En förskola som är barnens arena!

Engelbrekt 2.0

Vill du vara med och starta upp Engelbrekt 2.0? Vill du arbeta på en förskola med missionen att vara en förskola som är barnens arena. Med visionen att vara en demokratisk mötesplats. En plats där barnen blir huvudpersoner i sitt eget lärande och där deras delaktighet och inflytande i utbildningen tas på allvar.

Just nu letar jag efter de viktiga sista pusselbitarna i min organisation. Jag letar efter förskollärare som vill vara med och skapa magi bland barnen. Är just du sugen på nya utmaningar och ha möjligheten att vara med redan från start så ska du genast ta och söka till dessa tjänster. Jag ser verkligen fram mot att träffa just dig!! Välkommen att söka! Tjänsten återfinns både via platsbanken och på hemsidan halmstad.se

https://www.halmstad.se/4.47c5cae51518152da6e2fbc.html/?guidAssignment=082B9CED-D3F3-4453-BD4E-E1EAEAFAF31D

Engelbrekt 1.0 – två avdelningar idag som växer med fyra till plus dygnet runt verksamhet

Publicerat i arbetssätt, förskola, Halmstad kommun, Utvecklingsresa | Lämna en kommentar

Welcome to our flight to destination Reggio Emilia!

Det var en gång en student som tog sin förskollärarexamen den 8 juni 2001 som stod på perrongen både bokstavligen och bildligt mot en fysisk resa till Stockholm med sina nya kollegor för att vara med på Reggio Emilias sommarsymposium i fem dagar men även en resa mot att omfamna ett arbetssätt som var Reggio Emilia inspirerat. Det senare blev en mycket längre resa än fem dagar, en resa där ”genombrottet” kom någon gång under 2010 och där jag 2019 verkligen har satt ord på mitt eget pedagogiska ledarskap och hur jag som rektor anser att vi skapar en förskola av hög kvalitet. Den resan tog alltså 18 hela år för mig och den resan kommer aldrig att ta slut men jag kan nog säga att just nu vilar jag ut på destinationen Reggio Emilia. Där turistar jag, utforskar och undersöker. Jag tänker inte ge mig av mot någon annan destination för tillfället utan nu ska jag för första gången få möjligheten att greppa tag i all den kunskap och kompetens som jag har kring detta arbetssätt och mina kompetenser gällande att arbeta i processer tillsammans med andra och skapa en förskola som är barnens arena! Ni är varmt välkomna på denna rundvandring som startar nu med en historisk tillbaka blick i detta blogg inlägg.

Gunilla Dahlberg, Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi, Elisabeth Nordin Hultman, Christina Wehner Godée, Karin Gandini, Susanne Berthin, Liselott Borgnon, Ulla Messing, Harold Göthson, Anna Barsotti…ja, alla dessa hade jag förmånen att få lyssna till den 11-15 juni 2001. Människor som har satt så många och viktiga spår gällande svensk förskola under åren sedan dess. Att hitta sin anteckningsblock från detta sommarymposium och läsa igenom allt det som man skrev ner för 18 år sedan är en ynnest för en själv. Glädjen över att dessa tankar fanns så starkt redan då men likväl infinner sig en känsla av missmod när man inser att den där förbaskade stadieteorin höll förskolan i ett järngrepp en hel del år till efter 2001. Förvisso kom en hel del inspel från detta tankesätt men ingen av mina chefer vid den tiden kunde liksom inte förklara varför vi läste viss litteratur och diskuterade. Det satte liksom inga riktiga spår i vår verksamhet, några små saker etsade sig fast och det handlade speciellt och barnens delaktighet och inflytande. Att inte planera för mycket utan att ta in barnens tankar. Detta spår fastnade efter att vi 2005 hade läst Lyssnandets pedagogik. Efter att föräldraledigheter var avklarade för oss alla på förskolan så minns jag att jag och min närmaste kollega Loella började arbeta mer och mer i projekt form fast någon anknytning till Reggio Emilia hade vi ännu inte.

”Ett barn har hundra språk och vi föds med en mängd möjligheter och en mängd uttryck och förmågor som befruktar varandra och är beroende av varandra men som vi lätt berövas genom vår väg genom utbildningssystemet” (Loris Malaguzzi). Första föreläsningen på sommarsymposiumet med Gunilla Dahlberg. Att läsa från den föreläsningen är även ”att se det rika i varje barn”, ”nyfikna barn kräver nyfikna vuxna”, ”se det rika, intelligenta, vetande barnet”, ”två pedagoger och den tredje är miljön” samt ”Vad är lärande? Man lär i samspel”. Detta kunde lika gärna varit ifrån 2019 men kommer från år 2001. En del av mig undrar varför det tog sådan tid för detta att ”slå igenom” medan den andra delen bara tänker ”Thank God att det till sist fick fäste och genomslag i förskolan!”

För undra vad Ann Åberg tycker som mötte Reggio Emilia för första gången 1995 anser om att det tagit en sådan tid? Det var då som hon började fundera kring den förskolan vi hade i Sverige och funderade utifrån frågeställningarna:

  • Varför ska vi ha förskola?
  • Hur vill jag vara som pedagog?
  • Vad är kunskap?

Här kommer begreppet Reflektion upp som en viktig del i arbetssättet. Vad har hänt? Vad har vi lärt oss? Hur går vi vidare? Här läser jag också att ”följa processen och inte titta på det färdiga resultatet”.

Det för oss in på ytterligare en föreläsning därifrån med Hillevi Lenz Taguchi som handlade om ”Pedagogisk dokumentation idag och genom historiens glasögon”. Vad är pedagogisk dokumentation inleder Hillevi med. Jo det är ”ett förhållningssätt, ett sätt att kommunicera på, ett sätt att ge barnet en röst, ett sätt att få fatt i barnens tankar, ett sätt att synliggöra lärandet för både pedagoger men för barnen själva, ett sätt att påvisa barnens utforskande, ett sätt att arbeta med demokrati, empati och kommunikationsförmåga hos barnen”. Varför ska vi använda pedagogisk dokumentation frågar sedan Hillevi vidare. Jo, för att ”vi ska kunna diskutera, samtala, reflektera och analysera kring barnens lärande samt att kunna fokusera på pedagogernas pedagogiska insats. Vi ska genom detta kunna ta pedagogiska ställningstaganden som gör att vi utmanar barnen vidare i deras lärande. Det handlar om att planera, organisera och utvärdera”.

”Det kompetenta barnet” kommer upp här också. Vi ska inte titta på det som behöver åtgärdas utan titta på det rika hos barnet. Dagens diskurs år 2001blir ”det kompetenta och utforskande barnet”. Det känns lika aktuellt idag 2019 som det gjorde då.

Jag har i föregående blogginlägg och jag har redan under vecka ett på mitt nya uppdrag börjat att prata kring vikten av en pedagogisk helhetsidé nu när vi ska starta en ny förskola. Jag har även varit rak med det att jag inte kan arbeta med utvecklingspedagogik som en grund utan att jag landar i konstruktionismen och med blandningen socialkonstruktionism och posthumanism. År 2001 fick jag visst redan det begreppet till mig när det gäller kunskapssyn, helt otroligt att det redan då var på tapeten men det tog ett bra tag innan jag faktiskt insåg att det var det som var min kunskapssyn, att det hade ett namn. Fast så fort jag visste det så började jag att tapetsera med den tapeten!

Och sedan håll i er, håll i er nu kommer Elisabeth Nordin Hultman in i leken med föreläsningen ”Miljön som extra pedagog”. Det första hon tar upp är att man som pedagog måste börja med att försöka ändra i miljön. Sedan radar hon upp det ena centrala efter det andra, som vi fortfarande diskuterar 2019. ”Barnet skapas genom miljön”, Barnen är ”olika” i olika rum och sammanhang”, Ett kompetent och utforskande barn är en del av en kompetent och stimulerande miljö”, ”Ett okoncentrerat barn är en del av en miljö med lite att koncentrera sig på”, ”Barnen står i en intensiv relation till människor men även till den fysiska världen, till tingen och materialet” och ”Barn som görare, handlande varelser”. Hon punktar också upp kring det pedagogiska rummet:

  • materialet kommunicerar, är socialt
  • rummet är ett språk. Rummets språk är ännu mäktigare än det verbala och det skrivna. Rummet talar om för barnen vad det ska göra
  • Handlingsutrymmet. Vad går det att göra i detta rummet?

Det ska finnas en stor mängd material, som är variationsrikt och det ska finnas variationer på samma tema. Det ska finnas material som fokuserar på skillnader, förvandling och förändring. Det ska finnas material som utmanar till experimenterande, utforskande och problemhantering. Detta krokar sedan Karin Gandini i sedan i föreläsningen ”Barn, rum och relationer”. Hon beskriver en relationell miljö:

  • förskola som en experimentverkstad
  • växa och förändras, förändra miljön när det behöva
  • kommunikation och samspel
  • en del av samhället, inte en avskild del
  • alla sinnen ska stimuleras och vara levande
  • variation och intensitet
  • genomskinlighet dvs öppna ytor

Den avslutande föreläsningen med Liselotte Borgnon, Ulla Messing och Harald Göthson behandlar ”En lärande organisation ur ett barnperspektiv”. De delar in organisationen i:

  • tid
  • rum
  • innehåll

Här pratar de om vikten av en inre organisation som handlar om både en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation, oavsett om dessa begrepp inte nämns vid ord i denna föreläsningen 2001 så kan jag utläsa att det är det som de pratar om. Det handlar om att ha en inre organisation som stödjer olika mötesformer och där vi får tid att tänka, reflektera och samtala som pedagoger över det som försiggår i förskolan.

