Timglaset börjar ta slut och tiden i Örkelljunga kommunen är till ända. Som alltid blandas glädje med vemod när jag lämnar över ”mina förskolor” till någon annan som nu ska sätta sin prägel på det hela och ta över eller avsluta mina befintliga processer som jag har med min enhet. Samtidigt fylls jag av nyfikenhet, spänning och skräckblandad förtjusning när nu nya utmaningar väntar på mig runt hörnet. Dock väntar först en, ja, hör och häpna, 7 veckor lång semester, innan jag börjar hos min nya arbetsgivare som är Halmstad kommun.

2 1/2 år kan tyckas kort tid på en arbetsplats, men herregud vad jag har upplevt toppar och dalar under dessa år. Vilken kunskap jag har fått med mig från ”mitt” arbetslag, mina två närmsta kollegor. En bättre kunskapsbank kan man nog inte få! Jag känner att deras långa erfarenhet har fått min minimala erfarenhet av chefsyrket att blomstra upp under dessa år. Icke att förringa är mina 1 1/2 år på Rektorsprogrammet. Jag har fått med mig mycket ny teoretisk kunskap från den utbildningen men även här har ”klasskompisarna” varit en källa till kunskap. Här kan man blotta sig, reflektera tillsammans och få nya infallsvinklar på ett problem. Fast därtill så kommer man därifrån med ny energi och ny glädje.

Jag ska nu få vara med om något som jag som pedagog fått varit med om två gånger. Att starta en ny förskola- WOW! Men inte bara det, jag ska både starta en ny men även inkorporera en befintlig 2 avdelningsförskola som ligger ”vägg i vägg” med den nya. Gamla – då inte till ålder- pedagoger ska möta nyanställda pedagoger. Kulturtapeter skall rivas ner och sedan ska vi spackla upp väggarna för att tillsammans sätta upp nya fina tapeter som vi alla tycker om! Jag får möjligheten att göra det som är en av mina spetskunskaper, dvs att bedriva utvecklingsarbeten, att leda lärprocesser. När man blir erbjuden en sådan tjänst så tackar man helt enkelt JA. Att sedan många andra saker verkar väldigt intressant med Halmstad kommun gör inte saken sämre.

Att nu få möjligheten att skapa Engelbrekt 2.0 i Halmstad kommun har gjort att jag har läst både ny litteratur kring grupprocesser, lärprocesser, pedagogiskt ledarskap, helhetsidéer, visioner, missioner, värdegrundsarbete, systematiskt kvalitetsarbete osv. I mitt huvud skapar jag redan en process med syfte att kunna skapa en förskola som är barnens arena. Detta är enligt mig en mission – That´s our mission! Detta skall sedan kopplas samman med en vision som sedan skall kopplas samman med en pedagogisk helhetsidé där det blir tydligt vad förskolan har för barnsyn, kunskapssyn, lärandesyn samt hur vi ser på pedagogrollen. Detta skall sedan guida oss alla i arbetet med barnen, det vill säga vara det vi använder i vår arbetsorganisation. Detta är ju inget som man snyter ur näsan på en uppstartsvecka och sedan är det färdigt, men någon form av gjutform måste vi ändå ha lagt innan det är dags att starta upp i januari 2020. Ett utvecklingsarbete tar tid och framför mig ser jag pedagogiska samtal kring detta under hela 2020, riktigt intensiva samtal som vi sedan kan implementera i arbetsorganisationen. Utvecklingsorganisationen får helt enkelt fokusera på att arbeta samman personalgrupper så att vi kan slutföra tapetseringen och till sist stå nöjda med att vi tillsammans byggt en fint hus som vi är stolta över. Detta hus måste sedan underhållas hela tiden, för folk kommer och går men missionen, visionen och den pedagogiska helhetsidén skall alla vara väl förtrogna med.

Visst låter det enkelt……Ja, tänk om det var lika enkelt som det låter, fast å andra sidan så skulle det ju inte finnas några intressanta utmaningar utan allt skulle vara lite som landet Mellanmjölk. Det är ju nu man tvingas att fundera över vilken ledare som man själv är och hur man arbetar. Att det också sammanfaller med kursen i pedagogiskt ledarskap på Rektorsprogrammet gör det ju inte sämre precis. Likväl att dalarna man befunnit sig i under åren som gått har gjort att man hela tiden reflekterat kring sitt eget pedagogiska ledarskap. Att våga reflektera kring sin egen roll, sitt eget handlande och sedan göra förändringar i sitt pedagogiska ledarskap är A och O för alla, inte bara för rektorer utan det borde vara lika självklart för alla förskollärare också; vilket det inte är för alla. Fast att chefen ska förändra sig tycker oftast de som inte själv vill förändra sig är helt självklart! Men det är inte alltid en part som behöver förändra sig, för kunna dansa i takt så måste alla arbeta för ständiga förbättringar!

