Lyssnandets pedagogik – vad menas med det?

Alla gör tolkningar, även forskare. Tråkigt nog upplevde jag redan mellan inledningsraderna i Folkmans avhandling att det fanns en negativ syn på Reggio Emilias filosofi i stället för en neutral hållning.  Jag själv känner inte igen mig i hennes beskrivningar och ännu mer tråkigt när de som blivit intervjuade känner att de blivit missförstådda! Forskare Birgitta Kennedy menar att det finns ju fler inriktningar och profiler inom förskolan som har ”sina fläckar”. Det hade varit intressant om någon annan skulle ha analyserat dessa intervjuer av personal och barn. Hur hade utfallet blivit då? Självklart ska vi kritiskt granska förskolan och olika pedagogiskt valda inriktningar, men att inta ett negativt förhållningssätt från början gör nog att vi alla låser oss i våra reflektioner och slutsatser. Vi ser det vi vill se! Jag måste tacka Sara efter att ha läst denna avhandling och recensionen i ”Pedagogiska magasinet” att jag känner mig ännu mer stärkt i att välja att arbeta med influenser från Reggio Emilia pedagogiken.

Sara Folkman har självklart rätt till sin egen forskning och sin egen berättelse kring vad hon har sett på några Reggio Emilia inspirerade förskolor i Sverige. Fast jag och många andra har också rätt till vår berättelse och våra tolkningar av ett Reggio Emilia inspirerat arbetssätt.

Jag har haft förmånen att vara med på en resa från det som vi kallar traditionell svensk förskolepedagogik till att ta in influenser från Reggio Emilia. Jag och mina kollegor var ganska målstyrda i vårt arbetssätt, en hel del Learning study. Det gjorde alltså ont när vi insåg att kommunen beslutat att vi skulle svänga av i korsningen mot ett annat arbetssätt som i mångt och mycket 2009 stod i motsats till varandra. Mycket har dock hänt under 10 år och de har likasom närmat sig varandra och tagit influenser av varandra kan jag tycka.

Jag kan komma ihåg att jag satt tillsammans med mina kollegor på ett APT och vår förskoleutvecklare berättade om ett verktyg som hette pedagogisk dokumentation. Hon visade några foton på sin dotter som undersökte med nycklar mm om de var magnetiska. Hon försökte förklara hur vi skulle reflektera och analysera kring foton. Vad var det som vi såg? Vad var det som barnet undersökte? Hur skulle vi gå vidare? Det var baske mig inte lätt! Vi slet vårt hår mången gång under de kommande åren. Vi var ett av de första arbetslagen som tog oss an detta arbetssätt och skapade reflektionsprotokoll av olika slag. Det fanns ingen pedagogista som utmanade oss och hjälpte oss vidare…herregud, det var ju jag själv som var lärprocessledare som skulle lära mig detta för att sedan kunna vara en stöttepelare för andra arbetslag.

Att jag, mitt arbetslag och mina andra kollegor på Munkabyns förskola, Ängelholms kommun, skulle tappa bort läroplanens del kring att omsorg och lärande bildar en helhet bara för att vi influerades av Reggios arbetssätt fanns inte på kartan. Enligt Sara Folkman gjorde vi en hel del fel även utan den pedagogiken. Låt mig exemplifiera att vi arbetade med föräldraktiv inskolning och där vi inte band barnen till en pedagog. Varför gjorde vi på detta sätt och varför tror jag på det fortfarande? Hallå, jag arbetade vid denna tidpunkt 62,5% och även om min kollega arbetade 100% så fanns det dagar hon både var sjuk och ledig. Det viktiga var att låta barnen knyta an till dem som de ville samt att vår uppgift i arbetslaget och som professionella förskollärare vara att skapa trygghet genom att visa att förskolan är en trygg plats och befinner sig inte Caroline, Loella, Teresa, Sophie där så finns det fler trygga vuxna att vända sig till. En föräldraaktiv inskolning betyder inte att man efter tre dagar sliter barnet ur förälders famn utan vi hade längre period utifrån barnet, men en föräldraktiv inskolning handlar om att det är just föräldern som tar hand om sitt barn medan barnet introduceras i verksamheten och lär känna mig och kollegor samt barnen. Det handlar om att vi har en helt vanlig verksamhet där vi har den vanliga undervisningen. Trygghet skapar vi genom att arbeta på det sätt som vi alltid gör, inte att sitta inne med två barn, låta resten gå ut och sedan låta den gå runt i de olika rummen. Vad händer då den dagen när föräldern går och verksamheten får en helt annan karaktär?Var finner barnet trygghet då?

Efter några år så stod vi då där och arbetade utifrån ett Reggio inspirerat arbetssätt där våra lärmiljöer hela tiden var föränderliga utifrån vilka processer barnen var inne i, deras undersökande och utforskande. Sara påpekar att lärmiljöerna skulle vara som en institution och inte vara hemmalika, att det skulle saknas diverse leksaker såsom dockor, bilar och sedan vara det detta med att man inte har soffor!!! Jag tar sofforna först, mitt heliga mantra, min heliga frågeställning som jag alltid ställer: ”Varför har ni en soffa?” Det skapar alltid många motargument och försvarande. Intressant tycker jag 🙂 Jo, jag själv hade soffa på vår avdelning. Loella och Teresa, kommer ni ihåg hur vi diskuterade den och flyttade den 🙂 Herregud, den var överallt och ingenstans! Jag tror dock att vi var överens om att den mer än gärna kallade på oss pedagogers rumpor och att vi lätt då slog oss ner i den och blev passiva, övervakande pedagoger istället för härvarande pedagoger. Enligt Folkman skulle man på förskolan inte få ha ”myspys”; visst får man det, oerhört viktigt med lugna platser för att kunna återhämta sig i en intensiv miljö. Det kanske dock inte görs bäst i en stel och tråkig soffa som mest är till för pedagogerna att lätt slå sig ner i.

Backsippan 2013
Backsippan 2013

Sara Folkman påpekar att lärmiljöerna skulle sakna leksaker av olika karaktär men verkar välja litteratur som just poängterar hennes tes kring detta. Jag har själv en magisteruppsats (http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:788337/FULLTEXT01.pdf ) där jag har en helt annan litterturbakgrund som påvisar att hörnstenarna i Reggio Emilia är dessa:

  • Dockhörna (dockor, säng, vagn, möbler mm)
  • Kökshörna (spis, bord, stolar, tallrikar, koppar mm) 10
  • Utklädningsutrymme (kläderna hänger på galgar så att barnen lätt kan se dem)
  • Bygg – och konstruktionslek (klossar, bilar mm)
  • Läshörna (ingen soffa utan en matta där man kan sitta och läsa)
  • Naturavdelning (utställning av naturmaterial)
  • Podier där barnen kan bygga upp saker
  • Små bord
  • Ridåer där barnen kan spela teater eller ljusspel (Kragh-Műller, Ørestad Andersen & Veje Hvitved, 2012)
Backsippan 2013
Backsippan 2013
Backsippan 2013

Som ni ser blandade vi mellan ofärdigt material och färdigt material. Vi hade en barnsyn innan som inte förändrades nämnvärt bara för att vi arbetade efter Reggio Emilia. Vi arbetade ju efter Lpfö98 och läroplanen hade redan 1998 influenser från Reggio Emilia men i revideringarna har det blivit mer och mer grundat i den pedagogiken men även Learning studies har återfunnits i vår läroplan. Jag har hela tiden haft en tilltro till barnens egen kompetens, att varje barn är kompetent. Jag sätter inga hindrande ramar kring vad ett barn klarar av för tillsammans med mig bredvid så får barnen den stöttning som det behöver. Att pedagogerna inte skulle bistå barnen i en omsorgssituation som Folkman tar upp i sin studie förstår jag inte hur hon kan uttrycka sig kring.

