Förskolepedagogiken är i fokus i debatten och just nu handlar det om bevarandet av det unika som förskolans pedagogik innefattar. Bevara något som borde finnas som en röd tråd för alla barn mellan 1-16 (ja, gärna upp till 19 år och studenten) år, bevara något som egentligen både Lpfö18 och Lgr11 har gemensamt men endast en av oss följer!

Därför är mitt eget blogginlägg från februari 2021 rykande aktuellt ”Lurar förskolan barnen att tro att de får vara kreativa, ha delaktighet, inflytande och att olikheter berikar inför skolstarten?”

Förutom detta har filosofen Eva Schwarz skrivit en lång artikel om ”Hoten mot förskolan” där förskolans pedagogik diskuteras genom ett fokus på vad som händer och sker i och med den tioåriga skolplikten i grundskolan. Det påverkar förskolan negativt i och med skolans NPM (New Public Management) och huvudmans starka fokus på kvantitativ mätbarhet. Där fokus hela tiden är på målet och inte på vägen dit. Ur denna artikel blev det ett helt blogg inlägg för Martina Lundström ”Gräva diken eller bygga broar”. Avslutningen i hennes blogginlägg är ”Tillsammans måste vi diskutera vad priset är för att inte ta barnens perspektiv på allvar och vem det är som får betala det.”

Mina egna tankar som kom från denna artikel var först och främst att den var hel klockren med sitt budskap, det är den sanningen som existerar. Jag inser också att en stor del av samma budskap kommer ni att kunna läsa i min kommande bok som kommer i början av 2022 ”Att leda förskolan demokratiarbete” (Gothia kompetens).

I artikeln lyfts också att sista året i förskolan läggs på förberedelser inför skolan. En av mina förskollärare var på möte med övergång förskola-skola där fokus skulle vara på att skapa förståelse för varandras verksamheter med undervisningsbegreppet i mitten. Jättebra utgång tänkte vi rektorer som innan haft möte och satt själva ämnet…där står en förskollärare i förskoleklass och menar att det enda som förskolan är till för är att förbereda barnen för skolan Dock var ingen imponerad över att barnen i grupp Lila som arbetar med tåg kan hur en hybridmotor fungerar och hur tåg kan röra sig framåt! Min förskollärare lyfter också på mötet att ”vi på Engelbrekts förskola minsann är stolta över om våra barn har en tilltro till sig själva, att de vet att deras röst är viktig att lyssna på, att de vet att de har rätt att vara delaktiga och ha inflytande i undervisningen och sitt eget liv… vi vill att de kommer till skolan och ifrågasätter!!! Vi fokuserar på att skapa en god grund för livet, inte för skolan!” Gud, så stolt jag blir av detta, helt varm i hjärtat💗.

Det som skulle bli att bygga broar blev ett möte som visade hur långt ifrån vi står varandra och att förskoleklass ägnar sin största tid åt att göra den språkliga kartläggningen och fokusera på att träna bokstäver, skriva bokstäver, ljuda bokstäver mm. Att arbeta i ett projekt där hela läroplanen ingår finns inte på kartan! Från en av skolorna finns detta dokumenterat av hur deras undervisning ser ut, ”Vi har arbetat med  Whiteboards, skrivbok, bokstavshäfte, digitala verktyg, skapande, samtal kring det vi arbetar med. Eleverna skriver av gemensamma texter, vi jobbar med med hela meningar. Letar ljud i meningen och  i texter. Vi jobbar med både tecken och ljud…//…Språkelever plockas ut och tränas extra i liten grupp. De får en extra genomgång och stöttning i det som vi arbetar med i klassen.” I utvärderingen lyftes bland annat detta från förskolan- ta tillvara på vad barnen lär sig i förskolan samt fokus på vad skolan vill att vi tränar barnen på.

Det blir väldigt lätt negativt när det diskuteras kring förskola och skolans pedagogik, men jag måste verkligen fortfarande hålla den tonen i mina inlägg tills motsatsen börjar bevisas av flertalet skolor. Det handlar om skolans produktfokus, dvs fokus på målen är så starkt i centrum att hela det stora uppdraget med demokrati hamnar i bakvattnet. Att processen, dvs vägen mot målet blir oviktig och det blir läraren som bestämmer vilken väg som skall tas för att målet skall nås. Uppnår vi lust att lära genom att en person beslutar HUR:et, hur vi ska gå tillväga? Jag drar mig till minnes vår vikarierande lärare som vi fick i klass 6 och hur han bjöd in oss i hur:et. När vi fick tillsammans med honom fick arbeta med så många av ämnena genom att exempelvis arbeta med en teater från början, dvs att skriva den till att spela den för våra föräldrar. Hela processen planerade vi tillsammans och arbetade med den i veckovis. Det var en glädje att gå till skolan, och jag tänkte inte ens på att jag lärde mig saker.

