Det pedagogiska ledarskapet

I kommunen som jag arbetar i, Örkelljunga kommun, är elevernas meritvärde väldigt låga och man insåg att här måste vi göra något för att få till en förändring. Detta är en förändring som tar tid, inget som görs på ett, två eller ens tre år utan vi talar om en tioårsperiod framöver. Fokus  kommer att läggas på det pedagogiska ledarskapet i klassrummet och till vår hjälp tar vi Successful Schools och Modellen. Allt startade upp i april månad där skolledare, inklusive förskolechefer, folk från utbildningsförvaltningen samt politiken var med. Som förskolechef tänkte man ”Hmm, undra vad denna dagen kan ge förskolan när det handlar om att öka  elevernas meritvärden???” Fast som alltid gick jag dit med en positiv känsla av att jag kommer att gå härifrån med ny kunskap! Och kunskap är inte tungt att bära som min kära mamma alltid präntat in i mig.

Modellen

Modellen är en handbok som används för ett systematiskt förbättringsarbete och resultatstyrning i undervisningsprocessen. Den ska användas för att utveckla både undervisningen och eleverna utifrån analys av elevernas resultat. Det är en handbok som sätter en struktur för skolans förbättringsarbete och resultatstyrning enligt best practice och forskning kring framgångsrika skolor.

Ja, det är ett verktyg som främst är utvecklat för skolan, men det pedagogiska ledarskapet och undervisningen finns i förskolan också. Nej, vi behöver inte analysera med målet att utveckla elevernas resultat men vi skall ju också öka barnens kunskaper i förskolan. Det handlar om det pedagogiska ledarskapet i samklang med de inkluderande lärmiljöerna. Att skapa inkluderande lärmiljöer i förskolan och skolan är inte tillräckligt för att barnen och eleverna skall tillägna sig de kunskaper som de behöver. Det är då vi måste vända  oss till oss själva! Observera och analysera det pedagogiska  ledarskapet och förbättra vår undervisning.

Vad är då det optimala pedagogiska ledarskapet? Finns det ETT sätt som är det optimala eller är det bästa sättet ett situationsbundet pedagogiskt ledarskap som fungerar olika beroende på vilka barn och elever som man möter? Får jag säga vad jag anser så tror jag att det faktiskt är en mix av de båda. Jag tror att det finns ETT sätt som kanske är mer optimalt än det andra, samtidigt som det är olika individer som man som lärare arbetar med.

Jag blev väldigt inspirerad av hela Ann Pihlgrens bok Undervisning i förskolan. Det fanns så mycket där som man i förskolan måste ta ställning till. Vilken vetenskaplig grund arbetar vi efter? Vad har vi för kunskapssyn? Vad har vi för lärandesyn? Vad har vi för barnsyn? Vad har vi för lärarsyn? För i dagens förskola så vet många pedagoger inte vad svaret är på dessa frågor och ibland vet man det men det är min egen syn på det hela och inget som är väl förankrat i vare sig arbetslag eller i en pedagogisk idé på förskolan/enheten/kommunen. Det är ju då det uppstår skav i arbetslag och på förskolor för man arbetar efter helt olika syn på dessa saker. Fast för att återknyta till det pedagogiska ledarskapet i undervisningen i förskolan, så måste man som lärare få sin lärarroll observerad av sin förskolechef/rektor för att kunna analysera detta tillsammans efteråt genom ett coachande samtal. Den bästa att skapa en förändring är du själv fast ibland kan man behöva en konstruktiv vän att reflektera tillsammans med för att komma ett steg framåt i sin profession. Man föds inte till en bra lärare, man kan ha bättre anlag för detta men en riktig bra lärare blir man dock genom utbildning, träning, metodutveckling, feedback och coachning av andra (The Economist, 2016). Andra kan ju då vara dina egna kollegor i arbetslaget men det kan också vara din chef. Successful Schools Sweden gav Novus ett uppdrag 2016 att undersöka hur många lärare som fick lektionsbesök. Endast 35% av Sveriges lärare får ett lektionsbesök av en kollega eller sin chef och endast 11% får konstruktiv feedback på sin undervisning. Även om denna undersökning är gjord på lärare och påvisar att läraryrket i skolan är ett ensamarbete så vill jag påstå att även om lärare i förskolan arbetar i arbetslag så sker nästintill ingen observation av sina kollegor med någon feedback. Detta innebär att även om förskolan har arbetslag så är det ett ”ensamarbete” i arbetslagen! Med det menar jag att alla håller på sin lärarroll och ingen ger konstruktiv feedback. Hur fasiken skall man då utvecklas undrar jag? För jag utvecklas av att min chef eller mina medarbetare påtalar saker för mig som gör att jag själv reflekterar kring hur jag skall förändra något eller att vi genom samtal/reflektion tillsammans kommer fram till hur vi skall angripa något nästa gång.  Ser man det som att den som kommer med konstruktiv kritik bara ”vill jävlas” eller om man ser det som att ”hjälp att utvecklas” så kommer utgången av detta att bli olika.