I början av min studier till förskollärare sneglade jag fortfarande på olika stadier för barnet. Det beror helt på att när jag började läsa 1998, det året läroplanen föddes så pådyvlade man oss fortfarande Piaget och Eriksson och väldigt lite handlade om Vygotsky. Fast mot slutet av våra tre år så hade han växt sig mer starkare, och vi samtalade mycket kring den proximala utvecklingszonen. Tack och lov för det skiftet! Nu bygger läroplanen mycket på Vygotskys teorier och det gör även Reggio Emilia pedagogiken. Den bygger på Vygotskys socialkonstruktivistiska teori, som poängterar att barnens erfarenheter och åsiktsbildande äger rum i en social kontext som hänger nära samman med kultur och samhälle. Det handlar om en relationspedagogik där alla relationer är viktiga!

Att Reggio Emila pedagogiken skulle vara en bov och vara en dålig pedagogik tror jag absolut inte på då jag själv fått möjligheten att göra en resa från en mer traditionell förskollärare till en mer undersökande, lyssnande, utforskande och kreativare förskollärare. Alla förskolor kan ha ”sina fläckar” oavsett pedagogik och det finns förskolor av dålig kvalitet men det är inte så att det är en hel pedagogik som skall lastas för detta. Det handlar om pedagogerna i förskolan och deras möjlighet att skapa en förskola där alla barn får både omsorg och undervisning. Där barnen i samspel får undersöka och utforska och använda alla de hundra språken för att utvecklas och lära sig kring alla läroplanens mål. Där pedagoger ser det kompetenta barnet och lyssnar in barnen för att sedan planera en undervisning som möter barnen där de befinner sig men samtidigt utmanar dem, en växelverkan mellan barn och pedagog. Där dokumentation är en naturlig del för att kunna fånga barnens lärprocesser och kunna följa upp undervisningen, där fokus är på att lära genom samspel med andra. Där det finns tydliga strukturer för att både barn och pedagoger däremellan kan vara flexibla.

Jag avslutar med en till anekdot från min tid som förskollärare, fortfarande arbetandes tillsammans med Loella och Teresa. Till höstterminen skulle en annan kollega komma in och stötta upp en del procent på vår avdelning. Ett tag efter hon börjat berättade hon för oss att hon varit orolig för hur det skulle vara på Backsippan. Tydligen hade vi ryktet kring oss att ha en väldigt stark struktur och en hel del regler som barnen skulle följa. Vi jobbade visst ”på vårt eget lilla sätt”???? Vad sa då Millie till oss efter några månader?

”Det finns ingen annan avdelning där barnen lär sig så mycket samtidigt som de får så mycket kärlek!” Det var Backsippan alla mina vänner och jag är fortfarande stolt att ha arbetat där med mina kollegor, alla underbara barn och vårdnadshavare. Barn och vårdnadshavare som jag fortfarande har en relation till!

Until next time!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Elevnära skolledarskap

Att få vara med och utveckla förskolan , deras arbetssätt och undervisningen är det som alltid har drivit mig att arbeta som skolledare. Tänk att få möjligheten att vara med och påverka att så många barn får den allra bästa undervisningen som de kan få under de år de går i förskolan. Man har en vilja att vilja göra en skillnad för barnen! Man har så mycket man vill göra men man måste också kanalisera all sin vilja och göra något åt den. Det får inte bara stanna vid fina ord och ideal. Efter några år som skolledare har jag fått möjligheten att kompetensutveckla mig på rektorsprogrammet. Här står jag nu med ena foten i sluttentan i skoljuridik som jag precis lämnat in och den andra foten står i nästa kurs som är Skolledarskap. Nu sätts fokus på MIG och min roll och mitt pedagogiska ledarskap. Nu kommer jag få möjligheten att omvandla mina tankar, idéer och visioner till handlingar. Nu kommer jag vägledas hur jag som skolledare ska kunna göra större skillnad för barnen baserat på forskning.

Att vara skolledare är en oerhörd utmaning, det kan vara otroligt svårt, tröttande, roligt, inspirerande, jobbigt, lätt, frustrerande, skitkul! Det är dagar som är så otroligt givande blandat med dagar när man bara drar täcket över huvudet och funderar att säga upp dig för att sitta i kassan på ICA men i slutändan är det vissa saker som får en att fortsätta. Det är bra kollegor som man kan skratta med, de är de där inspirerande pedagogiska samtalen men har med sina medarbetare eller de där medarbetarna som är lika crazy som en själv fast sedan är det en sak som slår allt….det är de där leendena från barnen, en liten hand som tar tag i en eller det där samtalet du har på kontoret med barnet som ”rymt” från avdelningen.

Ledarskapet handlar som oftast om hur skolledare genom goda relationer till medarbetarna bedriver ett gott ledarskap och en god verksamhet men enligt Viviane Robinson så har de goda relationerna inget med att bedriva en högkvalitativ förskola eller skola. Det handlar om att skapa de förutsättningar som krävs för undervisning och lärande. Viviane Robinson bedömer skolledarens effektivitet efter hur hen påverkar barnens lärande. I skolor som hon främst har forskat på men som likväl kan appliceras på förskolan så presterar eleverna på en högre än förväntat där skolledaren fokuserar på att förbättra undervisningen och lärandet. I förskolan bedömer vi inte barnens prestationer på samma sätt som i skolan men jag själv kan efter verksamhetsbesök eller lärarbesök med strukturerade observationer som grund uttala mig om att det pedagogiska ledarskapet har en enorm betydelse för vilken undervisning som barnen får möta. Därför måste mitt fokus som skolledare i mina verksamheter ligga på hur pedagogerna kan utveckla sitt pedagogiska ledarskap så att undervisningen förbättras; alltså måste det till ett närvarande pedagogiskt ledarskap. Vivane Robinson identifierade fem ledarskapskategorier som bidrar till det detta fokus:

  1. målsättande och tydliga förväntningar
  2. strategisk resursfördelning
  3. säkerställa undervisningskvaliteten
  4. leda lärares lärande och utveckling
  5. säkerställa en trygg och säker arbetsmiljö

Fem viktiga punkter där flera att kräver ett fysiskt närvarande i verksamheten som förvisso i dagens digitaliserade samhälle kan kompletteras med digitala system som gör att man kan leda lärares utveckling och utveckla undervisningen ”på distans”. Det pedagogiska ledarskapet hos skolledaren förutsätter dock mången gång ett fysiskt närvarande i verksamheten men det som borde vara den viktigaste arbetsuppgiften, dvs verksamhetsbesök/lärarbesök med efterföljande coachande feedback är det som fortast får på foten i ens kalender när allt annat pockar på. Det där andra som många gånger skulle kunna skötas av en administratör/skolintendent/skolassistent, såsom fakturor, avtal, vikarieplanering, scheman, systemadministratör för diverse system inom förskolan, posthantering, utskrifter, skriva olika dokument mm. Det finns inte som en stöttande struktur i min direkta vardag! Lägg därtill runt 40 medarbetare, fyra fysiska förskolor som jag skall vara närvarande på och att det mellan dem är 2,5 mil! Timmarna i veckan räcker inte till att fara och flänga mellan dessa enheter och hinna vara närvarande i den pedagogiska verksamheten, utveckla lärares lärande och undervisningen. Den största delen går åt att besvara olika vardagliga frågor som säkert en förskoleadministratör skulle kunna besvara till mången gång och jag hade kunnat ge tid åt olika pedagogiska och strukturella ”problem” tillsammans med medarbetarna och mina processledare.

