lyssna på sina kompisars åsikter, vilket också leder till att de lär sig att demokrati handlar inte om att få sin vilja igenom. Den demokratiska processen är A och O i detta arbete.

      • Sofi skriver:

        Tack, skönt att veta att du oxå haft många funderingar och virrvarr 😅 Fungerande sommaruppgifter är bra, på min förra fsk var det tyvärr inte många som tog med sig något. Senaste gången tror jag det var 2 av 17, så vi slutade med det. Nu börjar jag på en ny fsk vilket ska bli jätteroligt, och ger extra mkt funderingar och tankar på hur jag ska lägga upp arbetet för gruppen. Jag har en grupp som vill så jag har alla möjligheter att introducera nya tankar 🙂 Men det innebär oxå att jag kommer in helt blank och inte har kunnat förbereda gruppen inför hösten samt att jag inte har någon relation till något av barnen, så jag har inga trådar att plocka upp. Därför känns det extra viktigt att alla ska få göra sin röst hörd. När du skriver Lillmöte, är det som en ”samling” där barnen är i Liten grupp och har lättare att komma till tals och ni samtalar utifrån projektet/barnstankar/pedagogens input i projektet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.