Genom att vi i förskolan nu i Örkelljunga kommun får möjligheten att vara med i detta arbete med de delarna som vi kan applicera på förskolan så blir det en annan sorts tidig insats, en insats som jag hoppas och tror kommer göra att vi ”levererar” barn till förskoleklassen som har en mer likvärdig kunskap än vad vi gör idag. Detta på grund av att vi kommer att utveckla det pedagogiska ledarskapet genom lärarbesök i förskolan.

Vad är det då som jag ser behöver utvecklas i det pedagogiska ledarskapet? Först så måste alla lärare och alla andra som arbetar i förskolan förstå att det är undervisning som vi håller på med. Tillsammans med omsorg så bildar det en helhet – Educare! Fast undervisning finns för mig i allt, så även i omsorgssituationerna men man måste bara som lärare välja det synsättet.

Jag ser pedagogiskt ledarskap som härstammar från behavioristisk teori, mognadsteori och samspelsteori. Jag ser en tyngdpunkt hos många i det pedagogiska ledarskapet som faktiskt ligger kvar på mognadsteori. Där lärandet ses som en mognadsprocess, där lugn och harmoni tillsammans med väl avvägda aktiviteter för barnets mognad är i fokus. Det pedagogiska ledarskapet är passivt och man vill gärna inte störa barnen och man vill att de själva skall komma fram till lösningar, man utmanar inte barnet och barnet får själv välja vad det vill och inte vill göra. Precis som Ann Pihlgren skriver i sin bok så går barn som behöver mer stöd, utmaningar och frågor miste om många lärandetillfällen.

Det andra pedagogiska ledarskapet har fokus på samspelsteorin, där fokus är samspel med omgivningen, med kontexten. Inom samspelsteorin kan jag se olika pedagogiska ledarskap det vill säga på vilket sätt man samspelar med barnen i undervisningen. Hur ställer man som pedagog frågor till barnen? Är det ledande frågor eller öppna frågor? Är det frågor som utmanar till ett vidare tänkande? Det är nu som jag närmar mig vad jag anser vara ett ”optimal” pedagogiskt ledarskap.För mig precis som för Ann Pihlgren så handlar det pedagogiska ledarskapet om stöd genom scaffolding. Läraren arbetar med utvecklande, öppna frågor och dialog, språk och tänkande är de främsta verktygen för att utveckla barnens samspel, kreativitet och lärande. Barnens aktivitet och inflytande används som viktiga metoder i lärandet.

När man i det pedagogiska ledarskapet använder sig av scaffolding så bygger man mentala byggnadsställningar som gör att barnen får tillfälliga stödkonstruktioner i sitt tänkande och kan klara av att ta det där kognitiva språnget. Här befinner sig läraren i den proximala utvecklingszonen och som då gör att barnet klarar av att ta det där språnget och utveckla sin kunskap.

För att då utveckla det pedagogiska ledarskapet mot just det där ”optimala” pedagogiska ledarskapet som jag tror på tillsammans med så många andra författare och forskare behöver jag som förskolechef använda delar av Modellen från Successful Schools. I detta fall handlar det om ”lektionsobservationer” med efterföljande coachande samtal med varje lärare.

För om vi inte får en likvärdighet i vår ”leverans” av barn till förskoleklassen så har redan vi i förskolan skapat olika förutsättningar för barnen att få bra betyg i sexan och uppåt. För om ett arbetslag arbetar mycket mer kring mognadsteorin och ett arbetslag med samspelsteorin och scaffolding så skickar vi två grupper med barn som har olika förutsättningar för att klara av skolan. Möter sedan dessa barn en ”dålig” lärare och en ”bra” lärare så blir det ännu större avgrund mellan dessa grupper så när de väl skall få sina första betyg så kan det skilja väldigt mycket mellan barnen. Där står då lärarna och kliar sig i huvudet och undrar varför men hittills verkar inte så många analysera vad det kan bero på. Och gör man det börjar man i förskoleklass och uppåt, man glömmer som mången gång de där första fem åren som ett barn går i förskolan. Hur har dessa år varit för barnen? Vilken grund har de att stå på när de påbörjar del 2 av utbildningsstegen? Därför tycker jag det är avgörande nu i Örkelljunga kommun att vi tar ett helhetsgrepp kring HELA utbildningssystemet, från förskolan och upp till gymnasiet; vilket vi gör!!! Det är en spännande resa som vi precis har startat och som kommer blir väldigt intressant att göra!

Till nästa gång 

 

Om Caroline Wiking

Arbetar som rektor i Halmstads kommun. Brinner för Reggi Emilia filosofin, att skapa en förskola som är barnens arena och där förskolan är en demokratisk mötesplats. Utifrån detta skapar vi en förskola av hög kvalitet!
Det här inlägget postades i förskola, grundskolan, lärare, pedagogiskt ledarskap, Successful schools, undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.