I förskolan pratar vi ofta om barn och deras relationer under dagen och som skolledare känner man också att man skall skapa många relationer med många människor. Det är inte det att jag inte mäktar med att göra det men jag gör det inte så bra som jag skulle vilja för att antalet medarbetare är alldeles för många. Forskningen menar att man inte skall ha mer än 20 medarbetare för att lyckas men att det då skall finnas olika stödstrukturer kring ledaren.

I min ”perfekta” värld som skolledare så skulle jag önska mig ha färre medarbetare, en skoladministratör på i alla fall 50% samt en pedagogisk utvecklingsledare på minst 50%. Då känns det som att jag är på banan och detta skulle ju även gynna mina medarbetare eftersom flertalet av de delegerade administrativa uppgifterna skulle läggas på en förskoleadministratör. Känns som win win för alla 🙂

Nog med att ”gnälla” för nu är vi inte där utan nu är vi här och då ser förutsättningarna annorlunda ut och vad kan jag då göra för att ”leva upp” till dessa fem ledarskapskategorier. Vilken ribba kan jag lägga på mitt arbete?

Jag började terminen med att i alla fall boka in ett verksamhetsbesök hos alla med efterföljande coachande feedback i arbetslaget. Fokus på dessa verksamhetsbesök är det pedagogiska ledarskapet och undervisningen. Det handlar om att tillsammans utveckla ledarskapet hos lärarna och utveckla undervisningen i förskolan. I maj kan jag se hur väl denna planering föll ut, gick jag i hamn med ett besök hos alla eller vad hände på vägen?

Mål att fokusera på finns naturligt i verksamheten men de är för stora, inte SMARTA! Att till exempel bryta ner målet ”utveckla den pedagogiska dokumentationen” till vad är det som skall utvecklas, vad skall vi utvärdera när terminen är slut? Jag har själv påbörjat att skriva en kvalitetsrapport, då detta inte krävs av politikerna i min kommun, för att kunna se vilka mål vi ska fokusera kring. Därtill om vi ska ha ett fokusområde så måste jag och mina två kollegor bryta mer detta i utvärderingsbara mål. Dessa mål ska sedan tas med in i den strategiska resursfördelningen, dvs vad skall pengar gå till och hur ska vi fördela dem i förskolorna. Vad behöver respektive förskola? Att fördela resurser innebär inte att fördela dem på samma sätt på alla förskolorna! En resa som jag, mina kollegor och vår kommun måste göra! Enligt skollagen skall resurserna fördelas på olika sätt utifrån olika kriterier.

Sista kategorin handlar om att skapa en en undervisningsmiljö där eleverna/barnen är trygga och säkra för att barnen skall kunna lära sig saker och ta kognitiva språng i sin utveckling. Egentligen är detta den viktigaste kategorin men gör sig bäst sist i ledet gällande den fem olika kategorierna då de andra fyra är viktiga för att kunna skapa en trygg och säker miljö där barnen kan lära sig. Som skolledare är det viktigt att arbeta med de fyra kategorierna för att kunna arbeta med kategori nummer 5. Syftet med kategori nummer 5 är att skapa en förskolemiljös om gynnar barnens lärande där barnen blir motiverade att lära sig saker, vill lära sig saker och vill undersöka och utforska.

Som skolledare har jag större påverkan på barnens framtid än vad man kanske tror i början när man påbörjar sitt skolledarskap. Jag ville vara med och utveckla förskolan och förbättra den men jag kanske inte förstod hur stor påverkan JAG skulle fortsätta ha för varje enskilt barn. Jag blir egentligen bara mera glad över hur jag i mitt skolledarskap kan fortsätta att påverka barnens framtid 🙂 Det är just detta som gör att jag nu har det i mitt fokus när jag ska utveckla, förbättra och förändra mitt skolledarskap under nästkommande år under Rektorsprogrammet. Gud vad spännande!!!!!!

Until next time!//Caroline Wiking

Publicerat i förskola, lärare, pedagogiskt ledarskap, Rektorsprogrammet, Skolledare, undervsiningsmiljöer | Märkt | Lämna en kommentar

Rektorsprogrammet

Idag är det tredje och sista dagen på rektorsprogrammet för denna gången. Fortfarande är det skoljuridik som är huvudämne denna terminen innan det är dags att ta tag i skolledarskapet. När man lär sig mer och mer om ett ämne så brukar den nya kunskapen skapa en trygghet och man kan ha den i sin yrkesroll, och ja det gör skoljuridiken också men förutom detta så upplever jag en frustration över den lilla del som egentligen gäller förskolan. Allt bottnar i att man i skolan har kunskapskrav och förskolan har strävansmål. Tolka mig rätt, jag vill inte att förskolan skall ha kunskapskrav men fokus borde vara att Tidiga Insatser! Jag upplever det som att det finns ett mer fritt tolkande om olika insatser måste sättas in i förskolan, eller så är det jag som mött chefer som tolkar förskolans del mer lättvindligt?

Fast just nu är Skollagen skriven som den är och det är inget som jag kan göra något åt nu men det mest inspirerande under dessa träffar är alla andra förskolechefer och rektorer som man träffar. I våra diskussioner och arbeten under dessa dagar tar man med sig mycket bra. Fokus under dessa dagar har varit kring extra anpassningar och särskilt stöd, där jag kan känna att jag tar med mig många tankar kring hur andra kommuner arbetar med detta. Det finns saker som man kan skruva på där. Dock så känner jag att denna terminens uppstartade arbete i kommunen med dilemmablanketten där arbetslagen lyfter dilemmat till en organisations och gruppnivå är en bra start. Att lyfta blicken ifrån det individuella och arbeta med det som är större. Det som är bra för någon, är bra för alla! Vår organisation kan påverka många individer på ett negativt sätt och likaså hur vi arbetar med våra barngrupper. Det är först när vi arbetat igenom dessa nivåer på ett kontinuerligt och systematiskt sätt som vi kan vända fokus mot det individuella och en pedagogisk kartläggning. Den pedagogiska kartläggningen är en fördjupning för att verkligen analysera arbetet med individen och förutsättningarna som finns för individen, dock inte detsamma som en handlingsplan. En handlingsplan skall så få barn som möjligt ha eftersom vårt arbete med inkluderande lärmiljöer skall vara så väl utvecklat att det skall göra att innanförskapet vidgas och fler barn kan fungera i den miljön.

