Ja, hur svårt ska det vara att arbeta med demokrati- och värdegrundsuppdraget? Just nu fokuserar jag på skolan i dessa tankar. Som många av er vet som läst mina blogginlägg tidigare, läst på andra sociala medier och lyssnat på när jag föreläser vet att jag tydligt lyfter fram skolans brister med att arbeta med demokrati- och värdegrundsuppdraget.

För vad vi än tycker och tänker så står det i våra läroplaner Lpfö18 och Lgr22 att ”barn ska bilda sig” . Jag förstår inte hur man har svårt i skolan att tolka detta? Det är väldigt klart och tydligt att barnen (jag kommer med detta mena även elever i skolan) i alla våra skolformer ska vara aktiva subjekt, aktörer, och det kan ingen människa vara om man inte får vara delaktig, ha inflytande, säga sina åsikter, vara med och påverka, planera m.m. Så hur kommer det sig att i skolan ska läraren vara den som bestämmer och planerar? Det är ju väldigt enkelt att inse att du som lärare tolkar det som att ”barn ska bildas”. Du som tror att du vet mer vad barnen behöver, vad de behöver lära och hur de vill lära sig skapar ju de passiva barnen och således en icke-demokratisk utbildning!

Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund. Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas. (sid. 5)

Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen. (sid.5)

Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder. (sid. 6)

(Lpfö18)

Citaten ovan är taget från Lpfö18 men är identisk i Lgr22. Hur kan vi läsa och förstå våra styrdokument utifrån ett demokratisk syfte?

I båda läroplanerna finner vi detta:

* Barn och elever ska kunna föra fram sina tankar och idéer. Deras synpunkter ska tas tillvara på i utbildningen.

*Barn och elever ska möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld.

*Utbildningen ska ta tillvara barns och elevers egna erfarenheter, bakgrund, behov och intressen.

*Barn och elever ska kunna ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och tillsammans med andra.

*Utbildningen ska stimulera barns och elevers kreativitet, nyfikenhet, självförtroende och vilja att pröva nya idéer och lösa problem

Så hur svårt ska det vara att genomföra detta för läraren i praktiken?

Om vi istället lyfter upp detta till att gälla arbetslivet. Då pratar vi om medarbetare och chef. Herregud vilket liv det blir hos medarbetarna när för mycket beslut tas på chefsnivå. Det blir kommentarer som ”vi får aldrig vara med och bestämma”, ”du kör över oss”, ”du lyssnar inte på våra åsikter” osv. Det landar också många gånger hos de fackliga förbunden som då slår på stora trumman för att kräva att medarbetarna ska vara delaktiga och ha inflytande i sitt arbete. Det lyfts fram att det annars blir en dålig arbetsmiljö, medarbetarna trivs inte, de känner inte engagemang, är inte motiverade, mår psykiskt dåligt. Vi pratar om KASAM, som Antonovsky 1991 skrev om i Hälsans mysterium.

Professor Aaron Antonovskys begrepp KASAM (Känsla av sammanhang) är intressant när det gäller hur ledare kan arbeta med motivation och engagemang hos medarbetare. Hans teori lyfter människors fundamentala behov av att skapa mening i det de gör utifrån känsla av sammanhang. KASAM består av de tre områden: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Som chef ska du uppmuntra dina medarbetare att vara kreativa och innovativa för att de ska själva ska kunna se nya lösningar i arbetet. Som chef måste du själva vara entusiasmerande och engagerande i ditt ledarskap. Genom detta skapas en organisation med tydliga mål och syften som medarbetarna vill arbeta mot. Det relationella och inspirerande är viktiga mellanmänskliga beteenden mellan chef och medarbetare. Sammantaget är att ledaren ställer upp motiverande mål, utvecklar medarbetarens kompetenser, uppmuntrar till självständigt tänkande och handlande samt ökar den enskildes tro på den egna förmågan.

Det beskrivna handlar ju om vad som får en människa att må bra i alla kontexter som hen befinner sig. För att tydliggöra handlar en människa om en person som är 0 år och uppåt! Samhället handlar inte om Magnus mitt i livet, vit snygg och vältränad man, med bra arbete och inkomst, CIS man, snygg fru mm. Samhället handlar om alla människor som bor där! Barnsyn existerar inte! Människosyn innebär:

Min barnsyn är också min människosyn och har att göra med mina grundläggande värderingar. Det handlar om hur jag möter och tänker om andra människor, oavsett om de är stora eller små Vi är människor som levt olika länge på vår jord och har olika erfarenheter men vår gemensamma nämnare är att VI ÄR MÄNNISKOR!