Skolan och förskolan exakt samma skrivningar i början av sina läroplaner kring att skola och förskola skall vila på demokratins grunder.

Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund. Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. vilar på demokratins grund. (Lpfö18)

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. (Lgr11)

Vidare att läsa i både Lpfö18 och Lgr11 är detta:

Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen. (Lpfö18)

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. (Lgr11)

Sedan har vi delen av båda läroplanerna så starkt skriver att undervisningen skall utgå från barnens/elevernas nyfikenhet och intressen samt att det som de redan har med sig i sina ryggsäckar skall tas med in i undervisningen.

Befinna sig I en demokrati, delaktighet, inflytande, nyfikenhet, intressen, erövrade kunskaper samt en lust till livslångt lärande- ord som är så viktiga för att varje individ ska lära för livet, inte för stunden, inte för att uppnå mål utan att lära för livet! Hur kan förskola och skola se på dessa ord och tolka det så olika? Som att skolan skall ha ett produktfokus, dvs målfokus och en stor andel förskolor (absolut inte alla) har ett processfokus, dvs fokus på vägen mot målet.

Utifrån ett annat inlägg ”Ju fler böcker i hemmet – desto bättre är skolresultatet” lyfte jag åter fram debatten kring skolans bristande fokus på det ovan.

I vårt hem finns det böcker i mängder och barnen har blivit lästa för. En mamma som pluggat sig till bra betyg, gått universitet både förskollärarprogrammet, kandidatexamen i pedagogik, en magister i pedagogik med fokus på genusvetenskap och en mängd andra universitetskurser. Barn som aldrig velat läsa en bok eller lägga ner mer än minsta möjliga i skolan och ingen av dem kommer läsa vidare efter gymnasiet. Däremot tror jag mer att det handlar om stöttande föräldrar och ”jobbiga” föräldrar som ser till att läxor görs och att man förhör barnen. Då lyckas barnen med godkända betyg. Varför vill mina barn inte (och många andra barn) mer i skolan utan med tvång gör de läxorna? Som alltid – skolans fyrkantighet! Om skolan skulle arbeta utifrån demokratiuppdraget och ta reda på HUR barnen vill lära sig saker och vara öppen för detta skulle fler barn tycka skolan är rolig, intressant och när något är roligt och intressant vad händer då? Jo, då är det lustfyllt att lära sig saker! Vips har man även uppnått det målet i Lgr11 som skolan aldrig uppnår. Börja således att kartlägga skolans organisation för barnens möjlighet att att få göra sin röst hörd, vara delaktiga, ha inflytande och således ta reda på hur de vill lära sig nya saker eller angripa ett specifikt ämnesområde. Börja att samverka mellan ämnena, arbeta inte i silos utan ha en agil organisation som gör att även skolan kan arbeta i projektform/ämnesövergripande. Eller handlar även detta om att lärare vill inte arbeta med andra lärare? Där förskolans arbetssätt i arbetslag är just en framgångsfaktor för att kunna arbeta ämnesövergripande. Och i slutändan handlar det ju om vilken riktning rektor tar ut. Martina Lundström lyfter detta i sitt blogginlägg men ägnar också en stor del i sin bok Den synliga förskolan åt detta. Jag har fått upp ögonen för Haninge kommun genom att jag haft möjlighet att få lyssna till deras arbete genom ledarskapsutbildning via Reggio Emilia institutet samt haft flera av dem i olika dialoggrupper när jag varit samtalsledare via samma utbildare. Varför lyckas Haninge med att få in fler element i skolan som återfinns i förskolan? Jo, en utbildningsdirektör som taget ett sammanhållet grepp kring hela skolsystemet och vågar att peka ut en riktning för alla, då arbetar men verkligen utifrån den röda tråden genom skolsystemet. Ska bli intressant att få följa deras arbete och se hur det artar sig åren framöver.

