2001 tog jag examen från förskollärarprogrammet och under första veckan på mitt första arbete som förskollärare fick jag den stora möjligheten att följa med alla på förskolan för 5 hela dagar på Reggio Emilia institutet. Just då förstod jag faktiskt inte vilken möjlighet detta var och hur det skulle komma att forma den jag är idag nästan 20 år senare! För vem hade jag blivit idag om jag inte fått denna möjlighet att möta Reggio Emilia när jag inte ens visste vad Reggio Emilia var? Det får vi aldrig veta, för vi har bara det som har skett genom åren och vi har nuet idag. Det jag vet är att jag cirka 15 år senare ramlar över min gamla anteckningsbok från denna vecka i en av mina kartonger som står hemma hos farmor. OJ, vilken skatt att hitta! Att se vad jag fastnade för då, vad jag hade för tanka och reflekterade kring. Dock så var förskolan jag arbetade på inte redo för att ta hand om vad vi fick med oss från denna vecka, eller rättare sagt vår förskolechef var inte den utvecklande chefen som själv hade tagit ett ställningstagande att detta var pedagogiken för hennes förskolor. Mina kollegor hade jobbat flertalet år så det mest förblev som det alltid varit. Jag var den som var ”uppvuxen” under 3 år med Lpfö98 medan de var skolade i Pedagogiska programmet. Det blev planerande utifrån oss pedagoger, mycket linjärt, mycket undervisnings-aktiviteter och happenings. Det var nog ingen dålig verksamhet, barnen hade det bra och roligt….frågan var bara vilka lärprocesser som fanns…det har jag ingen aning om!

2003 landade jag i Ängelholms kommun och i den vevan fick vi boken ”Lyssnandets pedagogik” i handen. En otroligt inspirerande bok som diskuterades med vår specialpedagog i olika grupper. Det som fastnade mest var ordet hörstyrka, lärmiljöer, projekt, delaktighet samt fåglarnas randig ben. Boken gjorde något med hur jag och kollegan sedan efter våra föräldraledigheter började arbeta tillsammans med barnen. Det var inte samma planerande som innan och det var utifrån barnens intressen som vi planerade vår verksamhet – ja, ordet undervisning florerade inte så mycket då precis.

Åren rullade sedan på och vi landar runt 2009/2010. Ängelholms kommun bestämde sig för att satsa på att arbeta utifrån Reggio Emilia filosofin och all kompetensutveckling pekade åt det hållet. Jag minns att jag då inte var såld på detta arbetssätt utan tyckte att som vi arbetade var alldeles förträffligt. För inte ens 2003 var det en förskolechef som hade ett uttalat syfte med varför vi läste boken. Det var inte så att någon nämnde att detta var en bok utifrån Reggio Emilia filosofin och att tanken var att vi skulle arbeta med detta. Fast något hade ju hänt både 2001 och 2003 fastän jag inte hade några direkta ord för detta just då men 2009/2010 började poletten trilla ner. Japp, ibland tar det lång tid innan ord och tanke smälter samman. Med mer kunskap i bagaget vandrade jag genom de olika kunskapsnivåerna från fakta till förståelse till färdighet till förtrogenhet och till sist till fördjupad förtrogenhet. Enligt mig så är fördjupad förtrogenhet när jag har gjort en förändring från första till andra ordningen. En förändring av andra ordningen är när du har införlivat det i hela dig själv, i hela ditt system och arbetssätt. Du vet inte inget annat utan du arbetar helt enkelt utifrån detta och det är lika naturligt som att andas. Den känslan skulle jag säga infann sig efter två år ifrån förskolan helt och hållet! Den där distansen att arbeta med allt annat som processledare och projektassistent i Agila Ängelholm och förkovra mig i så mycket annat gjorde faktiskt att när jag åter sökte mig till förskolan som förskolechef 2016 verkligen visste hur jag ville att en förskola skulle vara för att vara av hög kvalitet. Just den frågan fick jag på min anställningsintervju och jag förklarade väldigt bildligt hur jag såg att en förskola skulle vara utformad för att möta detta arbetssätt. Jag kom en bit på vägen med mitt arbete att skapa en förskola som arbetar utifrån Reggio Emilia filosofin i den kommunen. Dock fanns det en väldigt stor rädsla för förändringar både på vissa delar av min enhet men även kommunövergripande. De som verkligen ville förändras var med på tåget men när loket lämnar vagnarna för annat arbete kör vagnarna in på ett sidospår och förblir stående där för det finns ingen bestående förändring, inget bestående lärande som Katz och Ain Dack skriver om i sin bok ”Professionsutveckling och kollegialt lärande – framgångsstrategier och utvecklande motstånd”.