Så tänk alla att detta är 2001 och nu 2019 skulle dessa föreläsningar vara lika aktuella. Mången gång så är vi fortfarande i starten av detta arbete men många, många förskolor har tagit ett samlat grepp om utbildningen och vandrat denna vägen. De arbetar fullt ut med ett ”Reggio Emilia inspirerat arbetssätt”. Fast det viktigaste som jag tror många missar, det är den uppfattningen som jag har, är att man precis som jag beskrev i början förändrar på ytan såsom vi gjorde med att vi arbetade på med barnens inflytande och delaktighet, i projektform och dokumenterade mera men VARFÖR vi gjorde det och utifrån VILKEN GRUND vi gjorde det, det visste inte vi i alla fall. Vet alla vilken kunskapssyn de baserar sin utbildning och undervisning på? Vet man vilken lärandesyn man har? Har vi pratat om vilken barnsyn vi har och hur pedagogerna skall agera? Har vi satt ett gemensamt förhållningssätt? Har vi pratat kring vad som ska finnas i våra lärmiljöer? Och när vi har pratat om det har vi tillsammans bestämt hur vi förkroppsligar detta i just vår förskola, i vår utbildning och i vår undervisning? Nja, det tror jag inte alla har och det tänker jag är A och O för min/vår kommande utvecklingsresa. Alla skall vara väl förtrogna med allt detta i sin undervisning och hela utbildningen skall genomsyras av detta.

Till alla dessa kloka kvinnor och en ensam man från 2001 så finns det 2019 en hel flock intelligenta, spännande, kloka människor som krokar i detta med arbetssätt inom undervisningen men även vikten av en organisation som stödjer hela detta arbete. I dag 2019 kan bara jag säga att jag inspireras av Martina Lundström när det gäller att skapa en hållbara organisation, Linda Linder när det gäller lärmiljöer, Erika Kyrk Seger kring digitalisering och digitala verktyg i förskolan men även att lyssna på Josefin Malm och Sofie Källhage i deras Förskolepodden. Jag skulle kunna räkna upp många många fler som är otroligt inspirerande, det finns så många som har så mycket kloka tankar! Jag tänker att nu jäklar ska jag ta tillvara på all den kunskap och kompetens jag har fått ändå sedan 2001 och nu ska jag förkroppsliga denna på resan jag ska göra tillsammans med ett gäng pedagoger i Halmstad kommun. Vi ska kliva på ett utvecklingståg som ska ta med allt detta i bagagevagnen och sedan ska vi använda detta när vi skapar en förskola som är barnens arena! Välkomna att följa denna resa via både bloggen och via mitt Instagram rektorcaroline. All onboard :)!

Publicerat i arbetssätt, Föreläsning, förskola, Halmstad kommun, inre organisation, Lärmiljöer, Reggio Emilia, undervisning, Utvecklingsresa, vetenskaplig grund | Lämna en kommentar

En förskola som är barnens arena!

Den där känslan när man själv inser att pusselbitarna börjar passa i varandra, att ramen börjar att bli ”färdig” så att man kan ägna sig åt att lägga de andra pusselbitarna…ja, det känns väldigt bra helt enkelt! Jag inser ju att när pusslet känns färdiglagt är det bara att ta sig an ett svårare pussel med fler bitar för att lägga samma pussel om och om igen vill jag ju inte, men samtidigt så tar jag med mig flera delar för varje pussel jag lägger. Jag finner en struktur och tydlighet i mitt pedagogiska ledarskap och hur jag skapar en hållbar organisation.

Nu ska jag ta mina kunskaper och erfarenheter med mig när jag ska påbörja att lägga ett nytt pussel som innehåller många fler bitar än det förra, men jag har en stor förhoppning att jag ska klara av att lägga detta också. Jag påbörjar dock en resa där slutdestinationen är ”en förskola som är barnens arena” men där det också finns en tydlighet att ”förskolan är en demokratisk mötesplats. En plats där barnen blir huvudpersoner i sitt eget lärande och där barnens delaktighet och inflytande i utbildningen tas på allvar”. Sedan kommer jag att få möjligheten att skapa en förskola tillsammans med alla kompetenta pedagoger som kommer att kliva på detta tåg tillsammans med mig. Jag hoppas att de är lika taggade som jag att skapa en förskola av hög kvalitet och att vi alla sitter på samma tåg när vi kommer till slutdestinationen ”en förskola som är barnens arena”.

Att samspela och arbeta tillsammans är ju A och O i ett förändringsarbete, men en pusselbit som jag tar med mig är att jag som rektor är den som ska leda förskolan mot en hög kvalitet i sin undervisning. Här kan det vara så att det finns olika sätt att se på detta. Vad är en förskola av hög kvalitet? För mig är det att arbeta utifrån missionen och visionen som jag beskrivit som hållplatser ovan samt att luta mig mot ”en förskola som är inspirerad av Reggio Emilia pedagogiken”. Om jag använder de rätta begreppen från litteraturen och vetenskapen så handlar det om en lärandesyn som är baserad på ett sociokulturellt perspektiv och där kunskapssynen landar på det postmoderna/konstruktionistiska perspektivet med delarna socialkonstruktionism och posthumanism. Detta kan uppfattas som svårbegripligt för många men även detta är en pusselbit som jag tar med mig på min nya resa. För att vi ska kunna skapa en samsyn kring vad som är en förskola med hög kvalitet och kunna skapa en förståelse för vårt uppdrag så inser jag att vi måste ta tag i det som handlar om vad vi baserar vår undervisning och hela vår utbildning på. Det är när vi har olika syn på detta som vi måste lägga onödig energi på att lösa konflikter och fnurror på tråden mellan arbetslag på en och samma förskola.

Bok Den synliga förskolan . Martina Lundström

För det är skillnad på vilken kunskapssyn vi har i grunden och det räcker inte med att vi oftast bara landar kring en samsyn kring hur vi anser att barn lär sig, dvs genom samspel med andra (sociokulturellt perspektiv). Det är skillnad om vi i vår kunskapssyn lutar oss mot utvecklingspedagogiken eller ”reggio emilia pedagogiken”. Den pusselbiten tar jag också med mig, att jag kan inte leda en förskola som arbetar med utvecklingspedagogik. För för mig är det inte ”rätt” väg att vandra för att skapa en förskola av hög kvalitet. Därför känner jag en trygghet i när jag läser litteratur från kloka författare såsom Martina Lundström, Erika Kyrk Seger, Anna-Karin Söderström, Jonas Höög, Olof Johansson, Ulf Blossing m.fl. att ramen på organisationen kan faktiskt jag som ledare själv lägga utifrån det som jag tror på och det som jag anser att organisationen behöver.

Men pusslet är ju stort och består av så många bitar att det finns så mycket mer att göra tillsammans med alla medarbetarna. Det är ju nu vi ska fylla ramen med innehållet och det gör vi allra bäst tillsammans. Hur fyller vi ramen med det som vi alla tror på och som vi alla förkroppsligar i vardagen tillsammans med barnen och varandra?

Jo, det gör vi genom att få tid till att skapa samsyn. Tid att samtala, reflektera, borra djupare och komma fram till gemensamma ställningstaganden. Att då under tre extra semesterveckor innan man påbörjar ett nytt uppdrag, vilket jag gör imorgon, så kommer så många tankar som man skriver ner för sitt kommande arbete. Vad är det som är de delar som måste arbetas igenom för att ens kunna starta en ny förskola? Vad är det som jag tar med mig från mitt förra uppdrag? Från när jag arbetade som förskollärare? Från all litteratur och forskning jag nu har läst om ledarskap och organsiationsskapande? När man får möjlighet att sätta samman de delarna som man vill arbeta vidare med tillsammans med de nya medarbetarna så sammanstrålar allt som jag anser är viktigt för förskolan, för att kunna skapa en förskola av hög kvalitet.

Jag tar alltid upp mina hörnflaggor som finns utmed min fotbollsplan, de finns alltid med när jag tänker på vad en förskola behöver för hållpunkter för att kunna arbeta med utbildningen och undervisningen samt vad vi behöver fylla den med för områden som är viktiga.

Det är dessa delar som jag kommer att arbeta med under mitt nya uppdrag, där jag får möjligheten att starta upp något helt nytt som inte ens har existerat innan. Att få möjligheten att skapa något från grunden, något som bär en själ av det som jag tror på. Att få möjligheten att sätta avtryck och att sätta avtryck i barnens liv som de bär med sig hela sitt liv. Tänk så stort det är att få möjligheten att påverka ett barns start i livet, att få vara en del i detta, att skapa en så god grund för dem att stå på att ingenting är omöjligt för dem att bestiga sedan. So here we go!