Det som jag ser är dock att det finns en problematik att förskola och skola inte arbetar på ett likvärdigt sätt gällande inkluderande lärmiljöer! Har ett exempel på detta där en skola nu på hösten var tvungen att sätta in en elevassistent till ett barn som fungerat bra i en inkluderande lärmiljö i förskolan. Förskolan har också uppmärksammat och arbetat aktivt med både sin organisation, sin barngrupp och även med barnet i fråga men arbetssättet i förskolan fungerar på ett helt annat sätt. Man anpassar sig mycket mer efter barngruppen man har just NU! Jag finner ingen annan förklaring till att det är skillnaden i den inkluderande lärmiljön i de båda verksamheterna  som gör detta. Det gör ju att fler barn kommer hamna i särskilt stöd eftersom skolan inte gör de extra anpassningar som behövs göras. Varför är man så rädd för att förändra sitt arbetssätt? Vad får en att tro att samma arbetssätt man haft i X antal år skall fungera på grupp efter grupp? Jag inser att jag har sjukt svårt att förstå detta och upplevs säkert som väldigt jobbig när jag hela tiden tjatar om detta men ingen har hittills kunnat ge mig ett vettigt svar på frågan.

För att knyta tillbaka till steget handlingsplan och att man hamnar i att det behövs en fysisk resurs, kanske inköpt av material eller att man måste göra om i miljön på grund av något så känner jag ett tomrum hur man påvisar för huvudman och nämnd att ”jag behöver mer pengar för att kunna tillgogdose detta”. Här inser jag efter dessa dagar att något mer måste göras eftersom andra kommuner arbetar på ett annat sätt i den frågan. Jag menar absolut inte att alla insatser man gör behöver betyda att man måste ha en fysisk person men det finns tillfällen när man måste ha detta, men jag själv har ju ingen guldkoffert som Pippi Långstrump.

Skollagen kap.8 §9 ”Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.”

Det är detta som återfinns i skollagen gällande barn i behov av särskilt stöd, och jag menar som sagt att fysiska resurser KAN vara en åtgärd men att det finns väldigt många andra innan man väljer att tillsätta en fysisk resurs. har man inte arbetat med sin egen organisation och arbetssätt med barngruppen så kommer inte en fysisk person att hjälpa om allt det andra är detsamma. Det är dock hur JAG som förskolechef skall förhålla mig till NÄR det behövs en extra fysisk person/material mm som kostar pengar. Vad finns för rutiner för detta? Jag har ju inte de pengarna i min budget hur mycket jag än vänder på varje krona! Här kan jag känna att skolan har en starkare skrivning i skollagen för detta och har många fler MÅSTE på grund av kunskapskraven. Det är då jag anser att skollagen skulle behöva ta med förskolan i många fler skrivningar för barnets bästa. Det gör att tidiga insatser kan sättas in och inte låta fem år gå till spillo. 190701 träder denna skrivelse in i skollagen Kap. 3 §1  ”garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet (4-4 b §§)”, men som sagt FEM år till spillo! Varför väljer man inte att inkludera förskolan där över 95% av alla fyra och femåringar vistas och där vi hade kunnat startat mycket tidigare. Hoppas att detta kommer att förändras men det är bara att arbeta på lite i uppförsbacke men att ge upp är aldrig ett alternativ, det gäller ju barnens bästa!

smiley Until next time!

Publicerat i arbetssätt, extra anpassningar, förskola, Rektorsprogrammet, Särskilt stöd, Skollagen | Lämna en kommentar

Äntligen är det terminsstart!!!

En hel sommar har passerat med massor med sol, värme och bad! Som att befinna sig i sydeuropa hela tiden, inte något vi nordbor är vana vid precis. Jag har njutit av sommaren som faktiskt även innehållit besök till Spanien i några veckor. Sommaren har även innehållit en hel del  läsande av litteratur. Det har handlat om det pedagogiska ledarskapet, digitalisering, mediapedagogik, lärmiljöer, inre organisation, Skollag, propositioner från regeringen, nyanlända i skolan mm. Allt detta skapar nya tankar som man reflekterar och grunnar på. Man funderar på hur detta kan passa in i min enhet, hur kan vi arbeta med detta? Vad tar jag med mig från allt detta? Hur ska detta sätta spår i min enhet?

Under mina uppstartsveckor har jag ägnat mycket tid att ta fram ett dokument kring min enhets inre organisation. Detta dokument är kopplat till alla förskolor i kommunens vision, pedagogiska idé, årshjul och det systematiska kvalitetsarbetet. Det är ett dokument som innehåller alltifrån uppdragsbeskrivningar för torgetpedagog, administratör, koordinator mm, till mötesstrukturer, olika möten, olika pedagogiska träffar i tvärgrupper men det viktigaste är hur Förskolenhet 1 är som arbetsplats.

Att bygga en inre organisation efter de ekonomiska förutsättningarna som man har är en utmaning! För om jag hade haft andra förutsättningar så hade den inre organisationen formats på ett annat sätt. Dock ser jag med tillförsikt framåt att en av förskollärarna har en del av sin tjänst som digitaliseringspedagog och kommer ha möjlighet att vara med i förskolornas planerade och spontana undervisning en dag i veckan och tillsammans med personalen på avdelningen arbeta för hur de digitala verktygen kan vävas in i den undervisning man bedriver, det projekt man är inne i just för tillfället. Det skall inte vara några happenings utan det skall vara en del av det befintliga som man arbetar med. Det digitala skall passas in i det projekterande arbetssättet.

Efter att ha trollat med knäna och procent så finns under nästa läsår ett arbetslagsstöd i enheten. Det pedagogiska arbetslagsstödet kommer ha ett ansvar för att kontinuerligt driva de pedagogiska frågorna kring den pedagogiska dokumentationen men också att kritiskt granska den pedagogiska verksamheten utifrån uppdraget i läroplanen, aktuell forskning och beprövad erfarenhet. Det pedagogiska arbetslagsstödet har möjlighet att vara med när arbetslagen reflekterar och kan ställa utmanande frågor som gör att arbetslaget funderar ett varv till för att ta ett nytt utvecklingssteg i sin undervisning,  utvecklar sitt eget pedagogiska ledarskap, hur man planerar sina lärmiljöer, utmanar barnen i den spontana undervisningen mm. Det pedagogiska arbetslagsstödet kan ses som en byggnadsarbetare med många olika verktyg i sin verktygslåda som tillsammans med arbetslaget arbetar för att utveckla förskolans undervisning, det pedagogiska ledarskapet och skapa en förskola av hög kvalitet.

Samma förskollärare som arbetar som arbetslagsstöd är också Torgetpedagog på 40 % på en av förskolorna. Torgetpedagogen organiserar för olika möten som gör att barnet får möjlighet att utveckla sin fulla potential.  Det är en pedagog med ett särskilt ansvar som finns på Mötet, någon som kan möta barnen i deras olika utforskande, som kan knyta an till de projekt som pågår. Någon som kan iscensätta något för att locka till nya upptäckter, koppla ihop och förbinda olika ämnen, uttryckssätt och förmågor med varandra. Fokus är att utgå från tillgänglighet och att det är estetiskt tilltalande. Torgetpedagogen dokumenterar och reflekterar kring undervisningen på Mötet. Detta läggs i avdelningens pedagogiska slinga för att kunna vara med när arbetslaget reflekterar kring hur man arbetar vidare med sina projekt.

