Den där känslan när man själv inser att pusselbitarna börjar passa i varandra, att ramen börjar att bli ”färdig” så att man kan ägna sig åt att lägga de andra pusselbitarna…ja, det känns väldigt bra helt enkelt! Jag inser ju att när pusslet känns färdiglagt är det bara att ta sig an ett svårare pussel med fler bitar för att lägga samma pussel om och om igen vill jag ju inte, men samtidigt så tar jag med mig flera delar för varje pussel jag lägger. Jag finner en struktur och tydlighet i mitt pedagogiska ledarskap och hur jag skapar en hållbar organisation.

Nu ska jag ta mina kunskaper och erfarenheter med mig när jag ska påbörja att lägga ett nytt pussel som innehåller många fler bitar än det förra, men jag har en stor förhoppning att jag ska klara av att lägga detta också. Jag påbörjar dock en resa där slutdestinationen är ”en förskola som är barnens arena” men där det också finns en tydlighet att ”förskolan är en demokratisk mötesplats. En plats där barnen blir huvudpersoner i sitt eget lärande och där barnens delaktighet och inflytande i utbildningen tas på allvar”. Sedan kommer jag att få möjligheten att skapa en förskola tillsammans med alla kompetenta pedagoger som kommer att kliva på detta tåg tillsammans med mig. Jag hoppas att de är lika taggade som jag att skapa en förskola av hög kvalitet och att vi alla sitter på samma tåg när vi kommer till slutdestinationen ”en förskola som är barnens arena”.

Att samspela och arbeta tillsammans är ju A och O i ett förändringsarbete, men en pusselbit som jag tar med mig är att jag som rektor är den som ska leda förskolan mot en hög kvalitet i sin undervisning. Här kan det vara så att det finns olika sätt att se på detta. Vad är en förskola av hög kvalitet? För mig är det att arbeta utifrån missionen och visionen som jag beskrivit som hållplatser ovan samt att luta mig mot ”en förskola som är inspirerad av Reggio Emilia pedagogiken”. Om jag använder de rätta begreppen från litteraturen och vetenskapen så handlar det om en lärandesyn som är baserad på ett sociokulturellt perspektiv och där kunskapssynen landar på det postmoderna/konstruktionistiska perspektivet med delarna socialkonstruktionism och posthumanism. Detta kan uppfattas som svårbegripligt för många men även detta är en pusselbit som jag tar med mig på min nya resa. För att vi ska kunna skapa en samsyn kring vad som är en förskola med hög kvalitet och kunna skapa en förståelse för vårt uppdrag så inser jag att vi måste ta tag i det som handlar om vad vi baserar vår undervisning och hela vår utbildning på. Det är när vi har olika syn på detta som vi måste lägga onödig energi på att lösa konflikter och fnurror på tråden mellan arbetslag på en och samma förskola.

För det är skillnad på vilken kunskapssyn vi har i grunden och det räcker inte med att vi oftast bara landar kring en samsyn kring hur vi anser att barn lär sig, dvs genom samspel med andra (sociokulturellt perspektiv). Det är skillnad om vi i vår kunskapssyn lutar oss mot utvecklingspedagogiken eller ”reggio emilia pedagogiken”. Den pusselbiten tar jag också med mig, att jag kan inte leda en förskola som arbetar med utvecklingspedagogik. För för mig är det inte ”rätt” väg att vandra för att skapa en förskola av hög kvalitet. Därför känner jag en trygghet i när jag läser litteratur från kloka författare såsom Martina Lundström, Erika Kyrk Seger, Anna-Karin Söderström, Jonas Höög, Olof Johansson, Ulf Blossing m.fl. att ramen på organisationen kan faktiskt jag som ledare själv lägga utifrån det som jag tror på och det som jag anser att organisationen behöver.

Men pusslet är ju stort och består av så många bitar att det finns så mycket mer att göra tillsammans med alla medarbetarna. Det är ju nu vi ska fylla ramen med innehållet och det gör vi allra bäst tillsammans. Hur fyller vi ramen med det som vi alla tror på och som vi alla förkroppsligar i vardagen tillsammans med barnen och varandra?

Jo, det gör vi genom att få tid till att skapa samsyn. Tid att samtala, reflektera, borra djupare och komma fram till gemensamma ställningstaganden. Att då under tre extra semesterveckor innan man påbörjar ett nytt uppdrag, vilket jag gör imorgon, så kommer så många tankar som man skriver ner för sitt kommande arbete. Vad är det som är de delar som måste arbetas igenom för att ens kunna starta en ny förskola? Vad är det som jag tar med mig från mitt förra uppdrag? Från när jag arbetade som förskollärare? Från all litteratur och forskning jag nu har läst om ledarskap och organsiationsskapande? När man får möjlighet att sätta samman de delarna som man vill arbeta vidare med tillsammans med de nya medarbetarna så sammanstrålar allt som jag anser är viktigt för förskolan, för att kunna skapa en förskola av hög kvalitet.

Jag tar alltid upp mina hörnflaggor som finns utmed min fotbollsplan, de finns alltid med när jag tänker på vad en förskola behöver för hållpunkter för att kunna arbeta med utbildningen och undervisningen samt vad vi behöver fylla den med för områden som är viktiga.

Det är dessa delar som jag kommer att arbeta med under mitt nya uppdrag, där jag får möjligheten att starta upp något helt nytt som inte ens har existerat innan. Att få möjligheten att skapa något från grunden, något som bär en själ av det som jag tror på. Att få möjligheten att sätta avtryck och att sätta avtryck i barnens liv som de bär med sig hela sitt liv. Tänk så stort det är att få möjligheten att påverka ett barns start i livet, att få vara en del i detta, att skapa en så god grund för dem att stå på att ingenting är omöjligt för dem att bestiga sedan. So here we go!

Until next time I see you!