Until next time I see you!

Publicerat i arbetssätt, förskola, inre organisation, lärare, pedagogiskt ledarskap, Skolledare, vetenskaplig grund | Lämna en kommentar

Lpfö 18 föds idag!

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Lpfö18:s födelsedag!!!

Idag är dagen som Lpfö18 träder i kraft! Tydligt beskriver den förskolans uppdrag med fokus på undervisning och förskollärarens ansvar för det pedagogiska uppdraget som innehåller undervisning, att sträva mot målen samt att arbeta med det systematiska kvalitetsarbetet för att ständig utveckling av förskolans undervisning och kvalitet. Det är dagen då förskolechefernas formella titel ändras till rektor för att tydligare betona första delen av utbildningssystemet.

Grattis Lpfö18, vi ser fram att arbeta tillsammans med dig för att skapa en förskola som är barnens arena!

Publicerat i förskola, Lpfö18, Skolledare, undervisning | Lämna en kommentar

Nya utmaningar väntar runt hörnet!

Timglaset börjar ta slut och tiden i Örkelljunga kommunen är till ända. Som alltid blandas glädje med vemod när jag lämnar över ”mina förskolor” till någon annan som nu ska sätta sin prägel på det hela och ta över eller avsluta mina befintliga processer som jag har med min enhet. Samtidigt fylls jag av nyfikenhet, spänning och skräckblandad förtjusning när nu nya utmaningar väntar på mig runt hörnet. Dock väntar först en, ja, hör och häpna, 7 veckor lång semester, innan jag börjar hos min nya arbetsgivare som är Halmstad kommun.

2 1/2 år kan tyckas kort tid på en arbetsplats, men herregud vad jag har upplevt toppar och dalar under dessa år. Vilken kunskap jag har fått med mig från ”mitt” arbetslag, mina två närmsta kollegor. En bättre kunskapsbank kan man nog inte få! Jag känner att deras långa erfarenhet har fått min minimala erfarenhet av chefsyrket att blomstra upp under dessa år. Icke att förringa är mina 1 1/2 år på Rektorsprogrammet. Jag har fått med mig mycket ny teoretisk kunskap från den utbildningen men även här har ”klasskompisarna” varit en källa till kunskap. Här kan man blotta sig, reflektera tillsammans och få nya infallsvinklar på ett problem. Fast därtill så kommer man därifrån med ny energi och ny glädje.

Jag ska nu få vara med om något som jag som pedagog fått varit med om två gånger. Att starta en ny förskola- WOW! Men inte bara det, jag ska både starta en ny men även inkorporera en befintlig 2 avdelningsförskola som ligger ”vägg i vägg” med den nya. Gamla – då inte till ålder- pedagoger ska möta nyanställda pedagoger. Kulturtapeter skall rivas ner och sedan ska vi spackla upp väggarna för att tillsammans sätta upp nya fina tapeter som vi alla tycker om! Jag får möjligheten att göra det som är en av mina spetskunskaper, dvs att bedriva utvecklingsarbeten, att leda lärprocesser. När man blir erbjuden en sådan tjänst så tackar man helt enkelt JA. Att sedan många andra saker verkar väldigt intressant med Halmstad kommun gör inte saken sämre.

Att nu få möjligheten att skapa Engelbrekt 2.0 i Halmstad kommun har gjort att jag har läst både ny litteratur kring grupprocesser, lärprocesser, pedagogiskt ledarskap, helhetsidéer, visioner, missioner, värdegrundsarbete, systematiskt kvalitetsarbete osv. I mitt huvud skapar jag redan en process med syfte att kunna skapa en förskola som är barnens arena. Detta är enligt mig en mission – That´s our mission! Detta skall sedan kopplas samman med en vision som sedan skall kopplas samman med en pedagogisk helhetsidé där det blir tydligt vad förskolan har för barnsyn, kunskapssyn, lärandesyn samt hur vi ser på pedagogrollen. Detta skall sedan guida oss alla i arbetet med barnen, det vill säga vara det vi använder i vår arbetsorganisation. Detta är ju inget som man snyter ur näsan på en uppstartsvecka och sedan är det färdigt, men någon form av gjutform måste vi ändå ha lagt innan det är dags att starta upp i januari 2020. Ett utvecklingsarbete tar tid och framför mig ser jag pedagogiska samtal kring detta under hela 2020, riktigt intensiva samtal som vi sedan kan implementera i arbetsorganisationen. Utvecklingsorganisationen får helt enkelt fokusera på att arbeta samman personalgrupper så att vi kan slutföra tapetseringen och till sist stå nöjda med att vi tillsammans byggt en fint hus som vi är stolta över. Detta hus måste sedan underhållas hela tiden, för folk kommer och går men missionen, visionen och den pedagogiska helhetsidén skall alla vara väl förtrogna med.

Visst låter det enkelt……Ja, tänk om det var lika enkelt som det låter, fast å andra sidan så skulle det ju inte finnas några intressanta utmaningar utan allt skulle vara lite som landet Mellanmjölk. Det är ju nu man tvingas att fundera över vilken ledare som man själv är och hur man arbetar. Att det också sammanfaller med kursen i pedagogiskt ledarskap på Rektorsprogrammet gör det ju inte sämre precis. Likväl att dalarna man befunnit sig i under åren som gått har gjort att man hela tiden reflekterat kring sitt eget pedagogiska ledarskap. Att våga reflektera kring sin egen roll, sitt eget handlande och sedan göra förändringar i sitt pedagogiska ledarskap är A och O för alla, inte bara för rektorer utan det borde vara lika självklart för alla förskollärare också; vilket det inte är för alla. Fast att chefen ska förändra sig tycker oftast de som inte själv vill förändra sig är helt självklart! Men det är inte alltid en part som behöver förändra sig, för kunna dansa i takt så måste alla arbeta för ständiga förbättringar!

Det kan låta som jag är lite bitter, och kanske är jag det också till en viss del, men jag väljer att se det som lärdomar och trycker undan de andra känslorna för att de skall inte ta något av min hjärnkapacitet. Att hamna i en negativ spiral som bara fokuserar på något som inte går att förändra är inte min grej helt enkelt! Jag har valt att fokusera på det pedagogiska ledarskap som jag tror på och på vad jag vill med förskolan. Vad för förskola vill jag skapa? Vad tror jag på och varför? Detta skall sedan kanaliseras och förmedlas till kommande medarbetare. Jag har förstått vidden av att dela med sig av allt detta; vilket kommer att ske på min kommande arbetsplats. Jag måste dela med mig för att inte hamna i dalar som beror på att jag inte varit tydlig med mitt ledarskap, mission och vision av förskolan. Detta är viktigt för medarbetarna, för då kan de välja om de vill delta i detta utvecklingsarbete eller kliva av. För ibland måste man helt enkelt som medarbetare, och mig själv inkluderad, välja att kliva av och söka sig vidare om man själv inte kan anser att en organisation arbetar åt det håll som man själv anser att den borde göra.

Hur skapar vi en hållbar organisation där fokus är på hur det pedagogiska ledarskapet skapar förutsättningar för undervisning och barnens lärprocesser utifrån en analyserande reflektionskultur?

Utifrån denna frågeställning vill jag börja mitt kommande utvecklingsarbete! Hur skapar vi en förskola som håller nu och för framtiden?

Det är ingen hemlighet att jag har en förkärlek för Reggio Emilia pedagogiken. En pedagogik som delar Sverige ibland när man pratar om dess arbetssätt. Som vi alla vet så har Sara Folkman gjort en studie kring detta med Reggio Emila pedagogiken i svenska förskolor. En studie som till och med intervjuade pedagoger vänder sig bort från. En studie som är väldigt liten till sin storlek och där antaganden tas som jag absolut inte anser hör hemma ihop med Reggio Emilia pedagogiken (läs gärna mer om detta i ett av mina tidigare inlägg på bloggen). I Reggio Emilia arbetar man för att förskolan skall vara en integrerad del av samhället. Finns det utmaningar i samhället så utgör förskolan en arena för hur man kan arbeta med den utmaningen. I Reggio Emilia är barndomen en del i medborgarens liv inte en förberedelse på medborgarskap, vuxenhet. Man kan välja att söka efter skillnader mellan Reggio Emilia och det svenska samhället men vi kan också välja att fundera över hur vi i Sverige kan skapa något liknande!? Att vi låter barndomen påverka samhället i samma utsträckning som samhället påverkar barnen. I förskolan skall barnen inte betraktas som objekt för utbildning eller utbildningspolitiska projekt. Barnens röster och deras perspektiv är fullvärdig inlägg i det samhälle vi tillsammans skapar och lever i.