Jag är taggad att sitta ner och planera med dessa pedagoger denna vecka och skapa en struktur för detta arbete inom enheten. Att få se något nytt växa fram som ska skapa förändring, ja wow, det ska bli sjukt inspirerande att få följa just dessa tre olika uppdrag som är de nyaste inom enheten. Jag hoppas att jag kan ha dessa uppdrag även i fortsättningen men även utöka det med utvecklingspedagog på 50% (utöka arbetslagsstödet), utöka det administrativa stödet till 50 % för mig men även för pedagogerna samt att processledarna får utökad tid på sina förskolor. De är i vardagen och bedriver förskoleutveckling och är ett stöd för varje förskolas arbete med undervisning, pedagogisk dokumentation och lärmiljöer. De har 1 h/avdelning för detta uppdrag.

Inför hösten så inför alla enheterna Mötesmåndag där arbetslagsreflektionen sker på förmiddagen och kl 13.30-15.00 är olika möten och pedagogiska träffar inplanerade. Vissa är kommunövergripande och sedan har varje enhet fått fylla på med sina egna olika möte/grupper/träffar. All personal är denna dag schemalagda till 15.00. Jag har arbetat på detta sätt innan när jag arbetade i barngrupp och vet att det fungerar otroligt bra. Här blir jag också taggad att börja arbeta med. Jag har hämtat inspiration från litteratur, dvs hur andra förskolor arbetat med den inre organisationen. Att nämna är HallonEtt och hur de har arbetat med det pedagogiska ledarskapet och kollegialt lärande men även Trollet och hur de har arbetat.

För ökad delaktighet och inflytande men även för att förskollärarna inom enheten skall fokusera på det pedagogiska ansvaret har jag skapat tre olika grupper där endast förskollärare ingår:

  • Ledningsgrupp – strategisk och operativ verksamhetsutveckling = Processledarna, arbetslagsstöd samt digitaliseringspedagog
  • Organisationsgrupp 1 – lärmiljö inne/projektet hela dagen = förskollärare
  • Organisationsgrupp 2 – utomhuspedagogik och lärmiljö ute = förskollärare

I de båda organisationsgrupperna ingår alla förskollärare inom förskolenhet 1. Förskollärarna ansvarar för undervisningen och att det finns ett pedagogiskt innehåll samt att det finns lärmiljöer som inspirerar till utveckling och lärande.

Till dessa grupper så kommer alla inom enheten att vara en del i lärgruppen Värdegrund. Lärgruppen Värdegrund kommer att ta upp stora som små frågor gällande hela värdegrundsarbetet, fokus både på personal och barn. Det kan komma att handla om bemötande kollegor emellan, hur vi pratar om kollegor, barn och föräldrar, hur vi väljer våra tankar, personalens arbetsmiljö likväl som barnens mm.

Våra Lärande samtal kring gemensam litteratur som vi läser kommer att finnas med också. I år fokuserar vi på att diskutera förskollärares respektive barnskötares uppdrag inom förskolan samt undervisning i förskolans kontext. Vi kommer att läsa Ann Pihlgrens bok Undervisning i förskolan.

Enligt Skollagen kapitel 2,  9 § Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Förskolechefen skall skapa möjligheter och förutsättningar för att driva pedagogiskt utvecklingsarbete och initiera pedagogiska diskussioner som utvecklar förskolans undervisning, det pedagogiska ledarskapet och verksamheten. De pedagogiska diskussionerna kan innehålla alltifrån filosofiska  tankar om människan, kunskapssyn, bemötande, värdegrund, politiska ställningstagande kring barn och förskola till läroplansdiskussioner, det pedagogiska ledarskapet, undervisning, lärmiljöer mm. I de olika pedagogiska diskussionerna skall förskolans undervisning och det pedagogiska ledarskapet kritiskt granskas på olika sätt för att skapa utveckling och förändring. I dessa forum ansvarar all involverad personal att den tid de har tillsammans med varandra för att diskutera pedagogiska frågor tas tillvara på och leder till samtal och diskussion som i sin tur leder till verksamhetsutveckling.

Den inre organisationens upplägg är till för att det skall gynna barnens utveckling och lärande. Den tiden vi lägger på olika pedagogiska diskussioner och reflektioner kommer enligt mig att ge mångfaldigt tillbaka till barnen. ”Det tar tid ifrån barngruppen!” Ja, det tar tid från barngruppen men det ger också så mycket mer tillbaka i slutändan och med en strukturerad verksamhet så kommer mer tid att frigöras de andra dagarna som annars innehållit olika avbrott. Det kommer finnas mer koncentrerad tid på tisdag, onsdag och torsdag att bedriva undervisning och ett projekterande arbetssätt. Dessa dagar skall så långt som det går hållas fredade från avbrott och då skall 120 % fokus från pedagogerna ligga på undervisning.

På Förskolenhet 1 bygger vi mötesplatser för proximala utvecklingszoner, både för barn som för vuxen. En avgörande faktor för möjligheten att skapa en proximal utvecklingszon i en verksamhet är samspel och kognitiva utmaningar. Barn möter detta i undervisningen på förskolan och de vuxna möter det genom det kollegiala lärandet. I dessa forum utmanas barn och vuxnas kunskaper och den proximala zonen kan nås och ny kunskap erhålls.

Until next time! 

 

Publicerat i arbetssätt, Digitaliseringspedagog, förskola, inre organisation, Lärmiljöer, Lpfö18, pedagogiskt ledarskap, Torgetpedagog, undervisning, undervsiningsmiljöer | 2 kommentarer

”Kommer det aldrig att bli lugnt?” ”Nej!”

Förändring som ett normaltillstånd i förskolan? Ja, så är det! ”Kan vi inte bara få vara?” Nej säger jag, inget är så statiskt att det inte kan förbättras eller förändras. Det vi gör idag ska vi reflektera kring så vi gör annat imorgon.  Förändringar kan vara stora och handla om att det är dags att arbeta på ett annat sätt mot vad man gjort i många år. Inte för att det var dåligt då man arbetade så men sedan är det dags att gå vidare och utveckla sin verksamhet att bli något annat. Det kan handla om små saker som att förändra i den pedagogiska dokumentationen, vad man använder sin reflektionstid till eller hur man dokumenterar tillsammans med barnen och tar tillvara på tiden. Små men oerhört viktiga förändringar!

 ”Förskolan ska stimulera barnens utveckling och lärande. Barnen ska få förutsättningar
att bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska,
praktiska, sinnliga och estetiska. Därför ska förskolan skapa de bästa förutsättningarna
för barnens bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Detta förutsätter
att alla i arbetslaget deltar i en aktiv diskussion om barnens lärande och om vad
som är viktig kunskap idag och i framtiden.” (Förslag till ny läroplan för förskolan, 2018)

Precis som man pratar om adekvat digital kompetens 2018 så kan vi prata om vad som är en adekvat förskola 2018, adekvat undervisning 2018 eller adekvat pedagogiskt ledarskap 2018. Detta gör att vi ständigt måste ha en aktiv diskussion om vad förskolan skall erbjuda barnen, hur lärarrollen skall utformas och vad vi skall ha för lärmiljöer. Vissa medarbetare kan uppleva min förändringsbenägenhet som jobbig och som att jag klankar ner på hur de arbetat innan, men det som var bra då behöver inte vara bra nu. Det som är ”god kvalitet i förskolan” (Skollagen, 2010)  för en chef behöver inte betyda detsamma för en annan.  Enligt förslaget till nya läroplan för förskolan (2018) skall förskolechef utveckla utbildningen systematiskt och kontinuerligt, förskolans arbetsformer utvecklas och en god lärmiljö utformas. Det är här som jag nu samlar all min erfarenhet som förskollärare, mina vetenskapliga kunskaper och alla mina tankar kring vad jag anser en förskola skall erbjuda barnen 2018. Det är nu jag kan få möjligheten att utveckla förskolan till en förskola som barnen har rätt till 2018 och en förskola som vi sedan kan fortsätta att utveckla under kommande år. För 2021 lär den inte se ut som idag och jag har fått så mycket mer kunskap  och input att jag inte kommer tycka som jag gör idag. Förändring är ett tillstånd som vi får leva tillsammans med, att ha som en kompis bredvid oss och som aldrig lämnar vår sida.

