Att förslaget från regeringen om att inskränka elevernas demokratiska rättigheter i skolan är en farlig väg att gå, är inte en överdrift. Länk till debattartikeln: Utan elevens demokratiska inflytande blir skolan socialt farlig.

Som rektor i förskolan kämpar jag dagligen för att barnens röster ska få höras, för att de ska ses som jämbördiga samhällsmedlemmar, och jag är djupt bekymrad över hur demokratifrågan hanteras inom det svenska skolsystemet. Grundskolan riskerar att bli en plats där elever snarare lär om demokrati på teoretisk nivå än får möjlighet att aktivt delta och praktisera den. Varför, när arbetsmiljölagen så tydligt skyddar vuxnas rätt till inflytande och en röst på sina arbetsplatser, är detta inflytande så svagt eller obefintligt för de som ännu är barn?

Om vi ser på historiska exempel, så är de särskilt oroande i sammanhanget. Reggio Emilias grundare Loris Malaguzzi och de modiga kvinnorna som efter andra världskriget byggde en förskola som sätter barnens röster i centrum, insåg redan då betydelsen av att lyfta barnens röster i ett samhälle som fortfarande bearbetade krigets konsekvenser av likriktning, underkastelse och auktoritära maktstrukturer. Malaguzzis arbete var en påminnelse om att demokratiska värderingar måste börja med barnen. Och nu, när Sverige ser ut att begränsa elevernas inflytande och möjlighet till delaktighet, börjar vi istället sakta röra oss i en motsatt riktning.

Utbildning genom demokrati bör alltså ses som ett specifikt sätt att utbilda för demokrati, ett som vilar på antagandet att det bästa sättet att förbereda för demokrati är deltagandet i själva det demokratiska livet. Det resonemanget gäller givetvis även utanför skolans väggar. (Gert Biesta)

Föräldrar till elever som missbrukar inflytande eller hotar skolpersonal är ett annat aktuellt problem, men att straffa eleverna för detta missförhållande är fel väg att gå. Demokratin i skolan kan vara ”jobbig” – det innebär att lyssna på olika röster, att behöva förhandla och respektera olikheter, precis som vi gör i det vuxna arbetslivet. Men detta är också grunden för ett öppet och inkluderande samhälle. Samhället slår hårt ner på auktoritära ledarstilar i yrkeslivet. Det är ingen chef som kan gå över gränser utan att snabbt mötas av både fackliga och ledningsmässiga åtgärder. Ska eleverna däremot vara tvingade att uthärda lärarens auktoritära ledarskap, helt utan möjlighet till att påverka eller bemötas med respekt?

Världen är fylld av restriktiva exempel där barns och ungas rättigheter till inflytande begränsas i skolan. USAs kommande val om bara några dagar är en påminnelse om hur snabbt demokratin kan försvagas. Där har röster redan höjts för att minska barns och kvinnors inflytande över sina egna liv och rättigheter. Vad händer om vi låter detta ske i Sverige? Endast 1 miljard människor lever i liberala demokratier medan 2,2 miljarder lever i diktaturer. Att skolan nu riskerar bli en plats för auktoritärt ledarskap snarare än ett forum för dialog och ömsesidig respekt är djupt oroväckande.

Demokrati är krävande, ja, men det är också vårt ansvar. Vi vuxna måste våga ta de steg som krävs för att säkerställa en demokratisk skolmiljö som fostrar den livslånga lust att lära, utforska och förstå som vi säger oss vilja se i framtidens samhälle. Känslan av sammanhang, som är central i det vuxna yrkeslivet för att vi ska må bra, borde vara minst lika central i skolans värld. Men om vi inte ens kan tillgodose detta grundläggande behov för våra barn och unga idag, vart är vi då på väg?

Vi kan inte vänta längre. För barnens skull, för vår framtida demokratis skull, behöver vi en skola där barnens röster ges lika mycket utrymme som de vuxnas. Det vi bygger idag, i skolan och förskolan, är framtidens samhälle. Låt oss säkerställa att det är ett samhälle byggt på demokratins grundvalar.