Vilket ledarskap har mina medarbetare mött och vilken pedagogisk ledare kommer Halmstad att möta? Jo, en god grund har jag format genom reflektion och teoretisk bakgrund. Denna Caroline möter de om jag skriver det i punkter:

  • Tillitsbaserat – koll men inte kontroll, delegerande, tilltro, försök själv
  • Autentisk – mig själv, öppen, glad, humor
  • Drivande
  • Utvecklingsfokuserad – utvecklingsorganisation + arbetsorganisation=SANT
  • Processinriktad
  • Systematiskt kvalitetsarbete
  • Lösningsfokuserad
  • Kreativ
  • Engagerad
  • Vetenskaplig förankring
  • Undervisning i förskolan

Utifrån detta villa jag arbeta med mina medarbetare att först ta fram en pedagogisk helhetsidé utifrån missionen och visionen. Jag vill att vi arbetar med roller förskollärare vs barnskötare, arbetar med det projekterande arbetssättet, med undervisningsbegreppet, samt lärmiljöernas betydelse. Efter allt detta arbete vill jag att alla på förskolan skall vara:

  • Förtrogen med mission, vision och den pedagogiska helhetsidén
  • Förtrogen med begreppen utbildning, undervisning, lärande och vetenskaplig grund samt beprövad erfarenhet
  • Förståelse för sitt eget pedagogiska ledarskap kopplat till KASAM och ett vidgat trygghetsbegrepp
  • Skapat en hållbar organisation med fokus på små grupper, tydlighet, fokus på hela dagen, hitta ett flöde samt projekt
  • Förståelse för vilken undervisningsmiljö vi har
  • Förståelse för hur kommunikationen hamnar på en metakognitiv nivå i undervisningssituationen med barnen
  • Förståelse för vikten av en god reflektionskultur där analys är den viktigaste delen som gör att man kan planera framåt
  • Förståelse för lärmiljöer inne men likväl utomhus och hur man kopplar dessa till läroplanen för att dessa skall bli en del i undervisningen

Tidsramen för ett slut ser jag inte nu, och ärligt talat så finns inget riktigt slut eftersom det hela tiden är en process som rör sig framåt. Som Nalle Puh säger: Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.” Vi vet kanske mot vad vi arbetar, men kan inte säga hur slutprodukten ser ut så det måste få ta tid, så varför inte bara skynda långsamt. Stå stilla är inget begrepp som existerar för mig utan vi rör oss alltid framåt i vår utvecklingsresa, vi förbättrar oss hela tiden genom att vi är reflekterande praktiker!

Here I come Halmstad, ready or not!

Tills vi möts igen!

Publicerat i arbetssätt, förskola, Halmstad kommun, Lärmiljöer, pedagogiskt ledarskap, Rektorsprogrammet, Skolledare, undervisning, undervsiningsmiljöer, vetenskaplig grund | Lämna en kommentar

Producent istället för konsument!

Utforskande tillsammans med webbägg och olika material

Under sista veckan har det intensivt diskuterats på sociala medier och i tv kring digitaliseringens negativa effekt på barn och elever. Många har uttalat sig kring detta och flera av dem uttalar sig mer än gärna hur förskolan arbetar med detta och hur illa det är för barnen. Många, många fler hakar då på i olika kommentarer på sociala medier och tycker att det är bedrövligt hur förskolan kan låta barnen sitta där med ipadsen när de borde leka med lera, pärla eller leka ute på gården. Vart är vägen på väg undrar många….ja, vart är den på väg, för det måste ju vara riktigt illa när förskolan låter de små barnen sitta timme efter timme med digitala verktyg i sina små händer????!!! MEN HUR är det egentligen på förskolorna, eller i alla fall på de flesta av mina avdelningar. Ja, även några av mina avdelningar borde arbeta både mer med digitala verktyg men även arbeta på ett annat sätt med dem, men jag måste säga att överlag är jag stolt över hur mina medarbetare har tagit sig till detta med digitala verktyg och jag ser med tillförsikt på att om ett år är vi ännu duktigare med att arbeta med detta inkopererat i vår undervisning.

Enligt Lpfö18 ska barnen utveckla en digital kompetens, få en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen, grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till den digitala tekniken och de ska använda digitala verktyg som stimulerar deras utveckling och lärande. Att detta komplexa ämne som barnen skall möta i förskolan skulle uppnås genom att vi sätter en ipad i handen på barnen och låter dem sitta med dem timme ut och timme in, nej, det kan väl ändå ingen tro…eller??? För mig är det helt absurt att vi kommer uppnå detta utan att pedagogerna arbetar aktivt med digitala verktyg i undervisningen och använder de digitala verktygen som en del i undervisningen när det behövs. Ta gärna del av det som Skolverket skrivit kring Digital kompetens och digitala verktyg i förskolan

Att det finns så många bilder av hur förskolan arbetar och att det faktiskt finns många förskolor som är fast i ett app-träsk och faktiskt låter barnen sitta med ipaden och spela. Detta är INTE att arbeta med digitala verktyg i förskolan på ett korrekt sätt, det handlar om barnpassning precis som föräldrarna ägnar sig åt…för vem har inte gjort det som mamma, men då är inte jag heller superpedagogisk hela tiden och det måste man inte vara! MEN som personal inom förskolan så MÅSTE du vara pedagogisk och arbeta efter läroplanens intentioner. Varför gör man då inte detta? Jag tror fortfarande det behövs mängder med utbildning kring vad digital kompetens handlar om och hur arbetar man konkret med de digitala verktygen i verksamheten. Enligt läroplanen så skall jag som förskolechef bland annat se till att pedagogerna innehar rätt kompetens för att kunna ha rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete. Sagt och gjort så har jag i min roll som förskolechef, tillsammans med mina kollegor, arbetat med digitala verktyg på olika sätt sedan vårterminen 2018. Allt startade med en föreläsning av mig kring digitala verktyg i verksamheten som var kopplad till den framtagna digitaliseringsplanen som gruppen Digitalisering förskola tog fram.

Först måste pedagogerna få testa de olika digitala verktygen så det gjorde vi under en kompetensutvecklingsdag vårterminen 2018. Pedagogerna fick testa på greenscreen, beeboots, imotion/stop-motion, webb-ägg samt att bygga upp flexibla lärmiljöer.

Digital kompetens och digitala verktyg har sedan varit väldigt närvarande i våra verksamheter. Jag som förskolechef har hela tiden pekat med hela handen och drivit starkt inköp av digitala verktyg på förskolorna pedagogiska pengar. Det är viktigt att investera i digitala verktyg så vi lätt kan arbeta med dem i vår undervisning. Sedan har jag och mina kollegor tjatat, tjatat och åter tjatat då många av förskolornas infrastruktur gällande nätverket varit av mycket, mycket dålig standard. Som vanligt så satsar man på skolorna först då de har kunskapskrav men jag kan säga att förskolan är hästlängder före när det gäller att arbeta med digital kompetens och digitala verktyg i undervisningen! Men nu har det lossnat och mina förskolor får fiber indragen och förhoppningsvis tillräckligt med uppkopplingspunkter inne i lokalerna så vi slipper sviktande när. Yippieeee!!!

För att få mer fart på alla förskolorna gällande arbetet med de digitala verktygen så startade vi nu under vårterminen med att ha workshops på en timme kring olika fokusområden. Under tre tillfällen ges samma workshop, mellan klockan 14.00-15.00 tisdag, onsdag och torsdag. Alla pedagogerna i kommunen har möjlighet att skriva upp sig på dessa workshops och man får betalt för den timmen som man får vid utbildningsinsatser. Detta är en förträfflig möjlighet att förkovra sig kring digitala verktyg, det är praktiska övningar som man sedan kan ta med sig in i sitt arbete. Om man inte väljer att ta denna möjlighet att delta i kompetenshöjande insatser som vi förskolechefer tillsätter för att skapa förutsättningar för pedagogerna att arbeta med detta så har man inga argument att komma med enligt mig om man sedan blir ”påkommen” med att inte arbeta med detta i sin undervisning. Kommer du inte så anser du dig ha en så pass hög kompetens inom ämnet att du utan hinder arbetar med detta aktivt i din undervisning!

Workshops under vårterminen 2019:

  • Estetiskt skapande och digitalitet
  • Dokumentation med digitala verktyg som stöd i den pedagogiska dokumentationen
  • TAKK och digitalitet som stöd för barnens kommunikation
  • Programmering som en del i matematikundervisningen

Genom dessa utbildningsinsatser hoppas jag att vi kommer att arbeta med de digitala verktygen som vilket annat ämnesområde som helst inom förskolan, att det finns där som en del av och används på det sätt som det sig bör, att fokus ligger på det digitala verktyget och hur det kan användas i undervisningen, inte happenings eller app-träsket.