Förändringsarbetet är en naturlig del i vardagen med sina pågående delar i processen. Förändring är ett tillstånd vi måste lära oss hantera.

Sista tiden har jag haft många tankar kring förskolans organisation i avdelningar tillsammans med all hyllmetrar med text och uttalande kring barngruppernas storlek och observationer av mina egna verksamheter hur de organiserar sig och deras möjligheter att fånga och följa barnens lärprocesser. Avdelningar har funnits sedan urminnes tider och kanske kommer finnas kvar för hur vi än vänder och vrider på de gamla förskolorna är de byggda på detta sättet. Dock så hindrar det oss inte från att arbeta annorlunda med de rum vi har på förskolan. Det hela mynnade ut att en av mina processledare tipsade om en förskola i Varberg som arbetar i arbetsgrupper och arbetar med en lärmiljö med material som inte direkt talar om för barnen hur de skall använda dem. Sagt och gjort tog vi tre förskolechefer med oss kommunens processledare och drog på studiebesök på Bolmens förskola i Varberg en mycket varm maj dag.

Här fick jag mycket input av förskolechefen och förskolans arbetssätt gällande arbetsgrupper. Start på att testa detta sker till hösten på en av mina förskolor! Det skall bli inspirerande, intressant och riktigt roligt att se hur man kan arbeta i arbetsgrupper mellan 8.45-13.30. I dessa arbetsgrupper kan pedagogerna sedan dela i ännu mindre grupper att arbeta i under samma tid. På Bolmen arbetar man i sektorer och två sektorer samarbetar sedan efter lunch för att alla skall kunna ta sina raster eller ha individuell reflektionstid. Arbetet är väldigt strukturerat för att man inom den strukturen skall kunna vara flexibel. Koordinatorer på förskolan ser varje morgon till att personal finns på plats i varje sektor. Det betyder inte att de sätter in vikarier direkt vid frånvaro utan det är en sista utväg och förskolechefen förmedlade att de hade haft väldigt få externa vikarier under våren. Först ser man om den andra sektorn kan hjälpa till med en pedagog, sedan kollar man av hela förskolan och till sist en extern vikarie sätts in. Koordinatorerna har mandat att fördela personalen på förskolan så att verksamheten kan fungera under dagen.

(Bilder från Bolmens förskola, Varberg)

Som bilderna visar så finns en struktur kring deras arbetssätt och detta gör att små arbetsgrupper skapas tillsammans med få pedagoger. Det gör att pedagogerna lätt kan följa barnens lärprocesser och barnen befinner sig delar av dagen i små sammanhang och den andra delen av dagen är de i samma sektor med samma 6 pedagoger. Detta var en stor förskola med många avdelningar men själva arbetssättet och förhållningssättet är inget som är inbyggt i lokalen utan det kan leva i vilken förskola som helst. Detta arbetssätt är det som jag tror på framöver! Ett nytt sätt att organisera sig på för att skapa mindre grupper i den stora gruppen och att alla pedagoger vet vem de arbetar med och vilka barn som de alltid har. Genom att ha en statiska grupper med få pedagoger tror jag skapar en bättre undervisningsmiljö, en bättre planerad undervisning för barnen samt fler lärtillfällen för barnen än i dagens verksamhet.

Lärmiljön i förskolan är av stor betydelse för att barnen skall få möjlighet att använda alla sina sinnen, vara kreativa, undersöka och utforska.

 (Foton från Bolmens förskola, Varberg)

”I utbildningen ingår undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana
barnen med målen i läroplanen som utgångspunkt och riktning, och syftar till en
lärandeprocess hos barnen. Förskolläraren ska ansvara för det pedagogiska innehållet
i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns
utveckling och lärande.”

”Lärmiljön ska vara tillgänglig för alla barn och inspirera dem att samspela och att utforska omvärlden samt stödja barnens utveckling, lärande, lek och kommunikation.

”De ska få möjlighet att utforska, undersöka och beskriva sin omvärld.”

”Därför ska barnen få möjligheter att upptäcka och förundras, pröva och utforska samt tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förskolan ska stimulera barnens utveckling och lärande. Barnen ska få förutsättningar att bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. Därför ska förskolan skapa de bästa förutsättningarna för barnens bildning, tänkande och kunskapsutveckling.”

 (Bilder från Mötet, Rapphönans förskola)

”Barnen lär sig genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Barnens lärande kan bli mångsidigt och samman- hängande om arbetssätten varierar och lärmiljön är utmanande och stimulerande, samt lockar till lek och aktivitet. Utbildningen ska ge utrymme för barnens egna initiativ, fantasi och kreativitet. Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen, både utomhus och inomhus och i varierande miljöer.” (alla citat hämtade från utkastet till ny läroplan för förskolan, 2018)

 (Bilder från Bolmens förskola, Varberg)

Det är så många stora ord som blandas tillsammans med lärmiljöer, så mycket som förskolan skall erbjuda barnen! Det som jag läser in i allt detta undersökande, utforskande, samspelande är att lärmiljöerna skall erbjuda barnen material som inte är så förutsägbart. Hur skall man kunna vara kreativ och se nya möjligheter tillsammans med färdiga plastleksaker som redan innehåller ett budskap? Att skapa lärmiljöer med få förutsägbara saker som kan vara ett komplement till det ofärdiga materialet tror jag är det sätt som skapar goda lärmiljöer för barnen. Som ger dem en möjlighet att få förundras, skapa, utforska, undersöka , samspela, kommunicera, använda sin fantasi, reflektera mm och som gör deras lärande mångsidigt!

Är det på detta sätt en adekvat förskola 2018 skall se ut? 

Until next time 

Publicerat i arbetssätt, förskola, inre organisation, lärare, Lärmiljöer, pedagogiskt ledarskap, undervsiningsmiljöer | 1 kommentar

GDPR

Jaha, nu är dagen snart här när PUL ersätts av den nya dataskyddslagen GDPR. Det är är stor uppståndelse kring införandet av GDPR och själv var jag uppstressad när detta kom på tal i höstas. Vad fasiken var detta? Vad skulle det innebära för mig? För vår verksamhet?

Men som med allt annat så med mer kunskap kring detta så lägger sig stressen och man sätter allt i ett sammanhang. Man skapar förståelse genom att ta del av olika saker kring GDPR och inser att i vardagens arbete kommer inte GDPR innebära så stor skillnad mot PUL. Men vad är då GDPR egentligen? SKL förklarar det så är: GDPR

Vad behöver man som lärare veta om GDPR? Först och främst behöver man veta vad en personuppgift är:

  • En personuppgift är varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En fysisk person är identifierbar direkt eller indirekt genom uppgifter som exempelvis namn, personnummer, adress, telefonnummer, IP-adress eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet

Vad är en känslig personuppgift?