Om du som lärare vill ha en arbetsmiljö där du har en rektor som bedriver ett både demokratiskt, distribuerat och transformativt ledarskap för att du ska vara delaktig och ha inflytande, där din röst är viktigt, att du blir lyssnad på och får lov att vara med och påverka så varför arbetar du som lärare inte på samma sätt med din undervisning?

Jag har på plattformen Linkedin tagit del av att Skolverket ska starta upp det som kallas Demokratistegen. Eftersom detta är ett av mina ämnesområden blir jag givetvis intresserad av vad detta kan vara. Vad är det nu för verktyg som ska till för att du som lärare bara ska börja lyssna på de barn som finns i klassrummet och ta med dem i undervisningsplaneringen?

Hur svårt kan det vara?

2016 kom en debattartikel i Skolvärlden med rubriken ”Lärare behöver tydligare direktiv för värdegrundsarbete”.

Vad händer med vårt samhälle om vi inte utbildar våra elever om grundläggande demokratiska värden och låter dem fundera över deras roll i världen och samhället, vädra åsikter , vrida och vända på komplexa frågor?

Det finns ett ord som verkligen fångar min blick och tanke i detta citat och det handlar om ordet OM. Barnen ska LÄRA OM de demokratiska värdena. Det är ju här vi har problemet i svensk skola. Barnen ska lära om alla saker, inklusive demokrati- och värdegrundsuppdraget som faktiskt är ett praktiskt ämne för att barnen ska få träna på de demokratiska förmågorna i sin vardag. Historiskt har barnen i svensk skola fått lära sig om hur det fungerar i ett demokratiskt samhälle. Jag är ju inkluderad i detta lära om. Jag fick med mig goda kunskaper om hur en demokrati fungerar och hur olika länder fungerar samt extra kunskap kring hur just Sveriges statsskick fungerar. Jag fick aldrig vara I en demokrati, där mina tankar och åsikter vara viktiga att lyssna. Att jag fick vara med och påverka undervisningens hur, hur vi ska arbeta med målet som finns i läroplanen. Inte heller har mina egna barn fått den möjligheten. De är idag 18 och 20 år. De har själva uttryckt att ”lärarna lyssnar aldrig. Vi får aldrig vara med och påverka hur vi ska göra. De kör bara sitt race”. Detta blev värre och värre med åren, med sin ”höjdpunkt” under högstadiet. Kom igen Sveriges lärare, mina lärare på förskolan arbetar varje dag med att barnen 1-5 år får vara I en demokratisk arena och de kan påverka sina egna lärprocesser. Kom inte med att vi inte har uppnående mål. Det spelar faktiskt ingen roll om vi har mål att sträva emot eller kunskapsmål för att kunna skapa en demokratisk arena. För som chef har jag uppnående mål, ska jag inte bry mig om att arbeta med ett demokratiskt ledarskap med mina medarbetare? För mina medarbetare är jättejobbiga att lyssna på ibland men deras åsikter är viktiga att ha med i hela vårt arbete. Det är jätteviktigt att ha med dem i vårt HUR i organisationen. Dags att vakna upp, ja det är jättejobbigt att leva i en demokrati där det krävs lyssnande, kompromisser, förhandlingar och så vidare. Ja, det är enklare att bara fatta ett beslut på egen hand som chef eller lärare, men det är inte så det fungerar i en demokrati!

Kunskapsuppdraget är i fokus. Även i samhällsdebatten ägnas väldigt lite utrymme till att klargöra hur demokratiuppdraget förhåller sig till kunskapsuppdraget. Om begreppen delaktighet och inflytande fick mer genomslagskraft skulle inte dessa två ställas mot varandra utan istället ses som samspelande partners. Genom att du som lärare samspelar med barnen och låter demokrati, delaktighet och inflytande samverka med kunskapsuppdraget får barnen vara  med och påverka hur arbetet med kunskapsuppdraget ska se ut. För att arbetet med demokrati, delaktighet och demokrati ska blir en verklighet i förskolans och skolans praktik blir ledarskapshandlingarna centrala, både våra egna och de kollektiva som utförs i arbetslaget. Det handlar också om rektors ledarskapshandlingar i detta arbete.