Det kan låta som jag är lite bitter, och kanske är jag det också till en viss del, men jag väljer att se det som lärdomar och trycker undan de andra känslorna för att de skall inte ta något av min hjärnkapacitet. Att hamna i en negativ spiral som bara fokuserar på något som inte går att förändra är inte min grej helt enkelt! Jag har valt att fokusera på det pedagogiska ledarskap som jag tror på och på vad jag vill med förskolan. Vad för förskola vill jag skapa? Vad tror jag på och varför? Detta skall sedan kanaliseras och förmedlas till kommande medarbetare. Jag har förstått vidden av att dela med sig av allt detta; vilket kommer att ske på min kommande arbetsplats. Jag måste dela med mig för att inte hamna i dalar som beror på att jag inte varit tydlig med mitt ledarskap, mission och vision av förskolan. Detta är viktigt för medarbetarna, för då kan de välja om de vill delta i detta utvecklingsarbete eller kliva av. För ibland måste man helt enkelt som medarbetare, och mig själv inkluderad, välja att kliva av och söka sig vidare om man själv inte kan anser att en organisation arbetar åt det håll som man själv anser att den borde göra.

Hur skapar vi en hållbar organisation där fokus är på hur det pedagogiska ledarskapet skapar förutsättningar för undervisning och barnens lärprocesser utifrån en analyserande reflektionskultur?

Utifrån denna frågeställning vill jag börja mitt kommande utvecklingsarbete! Hur skapar vi en förskola som håller nu och för framtiden?

Det är ingen hemlighet att jag har en förkärlek för Reggio Emilia pedagogiken. En pedagogik som delar Sverige ibland när man pratar om dess arbetssätt. Som vi alla vet så har Sara Folkman gjort en studie kring detta med Reggio Emila pedagogiken i svenska förskolor. En studie som till och med intervjuade pedagoger vänder sig bort från. En studie som är väldigt liten till sin storlek och där antaganden tas som jag absolut inte anser hör hemma ihop med Reggio Emilia pedagogiken (läs gärna mer om detta i ett av mina tidigare inlägg på bloggen). I Reggio Emilia arbetar man för att förskolan skall vara en integrerad del av samhället. Finns det utmaningar i samhället så utgör förskolan en arena för hur man kan arbeta med den utmaningen. I Reggio Emilia är barndomen en del i medborgarens liv inte en förberedelse på medborgarskap, vuxenhet. Man kan välja att söka efter skillnader mellan Reggio Emilia och det svenska samhället men vi kan också välja att fundera över hur vi i Sverige kan skapa något liknande!? Att vi låter barndomen påverka samhället i samma utsträckning som samhället påverkar barnen. I förskolan skall barnen inte betraktas som objekt för utbildning eller utbildningspolitiska projekt. Barnens röster och deras perspektiv är fullvärdig inlägg i det samhälle vi tillsammans skapar och lever i.

Vilket ledarskap har mina medarbetare mött och vilken pedagogisk ledare kommer Halmstad att möta? Jo, en god grund har jag format genom reflektion och teoretisk bakgrund. Denna Caroline möter de om jag skriver det i punkter:

• Tillitsbaserat – koll men inte kontroll, delegerande, tilltro, försök själv
• Autentisk – mig själv, öppen, glad, humor
• Drivande
• Utvecklingsfokuserad – utvecklingsorganisation + arbetsorganisation=SANT
• Processinriktad
• Systematiskt kvalitetsarbete
• Lösningsfokuserad
• Kreativ
• Engagerad
• Vetenskaplig förankring
• Undervisning i förskolan

Utifrån detta villa jag arbeta med mina medarbetare att först ta fram en pedagogisk helhetsidé utifrån missionen och visionen. Jag vill att vi arbetar med roller förskollärare vs barnskötare, arbetar med det projekterande arbetssättet, med undervisningsbegreppet, samt lärmiljöernas betydelse. Efter allt detta arbete vill jag att alla på förskolan skall vara:

• Förtrogen med mission, vision och den pedagogiska helhetsidén
• Förtrogen med begreppen utbildning, undervisning, lärande och vetenskaplig grund samt beprövad erfarenhet
• Förståelse för sitt eget pedagogiska ledarskap kopplat till KASAM och ett vidgat trygghetsbegrepp
• Skapat en hållbar organisation med fokus på små grupper, tydlighet, fokus på hela dagen, hitta ett flöde samt projekt
• Förståelse för vilken undervisningsmiljö vi har
• Förståelse för hur kommunikationen hamnar på en metakognitiv nivå i undervisningssituationen med barnen
• Förståelse för vikten av en god reflektionskultur där analys är den viktigaste delen som gör att man kan planera framåt
• Förståelse för lärmiljöer inne men likväl utomhus och hur man kopplar dessa till läroplanen för att dessa skall bli en del i undervisningen

Tidsramen för ett slut ser jag inte nu, och ärligt talat så finns inget riktigt slut eftersom det hela tiden är en process som rör sig framåt. Som Nalle Puh säger: Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.” Vi vet kanske mot vad vi arbetar, men kan inte säga hur slutprodukten ser ut så det måste få ta tid, så varför inte bara skynda långsamt. Stå stilla är inget begrepp som existerar för mig utan vi rör oss alltid framåt i vår utvecklingsresa, vi förbättrar oss hela tiden genom att vi är reflekterande praktiker!

Here I come Halmstad, ready or not!

Tills vi möts igen!