Debatten har alltså handlat om digitalisering, digitala verktyg i förskolan/tidig ålder kontra hjärnan. Anders Hansen uttalade sig bland annat i Nyhetsmorgon på TV4. Argumenterar inte mot att hjärnan påverkas av all vår tid framför skärmar och att det måste finnas en en balans. Det som oftast är upprörande är när man som arbetande i förskolan hör andra som inte har en aning om förskolans arbetssätt uttala sig negativt då deras bild är felaktig. Mitt svar i flödet på Facebook blev detta:

Anders Hansen borde läsa på mer kring förskolan eller besöka en för att se hur man arbetar. Ja, det finns säkert många förskolor som är fast i app-träsket där barnen får sitta och spela MEN det är inte sättet som man enligt Lpfö18 skall arbeta. Vi ska arbeta med digitala verktyg som ett av många verktyg/arbetssätt/material i förskolan. Barnen skall inte vara konsumenter utan producenter! Vi använder webb-ägg som förstorar det vi utforskar och undersöker, detta skulle inte vara möjligt utan digitala verktyg. Vi använder Beeboots och Blueboots för att arbeta med programmering men vi programmerar också analogt dvs använder våra egna kroppar för att skapa förståelse för programmering. Vi använder projektorn kopplad till ett digitalt verktyg för att skapa interaktiva, föränderliga lärmiljöer för att barnen helt plötsligt skall kunna befinna sig i skogen eller i Frankrike. De kan använda olika vyer för att bygga och konstruera upp miljöer för att sedan kunna leka i dessa miljöer. Barnen får lov att använda digitala verktyg som ipads, digitala kameror för att dokumentera och för att kunna lägga upp detta tillsammans med pedagogerna på vår lärplattform. De får skapa sina egna filmer i apparna Imotion, Stopmotion. De får lov att lära sig facetimea, eller Skypa med andra förskolor eller så använder man det till kurragömma, dvs där ett barn gömmer sig med ipaden och detta kommer upp via projektorn på väggen. Vi använder det för att kunna reflektera med barnen i större grupp då vi får upp vår dokumentation på väggen. DETTA är att arbeta med DIGITALA VERKTYG i FÖRSKOLAN! Det handlar inte om att sätta barnen framför en skärm, det handlar om att lära sig vad det digitala verktyget kan göra och hur de kan använda det.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg!

Until next time!

Publicerat i arbetssätt, Digitala verktyg, Digitalisering, förskola, Lpfö18, pedagogiskt ledarskap, Skolledare, Uncategorized, undervisning | Märkt , , , , , , , | 5 kommentarer

Lyssnandets pedagogik – vad menas med det?

Alla gör tolkningar, även forskare. Tråkigt nog upplevde jag redan mellan inledningsraderna i Folkmans avhandling att det fanns en negativ syn på Reggio Emilias filosofi i stället för en neutral hållning.  Jag själv känner inte igen mig i hennes beskrivningar och ännu mer tråkigt när de som blivit intervjuade känner att de blivit missförstådda! Forskare Birgitta Kennedy menar att det finns ju fler inriktningar och profiler inom förskolan som har ”sina fläckar”. Det hade varit intressant om någon annan skulle ha analyserat dessa intervjuer av personal och barn. Hur hade utfallet blivit då? Självklart ska vi kritiskt granska förskolan och olika pedagogiskt valda inriktningar, men att inta ett negativt förhållningssätt från början gör nog att vi alla låser oss i våra reflektioner och slutsatser. Vi ser det vi vill se! Jag måste tacka Sara efter att ha läst denna avhandling och recensionen i ”Pedagogiska magasinet” att jag känner mig ännu mer stärkt i att välja att arbeta med influenser från Reggio Emilia pedagogiken.

Sara Folkman har självklart rätt till sin egen forskning och sin egen berättelse kring vad hon har sett på några Reggio Emilia inspirerade förskolor i Sverige. Fast jag och många andra har också rätt till vår berättelse och våra tolkningar av ett Reggio Emilia inspirerat arbetssätt.

Jag har haft förmånen att vara med på en resa från det som vi kallar traditionell svensk förskolepedagogik till att ta in influenser från Reggio Emilia. Jag och mina kollegor var ganska målstyrda i vårt arbetssätt, en hel del Learning study. Det gjorde alltså ont när vi insåg att kommunen beslutat att vi skulle svänga av i korsningen mot ett annat arbetssätt som i mångt och mycket 2009 stod i motsats till varandra. Mycket har dock hänt under 10 år och de har likasom närmat sig varandra och tagit influenser av varandra kan jag tycka.

Jag kan komma ihåg att jag satt tillsammans med mina kollegor på ett APT och vår förskoleutvecklare berättade om ett verktyg som hette pedagogisk dokumentation. Hon visade några foton på sin dotter som undersökte med nycklar mm om de var magnetiska. Hon försökte förklara hur vi skulle reflektera och analysera kring foton. Vad var det som vi såg? Vad var det som barnet undersökte? Hur skulle vi gå vidare? Det var baske mig inte lätt! Vi slet vårt hår mången gång under de kommande åren. Vi var ett av de första arbetslagen som tog oss an detta arbetssätt och skapade reflektionsprotokoll av olika slag. Det fanns ingen pedagogista som utmanade oss och hjälpte oss vidare…herregud, det var ju jag själv som var lärprocessledare som skulle lära mig detta för att sedan kunna vara en stöttepelare för andra arbetslag.

Att jag, mitt arbetslag och mina andra kollegor på Munkabyns förskola, Ängelholms kommun, skulle tappa bort läroplanens del kring att omsorg och lärande bildar en helhet bara för att vi influerades av Reggios arbetssätt fanns inte på kartan. Enligt Sara Folkman gjorde vi en hel del fel även utan den pedagogiken. Låt mig exemplifiera att vi arbetade med föräldraktiv inskolning och där vi inte band barnen till en pedagog. Varför gjorde vi på detta sätt och varför tror jag på det fortfarande? Hallå, jag arbetade vid denna tidpunkt 62,5% och även om min kollega arbetade 100% så fanns det dagar hon både var sjuk och ledig. Det viktiga var att låta barnen knyta an till dem som de ville samt att vår uppgift i arbetslaget och som professionella förskollärare vara att skapa trygghet genom att visa att förskolan är en trygg plats och befinner sig inte Caroline, Loella, Teresa, Sophie där så finns det fler trygga vuxna att vända sig till. En föräldraaktiv inskolning betyder inte att man efter tre dagar sliter barnet ur förälders famn utan vi hade längre period utifrån barnet, men en föräldraktiv inskolning handlar om att det är just föräldern som tar hand om sitt barn medan barnet introduceras i verksamheten och lär känna mig och kollegor samt barnen. Det handlar om att vi har en helt vanlig verksamhet där vi har den vanliga undervisningen. Trygghet skapar vi genom att arbeta på det sätt som vi alltid gör, inte att sitta inne med två barn, låta resten gå ut och sedan låta den gå runt i de olika rummen. Vad händer då den dagen när föräldern går och verksamheten får en helt annan karaktär?Var finner barnet trygghet då?

Efter några år så stod vi då där och arbetade utifrån ett Reggio inspirerat arbetssätt där våra lärmiljöer hela tiden var föränderliga utifrån vilka processer barnen var inne i, deras undersökande och utforskande. Sara påpekar att lärmiljöerna skulle vara som en institution och inte vara hemmalika, att det skulle saknas diverse leksaker såsom dockor, bilar och sedan vara det detta med att man inte har soffor!!! Jag tar sofforna först, mitt heliga mantra, min heliga frågeställning som jag alltid ställer: ”Varför har ni en soffa?” Det skapar alltid många motargument och försvarande. Intressant tycker jag 🙂 Jo, jag själv hade soffa på vår avdelning. Loella och Teresa, kommer ni ihåg hur vi diskuterade den och flyttade den 🙂 Herregud, den var överallt och ingenstans! Jag tror dock att vi var överens om att den mer än gärna kallade på oss pedagogers rumpor och att vi lätt då slog oss ner i den och blev passiva, övervakande pedagoger istället för härvarande pedagoger. Enligt Folkman skulle man på förskolan inte få ha ”myspys”; visst får man det, oerhört viktigt med lugna platser för att kunna återhämta sig i en intensiv miljö. Det kanske dock inte görs bäst i en stel och tråkig soffa som mest är till för pedagogerna att lätt slå sig ner i.

Backsippan 2013
Backsippan 2013

Sara Folkman påpekar att lärmiljöerna skulle sakna leksaker av olika karaktär men verkar välja litteratur som just poängterar hennes tes kring detta. Jag har själv en magisteruppsats (http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:788337/FULLTEXT01.pdf ) där jag har en helt annan litterturbakgrund som påvisar att hörnstenarna i Reggio Emilia är dessa:

  • Dockhörna (dockor, säng, vagn, möbler mm)
  • Kökshörna (spis, bord, stolar, tallrikar, koppar mm) 10
  • Utklädningsutrymme (kläderna hänger på galgar så att barnen lätt kan se dem)
  • Bygg – och konstruktionslek (klossar, bilar mm)
  • Läshörna (ingen soffa utan en matta där man kan sitta och läsa)
  • Naturavdelning (utställning av naturmaterial)
  • Podier där barnen kan bygga upp saker
  • Små bord
  • Ridåer där barnen kan spela teater eller ljusspel (Kragh-Műller, Ørestad Andersen & Veje Hvitved, 2012)
Backsippan 2013
Backsippan 2013
Backsippan 2013

Som ni ser blandade vi mellan ofärdigt material och färdigt material. Vi hade en barnsyn innan som inte förändrades nämnvärt bara för att vi arbetade efter Reggio Emilia. Vi arbetade ju efter Lpfö98 och läroplanen hade redan 1998 influenser från Reggio Emilia men i revideringarna har det blivit mer och mer grundat i den pedagogiken men även Learning studies har återfunnits i vår läroplan. Jag har hela tiden haft en tilltro till barnens egen kompetens, att varje barn är kompetent. Jag sätter inga hindrande ramar kring vad ett barn klarar av för tillsammans med mig bredvid så får barnen den stöttning som det behöver. Att pedagogerna inte skulle bistå barnen i en omsorgssituation som Folkman tar upp i sin studie förstår jag inte hur hon kan uttrycka sig kring.