  • Känsliga personuppgifter är uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa, sexualliv eller sexuella läggning. Känsliga personuppgifter får bara behandlas i vissa fall.

För oss som arbetar i förskolan och skolan så finns mycket lagstöd att hämta för vårt arbete. Både i Skollagen och läroplanen kan vi hämta stöd för vårt syfte med vårt arbete, men ibland kan det behövas att vårdnadshavarna lämnar sitt samtycke. Det är just vilka personuppgifter som man samlar in som har blivit strängare med GDPR och varför vi samlar in dem, hur vi hanterar dem och hur vi gallrar och raderar dem när de inte behövs längre.

I förskolans värld återfinns personuppgifter på våra lärplattformar, i molntjänster av olika slag, på hemsidor, sociala medier och på våra väggar på förskolan. Många verkar ha tolkat GDPR som att NU får man INTE lov att inneha personuppgifter det vill säga inte skriva barnets namn, inte ha kort på barnen, inte ha kollegialt lärande mellan avdelningar mm Man täpper till överallt men jag har tolkat GDPR som så att det handlar om att jag kritiskt skall granska det som jag sparar kring olika personer. Varför gör jag detta? Måste jag göra det? Om jag måste göra det skall detta finnas med i en registerförteckning där det beskrivs vilket syftet är, vilka personuppgifter som finns, vem som har tillgång till det och hur dessa gallras och raderas samt om det finns lagstöd för att inneha dessa personuppgifter. I förskolan och skolan utövas mycket av allmänt intresse, det vill säga:

”Uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning
Behandling av personuppgifter är tillåten om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse. Uppgiften ska regleras i EU-rätt eller svensk rätt. Det innebär att uppgiften måste följa av lag eller annan författning eller av ett beslut som meddelats med stöd av lag eller annan författning. Det spelar ingen roll om den personuppgiftsansvarige som ska utföra uppgiften är en myndighet eller någon annan organisation.

Behandling av personuppgifter är också tillåten om den är nödvändig som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Myndighetsutövningen ska grundas på EU-rätt eller svensk rätt. Det är i första hand statliga och kommunala myndigheter som kan behandla personuppgifter som ett led i myndighetsutövning. Privata aktörer kan dock i vissa fall anförtros myndighetsutövning.

I Sverige är det vanligt att personuppgiftsbehandling som sker i samband med myndighetsutövning regleras i särskilda bestämmelser, så kallade registerförfattningar. Detta gäller till exempel för Skatteverkets verksamhet.

När personuppgifter behandlas för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning kan den registrerade ha rätt att invända mot att personuppgifter behandlas. Den personuppgiftsansvarige måste då göra en bedömning av om det ändå finns tvingande och berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen. Om man kan visa att så är fallet får personuppgifterna fortsätta att behandlas.”(Datainspektionen.se)

För att kunna utföra vårt arbete i förskolan så måste vi behandla  personuppgifter. Vi måste ha underlag för vårt systematiska kvalitetsarbete, våra utvecklingssamtal, för våra Barnhälsomöten, för våra samtal med specialpedagogerna mm Och det får du fortfarande ha men det ska med i en registerförteckning som skall finnas hos huvudman. Molntjänster måste vara ”GDPR säkra” det vill säga det skall finnas avtal med leverantörer och underleverantörer. Finns servern i USA så måste det vara säkert att de behandlar personuppgifter enligt dataskyddslagen GDPR. Att använda en egen molntjänst är inte tillräckligt säker så det gäller att du tar reda på om den molntjänst du använder är OK.

Det handlar också om listor som finns på förskolorna såsom ”blöjbytarlistor”, specialkost mm Dessa innefattar personuppgifter och en del har till och med känsliga personuppgifter i sig. Första frågan är om vi måste ha dessa listor? Om vi måste ha detta så skall de finnas på en plats där ingen annan än personalen kan ta del av dem. Därtill så skall det med i registerförteckningen.

All dokumentation på avdelningarna, kort och namn på hyllor mm, får dessa finnas kvar? Här är en samtyckesblankett till vårdnadshavarna det bästa. Inhämta samtycke om personuppgifter såsom foto och film får finnas på förskolans väggar, på lärplattformar, i molntjänster, webben mm. På den blanketten är det viktigt att syfte med varför ni behöver ha detta är med och hur ni hanterar personuppgifterna när ett barn slutar.

SKL – Sveriges Kommuner och Landsting- har många bra frågor och svar som är värt att läsa in sig på nu när kl 24.00 imorgon natt går från PUL till GDPR. Läs och lär men oroa er inte för mycket för mycket är som vanligt men det kräver ändå av dig att tänka till före du sparar något. Från och med imorgon natt sparar vi inte något som ”är bra att ha” utan vi har ett syfte med detta, förklarar varför och hur vi hanterar detta och gärna med ett lagstöd.

Tills nästa gång 

Publicerat i Digitalisering, GDPR, lärare | Lämna en kommentar

Det pedagogiska ledarskapet

I kommunen som jag arbetar i, Örkelljunga kommun, är elevernas meritvärde väldigt låga och man insåg att här måste vi göra något för att få till en förändring. Detta är en förändring som tar tid, inget som görs på ett, två eller ens tre år utan vi talar om en tioårsperiod framöver. Fokus  kommer att läggas på det pedagogiska ledarskapet i klassrummet och till vår hjälp tar vi Successful Schools och Modellen. Allt startade upp i april månad där skolledare, inklusive förskolechefer, folk från utbildningsförvaltningen samt politiken var med. Som förskolechef tänkte man ”Hmm, undra vad denna dagen kan ge förskolan när det handlar om att öka  elevernas meritvärden???” Fast som alltid gick jag dit med en positiv känsla av att jag kommer att gå härifrån med ny kunskap! Och kunskap är inte tungt att bära som min kära mamma alltid präntat in i mig.

Modellen

Modellen är en handbok som används för ett systematiskt förbättringsarbete och resultatstyrning i undervisningsprocessen. Den ska användas för att utveckla både undervisningen och eleverna utifrån analys av elevernas resultat. Det är en handbok som sätter en struktur för skolans förbättringsarbete och resultatstyrning enligt best practice och forskning kring framgångsrika skolor.

Ja, det är ett verktyg som främst är utvecklat för skolan, men det pedagogiska ledarskapet och undervisningen finns i förskolan också. Nej, vi behöver inte analysera med målet att utveckla elevernas resultat men vi skall ju också öka barnens kunskaper i förskolan. Det handlar om det pedagogiska ledarskapet i samklang med de inkluderande lärmiljöerna. Att skapa inkluderande lärmiljöer i förskolan och skolan är inte tillräckligt för att barnen och eleverna skall tillägna sig de kunskaper som de behöver. Det är då vi måste vända  oss till oss själva! Observera och analysera det pedagogiska  ledarskapet och förbättra vår undervisning.

Vad är då det optimala pedagogiska ledarskapet? Finns det ETT sätt som är det optimala eller är det bästa sättet ett situationsbundet pedagogiskt ledarskap som fungerar olika beroende på vilka barn och elever som man möter? Får jag säga vad jag anser så tror jag att det faktiskt är en mix av de båda. Jag tror att det finns ETT sätt som kanske är mer optimalt än det andra, samtidigt som det är olika individer som man som lärare arbetar med.