Loket tuffade i alla fall vidare mot nya utmaningar, att starta en ny förskola i Halmstads kommun. NU, NU var tiden kommen att sätta sin prägel på svensk förskola – att få möjligheten att skapa en förskola av hög kvalitet! Och ja, jag tror att man skapar en förskola av hög kvalitet genom att använda sig av Reggio Emilia filosofin. Då vill jag förtydliga att det handlar inte om att arbeta ”Reggio Emilia inspirerat” utan det handlar om att angripa hela filosofin, hela förhållningssättet. Det är ingen metod som går att kopiera utan det blir något i den kontexten som pedagogiken befinner sig. Det går inte att kopiera, det går bara att inspireras och att göra det till sitt eget i den kontexten som man befinner sig.

Att det inte är någon linjär metod, där man planerar mot ett uppsatt mål utan att det är en filosofi gör att det går inte att skriva ner X antal punkter som skall arbetas av och sedan är vi klara och arbetar utifrån Reggio Emilia filosofin. Fast när jag fick höra hur svårt mina medarbetare tyckte det var och ÄR (vi är ju bara i början av vår resa!) så satte jag mig ner och funderade över vad anser jag vara viktiga komponenter i Reggio Emilia filosofin??? Vad anser jag skall finnas med som grundkomponenter för att vi ska kunna säga att vi arbetar utifrån Reggio Emilia filosofin??? Vad blev det då efter att jag veckat pannan i djupa veck? Jo, ut kom detta:

Utifrån denna kommer jag skapa en följetong i fyra delar som jag anser är det som är bottenplattan eller de fyra hörnstenarna i Reggio Emilia filosofin. Detta måste finnas med i ditt förhållningssätt och arbetssätt för att kunna säga att du arbetar utifrån hela konceptet. Vem som helst kan slänga ihop lärmiljöer som liknar de som finns i Reggio Emilias förskolor. Pedagogisk dokumentation kan användas som ett verktyg i SKA- arbetet. Många kallar att de arbetar i projekt. Fast de som gör detta hipp som happ, tar små delar här och där av Reggio Emilia filosofin och sedan tror att de arbetar utifrån hela filosofin gör det inte. Enligt mig tar de synliga attribut och bara kopierar in i sin egen verksamhet utan att veta HUR och VARFÖR – du vaknar inte på morgonen och andas in hela pedagogiken innan du går till arbetet – du är på första ordningen och rumsterar, långt ifrån andra ordningen. Jag vill därför försöka ge min bild av Reggio Emilia filosofin och att arbeta utifrån den. Detta är min bild av filosofin, detta är min tolkning som jag har tagit med in i den kontexten som jag befinner mig. Den kontexten är på Engelbrekts förskola i Halmstads kommun där jag är rektor och arbetar tillsammans med ett helt gäng med intressanta, kloka, inspirerande, utmanande och rolig pedagoger. Tillsammans ska vi göra skillnad för barnen på Engelbrekts förskola! Vår mission är att Engelbrekts förskola är barnens arena! Vår vision är att förskolan är en demokratisk mötesplats. En plats där barnen blir huvudpersoner i sitt eget lärande och där deras delaktighet och inflytande tas på allvar.

Vår pedagogiska helhetsidé är denna:

Så välkommen på resan in i min och Reggio Emilias värld! Del 1 Demokratiska mötesplatser kommer snart i en blogg nära dig!