För att svänga på skutan lite behöver vi mitt i allt detta skapa dialog för att ens kunna bygga broar. Vi måste våga gå i dialog för att skapa en gemensam förändring, att skapa en rödare tråd genom hela systemet där pedagogiken i förskolan och skolan inte bara går hand i hand utan verkligen smälter samman. Martina Lundström beskriver det så bra i sitt blogginlägg:
”Men pedagogik är ett relationellt och kollektivt arbete som kräver att man som pedagog ställer sina egna synsätt och perspektiv i dialog med andras samt analyserar dem i relation till styrdokumentens texter och den samtid vi lever i. Det barnen och samhället behöver är därför att vi börjar föra konstruktiva och prestigelösa dialoger om barn, kunskap och utbildningens funktion i samhället; dialoger där vi möter varandra med respekt, enas om att vi alla ska sätta barnens bästa främst men också enas om att vi inte tänker likadant om vad som är barnens bästa. Min utgångspunkt är nämligen att ingen människa tänker likadant som en annan, men att vi genom dialog kan enas om gemensamma avsikter med våra handlingar.”‘

Jag vill ändå avsluta med några andra människor röster som visar på hur de själva känt genom sin skolgång och hur man som mamma känner sig. Detta är detta vi måste ha i fokus när vi går i dialog, att det faktiskt är en stor skillnad, dock inte av positiv karaktär. Där jag som förskollärare och rektor i förskolan måste peka på att förskolepedagogiken omfamnar hela Lpfö18 och verkligen arbetar med dess skrivningar genom att först och främst fokusera på demokrati- och värdegrundsuppdraget. Därifrån bygger vi sedan vår undervisning tillsammans med barnen där barnen får stora möjligheter att arbeta med alla mål i läroplanen. Vi överlåter aldrig ansvaret till barnen i processen utan förskollärarna tar alltid ett professionsansvar för undervisningen. Går det i förskolan, går det i skolan!

”Du är inne på något som intresserar mig. Tänker ändå att utan er som föräldrar, med allt vad det innebär av positiv stöttning och intressen, kunde skolans fyrkantighet förstört än mer för era pågar. Jag har växt upp i ett hem med mycket böcker, samtal kring böcker och vuxna som talat med barn som med vilka medmänniskor som helst. Vuxna som inte sett studier enbart som något nödvändigt ont för att få arbete utan som något som är lustfyllt och har ett värde i sig. Det tog ändå lång tid för mig att förknippa den sortens kunskap med det vi sysslade med i skolan. Under senare delen av grundskolan stannade jag ofta hemma – för att plugga, då det inte fungerade att göra det i skolan. Jag gick ut med goda betyg och med en stor olust inför allt vad skola heter. Min make har växt upp utan den sortens intresse för böcker och samtal och efter genomgången skolgång visste han att han ”inte hade läshuvud”, att han var stökig och strulig och mest till besvär. De fack vi placerades i skolan blev vi tilldelade redan på ”lekis” (som man sa på 70- och 80-talet). Båda har vi, med våra olika utgångspunkter, fått låta livet rehabilitera oss efter genomgången skolgång. Första steget för båda var att läsa som vuxna – bemötandet var då ett annat, och andra steget var mötet med förskolan, när de egna barnen började. Jag kan lova att jag var misstänksam i början! Ingen skulle få döda mina barns nyfikenhet och fantasi. När jag insåg att förskola, när det är bra, är raka motsatsen mot mina dåliga erfarenheter var det en sådan insikt att jag ännu inte kommit över det. Hur många unga vuxna kommer ut ur skolsystemet i behov att ”rehabiliteras” – med förstörd självbild och dåliga betyg- helt i onödan. Tänk om förskolans sätt att närma sig kunskap och glädjen över kunskap kunde få följa med upp i skolan – vilken vinst både på i individnivå och samhällsnivå. I de fall det fungerar så, det verkar inte vara omöjligt men hänger på enskilda lärares förmåga och möjligheter, blir det genast en bättre skola. Just nu verkar dock trenden i samhället snarare vara tvärtom – att skolans fyrkantighet ska vara idealet (förskoleklassen går allt mer åt att vara ren skola exempelvis) och det bekymrar mig. Jag hoppas jag har fel där! Jag klappar och instämmer – mer forskning om detta!”

”Jag tycker detta är en intressant diskussion och håller med er. Motivation är något som exempelvis min son inte har när det gäller läsande. Vi har upprepade diskussioner hemma där vi samtalar om livet. Det som fungerat lite i alla fall, för min son är att motivera med varför man ska lära sig saker. Den enda motivationen som fungerar är utifrån hans intresse och tidigare kunskap som man då får pussla ihop till en cirkel som visar tydligt hur livet fungerar. Varför måste man gå i skolan, varför måste man jobba osv. Men jag tror givetvis att en förälder som inte ger upp och är stöttande är det som håller dem ”uppe”. Jag ser framemot att få läsa din bok och ta del av din kunskap ”

Som avslutning låter jag Biesta (2006, sid. 113. Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid) tala:
”Utbildning genom demokrati bör alltså ses som ett specifikt sätt att utbilda för demokrati, ett som vilar på antagandet att det bästa sättet att förbereda för demokrati är deltagandet i själva det demokratiska livet. Det resonemanget gäller givetvis även utanför skolans väggar.”

Och med det tackar jag för mig idag!

Until next time!