Vi pratar ofta om gränssättning i förskolan som något som rör barnens trygghet här och nu. Men vad händer om vi lyfter blicken? Vad händer om vi följer tråden – från den lilla förskolegruppen där ingen riktigt vågar säga “stopp” – till framtidens arbetsplats?

Vad blir konsekvensen när gränssättning missförstås, försvagas eller helt uteblir i barnets första miljöer?

När vi inte vågar sätta gränser – varken mot barn eller vuxna

I min roll som rektor och i mitt arbete med vuxna team i olika verksamheter ser jag samma mönster om och om igen. Människor som aldrig lärt sig känna igen sunda gränser – varken sina egna eller andras.
Medarbetare som går in i väggen för att de aldrig vågar säga nej.
Kollegor som kör över andra – för att de inte fått möta ett “här går gränsen” i tidig ålder.
Arbetslag där alla tassar runt konflikter, istället för att ta det där viktiga samtalet.
Chefer som fastnar i relationskaos eftersom de hela tiden tvingas reglera sådant som borde ha formats mycket, mycket tidigare.

Det börjar inte på arbetsplatsen.
Det börjar i förskolan.

När vi tror att respekt är att vara snäll, när vi förhandlar istället för att leda, när vi undviker obehag istället för att tydliggöra ansvar – då fostrar vi framtida vuxna som inte vet hur man navigerar i relationer, ansvar och förväntningar.

Trygga barn blir trygga vuxna – men vägen dit kräver ledarskap

Ett barn som tidigt får uppleva tydliga, kärleksfulla gränser lär sig något ovärderligt:
✅ Att det finns trygghet i struktur
✅ Att känslor får finnas, men handlingar har konsekvenser
✅ Att vuxna vågar stå kvar även när det blåser
✅ Att ett ”nej” inte är ett avvisande, utan en inramning

Det är precis den typen av erfarenhet som formar vuxna som:
✔ vågar ta ansvar
✔ kan samarbeta och visa respekt
✔ inte behöver testa gränser i varje ny arbetsrelation
✔ förstår var det egna jaget slutar och det gemensamma börjar

Och det är just därför förskolans gränssättning inte bara är en pedagogisk fråga – det är också en ledarskapsfråga för framtidens organisationer.

Vad händer när vi inte lär oss gränser som barn?

Vi får vuxna som…
🔸 väntar på att någon annan ska ta ansvar
🔸 tar kritik som personangrepp
🔸 förväxlar feedback med avvisande
🔸 tolkar struktur som kontroll
🔸 har svårt att reglera känslor i samarbete
🔸 antingen går över andra – eller går sönder själva

Som ledare måste vi idag inte bara leda – vi måste ofta återskapa en grund som saknades redan i barndomen.
Det är en tung börda att bära för varje chef och varje organisation.

Därför behövs jag – och Lärande Mötesplats💪

Det jag gör, oavsett om jag föreläser, coachar eller leder utvecklingsprocesser, är att hjälpa organisationer bygga inre trygghet, yttre tydlighet och hållbara samspel. Jag utgår från psykologiska behov, självledarskap, ansvarskultur och det mänskliga ledarskapet – oavsett om vi pratar om förskolepersonal eller chefer på högsta nivå.

För det finns en länk mellan barns första erfarenheter av ledarskap – och vuxnas sätt att vara medarbetare.

👉 Genom att anlita Lärande Mötesplats får ni inte bara inspiration –
ni får förflyttning.
Ni får konkreta verktyg.
Ni får en röd tråd mellan värdegrund och vardag.
Och framför allt: ni får en förändring som håller – för barn, för vuxna och för hela verksamheten.

✨ Hur tänker du? Har du märkt spår i arbetslivet från bristande gränssättning i barndom eller skola? Hur hanterar vi det – och vad behöver vi bygga nytt?

Skriv gärna en reflektion – eller kontakta mig om du vill veta mer om vad jag kan bidra med i din verksamhet.
För det är aldrig för sent att börja bygga hållbara gränser.
Men det är alltid klokast att börja i tid.

#gränssättning #förskola #ledarskap #självledarskap #coachandeledarskap #tryggavuxna #barnsyn #relationelltledarskap #teamutveckling #arbetsglädje #LärandeMötesplats 💛🌱🧠