I början av min studier till förskollärare sneglade jag fortfarande på olika stadier för barnet. Det beror helt på att när jag började läsa 1998, det året läroplanen föddes så pådyvlade man oss fortfarande Piaget och Eriksson och väldigt lite handlade om Vygotsky. Fast mot slutet av våra tre år så hade han växt sig mer starkare, och vi samtalade mycket kring den proximala utvecklingszonen. Tack och lov för det skiftet! Nu bygger läroplanen mycket på Vygotskys teorier och det gör även Reggio Emilia pedagogiken. Den bygger på Vygotskys socialkonstruktivistiska teori, som poängterar att barnens erfarenheter och åsiktsbildande äger rum i en social kontext som hänger nära samman med kultur och samhälle. Det handlar om en relationspedagogik där alla relationer är viktiga!

Att Reggio Emila pedagogiken skulle vara en bov och vara en dålig pedagogik tror jag absolut inte på då jag själv fått möjligheten att göra en resa från en mer traditionell förskollärare till en mer undersökande, lyssnande, utforskande och kreativare förskollärare. Alla förskolor kan ha ”sina fläckar” oavsett pedagogik och det finns förskolor av dålig kvalitet men det är inte så att det är en hel pedagogik som skall lastas för detta. Det handlar om pedagogerna i förskolan och deras möjlighet att skapa en förskola där alla barn får både omsorg och undervisning. Där barnen i samspel får undersöka och utforska och använda alla de hundra språken för att utvecklas och lära sig kring alla läroplanens mål. Där pedagoger ser det kompetenta barnet och lyssnar in barnen för att sedan planera en undervisning som möter barnen där de befinner sig men samtidigt utmanar dem, en växelverkan mellan barn och pedagog. Där dokumentation är en naturlig del för att kunna fånga barnens lärprocesser och kunna följa upp undervisningen, där fokus är på att lära genom samspel med andra. Där det finns tydliga strukturer för att både barn och pedagoger däremellan kan vara flexibla.

Jag avslutar med en till anekdot från min tid som förskollärare, fortfarande arbetandes tillsammans med Loella och Teresa. Till höstterminen skulle en annan kollega komma in och stötta upp en del procent på vår avdelning. Ett tag efter hon börjat berättade hon för oss att hon varit orolig för hur det skulle vara på Backsippan. Tydligen hade vi ryktet kring oss att ha en väldigt stark struktur och en hel del regler som barnen skulle följa. Vi jobbade visst ”på vårt eget lilla sätt”???? Vad sa då Millie till oss efter några månader?

”Det finns ingen annan avdelning där barnen lär sig så mycket samtidigt som de får så mycket kärlek!” Det var Backsippan alla mina vänner och jag är fortfarande stolt att ha arbetat där med mina kollegor, alla underbara barn och vårdnadshavare. Barn och vårdnadshavare som jag fortfarande har en relation till!

Until next time!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Elevnära skolledarskap

Att få vara med och utveckla förskolan , deras arbetssätt och undervisningen är det som alltid har drivit mig att arbeta som skolledare. Tänk att få möjligheten att vara med och påverka att så många barn får den allra bästa undervisningen som de kan få under de år de går i förskolan. Man har en vilja att vilja göra en skillnad för barnen! Man har så mycket man vill göra men man måste också kanalisera all sin vilja och göra något åt den. Det får inte bara stanna vid fina ord och ideal. Efter några år som skolledare har jag fått möjligheten att kompetensutveckla mig på rektorsprogrammet. Här står jag nu med ena foten i sluttentan i skoljuridik som jag precis lämnat in och den andra foten står i nästa kurs som är Skolledarskap. Nu sätts fokus på MIG och min roll och mitt pedagogiska ledarskap. Nu kommer jag få möjligheten att omvandla mina tankar, idéer och visioner till handlingar. Nu kommer jag vägledas hur jag som skolledare ska kunna göra större skillnad för barnen baserat på forskning.

Att vara skolledare är en oerhörd utmaning, det kan vara otroligt svårt, tröttande, roligt, inspirerande, jobbigt, lätt, frustrerande, skitkul! Det är dagar som är så otroligt givande blandat med dagar när man bara drar täcket över huvudet och funderar att säga upp dig för att sitta i kassan på ICA men i slutändan är det vissa saker som får en att fortsätta. Det är bra kollegor som man kan skratta med, de är de där inspirerande pedagogiska samtalen men har med sina medarbetare eller de där medarbetarna som är lika crazy som en själv fast sedan är det en sak som slår allt….det är de där leendena från barnen, en liten hand som tar tag i en eller det där samtalet du har på kontoret med barnet som ”rymt” från avdelningen.

Ledarskapet handlar som oftast om hur skolledare genom goda relationer till medarbetarna bedriver ett gott ledarskap och en god verksamhet men enligt Viviane Robinson så har de goda relationerna inget med att bedriva en högkvalitativ förskola eller skola. Det handlar om att skapa de förutsättningar som krävs för undervisning och lärande. Viviane Robinson bedömer skolledarens effektivitet efter hur hen påverkar barnens lärande. I skolor som hon främst har forskat på men som likväl kan appliceras på förskolan så presterar eleverna på en högre än förväntat där skolledaren fokuserar på att förbättra undervisningen och lärandet. I förskolan bedömer vi inte barnens prestationer på samma sätt som i skolan men jag själv kan efter verksamhetsbesök eller lärarbesök med strukturerade observationer som grund uttala mig om att det pedagogiska ledarskapet har en enorm betydelse för vilken undervisning som barnen får möta. Därför måste mitt fokus som skolledare i mina verksamheter ligga på hur pedagogerna kan utveckla sitt pedagogiska ledarskap så att undervisningen förbättras; alltså måste det till ett närvarande pedagogiskt ledarskap. Vivane Robinson identifierade fem ledarskapskategorier som bidrar till det detta fokus:

  1. målsättande och tydliga förväntningar
  2. strategisk resursfördelning
  3. säkerställa undervisningskvaliteten
  4. leda lärares lärande och utveckling
  5. säkerställa en trygg och säker arbetsmiljö

Fem viktiga punkter där flera att kräver ett fysiskt närvarande i verksamheten som förvisso i dagens digitaliserade samhälle kan kompletteras med digitala system som gör att man kan leda lärares utveckling och utveckla undervisningen ”på distans”. Det pedagogiska ledarskapet hos skolledaren förutsätter dock mången gång ett fysiskt närvarande i verksamheten men det som borde vara den viktigaste arbetsuppgiften, dvs verksamhetsbesök/lärarbesök med efterföljande coachande feedback är det som fortast får på foten i ens kalender när allt annat pockar på. Det där andra som många gånger skulle kunna skötas av en administratör/skolintendent/skolassistent, såsom fakturor, avtal, vikarieplanering, scheman, systemadministratör för diverse system inom förskolan, posthantering, utskrifter, skriva olika dokument mm. Det finns inte som en stöttande struktur i min direkta vardag! Lägg därtill runt 40 medarbetare, fyra fysiska förskolor som jag skall vara närvarande på och att det mellan dem är 2,5 mil! Timmarna i veckan räcker inte till att fara och flänga mellan dessa enheter och hinna vara närvarande i den pedagogiska verksamheten, utveckla lärares lärande och undervisningen. Den största delen går åt att besvara olika vardagliga frågor som säkert en förskoleadministratör skulle kunna besvara till mången gång och jag hade kunnat ge tid åt olika pedagogiska och strukturella ”problem” tillsammans med medarbetarna och mina processledare.

I förskolan pratar vi ofta om barn och deras relationer under dagen och som skolledare känner man också att man skall skapa många relationer med många människor. Det är inte det att jag inte mäktar med att göra det men jag gör det inte så bra som jag skulle vilja för att antalet medarbetare är alldeles för många. Forskningen menar att man inte skall ha mer än 20 medarbetare för att lyckas men att det då skall finnas olika stödstrukturer kring ledaren.

I min ”perfekta” värld som skolledare så skulle jag önska mig ha färre medarbetare, en skoladministratör på i alla fall 50% samt en pedagogisk utvecklingsledare på minst 50%. Då känns det som att jag är på banan och detta skulle ju även gynna mina medarbetare eftersom flertalet av de delegerade administrativa uppgifterna skulle läggas på en förskoleadministratör. Känns som win win för alla 🙂

Nog med att ”gnälla” för nu är vi inte där utan nu är vi här och då ser förutsättningarna annorlunda ut och vad kan jag då göra för att ”leva upp” till dessa fem ledarskapskategorier. Vilken ribba kan jag lägga på mitt arbete?