Jag blev väldigt inspirerad av hela Ann Pihlgrens bok Undervisning i förskolan. Det fanns så mycket där som man i förskolan måste ta ställning till. Vilken vetenskaplig grund arbetar vi efter? Vad har vi för kunskapssyn? Vad har vi för lärandesyn? Vad har vi för barnsyn? Vad har vi för lärarsyn? För i dagens förskola så vet många pedagoger inte vad svaret är på dessa frågor och ibland vet man det men det är min egen syn på det hela och inget som är väl förankrat i vare sig arbetslag eller i en pedagogisk idé på förskolan/enheten/kommunen. Det är ju då det uppstår skav i arbetslag och på förskolor för man arbetar efter helt olika syn på dessa saker. Fast för att återknyta till det pedagogiska ledarskapet i undervisningen i förskolan, så måste man som lärare få sin lärarroll observerad av sin förskolechef/rektor för att kunna analysera detta tillsammans efteråt genom ett coachande samtal. Den bästa att skapa en förändring är du själv fast ibland kan man behöva en konstruktiv vän att reflektera tillsammans med för att komma ett steg framåt i sin profession. Man föds inte till en bra lärare, man kan ha bättre anlag för detta men en riktig bra lärare blir man dock genom utbildning, träning, metodutveckling, feedback och coachning av andra (The Economist, 2016). Andra kan ju då vara dina egna kollegor i arbetslaget men det kan också vara din chef. Successful Schools Sweden gav Novus ett uppdrag 2016 att undersöka hur många lärare som fick lektionsbesök. Endast 35% av Sveriges lärare får ett lektionsbesök av en kollega eller sin chef och endast 11% får konstruktiv feedback på sin undervisning. Även om denna undersökning är gjord på lärare och påvisar att läraryrket i skolan är ett ensamarbete så vill jag påstå att även om lärare i förskolan arbetar i arbetslag så sker nästintill ingen observation av sina kollegor med någon feedback. Detta innebär att även om förskolan har arbetslag så är det ett ”ensamarbete” i arbetslagen! Med det menar jag att alla håller på sin lärarroll och ingen ger konstruktiv feedback. Hur fasiken skall man då utvecklas undrar jag? För jag utvecklas av att min chef eller mina medarbetare påtalar saker för mig som gör att jag själv reflekterar kring hur jag skall förändra något eller att vi genom samtal/reflektion tillsammans kommer fram till hur vi skall angripa något nästa gång.  Ser man det som att den som kommer med konstruktiv kritik bara ”vill jävlas” eller om man ser det som att ”hjälp att utvecklas” så kommer utgången av detta att bli olika.

Genom att vi i förskolan nu i Örkelljunga kommun får möjligheten att vara med i detta arbete med de delarna som vi kan applicera på förskolan så blir det en annan sorts tidig insats, en insats som jag hoppas och tror kommer göra att vi ”levererar” barn till förskoleklassen som har en mer likvärdig kunskap än vad vi gör idag. Detta på grund av att vi kommer att utveckla det pedagogiska ledarskapet genom lärarbesök i förskolan.

Vad är det då som jag ser behöver utvecklas i det pedagogiska ledarskapet? Först så måste alla lärare och alla andra som arbetar i förskolan förstå att det är undervisning som vi håller på med. Tillsammans med omsorg så bildar det en helhet – Educare! Fast undervisning finns för mig i allt, så även i omsorgssituationerna men man måste bara som lärare välja det synsättet.

Jag ser pedagogiskt ledarskap som härstammar från behavioristisk teori, mognadsteori och samspelsteori. Jag ser en tyngdpunkt hos många i det pedagogiska ledarskapet som faktiskt ligger kvar på mognadsteori. Där lärandet ses som en mognadsprocess, där lugn och harmoni tillsammans med väl avvägda aktiviteter för barnets mognad är i fokus. Det pedagogiska ledarskapet är passivt och man vill gärna inte störa barnen och man vill att de själva skall komma fram till lösningar, man utmanar inte barnet och barnet får själv välja vad det vill och inte vill göra. Precis som Ann Pihlgren skriver i sin bok så går barn som behöver mer stöd, utmaningar och frågor miste om många lärandetillfällen.

Det andra pedagogiska ledarskapet har fokus på samspelsteorin, där fokus är samspel med omgivningen, med kontexten. Inom samspelsteorin kan jag se olika pedagogiska ledarskap det vill säga på vilket sätt man samspelar med barnen i undervisningen. Hur ställer man som pedagog frågor till barnen? Är det ledande frågor eller öppna frågor? Är det frågor som utmanar till ett vidare tänkande? Det är nu som jag närmar mig vad jag anser vara ett ”optimal” pedagogiskt ledarskap.För mig precis som för Ann Pihlgren så handlar det pedagogiska ledarskapet om stöd genom scaffolding. Läraren arbetar med utvecklande, öppna frågor och dialog, språk och tänkande är de främsta verktygen för att utveckla barnens samspel, kreativitet och lärande. Barnens aktivitet och inflytande används som viktiga metoder i lärandet.

När man i det pedagogiska ledarskapet använder sig av scaffolding så bygger man mentala byggnadsställningar som gör att barnen får tillfälliga stödkonstruktioner i sitt tänkande och kan klara av att ta det där kognitiva språnget. Här befinner sig läraren i den proximala utvecklingszonen och som då gör att barnet klarar av att ta det där språnget och utveckla sin kunskap.

För att då utveckla det pedagogiska ledarskapet mot just det där ”optimala” pedagogiska ledarskapet som jag tror på tillsammans med så många andra författare och forskare behöver jag som förskolechef använda delar av Modellen från Successful Schools. I detta fall handlar det om ”lektionsobservationer” med efterföljande coachande samtal med varje lärare.

För om vi inte får en likvärdighet i vår ”leverans” av barn till förskoleklassen så har redan vi i förskolan skapat olika förutsättningar för barnen att få bra betyg i sexan och uppåt. För om ett arbetslag arbetar mycket mer kring mognadsteorin och ett arbetslag med samspelsteorin och scaffolding så skickar vi två grupper med barn som har olika förutsättningar för att klara av skolan. Möter sedan dessa barn en ”dålig” lärare och en ”bra” lärare så blir det ännu större avgrund mellan dessa grupper så när de väl skall få sina första betyg så kan det skilja väldigt mycket mellan barnen. Där står då lärarna och kliar sig i huvudet och undrar varför men hittills verkar inte så många analysera vad det kan bero på. Och gör man det börjar man i förskoleklass och uppåt, man glömmer som mången gång de där första fem åren som ett barn går i förskolan. Hur har dessa år varit för barnen? Vilken grund har de att stå på när de påbörjar del 2 av utbildningsstegen? Därför tycker jag det är avgörande nu i Örkelljunga kommun att vi tar ett helhetsgrepp kring HELA utbildningssystemet, från förskolan och upp till gymnasiet; vilket vi gör!!! Det är en spännande resa som vi precis har startat och som kommer blir väldigt intressant att göra!

Till nästa gång 

 

Publicerat i förskola, grundskolan, lärare, pedagogiskt ledarskap, Successful schools, undervisning | Lämna en kommentar