Vem hade kunnat tänka sig att behöva slåss mot ett virus samtidigt som man öppnade en förskola? Som om inte det finns utmaningar ändå så kommer ett pyttelitet virus in från sidan och ställer allt på ända….eller hur blev det egentligen för oss på Engelbrekt?

Allting startade den 2 mars som vi hade planerat med det hann bara gå knappt 2 veckor innan både några pedagoger och en hel del barn ”försvann” – Covid19 var en spelare som var där för att stanna! Som alltid anser jag att det bara är att omgruppera, vara lösningsfokuserad och se möjligheterna istället för alla hinder. Vi hade tur att barn faktiskt var hemma när även en del pedagoger var hemma. Det blev en hel del luft i organisationen eftersom de flesta pedagogerna var på plats medan det var ett stort tapp på barnen under de första veckorna av pandemin.

Här såg jag möjligheten att generera tid för alla närvarande pedagogerna att läsa sig in på den nya organisationens alla dokument samt möjligheten att i olika samtal kunna prata om dessa. Min känsla var att en hel del axlar sänktes efter några månader av flyttstress. Pedagogerna hade möjligheten att under arbetstid kunna ta del av våra nya dokument. Corona förde alltså inte bara med sig dåliga saker utan det gjorde att vi fick nya möjligheter att göra sådant som skulle tagit bra mycket längre tid annars.

Under hela mars och april har vi haft ett tapp på ca 50 barn och ganska frisk personal. Vår utvecklingsorganisation har rullat på som planerat för att inte tappa fart kring det nya. Risken om jag släppt detta hade gjort att pedagogerna snabbt hittat sina gamla kulturmattor som jag ryckt undan och lagt i containern ”slänga”. Det är så mycket lättare att ta sin gamla kultur och arbete efter den, den är trygg och du vet vem du är i den kulturen. Medans nu…..,.

”Vem är jag som pedagog i den här nya organisationen?”

Det är en bra fråga att ställa sig. Det är nu efter all läsning, efter flera pedagogiska lärgrupper, efter feedback från mig och PUS (Pedagogisk Utvecklare och Samordnare) som flera pedagoger börja ställa sig den frågan. Jag påminner dem alla att just nu kan ni alla se er som nyexade studenter för ingen av er har arbetat utifrån Reggio Emilia filosofin så ni ska alla hitta er egen pedagogroll i det nya. Det är nu det gör ont, det är nu det skaver, det är nu det gör ont när knoppar brister som Karin Boye skriver.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Här ser jag dock att de som är nyexade från högskolan lättare tar till sig det nya arbetssättet även fast de inte arbetat med det tidigare. De är lite som kameleonter och har lättare att anpassa sig utifrån Reggio Emilia filosofin och ta till sig av den nya litteraturen och omsätta den i praktiken. Min känsla är att ju längre du arbetat ju ondare gör det, ju vilsnare är du och kanske du nu inser ”var det detta som jag skrev på att arbeta utifrån?!” Är det svårare att lära gamla hundar att sitta? Time will tell! MEN om man VILL lära sig så VILL man och då ger man sig fasiken på att hur förvirrad man än känner sig så gör man allt för att ta hjälp från de runtomkring sig samt att man inser att detta förvirrande stadium kommer icke att gå över snart och du kan inte tro att du ska kunna något igår utan det tar TID!

TID, ja jag har så svårt att låta det ta TID för mina medarbetare. Det är jag fullt medveten om och det skrev jag ner i min ledarskapsplan år 2 på Rektorsprogrammet och det var den som gjorde att jag skrev en Projektplan som spänner över de tre första åren. Detta för att vi ska hålla fokus på vår organisationsförändring och kontinuerligt var sjätte månad analysera och utvärdera för att veta vilka de kommande insatserna är. Det är denna planen som kommer att göra att jag saktar av…förhoppningsvis…ja, någon långsam snigel lär jag aldrig bli, då får det bli en Turbosnigel i sådana fall!

För de som inte varit med i min dialog med mina medarbetare kan uppleva mig som brutalt hård och rak när jag påtalar att medarbetarna skall vara ärliga mot sig själva och fråga sig ”vill jag verkligen arbeta utifrån Reggio Emilia filosofin?” Annars…är det bättre att söka ett annat arbete! Jag använde min fotbollsplan under förra APT när vi även knöt på medarbetarenkäten, men nu hade jag fyllt den med både spelar på fotbollsplanen och utanför samt till och med att några spelade på en annan plan. Detta är inte att jag vill att kompetenta pedagoger skall sluta OM de vill arbeta utifrån Reggio Emilia filosofin men jag VILL faktiskt att de slutar om de INTE vill det, för ingen kommer bli lycklig av att den/de pedagogerna stannar i något som man inte vill. Det är inte bra för pedagogen, det är inte bra för barnen och jag får många fler gråa hårstrån över att försöka ”övertala” någon att arbeta på ett sätt som hen inte anser skapar en förskola av hög kvalitet. Så var ärliga mot er själva säger jag, och det gör jag utifrån att jag vill att alla skall älska att arbeta på detta sätt lika mycket som jag älskar det och annars så önskar jag hen mycket lycka till någon annanstans. No hard feelings 🙂 !

Så här är vi nu exakt 2 månader idag sedan vi öppnade, och corona eller no corona så arbetar vi framåt. Vi skapar en vardag som är så normal som den kan vara. Under den här tiden tar vi vara på att gå i dialog om den valda pedagogiken. Jag härleder allt till vår mission,vision, pedagogiska helhetsidé och förhållningssätt. För att hela tiden påminna oss kring detta så återfinns de både i konferensrummet på väggen, på whiteboardtavlan i personalkorridoren samt på min dörr till kontoret. Jag som rektor har tagit ett ställningstagande för ”min” förskolas organisation och med den följer en hel grund som vi alla skall arbeta utifrån för att ge barnen de allra bästa möjligheterna att utveckla ett förändrat kunnande under sin förskoletid utifrån de demokratiska principerna. Jag anser att en förskola av hög kvalitet för barnen skapas genom att välja den vetenskapliga grunden socialkonstruktionism och posthumanism, inte genom konstruktivismen eller kognitivismen osv. Lagt kort ligger gällande detta! Jag är en utvecklande rektor och kommer aldrig att bli en förvaltande rektor som inte tar ansvar för förskolans organisation. Jag måste kunna stå för den organisationen som jag är rektor för, annars skulle det bli ihåligt! Jag går till arbetet med både kropp, själ och hjärta; vilket är en utmaning och en känsloresa av dess like. När jag inte längre gör det eller kan göra det, är det dags att vara ärligt mot sig själv och kasta in handduken. Man måste leva som man lär!

Until next time!