Jag började terminen med att i alla fall boka in ett verksamhetsbesök hos alla med efterföljande coachande feedback i arbetslaget. Fokus på dessa verksamhetsbesök är det pedagogiska ledarskapet och undervisningen. Det handlar om att tillsammans utveckla ledarskapet hos lärarna och utveckla undervisningen i förskolan. I maj kan jag se hur väl denna planering föll ut, gick jag i hamn med ett besök hos alla eller vad hände på vägen?

Mål att fokusera på finns naturligt i verksamheten men de är för stora, inte SMARTA! Att till exempel bryta ner målet ”utveckla den pedagogiska dokumentationen” till vad är det som skall utvecklas, vad skall vi utvärdera när terminen är slut? Jag har själv påbörjat att skriva en kvalitetsrapport, då detta inte krävs av politikerna i min kommun, för att kunna se vilka mål vi ska fokusera kring. Därtill om vi ska ha ett fokusområde så måste jag och mina två kollegor bryta mer detta i utvärderingsbara mål. Dessa mål ska sedan tas med in i den strategiska resursfördelningen, dvs vad skall pengar gå till och hur ska vi fördela dem i förskolorna. Vad behöver respektive förskola? Att fördela resurser innebär inte att fördela dem på samma sätt på alla förskolorna! En resa som jag, mina kollegor och vår kommun måste göra! Enligt skollagen skall resurserna fördelas på olika sätt utifrån olika kriterier.

Sista kategorin handlar om att skapa en en undervisningsmiljö där eleverna/barnen är trygga och säkra för att barnen skall kunna lära sig saker och ta kognitiva språng i sin utveckling. Egentligen är detta den viktigaste kategorin men gör sig bäst sist i ledet gällande den fem olika kategorierna då de andra fyra är viktiga för att kunna skapa en trygg och säker miljö där barnen kan lära sig. Som skolledare är det viktigt att arbeta med de fyra kategorierna för att kunna arbeta med kategori nummer 5. Syftet med kategori nummer 5 är att skapa en förskolemiljös om gynnar barnens lärande där barnen blir motiverade att lära sig saker, vill lära sig saker och vill undersöka och utforska.

Som skolledare har jag större påverkan på barnens framtid än vad man kanske tror i början när man påbörjar sitt skolledarskap. Jag ville vara med och utveckla förskolan och förbättra den men jag kanske inte förstod hur stor påverkan JAG skulle fortsätta ha för varje enskilt barn. Jag blir egentligen bara mera glad över hur jag i mitt skolledarskap kan fortsätta att påverka barnens framtid 🙂 Det är just detta som gör att jag nu har det i mitt fokus när jag ska utveckla, förbättra och förändra mitt skolledarskap under nästkommande år under Rektorsprogrammet. Gud vad spännande!!!!!!

Until next time!//Caroline Wiking

Publicerat i förskola, lärare, pedagogiskt ledarskap, Rektorsprogrammet, Skolledare, undervsiningsmiljöer | Märkt | Lämna en kommentar

Rektorsprogrammet

Idag är det tredje och sista dagen på rektorsprogrammet för denna gången. Fortfarande är det skoljuridik som är huvudämne denna terminen innan det är dags att ta tag i skolledarskapet. När man lär sig mer och mer om ett ämne så brukar den nya kunskapen skapa en trygghet och man kan ha den i sin yrkesroll, och ja det gör skoljuridiken också men förutom detta så upplever jag en frustration över den lilla del som egentligen gäller förskolan. Allt bottnar i att man i skolan har kunskapskrav och förskolan har strävansmål. Tolka mig rätt, jag vill inte att förskolan skall ha kunskapskrav men fokus borde vara att Tidiga Insatser! Jag upplever det som att det finns ett mer fritt tolkande om olika insatser måste sättas in i förskolan, eller så är det jag som mött chefer som tolkar förskolans del mer lättvindligt?

Fast just nu är Skollagen skriven som den är och det är inget som jag kan göra något åt nu men det mest inspirerande under dessa träffar är alla andra förskolechefer och rektorer som man träffar. I våra diskussioner och arbeten under dessa dagar tar man med sig mycket bra. Fokus under dessa dagar har varit kring extra anpassningar och särskilt stöd, där jag kan känna att jag tar med mig många tankar kring hur andra kommuner arbetar med detta. Det finns saker som man kan skruva på där. Dock så känner jag att denna terminens uppstartade arbete i kommunen med dilemmablanketten där arbetslagen lyfter dilemmat till en organisations och gruppnivå är en bra start. Att lyfta blicken ifrån det individuella och arbeta med det som är större. Det som är bra för någon, är bra för alla! Vår organisation kan påverka många individer på ett negativt sätt och likaså hur vi arbetar med våra barngrupper. Det är först när vi arbetat igenom dessa nivåer på ett kontinuerligt och systematiskt sätt som vi kan vända fokus mot det individuella och en pedagogisk kartläggning. Den pedagogiska kartläggningen är en fördjupning för att verkligen analysera arbetet med individen och förutsättningarna som finns för individen, dock inte detsamma som en handlingsplan. En handlingsplan skall så få barn som möjligt ha eftersom vårt arbete med inkluderande lärmiljöer skall vara så väl utvecklat att det skall göra att innanförskapet vidgas och fler barn kan fungera i den miljön.

Det som jag ser är dock att det finns en problematik att förskola och skola inte arbetar på ett likvärdigt sätt gällande inkluderande lärmiljöer! Har ett exempel på detta där en skola nu på hösten var tvungen att sätta in en elevassistent till ett barn som fungerat bra i en inkluderande lärmiljö i förskolan. Förskolan har också uppmärksammat och arbetat aktivt med både sin organisation, sin barngrupp och även med barnet i fråga men arbetssättet i förskolan fungerar på ett helt annat sätt. Man anpassar sig mycket mer efter barngruppen man har just NU! Jag finner ingen annan förklaring till att det är skillnaden i den inkluderande lärmiljön i de båda verksamheterna  som gör detta. Det gör ju att fler barn kommer hamna i särskilt stöd eftersom skolan inte gör de extra anpassningar som behövs göras. Varför är man så rädd för att förändra sitt arbetssätt? Vad får en att tro att samma arbetssätt man haft i X antal år skall fungera på grupp efter grupp? Jag inser att jag har sjukt svårt att förstå detta och upplevs säkert som väldigt jobbig när jag hela tiden tjatar om detta men ingen har hittills kunnat ge mig ett vettigt svar på frågan.

För att knyta tillbaka till steget handlingsplan och att man hamnar i att det behövs en fysisk resurs, kanske inköpt av material eller att man måste göra om i miljön på grund av något så känner jag ett tomrum hur man påvisar för huvudman och nämnd att ”jag behöver mer pengar för att kunna tillgogdose detta”. Här inser jag efter dessa dagar att något mer måste göras eftersom andra kommuner arbetar på ett annat sätt i den frågan. Jag menar absolut inte att alla insatser man gör behöver betyda att man måste ha en fysisk person men det finns tillfällen när man måste ha detta, men jag själv har ju ingen guldkoffert som Pippi Långstrump.

Skollagen kap.8 §9 ”Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.”

Det är detta som återfinns i skollagen gällande barn i behov av särskilt stöd, och jag menar som sagt att fysiska resurser KAN vara en åtgärd men att det finns väldigt många andra innan man väljer att tillsätta en fysisk resurs. har man inte arbetat med sin egen organisation och arbetssätt med barngruppen så kommer inte en fysisk person att hjälpa om allt det andra är detsamma. Det är dock hur JAG som förskolechef skall förhålla mig till NÄR det behövs en extra fysisk person/material mm som kostar pengar. Vad finns för rutiner för detta? Jag har ju inte de pengarna i min budget hur mycket jag än vänder på varje krona! Här kan jag känna att skolan har en starkare skrivning i skollagen för detta och har många fler MÅSTE på grund av kunskapskraven. Det är då jag anser att skollagen skulle behöva ta med förskolan i många fler skrivningar för barnets bästa. Det gör att tidiga insatser kan sättas in och inte låta fem år gå till spillo. 190701 träder denna skrivelse in i skollagen Kap. 3 §1  ”garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet (4-4 b §§)”, men som sagt FEM år till spillo! Varför väljer man inte att inkludera förskolan där över 95% av alla fyra och femåringar vistas och där vi hade kunnat startat mycket tidigare. Hoppas att detta kommer att förändras men det är bara att arbeta på lite i uppförsbacke men att ge upp är aldrig ett alternativ, det gäller ju barnens bästa!

smiley Until next time!

Publicerat i arbetssätt, extra anpassningar, förskola, Rektorsprogrammet, Särskilt stöd, Skollagen | Lämna en kommentar

Äntligen är det terminsstart!!!

