God morgon – eller? Vissa dagar är morgonhälsningen en ren formalitet, eftersom stämningen på arbetsplatsen redan är satt. Den som hälsade ångrar sig nästan direkt. Varför är det så? Vi känner nog alla igen scenariot där en kollega infekterar hela arbetsplatsen med sitt negativa sätt. Detta handlar inte om ett missförstånd eller ett tillfälligt missnöje, utan om samarbetsresistens och ett förhållningssätt som riskerar att släcka gnistan hos de som verkligen brinner för sitt yrke.

Detta är något jag själv ser som en allvarlig utmaning i alla arbetslag. Vi har som chefer och kollegor ett ansvar att inte bara se, utan också våga agera när någons bemötande, samspel och kommunikation har tydliga brister. Det handlar inte om att ”lägga sig i” för sakens skull, utan om att ta barnens och verksamhetens parti. Att våga stå upp när situationer uppstår som påverkar barnens upplevelse i förskolan – för det är ju trots allt för deras bästa vi är här.

Bidra till en god arbetsmiljö: Ett grundläggande åtagande

När vi skriver på vårt avtal med arbetsgivaren, finns det en osynlig men självklar klausul: att bidra till en god arbetsmiljö. Vad innebär detta? Jo, det betyder att vi alla har en skyldighet att skapa en trivsam och hållbar arbetsplats för oss själva och våra kollegor. Att gnälla konstant över arbetet ingår inte i det avtalet. Alla vi som arbetar i förskolan, eller i någon annan organisation för den delen, har vårt egna ansvar. Vi behöver sträva efter att vara positiva, respektfulla och samarbetsvilliga, även om vi inte ”klickar” perfekt med alla.

Samarbete är kärnan i det vi gör. Autonomi är viktigt, ja, och många behöver känna kontroll över sitt arbete, men detta får aldrig ske på bekostnad av hela arbetslagets funktion. En fungerande förskola kräver att vi håller en gemensam riktning, inom de ramar, riktlinjer och mål som finns för att säkerställa kvalitet. Att samarbeta professionellt är en del av detta. Tänk om vi dessutom kan ha roligt tillsammans!

Konstruktivt eller destruktivt – vilken kultur bygger vi tillsammans?

Som rektor funderar jag mycket på arbetskulturen i förskolan. Att vara chef i en förskola kan innebära att möta motstånd från medarbetare som vill styra och leda själva. Det är en fin balans att stödja sina medarbetare och samtidigt leda verksamheten framåt. Men jag ser en skillnad mellan konstruktivt och destruktivt motstånd. Det konstruktiva motståndet är avgörande för utvecklingen – det är kritiskt, analyserande och uppbyggande. Det destruktiva motståndet däremot, är en bromskloss för alla. Dessa sura attityder är som dåligt luktande kärr; de skapar missämja och gör att kollegor ifrågasätter sitt engagemang och till och med sin arbetsplats.

Vad som verkligen kan vara frustrerande är att dessa individer sällan har insikt om sina egna brister. De skyller ofta på chefen, kollegorna, eller organisationen som helhet. Detta gör att andra lämnar arbetsplatsen, medan de själva sällan reflekterar över sin roll i att skapa en negativ arbetsmiljö. Vi är alla skyldiga att tänka efter – och ta ansvar för vår egen attityd och våra handlingar.

Barnens bästa i fokus – att våga säga ifrån

När det gäller att ta barnens parti i svåra situationer, kan vi som chefer eller kollegor ibland möta oförståelse. Jag har fått höra att timmar spenderade på att arbeta med bemötande, samspel och kommunikation var ”onödiga”. Att säga så förvånar mig. Hur kan man arbeta med barn och tycka att det är onödigt att stå upp för deras välmående? Om du känner dig träffad av denna fråga, då är det kanske dags att reflektera över ditt eget arbetssätt och de värderingar du bär med dig.

Vi har ett tydligt uppdrag i våra lagar och styrdokument, och det handlar om barnens rättigheter och välmående. Att ignorera diskrimineringsgrunderna eller att sätta egna fördomar före barnens rätt till en trygg miljö är oacceptabelt. Det är vårt gemensamma ansvar att skapa en arbetsplats där vi följer värdegrunden, och där vi aktivt arbetar med att stärka barnens självkänsla och upplevelse av trygghet.

När ledarskap handlar om att stå upp för värden och arbetsmiljö

Under mina år som rektor har jag växt i min roll som ledare. Jag har också blivit mer bekväm med att ta tag i de svåra frågorna och att hantera destruktiva beteenden, även om det skapar motstånd. Att undvika att ”lägga sig i” är enkelt men sällan rätt. Att skapa en god arbetsmiljö är vårt gemensamma ansvar, och som chef är mitt ansvar att våga stå upp för de värden vi har som grund för verksamheten.

Så låt oss alla fundera på vad vi själva bidrar med till vårt arbetslag. Vågar vi alla vara en del av lösningen istället för problemet? Är vi villiga att arbeta för barnens bästa och utveckla vårt samarbete och vår kommunikation? Om svaret är ja, då är vi på rätt plats. Annars är det kanske dags att fråga oss om vi är i rätt yrke.