Att skapa en förskola och skola som bygger på demokrati handlar inte om att alla får göra som de själva vill utan om att ge utrymme för att tänka fritt och respektera allas åsikter. Det handlar om att hitta nya sätt att tänka, utveckla nya arbetsformer som stödjer barnens utveckling av demokratiska förmågor som är bärande i ett längre tidsperspektiv. Barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och rätten till delaktighet och medbestämmande är en av barnkonventionens grundprinciper. Jag vill starkt påpeka att detta arbetssätt är ett arbetssätt för skolan också men utifrån den kulturella kontexten i skolan har de en väldigt lång process att övergå till att arbeta med gruppens lärande samtidigt som individens lärande. Det handlar om att skapa ämnesövergripande arbetsformer. Det handlar om vikten av att se att det enskilda ämnet är bara en del och bör ingå i ett sammanhang med andra ämnen för att skapa en lärande grund för barnen. Det handlar om att skapa delaktighet och inflytande för barnen i sina egna lärprocesser. Fokus måste flyttas från resultatstyrning och NPM (New Public Management), dvs när målen/resultatet styr det pedagogiska arbetet och barnens delaktighet hamnar i bakvattnet.

Hur svårt ska det vara?

Det jag kan utläsa och lyssna till idag kring demokratistegen är det ett verktyg för vuxna, att arbeta med olika områden som trygghet och tillit, identitet och tillhörighet, jämlikhet och jämställdhet, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, inflytande och delaktighet, kritiskt tänkande, motverka rasism och intolerans samt försvara demokratin. Säger absolut inte att det är viktiga ämnesområden men det handlar om att det ska skapas vuxna arbetsgrupper som sedan ska utföra olika insatser som att prata med andra vuxna och barn för att samla in underlag. Sedan ska olika insatser sätta in som alla ska arbeta med. Det är inte det att det är viktiga områden som sagt men skolan och förskolan ska vara en demokratisk arena.

Med det menas:

*att förskolan/skolan är en mötesplats för barnen.

*att barnen möter en inspirerande lärmiljö som utmanar deras undersökande och utforskande.

*att vi pedagoger har ett uppdrag sprunget ur Skollagen och Lpfö 18/Lgr22, vi är på förskolan/skolan för barnens skull. För deras utbildning och undervisning.

*att vi lärare skapar undervisning utifrån en växelverkan där barnen leder oss pedagoger samtidigt som vi använder oss av vår professionalitet.

*förskolan/skolan är en demokratisk mötesplats är sprungen ur både barns perspektiv, dvs barnens egna tankar och ord som tas tillvara och används, barnperspektivet, dvs pedagogerna försöker förstå barnens perspektiv, deras tankar, intressen och behov samt barnrättsperspektivet, dvs att vi har med oss barnens rättigheter i allt vi gör.

*en plats där att alla kan komma till tals, där alla lyssnar på vad du har att säga men också en plats där gemensamma beslut fattas och där den egna viljan inte är i fokus.

*en plats där läraren möjliggör att alla barns röster blir hörda.

*en plats där barnens röster, tankar och reflektioner sätter prägel på den undervisning som bedrivs på förskolan/skolan.

*en plats där barnen har möjlighet att påverka sin vardag, sin utbildning och undervisning.

Så för mig är det verkligen inte svårt! Det är ingen skillnad på en demokratisk organisation med vuxna människor som har en chef eller en organisation med barn där utbildning är i fokus. Varför ska det behövas olika verktyg där fokus handlar om att vuxna människor sitter i olika grupper och sedan ska det för barnen möjligen handla om att lära om dessa områden. De demokratiska förmågorna måste tränas på hela tiden och det möjliggörs genom att få en möjlighet att att befinna sig i en demokratisk arena på skolan. Och allt börjar med att ni lyssnar på barnen och genom växelverkan sedan planerar undervisningen utifrån detta. HUR:et i undervisningen ska barnen äga och ni som lärare ska kunna omsätta detta för att möta VAD:et i läroplanerna.

“Jag tycker att ni har ett krav på er att visa era barns röster. Var kan jag få syn på dem? Och kan inte en verksamhet svara på hur de gör det, nej, men då tycker inte jag det är en god verksamhet.”

Per Dahlbeck

Until next time!