En hel sommar har passerat med massor med sol, värme och bad! Som att befinna sig i sydeuropa hela tiden, inte något vi nordbor är vana vid precis. Jag har njutit av sommaren som faktiskt även innehållit besök till Spanien i några veckor. Sommaren har även innehållit en hel del  läsande av litteratur. Det har handlat om det pedagogiska ledarskapet, digitalisering, mediapedagogik, lärmiljöer, inre organisation, Skollag, propositioner från regeringen, nyanlända i skolan mm. Allt detta skapar nya tankar som man reflekterar och grunnar på. Man funderar på hur detta kan passa in i min enhet, hur kan vi arbeta med detta? Vad tar jag med mig från allt detta? Hur ska detta sätta spår i min enhet?

Under mina uppstartsveckor har jag ägnat mycket tid att ta fram ett dokument kring min enhets inre organisation. Detta dokument är kopplat till alla förskolor i kommunens vision, pedagogiska idé, årshjul och det systematiska kvalitetsarbetet. Det är ett dokument som innehåller alltifrån uppdragsbeskrivningar för torgetpedagog, administratör, koordinator mm, till mötesstrukturer, olika möten, olika pedagogiska träffar i tvärgrupper men det viktigaste är hur Förskolenhet 1 är som arbetsplats.

Att bygga en inre organisation efter de ekonomiska förutsättningarna som man har är en utmaning! För om jag hade haft andra förutsättningar så hade den inre organisationen formats på ett annat sätt. Dock ser jag med tillförsikt framåt att en av förskollärarna har en del av sin tjänst som digitaliseringspedagog och kommer ha möjlighet att vara med i förskolornas planerade och spontana undervisning en dag i veckan och tillsammans med personalen på avdelningen arbeta för hur de digitala verktygen kan vävas in i den undervisning man bedriver, det projekt man är inne i just för tillfället. Det skall inte vara några happenings utan det skall vara en del av det befintliga som man arbetar med. Det digitala skall passas in i det projekterande arbetssättet.

Efter att ha trollat med knäna och procent så finns under nästa läsår ett arbetslagsstöd i enheten. Det pedagogiska arbetslagsstödet kommer ha ett ansvar för att kontinuerligt driva de pedagogiska frågorna kring den pedagogiska dokumentationen men också att kritiskt granska den pedagogiska verksamheten utifrån uppdraget i läroplanen, aktuell forskning och beprövad erfarenhet. Det pedagogiska arbetslagsstödet har möjlighet att vara med när arbetslagen reflekterar och kan ställa utmanande frågor som gör att arbetslaget funderar ett varv till för att ta ett nytt utvecklingssteg i sin undervisning,  utvecklar sitt eget pedagogiska ledarskap, hur man planerar sina lärmiljöer, utmanar barnen i den spontana undervisningen mm. Det pedagogiska arbetslagsstödet kan ses som en byggnadsarbetare med många olika verktyg i sin verktygslåda som tillsammans med arbetslaget arbetar för att utveckla förskolans undervisning, det pedagogiska ledarskapet och skapa en förskola av hög kvalitet.

Samma förskollärare som arbetar som arbetslagsstöd är också Torgetpedagog på 40 % på en av förskolorna. Torgetpedagogen organiserar för olika möten som gör att barnet får möjlighet att utveckla sin fulla potential.  Det är en pedagog med ett särskilt ansvar som finns på Mötet, någon som kan möta barnen i deras olika utforskande, som kan knyta an till de projekt som pågår. Någon som kan iscensätta något för att locka till nya upptäckter, koppla ihop och förbinda olika ämnen, uttryckssätt och förmågor med varandra. Fokus är att utgå från tillgänglighet och att det är estetiskt tilltalande. Torgetpedagogen dokumenterar och reflekterar kring undervisningen på Mötet. Detta läggs i avdelningens pedagogiska slinga för att kunna vara med när arbetslaget reflekterar kring hur man arbetar vidare med sina projekt.

Jag är taggad att sitta ner och planera med dessa pedagoger denna vecka och skapa en struktur för detta arbete inom enheten. Att få se något nytt växa fram som ska skapa förändring, ja wow, det ska bli sjukt inspirerande att få följa just dessa tre olika uppdrag som är de nyaste inom enheten. Jag hoppas att jag kan ha dessa uppdrag även i fortsättningen men även utöka det med utvecklingspedagog på 50% (utöka arbetslagsstödet), utöka det administrativa stödet till 50 % för mig men även för pedagogerna samt att processledarna får utökad tid på sina förskolor. De är i vardagen och bedriver förskoleutveckling och är ett stöd för varje förskolas arbete med undervisning, pedagogisk dokumentation och lärmiljöer. De har 1 h/avdelning för detta uppdrag.

Inför hösten så inför alla enheterna Mötesmåndag där arbetslagsreflektionen sker på förmiddagen och kl 13.30-15.00 är olika möten och pedagogiska träffar inplanerade. Vissa är kommunövergripande och sedan har varje enhet fått fylla på med sina egna olika möte/grupper/träffar. All personal är denna dag schemalagda till 15.00. Jag har arbetat på detta sätt innan när jag arbetade i barngrupp och vet att det fungerar otroligt bra. Här blir jag också taggad att börja arbeta med. Jag har hämtat inspiration från litteratur, dvs hur andra förskolor arbetat med den inre organisationen. Att nämna är HallonEtt och hur de har arbetat med det pedagogiska ledarskapet och kollegialt lärande men även Trollet och hur de har arbetat.

För ökad delaktighet och inflytande men även för att förskollärarna inom enheten skall fokusera på det pedagogiska ansvaret har jag skapat tre olika grupper där endast förskollärare ingår:

  • Ledningsgrupp – strategisk och operativ verksamhetsutveckling = Processledarna, arbetslagsstöd samt digitaliseringspedagog
  • Organisationsgrupp 1 – lärmiljö inne/projektet hela dagen = förskollärare
  • Organisationsgrupp 2 – utomhuspedagogik och lärmiljö ute = förskollärare

I de båda organisationsgrupperna ingår alla förskollärare inom förskolenhet 1. Förskollärarna ansvarar för undervisningen och att det finns ett pedagogiskt innehåll samt att det finns lärmiljöer som inspirerar till utveckling och lärande.

Till dessa grupper så kommer alla inom enheten att vara en del i lärgruppen Värdegrund. Lärgruppen Värdegrund kommer att ta upp stora som små frågor gällande hela värdegrundsarbetet, fokus både på personal och barn. Det kan komma att handla om bemötande kollegor emellan, hur vi pratar om kollegor, barn och föräldrar, hur vi väljer våra tankar, personalens arbetsmiljö likväl som barnens mm.

Våra Lärande samtal kring gemensam litteratur som vi läser kommer att finnas med också. I år fokuserar vi på att diskutera förskollärares respektive barnskötares uppdrag inom förskolan samt undervisning i förskolans kontext. Vi kommer att läsa Ann Pihlgrens bok Undervisning i förskolan.

Enligt Skollagen kapitel 2,  9 § Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Förskolechefen skall skapa möjligheter och förutsättningar för att driva pedagogiskt utvecklingsarbete och initiera pedagogiska diskussioner som utvecklar förskolans undervisning, det pedagogiska ledarskapet och verksamheten. De pedagogiska diskussionerna kan innehålla alltifrån filosofiska  tankar om människan, kunskapssyn, bemötande, värdegrund, politiska ställningstagande kring barn och förskola till läroplansdiskussioner, det pedagogiska ledarskapet, undervisning, lärmiljöer mm. I de olika pedagogiska diskussionerna skall förskolans undervisning och det pedagogiska ledarskapet kritiskt granskas på olika sätt för att skapa utveckling och förändring. I dessa forum ansvarar all involverad personal att den tid de har tillsammans med varandra för att diskutera pedagogiska frågor tas tillvara på och leder till samtal och diskussion som i sin tur leder till verksamhetsutveckling.

Den inre organisationens upplägg är till för att det skall gynna barnens utveckling och lärande. Den tiden vi lägger på olika pedagogiska diskussioner och reflektioner kommer enligt mig att ge mångfaldigt tillbaka till barnen. ”Det tar tid ifrån barngruppen!” Ja, det tar tid från barngruppen men det ger också så mycket mer tillbaka i slutändan och med en strukturerad verksamhet så kommer mer tid att frigöras de andra dagarna som annars innehållit olika avbrott. Det kommer finnas mer koncentrerad tid på tisdag, onsdag och torsdag att bedriva undervisning och ett projekterande arbetssätt. Dessa dagar skall så långt som det går hållas fredade från avbrott och då skall 120 % fokus från pedagogerna ligga på undervisning.

På Förskolenhet 1 bygger vi mötesplatser för proximala utvecklingszoner, både för barn som för vuxen. En avgörande faktor för möjligheten att skapa en proximal utvecklingszon i en verksamhet är samspel och kognitiva utmaningar. Barn möter detta i undervisningen på förskolan och de vuxna möter det genom det kollegiala lärandet. I dessa forum utmanas barn och vuxnas kunskaper och den proximala zonen kan nås och ny kunskap erhålls.

Until next time! 

 

Publicerat i arbetssätt, Digitaliseringspedagog, förskola, inre organisation, Lärmiljöer, Lpfö18, pedagogiskt ledarskap, Torgetpedagog, undervisning, undervsiningsmiljöer | 5 kommentarer